måndag 27 maj 2013

Dagens Tougher Than The Rest



Cowboystyle

Goda grannar

Mors Dags-present från min älskade M <3


Stämplade in före klockan sju imorse.
Stämplade därför ut lite före halvfem i eftermiddags.
Gräsmattan behövde klippas.
Ogräs (läs kirskål) behövde rensas.
Det som såg ut att bli en regntung kväll blev istället en solig och fin.
Tur.
Shortsen (med betoning på short ;) åkte på och hela trädgårdsredskapsarsenalen bars igenom huset till baksidan.
Har lånat en trimmer av min fina vän och jag hade ju kunnat använda den till hela gräsplätten.
SÅ effektiv.
Men det gjorde jag givetvis inte...:)
Mamma anlände och jag satte henne i arbete på framsidan av huset för själv hade jag en tid att passa.
Städdag.
I samfällighetsföreningen.
Obligatorisk närvaro.
Klockan sex stod hela grannskapet uppradat utrustat med sopborstar, hackor, räfsor och skyfflar.
Jag träffade massor med människor, grannar, som jag aldrig sett här tidigare.
"Jaha, bor du också här?"
Riktigt trevligt.
Alla jobbade på flitigt och det hela avslutades med korvgrillning.
Inte många hade shååårts och träbonnar...haha...undrar vad de tänkte, mina kära samfällighetsgrannar....
(Jag har dödligt ont i ryggen men vågade inte säga ett knyst om det, man vill ju inte ge ett pipsilligt intryck...)
Sen körde mamma och jag till tippen för att slänga mitt trädgårdsavfall.
Jag försökte köra om några släp som stod i vägen men då blev mamma orolig att det skulle bli slagsmål.
Så jag väntade snällt på min tur.
Farligt att åka till tippen.
Sen fixade jag och grannarna med blomlådorna som vi ställt i gatan för att dämpa farten på trafikanterna.
Folk kör som dårar här - som överallt - och de värsta är, tro det eller ej, stressade föräldrar som ska lämna och hämta sina barn på dagiset som ligger på den här gatan.
Dubbelmoral eller vad??
Så nu återstår bara att plantera blommor och invänta första gången någon välter lådorna.
Jag tippar till helgen.
Att någon tippas.
Finns ju inget som är så roligt när man är full att vräka en blomlåda upp-och-ner (???)
Verkar det som.
Men det är värt ett försök.
Vi måste skydda våra små flickor som vill gå över vägen för att leka med varandra.
Grannarna mitt över har, inte bara trevliga barn som vill leka med mina, de har också en fantastiskt trevlig "ljugar-bänk" i form av en låg stenmur.
Där har vi suttit och filosoferat en hel del kvällar, och ikväll strömmade fler till och vi drack kaffe och tog en cigg :)
Vi beundrade de fina lådorna grannmannen snickrat ihop.
Speciellt den i gustavianskt utförande...
Tyvärr ser man det inte så tydligt på bilden, men den lådan som är närmast har verkligt snygga ben :)
Jag och grannfrun spånade lite om att måla ramen i guld och kanske fästa en liten spetskant...


Blir nog tidigt sänggående för den här kvinnan...
Men först - Borgen.

söndag 26 maj 2013

Dagens Tougher Than The Rest



Cherish

Man får bara rita på pappret. Har man lärt sina barn.

Tougher than the rest...

Well it’s Saturday night you’re all dressed up in blue I been watching you awhile
Maybe you been watching me too
So somebody ran out left somebody’s heart in a mess
Well if you’re looking for love honey I’m tougher than the rest

Some girls they want a handsome Dan or some good-lookin’ Joe, on their arm
Some girls like a sweet-talkin’ Romeo well round here baby I learned you get what you can get
So if you’re rough enough for love honey I’m tougher than the rest

The road is dark and it’s a thin thin line
But I want you to know I’ll walk it for you any time
Maybe your other boyfriends
Couldn’t pass the test well if you’re rough and ready for love honey I’m tougher than the rest

Well it ain’t no secret I’ve been around a time or two
Well I don’t know baby maybe you’ve been around too
Well there’s another dance
All you gotta do is say yes
And if you’re rough and ready for love honey I’m tougher than the rest
If you’re rough enough for love Baby I’m tougher than the rest

/Bruce Springsteen, 1988, "Tunnel of Love"


 
Min Mors dags-present 2011, ett presentkort på en tatuering.
Eftersom jag var tveksam till om jag var en "tjej-som-har-tatuering" tog det ett helt år tills jag beslutade mig för att utnyttja det där presentkortet...
Men för cirka ett år sedan hade jag trots allt bestämt mig för både placering och utseende.
Det blev som synes på bilden :)
(Gjordes på en lunchrast, tog ca 20 minuter, och har man fött barn var smärtan löjlig i jämförelse.)
Tatueringen sitter på ett diskret ställe som bara visas upp, när jag går klädd som Gud skapade mig, soliga dagar.
Därför inte särskilt ofta.
Jag tycker att den är jättefin eftersom det ser ut som om barnen skrivit på mig med en bläckpenna.
Enkelt.
Och fint <3
L frågar ibland: "Mamma, går den aldrig bort?"
Jag brukar svara: "Nej. Aldrig."
L:s följdfråga: "Vill du aldrig ta bort den?"
Mitt svar: "Nej. aldrig. Jag vill alltid ha mina barn med mig."
Då ler hon nöjt.
 
Varannan-vecka-livets baksida är att man inte alltid har barnen hos sig sådana här "högtidsdagar".
Inga barn har varit här idag och "gratulerat" sin mamma.
Känns lite snopet.
Men är egentligen inte särskilt viktigt.
Bara det att...när man är mamma så tänker man på det.
Ja.
Det gör man.
 
Återigen till tatueringen.
Jag tror att jag skrivit om det tidigare men gör det igen eftersom jag upptäckte att jag kanske skäms lite grann för att jag har en.
Tatuering alltså.
Jag är stolt över den - givetvis - men har ändå märkt att jag är osäker på om jag är den där personen som vill vara tatuerad.
Ja, det är mycket tudelat.
Jag hade alla tre barnen i bilen, samt en klasskompis till M, och vi körde förbi tatueringsstället där jag gjort min.
Barnen visste var stället låg, jag hade pekat ut det för dem strax efter att jag gjort tatueringen.
M pekade och sa: "Mamma, det var där du gjorde din tatuering!"
Kompisen från baksätet: "VA??? Har DU en TATUERING?"
Jag, mumlande: "Mmm".
E, blixtsnabbt vänd mot kompisen: "Och vet du vad?? Hon röker och snusar också!!!"
L hakade på: "Ja-a, mamma rökade (skånskt uttal) jättemycket på Kreta!!"
Ridå.
Så.
Kanske tatueringen inte är det värsta...
Om man ställer den i relation till annat.
 
Mors dag är slut.
Mor är slut.
Aktiv helg, med löpning i fredags, trädgårdsarbete igår och träning på Friskis & Svettis ikväll.
En ny orörd vecka ligger framför mig (en arbetskamrats favorituttryck varje måndag) och det är därför bäst att sova några timmar så man är redo för den :)
 
(Shit så klyschigt, men det bjuder jag på :)

 

torsdag 23 maj 2013

A clean house...

Klinta 2012

7 grader.
Celsius.
Temperatur kl. 07:15 i morse.
Sådär.
Tycker jag om det.
Flickorna valde shorts.
Förvisso med leggings under.
Men nja.
Kanske ett felaktigt klädval.
Sov med ytterdörren stängd i natt.
Alltså inte bara låst.
Utan stängd.
Det gjorde vi nämligen inte förra natten.
När min juuhuu-väninna gick hem i förrgår stängde och låste jag dörren.
Trodde jag.
När L kom och väckte mig på morgonen frågade hon:
"Mamma, varför är dörren öppen?"
Alltså öppen cirka 5 centimeter...
GAAAAAAHHH!!
Återigen frågar jag mig om det står riktigt rätt till i hjärnkontoret hos den här kvinnan...

Fyra veckor till semesterledighet.
Jag behöver semester.
Jag känner mig grå och sliten.
Och framförallt har jag så ont i min rygg.
Ringde kiropraktikern i går och fick en "akuttid".
Han tryckte och knäckte och lossade låsningar (och fy vad det krasade och knakade) och som avslutning fick jag akupunktur.
Kände mig mjuk och ledig i kroppen när jag gick (skuttade) därifrån.
I morse kunde jag emellertid knappt stiga ur sängen...
Fick dessutom veta att det går åt så mycket energi för kroppen att ta hand om det onda att det kan påverka humöret, endorfinerna.
Tack.
Jag har undrat.
Undrat varför jag känner mig så låg.
Undrat varför jag inte orkar ta ut mig ordentligt när jag springer.
Har nog sin förklaring där.
Alla döttrarna vaknade med nackstelhet och ryggont i morse.
Är det smittsamt??
Vi stod i en ring i köket och gjorde stretchövningar.
Tills någon kom på att rullgardinerna inte var neddragna.
Pinsamt.
Vår/sommar 2012


En arbetskamrat sa att jag var tjusig i dag.
Hade kunnat slänga mig om halsen på honom och tacka för komplimangen, jag blev så glad.
Fick ett fint halsband av mamma som jag har på mig :)
En annan arbetskamrat bjöd på frukost.
Bland annat en morotstzatziki (fantastiskt god) innehållande så mycket vitlök att vi alla har avbokat samtliga besök...
För övrigt har jag toppenarbetskamrater.
Alltid högt i tak här.
Lagom rått men hjärtligt och vill man skratta finns det oftast läge.
Vi har de mest spridda samtalsämnen man kan tänka sig, från normala ämnen som gårdagens sporthändelse på TV till mer abnorma som till exempel hur man tillagar fågel i en uppsprättad säl...
Ja, det där sistnämnda vet jag inte vem som kom in på...
Lite sjukt samtalsämne faktiskt.
Idag berättade en kollega om att hon fått tillsägelse av polisen för att hon kört för SAKTA ;)
Hon körde en kväll på Österlen, barnen sov i baksätet och hon tittade på och njöt av solnedgången.
Det fanns inga andra bilar förutom då en polisbil som körde upp precis bakom henne, stoppade henne och undrade om hon var full.
"Nej, man jag har ätit jävligt mycket vitlök!"
Så man får ju passa sig när man kör hem efter jobbet senare...

Jag blev stoppad en gång i en vanlig rutinkontroll.
Mamma satt bredvid och två av flickorna satt i baksätet.
Den tredje låg i magen.
Och det var inget som gick att dölja om man säger så.
Poliskonstapeln bad mig stiga ur bilen.
Det tog en stund, var ju inte direkt smidig i flodhästkostym.
Han bad mig därefter att blåsa i alkoholtestet.
Jag log snett och sa till mamma:
"Vilken tur att jag bara drack två öl i går, hehe."
Polismannen drog inte det minsta på munnen.
Näha.
Så jag fick ju blåsa även om det kändes superfånigt med en åtta månaders gravidmage...

Tuuuuur att det inte fanns någon sådan kontroll en gång efter en eftermiddagskonferens på den första skolan där jag jobbade...
En av mina dåvarande kolleger - som gått i pension - kom till vår konferens och bjöd på en kaka.
Eller en slags tårt-kaka.
Hennes man hade varit konditor och hon ville prova att baka den här tårt-kakan som var så god.
Vid första tuggan tyckte jag att den smakade lite väl mycket...spriiit.
Men jag sa inget och tuggade oberörd vidare.
Fast...tårt-kakan var inte jättegod.
Spritsmaken var för dominant.
Ingen annan sa något heller.
Jo, någon frågade lite försiktigt vad det var för ingredienser och den före detta kollegan räknade upp dessa.
Mycket riktigt, likör var en.
Två DECILITER!
What?!
Det visade sig senare att kollegan läst fel i receptet.
Det skulle vara två MATSKEDAR.
Jag kan ju säga, att hade vi blivit stoppade och fått blåsa, så hade vi åkt fast för rattonykterhet allihop.
Och ingen hade trott oss om vi sagt att vi bara ätit en kaka...
"Mmmmmmmm, eller hur....??"
Tidningsrubriken skulle bli: "Fem småskolelärarinnor fällda för rattonykterhet efter eftermiddagskonferens!"

Läste ut Sandra Gregorys bok på bara några dagar.
Den var bra, men även om hon beskrev hur det var att sitta fängslad i Bangkok Hilton och senare en fyra-fem olika fängelser i Storbritannien så kändes den ändå, hur ska jag säga, förmildrande.
Som om boken förskönade på något sätt.
Jag blev inte riktigt berörd.
Lite underligt eftersom det som beskrevs i boken var något av det värsta och mest makabra man kan vara med om.
Nu har jag gått över till en lättläst Agatha Christie och efter det blir det nog Björn Hellberg.
Kommunens bibliotek har en en hylla här på kontoret där de servar oss med nya böcker med jämna mellanrum.
Toppen.
Och gratis nöje.
Förra sommaren läste jag ju Björn Ranelids "Kvinnan är första könet" ;)
Jag har blivit lite trött på Tio-i-topp-listan av pocket i mataffären.
Måste varva.
Fast "Sju jävligt långa dagar" var bra!
Och ja.
Jag tycker om att hålla en bok, av vanligt papper, i handen...

I morgon ska flickorna till sin pappa.
Eller fel.
De ska ut och tälta med sin pappa.
Och en hög pappor och barn till.
En tradtion de haft i sju år nu tror jag.
Barnen älskar det.
Massor med kompisar, leka, bada, fiska, grilla, slippa duscha och borsta tänderna ;)
Fäderna älskar det.
Massor med kompisar, leka, bada, fiska, grilla, slippa raka sig, dricka öl och whisky och ljuga för varandra vid lägerelden ;)
Vi mödrar har aldrig blivit tillfrågade om att närvara.
Skönt.
Jag förstår heller inte tjusningen med att ligga i en svettig sovsäck, slåss med mygg, lukta rök och gräva min egen toalett.
Jag förstår tjusningen med att ligga i en skön säng med fluffiga kuddar, läsa ett modemagasin med blanka blad, äta praliner, dricka bubbel och kunna ta en varm dusch.


Jag skulle vilja tycka att budskapet ovan är roligt.
Tyvärr har jag självdistans.
Och inser att det är sant.
Delvis.

fredag 17 maj 2013

S-T-R-E-S-S

De flesta låtar jag tycker om har jag associationer till.
När jag hör en sådan låt associerar jag därför till en speciell plats, en speciell person eller en speciell känsla.
Så gör kanske de flesta, det vet jag inte, men jag gör det alltid.
I går kväll när jag körde hem från kursen spelades en låt på radion som jag inte riktigt kände igen eller kanske jag gjorde det?
Jag fick inga associationer och det tyder på att den inte gjort något avtryck hos mig tidigare men jag tyckte om den.
Den påminde om något.
Kanske en annan låt.
Det gör ju de flesta låtar i och för sig.
Hur många toner och ackord finns det liksom...?
I alla fall.
Klockan var tio-halvelva, det var mörkt, nästan ingen trafik och volymen hög.
Resan hem ifrån kursen gick betydligt fortare än dit kan jag väl säga...
Låten jag lyssnade på, finns i mitt förra inlägg.
Tycker det är en fin bit;)

Kursen var intressant.
En arbetskamrat sa innan jag åkte att jag blivit lite nördig gällande ämnet ;)
Stämmer nog.
Men jag är vetgirig och vill lära mig.
Gjorde en smörgås som jag åt i bilen på vägen till kursen.
I programmet stod nämligen "Vi bjuder på lätt förtäring".
Hm.
Då blir man misstänksam.
Och mina farhågor besannades.
EN halv bulle med ost och EN kopp kaffe.
Försökte ta en påtår men kannorna var tomma.
Gick åt många påsar snus därför...
Så när jag kom hem värmde en ganska hungrig jag överbliven pizzaslice.
Nyttigt.
Klockan elva på kvällen:)
Hade heller inte hunnit ta hand om disk eller tvätt så fick fixa lite med det också.
Strax efter tolv dråsade jag i säng.
Ställde klockan på 07.15.

Mycket riktigt.
07.15 ringde klockan.
Jag skuttade upp, duschade kvickt och lätt, klädde och sminkade mig och stämplade in 08.00.
Eller nej.
Så gick det inte till.
Riktigt.
07.15 stängde jag av klockan och tänkte att jag bara skulle blunda fem minuter extra.
MEN VARFÖR GÖR MAN SÅ????
Jo.
För att man tycker det är spännande att vakna 08.23 och få panik och stressa ihjäl sig.
09.00 infann jag mig på jobbet.
Moget.
De tre timmarna fram till lunch hade jag SJUKT mycket att göra.
Lunchen spenderades i diverse butiker för att fylla min kyl...
(Varannan vecka är min kyl i princip tom. Det är den veckan barnen inte bor hos mig...)
Så det blev ingen regelrätt lunch.
Ingen lunch alls faktiskt.
Sen blev det ytterligare tre hektiska timmar innan luften gick ur mig.
Bokstavligt talat.
Årets varmaste dag hittills.
Jodå.
Skönt att man hade ålskinnsjeans och långärmat.
Fanns inte mycket tid att välja kläder i morse...
Sex timmars arbetsdag räckte för mig.
Kände jag.
Men med tanke på att det blev 15 igår så gjorde det inte så mycket ;)

Körde till Fritids för att hämta E.
Hon var dock inte där upplyste förskoleläraren mig.
"Eeeeeeh?" fick jag fram.
Då sa en av E:s klasskamrater: "Men hon följde ju med A hem idag!"
"Eeeeeeh" sa jag igen och tänkte att jag nog får börja medicinera mot mitt usla minne.
Och då var det ändå JAG som bestämde detta med A:s mamma så sent som i förrgår.
Men det var FULLSTÄNDIGT borta ur mitt huvud.
Så ett litet halvt inlägg i debatten...jodå, man KAN glömma...
När jag äntligen fått hem hela barnaskaran (tack mamma!) kände jag en sån lust att bara slänga av mig alla kläder och få komma ut i min solstol!
Det fick jag också.
Både av mig kläderna - ja alltså, jag tog på mig lite lättare plagg, gick ju inte ut spritt språngande - och kom ut till min solstol.
Satt säkert hela fem minuter i den...
Det skulle hämtas glass och vatten och torkas rumpor etc etc.
Jag gav upp och påbörjade fredagsmiddagen: Löjromstoast, tournedos med hemgjord bearnaisesås och marängsviss.
Och medan jag pysslade i köket sippade jag på ett glas rött och lyssnade på Ulf Lundell (=sommarmusik).
HAHAHAHA!
Smeten till ugnspannkakan vispades ihop på två minuter.
Jordgubbssaften gick ännu snabbare att blanda till.
M skjutsades till party och själv åt jag fläskpannkaka och drack jordgubbssaft med E och L.
Precis.
JAG åt.
Plötsligt tycker de små damerna inte längre om fläskpannkaka (fick senare reda på av M att de ätit det två gånger den här veckan redan...).
Jag surade en kort stund men det berodde nog mest på att jag inte kunde dricka mitt glas vin ;)
M skulle nämligen hämtas från det där partajet halv nio...
Medan de små matvägrarna busade runt med grannflickorna anlände mamma och pappa med nygjord rabarberpaj och vaniljsås.
DET var gott!
Och nu - när alla flickorna sover - har jag hällt upp mitt vin :)

Känns som att alla jag känner har varit eller är eller ska se något av Eurovision...
Till och med min egen E har varit i Malmö och upplevt spektaklet.
Men inte jag.
Har inte ens varit i närheten.
Känns lite tråkigt.
"Once in a lifetime" upplyste en av mina bästisar mig imorse.
Ja.
Tänk om det är så.
I så fall har jag missat det.
Går och lägger mig och läser min bok i stället.
I morgon är en annan dag.
Med lite mindre stress.
Och mer avklädd tid i solen ;)

Köttfärslimpa med ett glas rött. Mycket vackert!




torsdag 16 maj 2013

Reflektionstid.

Tid för reflektion.
Tar jag mig nu.
Bara ett kort ögonblick.
Snart är det kaffe.
Jag är trött.
Min "Att-göra-lista" är lång.
Låååååååång.
Varje gång jag stryker över en punkt - nöjt med ett bläckpennestreck - lägger jag till en ny längst ner på listan.
Kunde inte somna igår.
Vände och vred på mig, ändrade ställning, av med täcket, på med täcket.
Till sist gav jag upp och smög mig ut ur sovrummet, tog täcke, bok och mobil med mig, och la mig i soffan.
Ville inte störa min fina vän som eventuellt sov.
Tände lampan som står på golvet bredvid soffan och fortsatte läsa i boken jag lånade igår.
"Glöm att du har en dotter" av Sandra Gregory.
Boken är bra, fascinerande, och svår att lägga ifrån sig.
Tio över två släckte jag och la boken på soffbordet, kollade väckarklockan i mobilen.
"06.30".
Stön.
Måste sova.
Det gjorde jag.
Till slut.
I fyra timmar.
Inte bra.
Lång arbetsdag idag.
Kurs söderöver ikväll, som slutar klockan 22.
Därför stjäl jag nu en liten stund för att bara gå igenom mina tankar.

Har öppnat fönstret på mitt kontor.
Frisk luft sveper in, gardinen fladdrar lite lätt.
Fågelkvitter utan paus.
Jag blundar och drömmer om sommar och semester.
Det till och med luktar sommar och semester.
På baksidan av kontorsbyggnaden grillar man hel gris.
Jag såg det när jag cyklade till jobbet imorse.
Och doften påminde om varma grillkvällar i sommarstugan.
Inte många veckor kvar.
Men tills dess.
Punkterna.
En efter en.
Reflektionstiden är slut.




Förresten, den här visan kan jag inte sjunga utan att skratta :)
Och av någon anledning tänker jag alltid på min lillebror när jag sjunger den...

Rabbemos å spegefläsk
panntofflagröd med knudor,
fläskasvålar, grisatassar,
prinsakorv med snudor
Fittamadar, sillarumpor,
sylta med röbedor,
äggakaga, revbensspjäll

Luad ål å rögad ål
å ål som di har halmad
Kogad ål å stegad ål
å ål i gelatin
Ålasluring, ålapuddig,
ål med chockeladsås,
rutten ål å ål i kål

Hussegröd å puggavälling,
kläggefläsk med bläror
Tösaflabbar, flinerumpor,
pattagris med päror
Glyttanäsor, hunnarövar,
lommemög med hylle,
mormor Karnas hönsafjös

Sillasupen, ålasupen,
supen till sardellen
Fläskasupen, rabbesupen,
suparna till spjällen
Gåsasupen, äggasupen,
suparna till supen
å till sist en kagesup

Spiddekaga, kransekaga,
flarn å masariner,
sockerkaga, butterkaga
nötter å praliner
Risengröd med vispegrädde,
punsch å karameller
Sen e de dags för nattamad!



Boktips!

söndag 12 maj 2013

Kampen mot kirskålen!

Kirskål.
Jag har ställt mig frågan förut men gör det igen.
Finns det någon som helst mening med kirskål!?
(Nej, jag tänker inte plocka bladen och blanda i salladen och piffa till med kallpressad rapsolja och extra fin rödvinsvinäger...)
Maskrosor är inte heller trevliga men dem kan man med lite milt våld i alla fall få upp med roten.
Kirskål.
Har ett rotssytem som ingen kan få bukt med.
Eller i varje fall kan inte jag det.
I torsdags rensade jag mina planteringar på kirskål.
Idag har jag gjort det igen!!
Och troligtvis i morgon...
Och i övermorgon...
Kirskål.
Är ett djävulens påfund.
Varje gång jag lyckas få upp rötterna känner jag en sån enorm tillfredsställelse och hånskrattar halvhögt åt mina hatobjekt samtidigt som jag höjer handen med slingan av söndertrasade rötter upp i luften och ropar: "HA!"
Sjukt.
Jag medger det.
Men jag tycker verkligen inte om.
Kirskål.

Helgen har inneburit mycket trädgård.
Dels hemma hos min fina vän och dels i min egen trädgård.
Och jag tycker om det.
Avkoppling.
Fast man sliter.
Bara ryggen som bråkar.
Efter tre besök hos massören och ett hos kiropraktikern är den ännu inte bra.
Spänningarna i nacken och axlarna har gett med sig men smärtan strålar ut i skulderbladen och ner längs ryggraden.
Gör ont på översta kotan mellan nacken och ryggen.
Massören sa att den kallades för kärring-kotan.
Smickrande.
Ja.
Jag har gått för länge utan att göra något åt det så jag får skylla mig själv.
Idag är det dock kännbart.
Efter att ha grävt och burit och rensat ogräs samt spelat 18 hål.
Men vad ska man göra?
Sitta ner och rulla tummarna och hoppas att det går över?
Inte min stil.
Övertygad om att rörelse är det bästa för kroppen.
Och efter ett bra och svettigt pass på Friskis & Svettis ikväll känns det något bättre.

Konstigt.
Imorgon är det måndag.
Igen.
Kändes som måndag även i förrgår eftersom man var ledig på torsdagen!
Både dagar och kvällar har främjat uteliv.
Jag förstår inte folk som klagar på vädret nu!
Vi har haft vargavinter i sex månader och nu när det äntligen är sol, inget regn och knappt någon blåst så klagar man på att det är kallt!!
Kallt??
Vad jämför vi då med.
Ja, det har varit svinkallt sen november, men nu?
Jag har i princip gått i shorts varje ledig stund (fast det har mest berott på att jag vill få lite färg på mina vinterglåmiga ben, för rätt som det är ska man gå i klänning och visa de där gråvita håriga...), försökt sitta utomhus och äta, ja överhuvudtaget varit ute.
Man mår ju så mycket bättre!
Och våra grannar får veta allt om hur det går till hos familjen Taikon.
Bor man i radhus finns det inga hemligheter ;)

I onsdags kväll bjöd jag över grannfamiljen på ett glas vin.
Ja, alltså föräldrarna i familjen.
Bjöd jag på vin.
Inte barnen...
Vi satt på min terrass fastän det inte var mer än 13 grader.
Lite överdrivet kanske ;) men är det vår så är det...
Mannen i familjen berättade att han för första gången i sitt 40-åriga liv var ägare till ett par "äkta" Converse.
Jag sa att jag inte heller fick några när jag var barn men att jag köpte mina första för åtta år sedan.
Vi diskuterade hur det kan komma sig att våra egna barn får Converse och att de är så medvetna om att det är just ett märke.
Sen berättade han skrattande hur stolt hans mamma varit en gång när han var yngre och hon kommit hem med ett par till honom.
Bara det att skorna hette "Bonverse"!
Hahahaha!
BONverse...
Och då fyllde hans fru i att hon haft "Ray-Han"-glasögon.
Själv gick jag omkring i tuffa stentvättade Levis-jeans.
Andrasortering.
Med bortklippta lappar.
Vi har inte haft det lätt...;)

Ledig torsdag med flickorna blev en härlig hemmadag.
Med trädgårspyssel.
Åff kårrs.
På fredagen gjorde jag ett gästspel på jobbet drygt halva dagen.
Slutade faktiskt lite tidigare, liksom några andra.
Tvingade med mig en skock arbetskamrater för att testa nya thai-stället på torget vid lunch.
DÅ började det otippat nog att regna.
Så vi fick gå tillbaka med våra små lådor till fikarummet på jobbet.
Maten var jättegod men portionerna pyttesmå.
En av mina manliga kolleger fick så lite mat att han nästan började gråta och försökte stjäla en av mina friterade räkor när jag tittade bort.
Men som tur var hade han en bit pizza i frysen som han chockvärmde och glupskt slukade.
Jag kände mitt ansvar - eftersom jag lurat med mina kära arbetskamrater - att gå tillbaka och säga ifrån att portionerna var för små.
De tog det helt rätt och lovade att öka på.

På kvällen var vi i fina vännens trädgård och slet så svetten rann.
Sen var vi värda ett restaurangbesök;)
Dock - satt vi inomhus.
Fast vi promenerade dit och hem och det var skönt.
Igår spelade vi som sagt golf.
I shorts!
Det blev liiiiite kylslaget ett tag men snart blev det varmare igen.
Går bättre och bättre.
För det mesta.
Att spela golf menar jag.
Har ju inte spelat på tio år.
Så några höga krav kan man ju inte ställa ;)
26 poäng.
Nja.
Det är jag nöjd med.

I går kväll hade jag grillgäster.
Vis av skadan sedan förra lördagen - då jag bjöd mina gäster på delikata grillade kolbitar - satt jag igår lugnt med ett glas vin i ena handen och en cigarett i den andra och tittade på när de stora starka männen grillade.
En mycket trevlig kväll.
Skrattade.
Gjorde vi.
För det gör jag naturligtvis.
Har fått en del kommentarer apropå mitt förra inlägg.
Får nog förtydliga.
Det inlägget handlade om att skratta.
Inte om hur jag mår.
För det är olika saker.
Jag mår bra.
Jag har det bra.
Min familj mår bra.
Min familj har det bra.
Det jag reflekterade över var att jag så sällan skrattar så att ögonen tåras, att jag skrattar så jag får ont i magen eller att jag skrattar så mycket att jag inte kan sluta.
Det bästa skrattet brukar komma när det är som mest opassande.
Som när man gick i skolan, och man började skratta åt något som man tyckte var så vansinnigt kul, så att man fick lämna klassrummet för att kunna skratta klart och sen lugna ner sig ;)
Men jag övar.
Varje dag.
Så ska nog bli en skrattande person igen.

När jag vunnit fighten.
Mot kirskålen :)

tisdag 7 maj 2013

Lagom leende...


En arbetskamrat brast ut i gapskratt i eftermiddags.
Bara sådär.
Ett riktigt härligt hämningslöst hjärtligt gapskratt.
Har ingen aning om vad det var som orsakade detta glädjeutbrott där han satt tillsammans med vår ekonom.
"Roligt med ekonomi eller?" flikade jag in och log från min arbetsplats.
Han kunde inte svara :) som han skrattade.
Åh, vad jag hade önskat att det var jag själv som skrattade på det viset...

Jag kan inte komma ihåg när jag skrattade sådär bubblande och frustande utan att kunna hejda mig?

Mina barn har nära till skratt.
(Och lika nära till gråt. Eller vredesutbrott. Men så är ju barn. Lite labila ;)
Det är njutbart att höra deras pärlande skrattsalvor.
Men jag själv.
Skrattar inte så väldigt ofta.
Jag ler.
Jag ha-ha:ar lite lätt då och då ;)
Har funderat länge vad det kan bero på.
Är jag svår?
Humorbefriad?
Allvarlig?
Dum;)?
Eller har jag helt enkelt inte haft någon anledning...?
Jag är inte o-glad.
Jag är för det mesta glad.
Tror jag i alla fall.
Om jag inte har en alldeles usel självinsikt.
Jag är inte olycklig.
Men är jag lycklig?
Hur mäter man i så fall lycka?
Frisk, barn, jobb, vänner?
Kanske.
Jag har ett bra liv.
Jag jämför mig inte med någon annan.
Viktigt att poängtera.
Jag jämför mig med mig själv.
Hur jag var då.
Hur jag är nu.
Fotografierna av mig själv visar en ganska sansad variant av mig själv.
Nuförtiden.
Ett litet leende.
Ett lite större leende.
Inget leende alls.
En bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
Den syns alltid.
Var kommer den ifrån?

Fnissade åt Helge Skoogs kommentarer i tv-programmet "Halv åtta hos mig" tidigare ikväll.
Obs.
Fnissade.
Inget okontrollerat flabbande.
Helge Skoog är hela behållningen i det programmet.
Hans fyndiga kvicka inlägg.
Säkert inte det minsta spontana, utan tvärtom helt efter manus, men lustiga.
I kvällens program handlade det om personer i Göteborgstrakten tror jag.
De tre gästerna provade värdinnans hemsydda käder.
En kille tog på sig en jeansväst men konstaterade snabbt att den inte passade hans stil.
"Jaså" sa Helge Skoog "Trodde du var från västkusten?"
Hahaha!
SÅN'T tycker jag är kul (kanske för att jag har Göteborgs-påbrå...?)
Inte gapskrattsframkallande, men kul.

En annan rolig sak jag återupptäckt är trädgård.
Jag har ju trädgård igen.
Liten men fin.
Och lagom.
Planterade perenner i höstas och nu börjar de växa i och med värmen som kommit.
På kvällarna vattnar jag och går och plockar ogräs fast det knappt finns något.
Och så lägger jag huvudet på sned och tittar kärleksfullt på mina små plantor.
SHIT så töntigt!!
Har kanske blivit en sån där trädgårdsnörd igen!!!
En bra sak med trädgård är att man glömmer tid och rum när man filosoferar runt i den.
Eller i varje fall så gör JAG det.
Känns bra för själen.
Lite bökigt bara att jag måste bära gräsklipparen genom huset för att kunna klippa både fram- och baksida ;)
Och alla trädgårdsredskap.
Men vad gör väl det.
I helgen blev mitt hus dessutom en genväg mellan grannhuset och lekplatsen.
Plötsligt var det en massa barn som vandrade fram och tillbaka genom min hall och mitt vardagsrum.
Mitt hem förvandlades till en vandringsled!
Någon gång passerade nåt barn frysen och norpade med sig en glass på vägen!
Har inte koll på om det var någon av mina egna, det var så mycket barn ;)
Det är tjusningen med radhus helt enkelt!
Gillar när det är mycket barn som leker och trivs.
Det är roligt!
Inte roligt så att man dundrar ut i skratt, men mysigt och trevligt och bekvämt.
Så är radhuslivet.

Har länge saknat mål i livet.
Nu har jag kommit fram till ett:
Gapskratt.
Inte ett lagom litet skratt.
Utan ett riktigt jättejävlagaletstort asgarv.
Så man ligger dubbel och får ont i magen och hicka.
Borde inte vara särskilt svårt.
Kanske ska anmäla mig till en sån där skrattkurs :) så att man liksom "lär" sig.

Fast nu ska jag sluta med min självömkan och gnällspikighet och göra några riktigt roliga grejer:
Hänga upp tvätten, tömma diskmaskinen och städa badrummet!
Eller nja.
Kan hålla mig för skratt...