tisdag 31 juli 2012

Grädde på moset

Alltså.
Det är inte så att jag inte tränat alls i sommar.
Det skulle man däremot kunna få för sig om man inte visste att jag gjort det.
Har haft grymt ont i benen.
Började värka lite lätt imorse när jag gick nerför trapporna.
Eskalerade en aning när jag skulle resa mig upp efter lunchen.
Men ikväll!
Majj gadd!!
Körde till stugan direkt efter jobbet och rusade - nåja - ut i löpspåret.
Shit vad ont det gjorde i låren.
Men jag är ju ingen pipsill - i just det avseendet - så jag knatade på och tänkte att det nog skulle gå över.
Det gjorde det inte.
Jag var så stum i benen och orkade knappt lyfta fötterna från marken.
(Trots att Dead Ringer For Love - som har perfekt takt - försökte få mig att sväva...)
Vilket.
Resulterade.
I.
Att.
Jag snubblade på en liiiiiten liiiiiten skitrot.
Jag fullkomligt dök.
Rätt ner i jord och grus - liksom framåt - och landade pladask på magen och armarna rakt fram.
Händerna borrades ner under jord, grus och tallbarr.
Måste sett skitroligt ut!
Det är så pinsamt när man gör sån't.
Det första man gör är att kolla att ingen sett en.
Det andra man gör är att se efter så att ens Iphone fortfarande är hel.
Och det var den.
Jag höll den i ett järngrepp.
Fingrarna hade vitnat så krampaktigt jag höll i min käraste ägodel ;)
Till sist reste jag mig upp, borstade av det värsta, och sprang vidare som om ingenting hänt...

Eftersom det tog lång tid att köra till stugan - på grund av husvagnar och annat mög - låg jag lite efter i tidsschemat.
Mamma stod och klockade mig när jag duschade, sminkade, fönade och plattade.
Pappa satt och skrek på OS.
Jag vet inte vilken gren han tittade på.
Det kvittar.
Han följer allt.
Det som förvånar mig var att han var så engagerad i hästhoppning och svor när Sverige "bara" tog silver...
Som sagt.
Efter 27 minuter var jag klar.
Då stod morbror här och väntade snällt.
Han erbjöd sig att veva ner rutan i bilen så att jag skulle slippa föna håret.
Rart.
Tack.
Men nej tack.

Jag besökte tisdags-sushi-restaurangen för tredje gången på fyra veckor.
Och ja.
Jag drack öl till maten.
Så gick det med den vita veckan...
Morbror drack Cola.
Han sa att det passade lika bra.
Tror jag inte ett dugg på.
Pappa och morbror tog ARTON bitar sushi.
VAR!
Men de blev inte riktigt mätta.
Jag satt och väntade på att jag skulle få glass efter maten.
Det brukar barn få när de är ute på restaurang med sina föräldrar.
Må så vara att jag snart är 37.
Men jag fick ingen.

Så vi körde och köpte varsin glass på torget.
Och nu tror jag min morbror när han påstod att han inte blev riktigt mätt.
Han tog TRE kulor.
OCH vispgrädde på toppen!!
Nästa gång ska han ta 36 bitar....


måndag 30 juli 2012

Välkommen tillbaka till vardagen...


Plötsligt står vi där, S och jag.
Vi tittar på varandra med undrande blickar. Frågorna surrar i våra semesterförvirrade hjärnor.
"Varför står vi här bland en massa halvnakna människor? Vad är det för ett stort STORT rum vi är i? Var är de små dukade borden med tända ljuslyktor, vinglasen, cigaretterna, godisskålarna....Var ÄR vi, och VARFÖR, och vad ska vi göra HÄR? Och framförallt - hur ser vi UT??"
Musik!!??
Ahaaaaaa!!
Eeeh.
Eller??

En rödklädd kvinna i mitten av rummet.
Hon ser glad och käck ut och på given signal börjar alla människor i rummet röra sig likt hon.
S och jag stirrar på varandra och med ens går det upp ett ljus!
Vi är på ett gympapass!!!
Oj, så fort man hinner glömma vad man sysselsatte sig med på kvällarna FÖRE semestern...;)
Vi känner oss lite malplacerade till en början men sen går det som på räls.
Nåja.
Mer som ånglok än X2000 dock.
Tyvärr hade jag råkat få på mig ett par kalsonger...
Eller ja.
Det är träningsbyxor.
För det är såna där Adidasstreck på sidorna.
Men det hjälps inte.
Det ser ut som kalsonger.
Pinsamt.
Och så är de lite stora.
Kritiskt vid löpningen kan jag säga...
S sprang bakom mig och höll koll så att de inte halkade ner...

Jag började jobba idag.
Suck.
Hade grym ångest igårkväll.
Har haft det hela dagen.
Och timmarna före det där träningspasset.
Nu känns det lite bättre.
För jag fick en present av S!!
Hon gav mig en bit hemgjord jordgubbspaj med vaniljvisp.
Så underbart gulligt <3
Och gott var det...:)
Hon vet minsann hur man muntrar upp en hängig väninna!!

Men nu får det bli lite mindre av chimichurri och tacata...
Eller?
Ja.
I alla fall inte förrän på onsdag.
Eller nåt.




Nytt liv ny blogg.