Därför bär jag mina barns pärlhalsband....

"Åh vad jag blir varm i hjärtat när jag ser dig ha det halsbandet!" sa en av mina kolleger när vi möttes i fikarummet.

Jag bar log.

Och förstod vad hon menade.

På morgonen den 20 april 2007 stod jag i sovrummet och klädde på mig.

Jag, M 4 år och E 10 månader, skulle åka och hälsa på min cancersjuka farmor på onkolgen i Lund.

Vid lunchtid skulle vi förflytta oss till KK för att passa några av våra bästa kompisars två barn medan de skulle på ultraljud för att de väntade sitt tredje.

När jag klätt mig sträckte M fram sin hand och i handen höll hon ett litet armband gjort av vita plastpärlor:

"Mamma, du kan väl ha detta idag?"

Gissa vad jag svarade?

Nej.

Det svarade jag inte.

Jag svarade:

"Nej, inte idag, det passar inte till de här kläderna."

Jag, mamma till två, svarade: "DET PASSAR INTE TILL DE HÄR KLÄDERNA!"

På kvällen, efter att ha tillbringat hela dagen på universitetssjukhuset i Lund, var det dags för "fredagsmys".

J (flickornas pappa) tog M med till affären för att handla.

Själv var jag hemma och förberedde ett bad för E.

När J och M kom tillbaka körde de in bilen i garaget, som inte var färdigbyggt, och parkerade.

J hade fått syn på en jättestor spindel i taket som han pekade ut för M, och med ögonen på den tog hon ett kliv ur bilen rakt ut i ingenting.

Hon föll två meter och landade på huvudet i en rå betongtrappa med vass kant.

Resten av historien har jag skrivit om förr.

M fick åka ambulans till barnakuten i Lund, fick diagnosen krossat skallben, opererades och allt gick väl.

Men.

De där förbannade orden, det där förbannade svaret, jag gav henne på morgonen, kommer jag aldrig att förlåta mig själv för.

Därför.

Bär jag mina barns pärlhalsband.

Och inte bara dem.

Allt mina barn tillverkar, alla pärlbrickor, alla teckningar, allt odefinierat pyssel, visar jag med stolthet upp!

De har ju fantiserat och knåpat och haft en tanke på att glädja mig.

Då är det aldrig nånsin försvarbart att svara: "Det passar inte till de här kläderna".....

Aldrig.

Jag har definitivt blivit klokare.

En stund nu i eftermiddag har jag suttit i solen och läst ut "Morgon i Jenin" av Susan Abulhawa.

Tragisk historia men fint skildrad.

Den berör också modershjärtat.

"Analfabeten som kunde räkna" av Jonas Jonasson står på tur.

Man behöver byta genre....



Att vakna ur vinterdvalan

Våren kom på en kort visit.

Mitt trädgårdshjärta bultade för ett lika kort ögonblick.

Räfsade bort gamla vissna höstlöv (Eklöv? Jag som inte ens har en ek i min lilla täppa?)

Klippte bort de torra kvistarna på perennerna.

Dumt.

Dumt.

Jag vet.

För tidigt.

Men man blir så ivrig.

Skit!

Min lilla trädgårdsspade är borta.

Jag misstänker starkt någon släkting under 150 cm...

Hittade en liten blå plastspade bland barnens leksaker.

Funkade.

Men måste köpa en ny.

En seriös perennodlare gräver inte med en blå leksaksspade i rabatterna.

Eller i och för sig.

Hade jag bara tömt mitt förråd på alla pinaler så kanske jag hade hittat min egen.

Men jag lägger den alltid preciiiiis innanför dörren.

Precis som jag gör med allt annat.

(Lite som Kråkan i "Mamma Mu städar"... Han lägger allting överst så att han lätt ska hitta...)

Därför är det fruktansvärt uppställt i mitt förråd.

Jag har inte riktigt haft energin.

Kanske denna sommar...?

Jag är lite motsägelsefull där.

Inomhus, i mitt hem, är jag noga med ordning och reda och att det ska vara städat.

I min bil, eller då i mitt förråd, är jag inte lika pedant...

Och på tal om att städa.

Det är underbart när solen kikar fram och lyser upp tillvaron.

Det är inte lika underbart när solen obarmhärtigt påpekar att fönstren behöver putsas...

Men jag gjorde det.

Jag och E.

I söndags.

För annars hade det blivit väldigt sena middagsbjudningar här framöver.

"Nej, men vi kan väl säga klockan nio?"

(Så att solen hunnit gå ner och ingen upptäcker att fönstren är smutsiga som fan....)



Med våren kommer även löpträningen i gång på riktigt.

Eller i alla fall är det meningen att den ska det.

Jag tränar varannan vecka, de veckor jag inte har några inneboende det vill säga.

Men.

Igår efter jobbet hade jag en barnfri timme!!

Solen hade retats utanför kontorsfönstret hela dagen så efter att ha lämnat M på handbollsträningen körde jag rakt ut till motionsspåret i skogen.

Hög klar luft, lite sol, lite kylslaget, nya löparskor (juniorstorlek, halva priset*).

Perfekt.

Det enda som inte fungerade var Runkeeper-appen...

Efter 5 min hade jag sprungit 170 meter på medeltiden 28 minuter/km.

Knappast va?

Det enda som blev rätt var totaltiden.

27.10.

På 5 km.

Bra tycker jag.

Efter den måttliga vinterjoggningen.

Och på den slingan.

Som är gaaaaanska kuperad.

Efter knappt halva sträckan sprang jag rakt mot en klar och fin regnbåge.

"Åååååh så vackert" tänkte jag naivt och med ett fånigt leende på läpparna.

Men vad betyder regnbåge?

Ibland är jag ett sån't nöt.

Ja.

Det var ju inte mycket att göra än att fortsätta springa.

Fast i ösregn.

Inte så hemskt vackert.

Att jag fick en så pass bra tid kan nog bero på att jag spurtade rätt bra den sista kilometern.

Mötte nämligen en yngling med uppdragen huva där mitt på stigen.

Ja.

Jag blir lite skraj då.

Fånigt.

Jag är medveten om det.

Men jag fick fart på benen.

Den 16 maj ska det springas Blodomlopp.

1 mil.

Ska nog gå vägen.

Och skorna kändes bra!

*) Jag behöver köpa nya löparskor en gång om året.

Jag har egentligen inte råd att köpa nya löparskor en gång om året.

Men M behövde ett par - och varför ska bara barnen få hela tiden? - så jag köpte ett par exakt likadana till mig själv som till henne.

Det var bra pris för att det var "juniorskor". (Upp till storlek 39!!??)

Expediten bråkade lite och försökte få mig att förstå att vuxna inte kan springa i juniorskor, det hade tydligen med vikten att göra.

(Ha!)

Men snälla.

En junior som har storlek 39 i skor kan säkert väga 60 kg?

Eller?

"Jag tar ett par sådana. Tack så mycket för att jag får bestämma själv..."



I lördags överraskade vi min äldsta morbror!

Han fyller 70 och hans familj tyckte att det skulle firas!

Så.

Därför samlades vi, cirka 40 personer, hemma hos honom någon timme innan det var beräknat att han skulle komma hem.

Barnen tyckte det var enormt spännande att gömma sig och sitta tysta tills det var fritt fram att lämna sitt gömställe för att skrika hurra och sjunga "Vi gratulerar" ;)



Grannarna har kommit hem från sin semesterresa i Thailand.

Solbrända och fina!

Jag vill också bli solbränd och fin :)

Men jag får snällt vänta på den svenska solen....

Den känns avlägsen just idag.

Det snöade i kväll!!!!

Snöade??

Och i morse fick jag skrapa rutor.

För att jag inte "orkade" köra in bilen i garaget.

(Och det är ju extremt ansträngande...)

"Mamma.... Sa jag inte att du skulle ställa in bilen? Va? Sa jag inte det?"

Gissa vem?

Ja då.

"Lilla skolfröken".

E <3

Fast till helgen ska jag gå runt i min lilla trädgård och titta på mina perenner.

Se om de växt något.

Alla människor har nördgrejer för sig.

Min förälskelse i mina perenner är en av mina ;)

På fel plats vid fel tillfälle;)

Väktaren ville inte vara med på bild.

Det ville nog inte min kära arbetskamrat heller.

Men han fick aldrig frågan.

Så därför syntes han på förstasidan idag.

Haha!

Naaaaaaaaw;)

(För att förstå: Läs dagens utgåva av Skånska Dagbladet)

En vanlig dag på jobbet :)

Jag är inte bara Teknisk handläggare...;)

Shit så berömd jag kommer att bli!

När alla som läser tidskriften ser mitt namn!!

Fast.

"Gränssnittet" är kanske inte nån kioskvältare direkt....;) som "alla" läser...

Fint motiv i alla fall!

En av mina fina arbetskamrater.

Idag bar hon en klänning som man blev grön av avund av att se!!!

Jag liksom hajade till när hon gick förbi mitt rum och bara: WOW!!!

Ska smygfotografera henne nästa gång hon har den....

En väninna till henne som designat och sytt upp.

Själv.

Var man kanske inte så värst wow-ig idag....

I jeans.

Och lilla blusen;)

Undrar om jag har nån väninna som kan sy upp en klänning till mig?

Måste jag kolla upp;)

M ringde i morse och sa att hon lääääängtade efter sin mamma.

Så i eftermiddags satt hon hos mig på jobbet och läste läxan :)

Snuttan <3



Det här med höj- och sänkbart skrivbord?

Skulle inte det vara bra för ryggen?

Jag fattar inte grejen....



Solig helg och grå måndag. Tvära kast;)

Jag har varit på minisemester.

JAG.

Har varit på minisemester!

Jag fick frågan av några nya vänner, om jag skulle ha lust att följa med på en liten helgutflykt!!

Om jag skulle ha lust???

Helgutflykt?

Köra utanför 50-skyltarna?

JAAAAAAAAA!!!!

Sagt och gjort och bokat så lämnade vi Skåne tidigt i lördags morse för att före lunch anlända till Göteborg!

Ett soligt Göteborg!

Ett Göteborg fullt med folk överallt och med massor av butiker och restauranger och aktiviteter!

Nu skulle jag dock inte shoppa något (väntar ju fortfarande på den där fortkörningsboten....) utan jag fungerade mer som en ledsagare åt en lite yngre shoppingsugen dam;)

Och jag är imponerad.

Hon är ett ämne....;)

Två mysiga dagar då vi bara gjort roliga saker, ätit god mat och absolut inte stressat.

Det har med andra ord varit en riktig "må-bra-helg".

Och för övrigt, så mår jag bra!

För ovanlighetens skull, så mår jag bra!

Så jäkla skönt!!!

Under tiden jag bodde på flott hotell med både toalett och dusch och tv,

så var mina barn <3 <3 <3 med sin pappa på den årliga "vintertältningen".

Hm.

Jag skulle aldrig komma på tanken att tälta på vintern.

Förresten skulle jag aldrig komma på tanken att tälta överhuvudtaget:)

Fast flickorna älskar det!

Tur att de har en pappa med det intresset.

Så står jag för andra intressen :)

Och samtidigt i Åhus: pappa inspekterade stranden inför den stundande badsäsongen ;)

Som sagt.

Jag mår bra.

Och med kroppen och själen i balans och fina minnen från helgen rattade jag i morse bilen till Bilprovningen...

Ja.

Egentligen skulle jag gjort det förra fredagen, men missade den bokade tiden.....

Som jag redan betalt.

Men får betala för igen.

Suck.

Nåväl.

Något försenade (säkert från sin kafferast) vinkade två killar in mig genom porten.

"Vet du var du har varningstriangeln?" sa den ene medan han med ett överlägset leende sneglade på den andre.

"Ja?!" (Varför skulle jag inte veta det??)

"Har du nyckel till dragkroken?"

"Ja?!" sa jag och letade i myntfacket.

Fuck.

Den låg inte där.

"Det gör inget" sa den ena killen.

Men så kom jag på.

Drog bak passagerarsätet så långt det gick.

Stoppade in handen och plockade fram två pennor, ett hårspänne, ett mynt, en kapsyl, ett kolapapper och....aha!....nyckeln till dragkroken! Ta-daaa!

Sedan satt jag under tystnad och höll tummarna så hårt det bara gick.

Tystnad.

Tystnad.

Och tystnad.

Piuh.

Kunde det verkligen vara sant??

Nej.

Varför skulle jag ha sådan tur...?

"Parkeringsbromsens bromsverkan är otillräcklig."

WHAT??????

För 15 336 svenska riksdaler åtgärdades parkeringsbromsen i maj i fjor!!!

För ytterligare 1720 kronor utfördes "Felsökning av parkeringsbroms" kort därefter eftersom bilen - efter "Byte främre handbromswire" och "Ombyggnad handbromsjustering" - inte gick igenom efterbesiktningen....

"Du har en oljeläcka från motorn också. Se här!"

Men, men, men, vänta nu här....

"2013-04-05:

Kontr oljeläckage

Byte främre tätningsring vevaxel

Byte oljepump, losstagen transmissionsrem/kedja

Byte tätningsring för oljepump...." etc. etc......

Alltså.

Ska samma fel uppstå efter mindre än ett år???

Körde raka vägen till bilverkstaden - den AUKTORISERADE - med besiktningsprotokollet i högsta hugg och körde upp det under näsan på den stackars killen bakom disken.

"Vad är det här????????" sa jag.

I en inte så jättetrevlig ton.

"Jaaaa....eh.....jaaaaaa....vi får titta på det......"

MMMMMMMMMMMM.

Så.

Den sköna känslan från helgen var som bortblåst.

Jag FIXAR inte mer utgifter nu.

Någon gång måste det vara noooooooog.

Känner jag.

Men.

Sjönk in i mina arbetsuppgifter och efter en god "mamma-lunch" (godsaker mamma stoppat i min frys) så var jag glad och trevlig igen:)

Strax före eftermiddagskaffet då jag återigen satt försjunken i något ringde min privata mobil.

Ett nummer jag inte kände igen.

Jag svarade.

Dumt.

"Heeeeeeej *mitt förnamn, mitt efternamn*, stör jag?"

(Fan.)

"Njaaaaa.....jag jobbar."

(De flesta människor gör ju det den här tidpunkten på dagen liksom....)

"Jahaaaaaa, jag kan återkomma?"

(Nej, för helvete...)

"Nej, vad gäller det?"

"Okej. Jo.....bla bla....säljsnack, säljsnack....sååååååå bra erbjudande......säljsnack, säljsnack....."

Jag försökte bryta.

Det gick dåligt.

"Okej, men jag är inte intresserad. Tack. Hejd...."

"Hur kan du INTE vara intresserad *mitt förnamn*?"

"Jag har inte råd. Tack. He...."

"Inte RÅD??? Det är ju jättebilligt! Har du tänkt på konsekvenserna? Varför har inte du, *mitt förnamn, mitt efternamn* RÅD?"

(Det kan väl du verkligen ta och skita i!!!!)

Och så malde han på.

Jag stod på mig och till sist sa jag:

"Du. Jag är inte dum i huvudet. Men jag vill inte ha ditt erbjudande....Och.."

KLICK.

Han la på;)



Ja ja.....

Det är ju vår på gång.

Ljusare tider.

Även för mig.

För första gången på lång tid:)

Ovanligt lugn kväll.....

"Titta!" uppmanade jag barnen från mitt kvällsarbete vid strykbrädan.
"Titta på de små barnen som går bland sopor och plockar pappersbitar."
Tre par ögon lyfte förstrött blicken från sina Ipads en nanosekund och stirrade på tv:n.
"Ser ni? Ser ni att det är små barn som går där och plockar? SMÅ barn. Som ni!" fortsatte jag.
Ingen reaktion.
Mitt syfte var att mina barn skulle få lite perspektiv.
Men det var nog inte rätt metod.
Det är alldeles för avlägset för dem.
Långt ifrån problem som att man inte får hälla strösocker på redan sockrad vaniljyoghurt, "bubblor" i flätan så att det "inte ser klooooooookt ut", att batteriet nästan är urladdat i Ipaden....
Och långt ifrån Minecraft......




Men kvällen har trots allt varit lugn.
Inte mer än ett par tre världskrig;)
Unga väninnan hämtade alla flickorna i eftermiddags.
Tog dem med ut i naturen på fika, hundpromenad och lek.
Så de var ganska trötta när de kom hem.
Bra.
Barn behöver rastas.
En daglig dos frisk luft och energiförbrukning.
Liksom vi vuxna egentligen.
Så därför.
Tog även jag tillfället i akt efter jobbet.
Och gav mig ut på en löprunda.
Gud så härligt det var!
Tyvärr vet jag varken hur lång rundan blev eller hur lång tid det tog.
Runkeeper (eller Runke-Per som någon kommenterade mitt facebookinlägg...;) ville inte samarbeta.
600 meter på sju-och-en-halv-minut?
Knappast.
Jag tyckte att landskapet susade förbi:) nämligen...
Om två månader är det dags för första "tävlingen".
Blodomloppet.
En mil.
Känner att jag måste få upp tempot...
Efter vinterdvalan.
Kvittar att man tränar inomhus hela vintern.
Är inte alls samma sak när man kommer ut i friska luften.
Kommer ihåg varje vår i april under de tretton år jag spelade korpfotboll.
Kändes som att man skulle dö efter en rusch på planen....


E kommenterade det där nyhetsinslaget från Pakistan till sist i alla fall:
"Tänker du skicka dit oss om vi inte gör som du säger??"
Nej.
Verkligen inte.
Men kanske till Eslöv eller nåt liknande exotiskt ställe....;)

Beachpanik i stugorna när solen tittar fram?

I fredags var jag ute på spännande uppdrag hela förmiddagen.
Spännande och VIKTIGT!
Det syns på den extremt gula jackan.
Då är det nämligen allvar.
Dock är babyrosa jumper med matchande pärlhalsband kanske inte så skräckinjagande...?

Och direkt efter jobbet var det After Work.
På mitt jobb har vi missat vad After Work egentligen är.
Tanken är väl om jag inte har alldeles fel, att man ska ta en öl eller två mellan låt säga klockan fem och sju?
Sen går man hem till sin familj och äter tacos, häller upp lösgodis i en skål som man sätter på soffbordet samt tittar på något underhållningsprogram för hela familjen på TV?
Så har det aldrig blivit.
Men i fredags tog jag det lugnt och var säkert hemma före tolv....;)

Till mig <3

Lördagen gick dock verkligen i familjelivets tecken.
Simskola, barnkalas, handbollsmatch och familjemiddag.
Jag borde utnämnas till logistikminister...

Supergod mat och melodifestival <3

Och man hade egentligen inte behövt äta förrän på onsdag....

Men det gör man ju ändå;)

Söndagen var underbar!

Vilket ljuvligt väder!

Alla flickorna lekte med varsin kompis så den enda logistik jag behövde fundera på var lämning och hämtning.

En stund i solen fick mitt vinterbleka ansikte.

Så i stället för blåtransparent blev jag lätt grisskär.

Frågan är vilket som ser bäst ut?

Det märks att våren är i antågande.

Av flera olika anledningar.

På jobbet märks det på grund av alla dieter och träningsdiskussioner.

LCHF, 5:2 och pulver och allt vad det är.

Själv kör jag "jag-äter-vad-jag-kommer-över"-dieten.

Och tränar varannan vecka.

Funkar utmärkt:)

Dessutom har jag bantat vad jag ska i mitt liv.

Och nej, jag behöver inte heller.

Jag har en arbetskamrat som säger att hon aldrig tränat i hela sitt liv för att hon tycker att det verkar så tråkigt;).

Men att hon nu har börjat få problem med nacke, axlar och rygg - en klassiker...

Jag skickade iväg henne till massören och nu har hon på allvar börjat fundera på vad hon skulle kunna tänka sig att prova för något.

Jag mailade "Utmaningen" (tre övningar varje dag i 30 dagar) till henne för ett tag sen, men den kunde hon inte göra på grund av att det var för liten text.

Hahaha!

Igår såg hon Fåret Shaun (underbart barnprogram) med sina barnbarn.

Fåren på gården skulle få det tjocka fåret att börja motionera.

De hängde en bakelse i ett metspö och lockade upp tjocka fåret på ett löpband med bakelsen.

Då sa arbetskamratens svärson att det kanske var så man skulle få henne (min arbetskamrat alltså) att börja träna;)

Hon älskar kakor men är absolut inte "tjocka fåret";)

Det handlar mer om att hon inte ska gå med värk i resten av livet...

Idag berättade hon dock att en annan arbetskamrat och hon ska börja gå till vårt gym.

"Oj??" utbrast jag "Ska du äntligen börja med något?"

"Ja" sa hon. "Och så har jag tänkt lite praktiskt. Ska ju renovera mitt badrum och behöver någonstans att duscha!"

:)

Dubbelt grattis!

Inte bara för att du, en av mina finaste och bästa vänner, fyller år idag.

Utan också för att du haft förmånen att ha varit kompis med mig i exakt 20 år!

Det är stort <3

En tröskel att ta sig över....

"Vi limmar din tröskel nu!" hojtade golvläggaren åt mig som för tillfället befann mig i en kollegas rum. "Kommer du ihåg det eller ska vi markera det på något sätt??"
Så kom han och ställde sig i dörren och mötte min "vad-tror-du-själv-blick?"
"Jag lägger ett papper...." konstaterade han leende och försvann.

Glitter, glamour och nord och syd!

 Den årligen återkommande Guldfesten.
Gick av stapeln i fredags.
Hade planerat in en halvtimmes power-nap efter jobbet för att komma i form.
Den krympte till en kvart.
Men i form kom jag ;)
Ändå.
Fullt ös från första stund.
Guld i klänningen, vin i glaset och musikunderhållning i hög klass.
Just det, en hel rad med priser till duktiga företagare delades också ut förstås, men mitt fokus låg på party!
Vi dansade och sprang till baren, dansade lite till och sprang till baren igen.
Det märktes.
När jag på ostadiga ben och höga klackar vinglade hem genom natten;) vid tvåtiden...

Jag hade tänkt träna på lördagen.
Klockan tio.
Hahaha!
Vilket skämt.
Däremot var jag tvungen att städa efter en vecka med barn i huset.
Det gick trögt.
Städade lite, la mig i soffan, städade lite till, la mig återigen i soffan.
Längesen jag var så BAKIS!!
Stackars mig.

Framåt eftermiddagen var det dock dags att skärpa till sig.
30-årsfest på agendan.
Tja.
Jag är ju inte den som är den...
Dusch, smink, ny outfit och så var man på gång igen!

 Unga väninnans sambo fyllde 30.
I ungefär 11 timmar var jag med och firade det:)
Massor med god plockmat, bubbel, tequila (hm), intressanta samtal och utgång.
Gick lite stadigare hem denna kväll (kroppen vänjer sig?) och dråsade i säng fyra....

Gaaaaanska sliten när jag vaknade vid halv tolv på söndagen:)
Men testade ändå att jogga en liten vända.
Det gick bra och jag fick nya krafter.
Kände mig så pass pigg att jag körde söderut.

Där väntade nämligen en superb måltid på mig.
Och ett glas vin;)
Stackars min kropp.
Men ingen dans.
Det blev istället kväll i soffan med TV1 och fint sällskap;)

Och igår hade jag semester.
Eller.
Semester?
6 timmar på Gekås...
Med köpsugen 11-åring.
Kan diskuteras om det är att "koppla av".
Men hon hade önskat sig en dag i Ullared i julklapp.
Och vem kan motstå en sådan önskan?
Jag hade inte varit där på 15 år så det var väl dags...
Det såg sig ganska likt ut.
Den gamla parkeringen, de gamla byggnaderna runt själva varuhuset.
Fast inuti var det inte likadant.
MYCKET större än förr.
När jag växte upp hade vi sommarstuga några mil därifrån.
Därför har jag varit där många gånger som barn och tonåring.
Tyckte att det var superspännande att åka dit för att se om man kunde göra några "fynd".
Kvällen innan man skulle dit hade jag svårt för att somna och samma morgon som man skulle dit var jag upprymd och hade pirr i magen, haha!
Exakt.
Så.
Kände min dotter.
Hon var i extas!
Äpplet faller inte långt :)