lördag 5 januari 2013

030105-030106

Man kan tala om snökaos.
För mycket snö var det.
Tjocka vita fluffiga vallar omgav den slingriga vägen hem till M och T en bit utanför byn.
Jag körde, J satt bredvid mig, A och F i baksätet.
Trettondeafton skulle firas med ärtsoppa och punsch med bästa vännerna.
Ärtsoppa ville jag inte äta.
Punsch fick jag inte dricka.
Jag var gravid.
Med mitt första barn.
Det blev en mycket trevlig kväll.
Som vanligt i den kretsen.
Jag läppjade på mitt glas med punsch och vi skojade om att jag kunde dricka den utan problem eftersom "ungen ändå var färdigutvecklad"...
Jag drack naturligtvis inte, men ingen av oss hade barn, och vi visste inte vad det skulle innebära.
Hemfärden gick i sakta mak, ännu mer snö hade fallit under kvällen.

På morgonen, dagen efter, kände jag mig lite konstig, olustig.
Hmm.
Punschen;)?
J var redan ute med traktorn och skottade snö.
Jag gjorde te och smörgåsar och la mig i soffan.
Kroppen ville inte riktigt gå igång.
F kom och hälsade på, satt och drack kaffe och pratade med mig.
Jag låg stilla i soffan i min vanliga pyjamas som inte förmådde täcka magen.
F tyckte att jag krampade konstigt med tårna, haha!
Emellanåt kändes det lite molande i magtrakten, och jag hade rätt mycket mage...
J stack in huvudet och sa att han skulle skotta på våra andra fastigheter och hemma hos K och M eftersom vi senare skulle dit på 30-årsuppvaktning.
Han bad också F hålla ett öga på mig...
Det gjorde F med besked.
Han ringde sin äldre syster och rådfrågade henne om mitt tillstånd.
Två gånger!
Hon, som var en erfaren mor, påstod att jag hade värkar.
F blev lite blek om nosen, där satt han ensam med mig.
Men, rådig som han var, började han klocka mina värkar, som blev tätare och mer intensiva.
När J återvände hade jag duschat, fått på mig kläder, flätat håret och tagit fram den berömda "väskan".
Mitt te och mina smörgåsar stod orörda kvar på soffbordet.
Jag satt böjd över badkarskanten.
Jag hade ont.
Jag var nervös.

Det hade slutat snöa, solen strålade, det var gnistrande vackert.
Bilfärden mot Lund gick fort och under tystnad.
Så när som på mina skrik.
Har J berättat.
Jag hörde dem inte.
Jag vet heller inte vilken hastighet han höll...
Strax efter ett blev vi inskrivna på KK.
Jag sa att jag ville ha "allt" som kunde bedöva smärtan.
Det hanns inte med.
Vid fem kom hon ut.
Vår första lilla dotter!
Och liten var hon, 3 kg och 48 cm!
Tre veckor för tidigt född.
J:s tårdränkta ansikte vid min sida, den lilla skrynkliga söta vid mitt bröst.
Magiskt.
Vi ringde våra föräldrar.
Min mamma svarade: "Är ni på väg, matchen börjar när som helst!?"
(Min bror skulle spela handbollsmatch och vi skulle suttit i publiken.)
"Du har blivit mormor!"
Tystnad. (Ovanligt faktiskt.)
Sen: "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH".
Tror inte någon på den arenan missade denna storslagna nyhet ;)

Innan vi kom till patienthotellet stod mamma, pappa och brorsan redan där och väntade :)

Imorgon fyller M 10 år!
I 10 år har jag varit mamma!
Otroligt.
När man tänker efter.
Och jag blir rörd när jag undrar vart alla dessa år tagit vägen.
Jag tycker inte om att tiden går så fort.
Livet.
Jag är en sån som slarvar med livet.
Med tiden.
Låter den bara gå.
Utan att göra något vettigt.
Jag har ångest över det.
Jag har ångest över det mesta faktiskt.
Och just för tillfället äter den nästan upp mig.
Ångesten.
2013 kunde ha börjat bättre...
Jag kanske skulle ha som mål att utnyttja tiden, livet, bättre.
Som jag gjorde förr.
Då var jag effektiv.
Inget lämnades åt slumpen.
INGET.
Pappa har föreslagit att jag skulle återinföra whiteboardtavla.
Det är kanske ingen dum idé ändå.
Men så hånad jag blev för min förra ;) så har jag varit lite avvaktande...
Mina bästa vänner, de som kärleksfullt hånade, finns kvar och de hånar inte längre.
Istället är de oroliga för mig.
De står som en mur runt mig och tar hand om mig, plockar upp mig när jag faller.
Utan att jag ber om det.
Ni vet vilka ni är <3 och jag vill bara säga att jag är tacksam.

Ikväll är det ingen snö.
Skönt.
Ska dock inte köra bil.
Mamma hämtar mig.
Trettondeafton blir en lugn och stilla kväll.
Stjärnorna ska ses, jag blir bjuden på middag.
Perfekt.
Imorgon blir det kalas hela dagen!
Tio år ska firas.
Rejält :)