söndag 27 oktober 2013

När du behöver en stock...

Minipizza.
Det är den där lilla pricken som syns på tallriken nere till höger.
12 stycken för ungefär lika många kronor och i ungefär i samma storlek som en.
Vi åt fyra var.
Sen sa flickorna: "Mamma vi är mer hungriga!"
Jag har aldrig sett något så litet.
I pizzaväg alltså.
Vilket skämt.
 
Larmtårtan uppe till vänster bjöd den avdelning på som startade brandlarmet på jobbet.
Nästan pinsamt - mest för dem dock - att berätta vad som egentligen hände...
De hade poppat popcorn!
Poppat popcorn?
En tisdag!!
Halv elva på förmiddagen!
Som plåster på såren för att vi allihop fick gå ut den där förmiddagen bjöd de på tårta.
Och popcorn;)
 
 
För cirka två månader sedan sa min unga väninna:
"Ska vi inte ta och ordna en soppkväll??
Jag:
"Jo! Det låter trevligt!"
Unga väninnan:
"Så lagar vi goda soppor och tänder en massa levande ljus och bjuder in en flock härliga tjejer!"
Jag:
"Jo! Det låter trevligt!"
Unga väninnan:
"Och så är vi hemma hos dig!"
Jag:
"Jo!? Det låter trevligt!"
Vilken entusiasm, hahaha!
Sagt och gjort.
I fredags gick soppkvällen av stapeln.
Flickorna var hos mig förra veckan och det har varit så intensivt att jag inte hunnit ta tag i fredagskvällens planering.
I torsdags gjorde vi det.
(Jag hade faktiskt gjort min soppa, den stod redo i frysen...)
När jag kom hem efter jobbet i torsdags höll M och en klasskompis på att baka till sitt Halloweenmys i skolan dagen efter.
Chokladbollar.
Alla som bakat chokladbollar kan på ett ungefär föreställa sig hur ett vitt kök kan se ut efter att två tioåringar gjort fyra satser av detta delikata bakverk.
Så såg det ut.
Precis så.
Men de hade haft en jätterolig eftermiddag.
Det syntes också ;)
 
På fredagen var jag som vanligt på jobbet.
Det var inte unga väninnan.
På morgonen skötte hon mina "lämna-över-barn-och-väskor-och-cyklar"-sysslor och hela dagen fixade hon till kvällens baluns.
 

 
Hon provianterade allt nödvändigt.
En Halloweenmysande dotter tittade förbi på eftermiddagen.
 
Festförberedelser.
 
 
Unga väninnan bidrog med "några" ljusstakar och ljuslyktor från sitt välsorterade lager.
"Kan tänkas att jag har några värmeljus i gömmorna också!"
När vi provtände kände vi att temperaturen steg en aning.
Hm.
Jag befarade att den kanske, eventuellt, skulle öka lite till när 17 personer tagit plats i mitt 20 kvadratmeter stora vardagsrum...
 

Värdinna 1 och pepparrotssoppa, värdinna 2 och gulaschsoppa.
 
 
Klockan 19 fylldes mitt kök av glada, vackra, pratsamma och skrattande kvinnor!
Underbart!
Ljudnivån var öronbedövande från första stund.
Alla fyllde sina tallrikar och satte sig till bords.
Jag hälsade välkommen - och då var det säkert tyst i hela fem minuter - men sen drog det igång igen.
Herrejisses!
Vad är det med oss?
En man hade inte stått ut i en sekund;)
Plötsligt klingade M i glaset och reste sig upp.
"Jag skulle precis berätta en sak för mina bordsgrannar men jag kände att ni alla skulle få höra detta för att det är så roligt!"
(Sååå gentilt;)
Vi som känner M väl vet att hon är en fantastiskt berättare och talare.
(Bland annat för att hon ofta påminner oss om det.)
Man vet dock aldrig vad hon ska säga för hon har så mycket finurliga tankar om allting.
Hon kan få en ordinär promenad till dagis en grå måndagsmorgon att bli den mest spännande berättelse!
Det hon berättade om i fredags handlade emellertid om ett radioprogram hon lyssnat på tidigare under dagen.
I programmet hade man efterlyst de mest tokiga eller roliga kombinerade namn på företag/affärer.
Vinnare blev: "Kjelles Ved & Porr"
(Skratt)
Ganska märklig kombination.
M fortsatte med teatralisk röst:
"De har en slogan..."
(Dramatisk konstpaus)
"Vill ni höra deras slogan?"
(M vandrade runt med blicken bland oss alla förväntansfulla..)
"Deras slogan är:.............."När du behöver en stock."
(Jubel!)
Sedan var ribban lagd.
Eller hur man ska uttrycka det;)
 
"Vill ni höra deras slogan?"
 
Så här nära fick jag sitta J för att kunna höra vad hon sa :)
Very Cherry Chocolate Cake!
Gjorde entré under fanfar:)
 
 
Och så diskuterades livets stora frågor såsom ifall det verkligen är så att "Blurred lines" är en våldtäktslåt - eller inte, om det är en omöjlighet för en heltidrökare som varit rökfri i tio år att feströka ibland etc. etc.
Stort och smått - tjejfunderingar, tjejangelägenheter.
 

Så här såg det ut klockan 03.15.
Termometern visade på 27 grader.
(Jag hade gissat på 40...)
Vår sammanlagda promillehalt får förbli okänd;)
 
En ljuvlig kväll jag kommer att leva länge på!
<3 <3 <3
 
 
I gårkväll kom en annan kompis förbi.
Jag bjöd på sopprester, "slattar" :) och "Så mycket bättre".
Såg rätt illa ut när jag kom upp i morse och såg flaskorna.
Men jag lovar.
Vi drack inte fyra flaskor vin....
 
Hoppas att "Så mycket bättre" blir "Så mycket bättre" så småningom.
Igår var det nämligen ingen höjdare.
Fina människor men tråkig musik.

 
Och eftersom jag fick en timme extra så tog jag en löptur ganska tidigt i morse.
Otroligt skönt väder!
Kunde sprungit i bara t-shirt.
(Jaja, och byxor givetvis... Annars kanske jag förväxlats med ett rådjur och skjutits. Solarieproblematiken ni vet...)
Synd att jag tvingade på mig själv en löparjacka...
Blev riktigt svettigt.
Och jag passerade inte heller Hedenhösarnas brevlåda.
Där har jag knölat ner en och annan tröja under mina rundor....
Snittid: 5.19 min/km.
Nja.
Vintersäsongstempo.
Nya tag - nya lopp - till våren.
(Och av ovanstående kan man räkna ut att vinflaskorna knappast kan ha varit fulla...)
 
M spelade hemma idag.
Två matcher i tät följd.
Hon var ganska slut efter 2 x 40 minuter!!
(Glömde fotografera - var så engagerad i matcherna!)
Men inte så slut att hon inte nappade på mitt förslag att åka iväg och köpa vinterskor :)
 

 
Innan M gick in i duschen la hon sin ögonsten i mitt knä.
Den såg verkligen ut att trivas (!!!)
Det kom faktiskt sån't där brummande ljud från magen så helt oangenämt tyckte hon nog inte att det var:)
 

Det saknas en hel del saker i mitt hushåll fortfarande.
Tesil är en av de sakerna.
M köpte ett jättefint te till mig när hon var på Kiviks marknad.
En kväll skulle vi provdricka.
Hm.
Hur skulle jag sila bort tebladen??
Det närmaste en sil jag kunde hitta var mitt durkslag.
Och det fungerade ju inte.
Till sist fann jag på en lösning.
Vitlökspressen!
Gick hur bra som helst.
Lite pilligt att hälla i det lilla hålet dock.
Och kanske det blev en liten bismak ;)
I fredags undrade någon varför jag inte tog ett kaffefilter...?
Jävla besserwisser ;)
 
 
 
 
Solsidan
100% bättre än premiäravsnittet förra söndagen.
Snart Bron.
Söndagskväll = TV-kväll :)

torsdag 24 oktober 2013

Rävligt populär.


Den har fått ovanligt mycket uppmärksamhet.
En egen hitlåt.*
En egen kriminalserie.**
Och snart på ett dagis nära dig.***
Jag blir förvirrad.
När de på söndagskvällarna står där uppradade med sina budskap på plakat väntar jag bara på ett unisont höftvick och:
"Ding-ding-ding-ding-ding-what does the fox say?"
Vulpes vulpes.
På Youtube varje kväll...
I Metro stod en notis om att det finns reflexvästar för hönor.
För att skydda dem mot RÄVEN!
Så ska man vara lite fräck och trendig så är det ju rävmask (inte sån man kan få i rumpan om man äter jord men som man sätter för ansiktet för att dölja det) man ska springa runt i nu till helgen när man ska knacka dörr.
Eller inte man.
Barnen.



*) What does the fox say (Ylvis - norskt brödrapar som fått en hitlåt med nämnda titel)
**) Bron (svensk-dansk kriminalserie)
***) Räven raskar över isen (svensk folkvisa)




Läskigt:

Räven simmar över sjön

I Naturvårdsverkets kampanjfilm mot växthuseffekten och klimatuppvärmningen under julhelgen 2002-2003 skildrades en tänkt framtida julgransplundring med barn, där deltagarna sjunger "Räven simmar över sjön" på samma melodi som "Räven raskar över isen", och sedan kastar de ut julgranen i hällregn. Man fruktade att framtidens barn i Sverige, i en klimatuppvärmd tid, inte längre skulle känna till begreppet is [5].

onsdag 23 oktober 2013

Både lite skryt och lite politik.

 
Det är alltid extremt stressigt och smågnälligt innan vi kommit dit.
E blir sur för att hon tvingas följa med eftersom hon hellre vill hem och leka, frukten jag tagit med är "fel", etc. etc.
Men väl på plats, infaller lugnet.
I varje fall för mig.
Jag pratar om min 5-åriga dotters handbollsträning.
Eller handbollsskola som det heter för åldersgruppen 3-5 år.
Eftersom barnen är så små måste en vuxen per barn vara med under träningen.
Vi vuxna ska sitta på golvet på ena långsidan av hallen och vara tysta.
Jag tycker att det är underbar regel.
Efter en hel dag på jobbet och lite stressade hämtningar på det, tycker jag det är enormt skönt att bara få sitta där och titta och slippa att prata.
Jag är nog ganska ensam om att tycka så.
Nästan alla föräldrar sitter med nedböjda huvuden och kollar sina mobiler alternativt sitter och babblar med någon som befinner sig bredvid.
Ledarna har därför inte bara nog med att få tyst på barnen vid samlingen, utan även föräldrarna...
Jag smyghyschar ibland ikapp med ledarna för jag tycker att man ska respektera "vuxna-ska-vara-tysta-och-även-försöka-hålla-eventuella-småsyskon-lugna"-regeln så att de kan sköta träningen.
Min L är jätteduktig.
Hon ställer alltid upp först direkt efter ledaren vid uppvärmningen, hon gör övningarna exakt som hon blivit instruerad - och får därmed ofta demonstrera för hela gruppen - och hon springer fortast.
Jag är skitstolt!
Hon vinkar glatt till mig varje gång vi får ögonkontakt.
Och jag vinkar glatt tillbaka.
Jag är närvarande.
Och det är jag sällan...
Men.
Så har vi strulputtarna.
De som saboterar övning efter övning för de andra.
Slänger sig raklånga på tjockmadrassen och ligger kvar trots att resten av gruppen ställt upp på led för att utföra övningar på madrassen.
Ledarna säger till.
Och säger till.
Och säger till.
Det skiter ungarna i.
Vad gör då föräldrarna till dessa kids?
Undrar jag.
För det finns minst en vuxen per barn i den där lokalen, det vet jag ju.
Men inget händer och jag fantiserar om att resa mig från min plats och bistå de stackars ledarna med att släpa bort illbattingarna till den grupp de skulle tillhöra.
Men jag gör det inte.
Jag fokuserar på min väluppfostrade femåring och njuter.
:)
Fast.
Nu vet vi ju alla att det inte alltid är så här i verkligheten.
Oftast inte.
Hemma vid middagsbordet till exempel;)
Vem bryr sig om mina regler där...?
Fast just de där 45 minuterna då det är handbollsskola passar jag på att vara en stolt mamma.
(Och de andra två döttrarna är jag såklart precis lika stolt över.)
Jag brukar inte vara den som slår mig för bröstet och jag brukar DEFINITIVT inte skryta om mina barn.
Bara idag;)
När jag kommer hem fortsätter jag att tänka på den där klicken som absolut inte kan rätta sig i ledet.
Hur ska det bli sen?
Framförallt eftersom inte föräldrarna reagerar och agerar.
Toppen.
 
 
Lite senare på kvällen ser jag Uppdrag granskning som bland annat gör ett reportage om Rosengårdsskolan i Malmö.
M som nyss kommit från sin handbollsträning sätter sig bredvid mig och följer intresserat programmet.
Man har bedömt ovan nämnda skola som "Sveriges sämsta skola".
Nu är det ju inte en alldeles rättvis bedömning av en skola eftersom upptagningsområdet innefattar många olika nationaliteter och många olika språk.
Skulle jag vara 15 år och flytta till ett land där jag inte kunde tala språket skulle jag ju inte klara av ett enda ämne och få godkända betyg i nian, det säger ju sig själv...
Men visst, man utgår från resultaten, elevernas prestationer.
I vilket fall.
Reportern intervjuar rektorn på Rosengårdsskolan.
Rektorn:
"Men jag måste säga att de har väldigt bra förutsättningar här!"
"Reportern:
(Tystnad) "Har de...väldigt bra förutsättningar?? Vad menar du då?"
Rektorn:
"Ja.....alltså....här finns ju både.....simhall..och....och....ishall."
Reportern:
"Simhall? Och ishall?"
Rektorn:
"Ja. Där jag bor har mina barn inte tillgång till det. Finns inte alls ett sån't utbud av fritidsaktiviteter. Det finns det här till exempel."
???
Här väntade jag mig att reportern skulle säga:
"Men om nu barnen har så bra förutsättningar här, varför bor inte DU här då och låter DINA barn gå i den här skolan?"
Naturligtvis ställde han inte den frågan.
 
Skolan är en het potatis.
Janne Josefsson intervjuade både Jan Björklund och Ibrahim Baylan.
Båda sa bra saker.
Båda har rätt.
Politisk vilde har man ju hört talas om.
Men politisk velröv?
Det är en sån som jag.
Och det gäller nog enbart skolfrågan.
Varför kan man inte lyfta ut just skolfrågorna - lägga politiska värderingar åt sidan - och bara göra det BRA?
Innan det är för sent?
Satsa resurser i småskolan, kämpa för allas lika värde, se till att alla får samma grund, SEN kan vi börja individualisera och visa framfötterna och utvecklas åt olika håll.
Sluta tjafsa, börja samarbeta.
Gör som Mattis och Borka.
Enas.
För annars går det åt pipsvängen.
 
Man kan inte lägga taket om det inte finns grund och väggar.
 
Vidare i programmet visas ett inslag som en norsk motsvarighet till UG gjort.
Man lyfter fram att Sverige ville skapa Europas bästa skola och att det plötsligt gick att välja vilken skola man ville gå på.
Man besöker en högstadieskola i form av en friskola.
Den ser jättetrevlig ut och eleverna verkar så nöjda.
Eleverna som intervjuas har ratat skolan som ligger i deras bostadsområde till förmån för den här friskolan.
"Ingen vill ju gå på DEN skolan" säger de och fnyser.
Några elever ligger i sacco-säckar på golvet med var sin laptop.
Reportern frågar vad de gör.
Läraren svarar:
"Den här killen forskar om tsunamin. Det har han gjort i sex veckor."
Och så skrattar hon stolt.
Min M tittar på mig och jag förekommer hennes fråga:
"Nej. Nej, jag tycker inte att man ska ligga i en sacco-säck och ta reda på om tsunamin i sex veckor, åtta timmar om dagen. SÅ mycket finns det inte att skriva. Tror du verkligen att han arbetar effektivt med det?"
Det tror inte M.
Och jag tror å andra sidan inte heller att han bara gjort det under sex veckors tid men man måste ju överdriva lite, och så fortsätter jag:
"Tänk om vi skulle sitta så på mitt jobb? I sacco-säckar? Med datorn i knät. Hur skulle det se ut?"
Jag ser att M målar upp en bild för sitt inre och så svarar hon bestämt (precis som mamma vill att hon ska svara;):
"Nej. Jag tycker att man ska sitta vid ordentliga bord och jobba!"
Det är bra min flicka.
I'm proud of you.
(Sedan verkade det ändå som att det fungerade bra att arbeta så på den friskolan - det hade kanske varit svårare på just Rosengårdsskolan...Men som sagt. Problemet ligger förmodligen inte i pedagogernas sätt att arbeta, utan skolan/området har helt andra bekymmer. Fast. Har man bara tillgång till simhall och ishall så ska man ju vara nöjd?)
 
Så.
Ordning och reda.
Regler.
Det är nödvändigt.
Även för barn.
På handbollsskolor.
Och andra skolor.
Annars blir det total anarki.
Jag vet.
Jag har själv stängt dörren till skolan.
Och kommer inte att öppna den igen.
 
("Men jag vill ligga på denna madrassen och jag struntar i om alla de andra barnen inte kan göra övningen!"
Ungefär som att jag skulle säga:
"Men jag vill köra på vänster sida. Jag skiter i att alla andra kör på höger!")
 
 

 
Dagens lunch.
 
 
Dagens lektyr.
 
 
Dagens plåtslagardotterskämt:
När det ösregnar som det gjorde alldeles nyss låter det som om någon står i min hall och duschar.
Jag gissar att det beror på att mina hängrännor är stup(rörs)fulla.


söndag 20 oktober 2013

Räkna inte med någon rekordtid!

Jag och min kompis/kollega J lämnade vår regniga hemort vid nio i morse.
Det regnade hela tiden under bilresan.
Toppen.
När vi parkerade på den leriga åkern - "Tur att du har en Jeep!" sa J - så upphörde regnet.
Vi hämtade ut våra nummerlappar, stod i den obligatoriska toalettkön, värmde upp och vips så var det dags för start!
Det var trångt i början och det gick inte så fort när klungan skulle in på en skogsstig.
J försvann långt före mig givetvis men jag höll genomgående ett tempo på fem och en halv minut.
Efter endast 2 km fick jag håll!!
What!?
Men sån't trams kan man ju inte bry sig om så det var ju bara att knata vidare och hållet försvann så småningom...
Ryggen höll sig lugn - mitt ryggonda har tyvärr kommit tillbaka i och med att jag börjat gympa igen - och ljumsken var på gott humör.
Så fort jag kom ut på en snutt asfalt blev jag lycklig!
Jag gillar stadslopp.
Har jag kommit på.
Det är min nisch.
10 km.
I sta'n :)
Men Yddingeloppet på 12 km i skogsterräng var också helt okej.
Jag kan tänka mig att göra det igen.
Kändes stundtals som att springa på 5 km-slingan här på orten.
Ganska lerigt och många löv.
Jag såg ingen som trillade men en kille råkade fastna med sin tå i min vad när han kutade förbi mig;)
"Förlåt" sa jag blixtsnabbt fastän jag inte alls kunde hjälpa det...
Tror inte han hörde...
När jag sprang in mot mål stod J och hejade.
Han sa att jag såg sur ut.
Jag var bara fokuserad, haha.
1.06.42 tror jag sluttiden blev för mig.
J sprang på 54.48.
Han sa att han också tyckte det var tungt i början och att tanken att börja gå hade slagit honom.
Men sen kom han på att han absolut inte ville bli omsprungen av mig så då fick han fart!
Lite stretching vid bilen och sen var årets sista löpartävling till ända!
Och på tal om ända.
Gaaaaaaah.
Den glömde jag bort.
Får gå som en anka resten av dagen...

lördag 19 oktober 2013

Oh, I get by with a little help from my friends

 
"En härlig tid".
Eller "The wonder years" som var den amerikanska originaltiteln.
En serie som visades mellan 1988-93.
Jag älskade den!
Och har väntat på reprisen...
När kommer den???
Ledmotiv, se rubriken...
 

Nya fina mössor!
 
 
En härlig tid.
Var det inte klockan tre i morse.
E och L sov båda i min säng men just klockan tre vaknade L till och undrade om det inte var dags för frukost eftersom hon var såååååå hungrig.
Frukost??
Mitt i natten??
Det tyckte jag inte alls var en bra idé.
Jag mutade henne med ett glas mjölk och några hotfulla morranden och när jag precis släckt lampan igen plingade mobilen till.
Det var från M.
Hon var på övernattningskalas och skrev att hon inte kunde somna!
Men?
"Försök" svarade jag.
"Kan inte" fick jag tillbaka.
"Jo, snälla" bad jag och till sist kom det:
"Ok, jag försöker."
Tack.
Klockan blev sex och L studsade upp.
Stööööööööön.
Startade film - inte helt utan diskussioner - och plötsligt satt därför även E i soffan.
"Vi vill äta Corn Flakes med mjölk!"
"Näää, inte i soffan..." började jag, men insåg listigt att jag kanske kunde få en timmes sömn till om jag vek mig....
Det fick jag.
Fast.
Det innebar också att vi blev lite sena till dagens första programpunkt:
"Frukostmys hos T & M kl: 9.00"

 
Vårt frukostmys startade snarare närmare tio...
Men oj vilket frukostbord.
Det var bara att glida in och fylla en tallrik, sjunka ner på en stol och umgås med sina bästa vänner!
Intressant att notera hur våra liv har förändrats sen vi alla fick barn.
Det var bara en, av alla oss som var där denna förmiddag, som satt kvar från början till slut.
Alla vi andra kom och gick med jämna intervaller.
Lämna en unge på gympa, hämta en annan på kalas, lämna en tredje på fotboll, hämta den första från gympa, lämna en fjärde på dans o.s.v. o.s.v.
Till sist skulle vi emellertid nästan allihop köra våra barn till simskolan som vi har ordnat till hela högen.
 
L blev ledsen eftersom vi fått med fel överdel till hennes bikini.
Det kvittade hur jag lockade och pockade och försökte övertyga henne om att det gick bra att bada i enbart byxorna.
Precis innan samlingen kom hennes två bästa vänner (två av mina bästa vänners döttrar) utan överdelar!!
De hade tagit av sina för L:s skull!!!
Vilken fin handling!
Allt blev frid och fröjd.
Och jag kände sån kärlek till dessa fina barn som är nästan som mina egna!
Precis som jag känner för mina underbara väninnor.
Som alltid finns.
Som har funnits i snart tjugo år.
Och som jag hoppas kommer att finnas så länge jag lever.
Vi har gått igenom det mesta tillsammans.
Glädje och sorg, liv och död.
Oh, I get by with a little help from my friends...
 

Lördagskväll = Bebismys <3
 
 
Skandinaviens största swingersfest går av stapeln i en källarlokal i Norrköping i helgen.
Rapporterade man på TV4-nyheterna.
(Är det verkligen en nyhet att ta upp??)
Temat är "Eyes wide shut".
En reporter intervjuade en maskerad deltagare.
"Hur går det till på en sån här fest?"
"Det är ingen större skillnad mot krogen, bara det att här är det kanske mer pang på liksom..."
Och så visades en bild på en massa uppblåsbara madrasser ;)
"Och med det önskar vi från TV4-nyheterna en trevlig kväll!"
Bild från kontrollrummet:
Fem personer snurrar runt på sina stolar med masker för sina ansikten ;)
Hahahaha!
 


fredag 18 oktober 2013

Don't grow up! It's a trap!

 
"Har du en låda med dig?" sa mamma och såg ungefär lika förvånad ut som om jag hade släpat in en motorcykel i tvättstugan.
"Ja?" sa jag "Det bjuds väl på middag här?"
"Jo...." sa mamma.
"Ja?" fortsatte jag "Det bjuds på middag. Och efter middagar blir det alltid rester. Och de resterna kan jag förbarma mig över."
Så kom det sig.
Att jag idag hade en lunchlåda med pannbiff, stekt lök, brunsås, kokt potatis, kokta morötter och diverse inläggningar av gurka, pumpa och nåt annat som jag inte kommer ihåg, med mig till jobbet :)
Och gjorde de andra runt fikabordet gröna av avund.
 

 
Tidigare i veckan blev jag bjuden på aerobicspass+pepparrotssoppa+Svenska Hollywoodfruar.
Oslagbar kombination.
Fast aerobicspasset blev ett sh'bam-pass.
I sista stund.
Min vän F, som skulle haft aerobicspasset, blev sjuk i sista minuten så därför blev det, det där andra.
Sh'bam är ett danspass.
Ett danspass där man ska vara någorlunda mjuk i kroppen - och då framförallt i höftpartiet - och totalt ogenerad.
Det är inte alldeles enkelt.
En tisdagskväll.
Utan alkohol i kroppen.
Fast det var väldigt roligt.
Efteråt bjöd min unga väninna på pepparrotssoppa.
PEPPARROTSsoppa.
Jag vet.
Låter asskumt.
I vilket fall, bjöd hon mig på det, för att ÖVERTYGA mig om att det är gott.
När hon först kungjorde menyn rynkade jag nog lite övertydligt på näsan...
Lät ju skitkonstigt.
Kan det vara gott??
Det var det.
Himmelskt gott.
Tyvärr blev det inga rester.
Hennes sambo åt också...
Och till soppan serverades Hollywoodfruarna.
Jädrar vad de är underhållande ;)
Trodde inte att jag skulle få uppleva tisdagskvällen alls.
I vaket tillstånd.
Efter jobbet somnade jag nämligen i soffan.
Och sov en hel timme!!
Var beckmörkt när jag vaknade.
Inte en lampa hade jag tänt innan jag däckade.
Som en zombie masade jag mig upp och drog på mig träningskläder och körde iväg.
Och kom i gång.
När jag efter den här helkvällens slut - lite fotbollsmatch blev det minsann också - reste mig ur min unga väninnas soffa, tog på mig ytterjackan och steg ut i den mörka trappuppgången, kände jag att det där hämningslösa dansandet (nåja) tidigare på kvällen hade satt sina spår.
I min ädla bakdel.
Därför utbrast jag, högt och tydligt som ett avsked (i ett ekande trapphus):
"Jävlar, vad jag har ont i röven!"
"Va?" sa grannen, till min unga väninna, som just var på väg in i sin lägenhet....
Att jag aldrig lär mig.
Att inte vara så frispråkig.
 
På den där Facebook-kursen jag deltog i, berättade kursledaren att det finns en "app" man kan ladda ner som sammanför folk med liknande intressen.
Så om jag till exempel en fredagskväll skriver på Facebook:
"Hällt upp ett glas rött och ser på Doobidoo" kan det efter några minuter stå en handfull helt okända människor och ringa på dörren som liksom passar in!!
Som har "matchats" mot mitt inlägg.
Då ska de typ komma in och sätta sig i min soffa och dela mina intressen, alltså dricka ett glas rött och se Doobidoo tillsammans med mig.
Sjukt.
(Att jag har sådana klena intressen för det första...)
Nu skrev jag ju aldrig det.
Även om det var alldeles sant.
Jag hällde upp ett glas rött.
Och såg Doobidoo.
Bara för att Ola Forssmed ;) och Pernilla Wahlgren var med.
Jag gillar dem.
Mitt sällskap, de som satt i soffan, var dock två av mina barn.
Men om jag skrivit budskapet i  min statusrad hade det säkert varit kö ute på trappan;)
 
En av mina arbetskamrater hörde ett radioprogram i morse.
Det handlade om en tjej som gett ut en bok som handlade om hur man skulle hålla liv i sitt förhållande även när förälskelsen lagt sig.
Hon rabblade upp sina tips som bland annat bestod i att man skulle fortsätta gå på bio, gå ut och äta, göra samma roliga saker som man gjort i början av förhållandet.
Plötsligt frågade reportern - lite ivrigt sugen på svar:
"Men vi som har barn då? Har du några tips till oss?"
Tystnad.
"Joooo, men..... Ni har ju barn! Ni har ju roligt hela dagarna! Jag är så avundsjuk på er som kan gå till lekparker hela dagarna!"
Lekparker?
Ja, det är ju förbannat spännande med lekparker för att få lite pirr i förhållandet...
"Grrrrrrrr, älskling, vad sexig du är i Fjällrävenryggsäck och toppluva.....Ses om fem minuter? Bakom klätterställningen?"
God natt....
 
Den här kursledaren, för Facebook-kursen, verkade också gilla statistik.
Allt var statistik.
Till exempel finns det statistik när folk är som mest aktiva på Facebook.
Nämligen mellan 23.00-23.15.
Det är då det händer.
Kanske jag ska ha i åtanke när jag publicerar mina blogginlägg?
För mitt läsarantal har sjunkit.
Och jag funderar på varför?
Jag vet inte om jag kan ändra på något.
För jag skriver som jag alltid gjort?
Långt innan fenomenet "blogg" fanns.
Har faktiskt märkt att det kan ha med publiceringstidpunkt att göra.
Kanske.
Eller så är jag bara jävligt tradi' ;)
 
Pernilla Wahlgren nämnde jag ovan.
Jag gillar henne.
Jag vet inte varför.
Jag bara gör det.
Och jag läser hennes blogg.
Den är positiv.
Hon känns naturlig.
Hon lägger ut många bilder och ganska ofta är det bilder på gåvor hon fått av hängivna bloggläsare.
Jag har faktiskt också fått en gåva av en bloggläsare!
Boken "483 dagar".
Ska snart ta mig an den.
Spännande!
Nästan lite stjärnstatus på det :)
 
 

Här är hon.
Har en egen kollektion!
Vill ha.
Silky Sequin Dress.
 
 
"En hashtagg är ett ord som skrivs med #-symbolen före. Anledningen till att man gör detta är för att markera det ordet som ett nyckelord eller en kategori som beskriver inlägget."
Har jag tagit reda på.
Så vet vi.
En kväll den här veckan satt jag - som vanligt - i soffan och - inte som vanligt - lagade hål i diverse plagg.
Jag sydde för hand.
Det blev sådär bra.
På morgonen, dagen efter, tog jag på mig en tröja (som inte deltog i syjuntan kvällen före) men precis innan jag skulle gå ut genom dörren upptäckte jag en lös tråd som hängde i nederkanten i linningen.
Jag drog.
Och drog.
Och till sist ryckte jag av tråden.
Vilket resulterade i att hela fållen liksom trillade ner.
Amen fan.
Vad gör man då?
Jo.
#Tidsbrist#Tejp#Prassel hela dagen#Tråckla fåll annan dag
 
Det har blivit en del träning den här veckan.
Sh'bam har jag nämnt, men det blev även ett Intervall Flex-pass och den obligatoriska innebandytimmen.
Jag gjorde hat trick.
Ett "äkta".
(Och ett självmål som gjorde att mitt lag förlorade i absolut sista spelminuten men det är jag av naturliga skäl inte lika stolt över...)
När jag berättade om det (hat trick:et alltså, inte självmålet...) på jobbet (för det är extremt viktigt att man berättar det så att alla får veta hur duktig jag är...) sa en äldre kollega:
"Jag hade en vän som var väldigt amorös. För honom hade hat trick en helt annan betydelse. Tre på ett dygn." ;)
Men det gäller att hålla formen.
På söndag stundar sista "tävlingen" för det här året.
12 km.
I kuperad terräng.
Hur kunde jag låta mig övertalas?
 
Men när jag väl ligger där i soffan på söndag kväll och belönar mig med ett rykande färskt avsnitt av Solsidan (Åhh så underbart med en ny säsong "Nähä, då går väl det här fattiga fettot ut och tar sig en rök" eller "Har du möjlighet att bara slå ett getöga i mitt anus?"), då kommer jag förmodligen att känna mig nöjd.
Det gör jag efteråt.
Det är alltid före som det är lite småjobbigt;)
Jag har dock en bra låtlista.
Spelade en låt från min löparlista för mina föräldrar precis innan jag släppte av dem på partajet de skulle på i kväll.
De tycker lika mycket om den som jag.
Bestämde jag i alla fall ;)
"Lyssna nu, denna ÄR bra!"
 
Perikles och Anna Hertzman.
På ren skånska.
Anna Hertzman.
Vilken röst!
 
"Allt känns så tungt jag går runt här i tystnaden
Ensam i kärlekens hus
Jag fingrar på bilder med minnen av oss
Jag behöver en ledstjärnas ljus
Tankarna blandas med smaken av tårar
I hjärtat finns bara du
Säg finns det nån annan?
Finns det nån annan nu?
 
Nätterna plågar mig stirrar i taket
Jag önskar du låg tätt intill
Utanför fönstret där rusar det timmar
Här inne tycks tiden stå still
Jag vänder mig om och försöker att sova
I hjärtat finns bara du
Finns det nån annan?
Finns det nån annan nu?"
 
o.s.v.
På temat "Hjärta och smärta".
Så vemodigt plågsamt vackert.
 
 

Jag och Britt Ekland.
Vi sitter i samma båt.
Vi har för korta armar.
För en "selfie".
 
Citat E efter ett inslag från Doobidoo.
Obs.
Ett inte alldeles nytt inslag.
"Mamma, var ni gråsvarta när du var liten?"
 
Don't grow up! It's a trap.

tisdag 15 oktober 2013

Facebook hela dagen!

 
Trots allt, låg jag inte i soffan hela kvällen igår.
Trots allt, städade jag flickornas rum, strök hela högen med tvätt och förberedde stundande soppkväll.
Trots, att jag är sjukligt trött!
Stängde av väckarklockan FYRA gånger i morse!!!
Gick och la mig tidigt.
Men hade svårigheter att somna.
Wuuajjjj?
 
 
Hade först ett tidigt morgonmöte och när det var avklarat blev det Facebook resten av arbetsdagen.
Nåja.
Inte för nöjes skull.
Jag deltog i en Facebook-kurs.
Jo.
Det finns sådana.
Facebook är ju en hel vetenskap om man djupdyker.
Och eftersom jag jobbar på en myndighet är det viktigt att man vet hur och vad man får skriva och i vilket syfte.
Det var intressant.
Men timmen före lunch.
Hjääääälp så sömnig jag var.
Det hjälpte inte hur jag än försökte ändra ställning i stolen, mitt huvud sjönk allt längre ner.
Jag satte huvudet i händerna så att jag dolde ögonen och låtsades att jag läste i mitt kompendium.
Gick sådär bra.
Skallen var så tung och jag blinkade såååå långsamt och jag kände att pannan kom allt närmare bordsskivan.
Inte ens det störande knappljudet från kurskamratens Ipad kunde hålla mig alert.
Det var mest irriterande.
Jag hörde liksom bara det där blipp-blipp:andet och det var nära att jag frågat henne om jag skulle hjälpa henne att stänga av det....
Till råga på allt drog vi över på tiden så att lunchen blev en kvart senare än planerat.
Och jag som funderat ut att jag skulle äta skitsnabbt och sen smyga upp på mitt kontor, stänga dörren, lägga mig på golvet och ta en mikrolur.
Det hann jag inte.

 
Mitt i förmiddagspasset fick vi emellertid en oväntad paus.
Brandlarmet gick igång men som vanligt reagerade ingen.
Tills vi fick order om att gå ut.
Alla andra hade jackor.
Det hade inte jag.
För min hängde på mitt kontor och jag var i ett konferensrum i en annan del av huset.
Tur att det inte regnade.
Men en smula kyligt var det dock så jag stod lite nära en arbetskamrat för att värma mig;)
Det kom en brandbil och allting, men när orsaken till att brandlarmet gått var utredd fick vi gå in igen.
Trodde lite kall höstluft skulle få mig att piggna till.
Men icke.
 
Eftermiddagen gick dock mycket lättare.
Var kanske bara lite mat som behövdes?
Kan inte skylla på kursledaren, han var intressant att lyssna på och dessutom pedagogisk.
Men alla dessa amerikanska uttryck?
Visserligen är ju Facebook inte svenskt, men ändå.
Jag försökte hänga med i svängarna på boosta, endorsa, tweeka och edgeranka...
Och varför måste man säga:
"Eventet har en egen wall och kan designas med ett eget coverphoto"?
Varför kan man inte bara säga:
"Evenemanget har en egen plats och kan utformas med ett eget omslagsfoto"?
Eller blir det fel då?
Men det var ganska roligt att lyssna på killen för han pratade verkligen så också!
Blandade svenska och engelska hejvilt.
När vi pratade om syftet för kommuner att använda Facebook berättade han om Pajala kommun.
Den kommunen är ju inte särskilt tättbebyggd och där kan sociala medier vara ett bra sätt att nå ut till medborgarna.
"Där sprids ju inte saker word of mouth liksom, förutom kanske under älgjakten...."
:)
 
Undrar vad De Aderton säger om detta språkmissbruk?
Vars uppgift är "att arbeta uppå svenska språkets renhet, höghet och styrka" och vars motto samt valspråk är "Snille och smak".
Svenska Akademien står bakom både SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) och SAOL (Svenska Akademiens Ordlista).
Den senare anses normativ för svenska språket men den ska också avspegla det svenska språket som det används i verkligheten.
Så snart finns väl hashtagg med till exempel.
Hade varit bra eftersom jag inte vet vad det betyder...
Fast det kanske passar bättre i SAOB.
Jag har varit på studiebesök på SAOB.
Jag och en lika svenska-språket-nördig gymnasiekompis ringde dit och frågade om vi fick komma och titta...
Då höll de på med bokstaven S.
Ska tydligen ha hunnit till U nu.
Vilket tröstlöst arbete.
Bandet A måste vara helt inaktuellt eftersom det färdigställdes 1898....
 
Något lika tröstlöst är den här tröttheten som tagit min kropp i besittning...
Hade jag kunnat klona mig hade....
 
 
 

 
...en av mig fått ta hand om gårdagens disk...
 
 
...en hade fått ta tag i tvätten...
 
 
...en hade fått laga hålet på L:s strumpbyxor...
 
(Som inte var hennes fel "eftersom T inte kan höger och vänster mamma så cyklade hon rakt på mig när jag svängde!!")
 
 
...och en hade fått sortera högen med papper.
 
 
Själv hade jag legat kvar och vilat mig lite.
Har ju en massa kvällsaktiviteter som väntar.
Bäst att blunda en liten stund.