söndag 31 januari 2016

Sås måningom ännu en resa

Landet Kroatien hade jag bara hört talas om lite sådär i förbigående.
Någon bekant kunde ha sagt att de varit i Kroatien på semester och att det var jättefint där.
Mer än så visste jag inte.


I slutet av september förra året fick jag emellertid nöjet och möjligheten att åka på semester i Kroatien!
Och det var jättefint!
Ett resmål jag skulle rekommendera alla att åka till.
Ett resmål jag skulle rekommendera alla att åka till, men kanske inte i slutet av september just.
Då kan vädret vara lite opålitligt;)


Två och en halv dag med grå himmel och regn (varav en dag med REJÄLT med regn) och tre och en halv med sol och värme.
Väldigt omväxlande väderlek med andra ord:)
Och man kunde inte komma ifrån att man blev en smula besviken över regnet...
För åker man på solsemester så vill man ju ha SOL:)
(Men jag har varit med om det förut, en vecka i Marmaris i Turkiet och en vecka på Lanzarote, så det var bara att gilla läget. Då får man fundera ut andra aktiviteter än solbadande;)


Men, de där halvmulna dagarna hyrde vi cyklar som tog oss över stock och sten längs med den vackra kusten på Makarska Rivieran.
Och det är verkligen en storslagen naturupplevelse!
Människorna var trevliga, hotellet på gränsen till lyxigt, havet ljuvligt skönt att bada i och maten supergod.
Och faktiskt billig!
Vi åt och drack gott och blev lite smått överraskade varje gång vi betalade notan.
Positivt överraskade alltså;)
Bara en sak - om man nu måste "klaga" (och det är en skyldighet man har som svensk turist;).
Sås!
Frånvaron av sås.
När man får jättegott grillat kött och jättegoda tillbehör, då vill man väl också till det ha en jättegod sås?
Eller är det bara jag;)?
Första kvällen frågade vi lite försiktigt om vi kunde få vitlökssås till vår "Mixed grill".
Vips, så kom det in en mikroskopiskt liten bytta med vitlök pressad i olivolja!
Så det beställde vi därefter varje kväll - som en ren säkerhetsåtgärd - och ibland kunde det även dyka upp ännu en pytteskål med ett par matskedar ajvar relish.
En kväll när vi åt middag syntes inte ens en endaste liten ajvarklick till;)
Hövligt frågade vi efter det, men också efter vitlöksolja och ketchup.
Efter några missförstånd gick det upp för servitrisen att vi önskade få in alla tre såserna!
"Alla?" utbrast hon med äkta och mäkta förvåning och vi kände oss som värsta såsfascisterna.
Vi fick in två.
Sås måningom.

För snart fem år sedan var jag på Kreta.
Och om ett tag är det dags igen!
Barnen är äldre och kommer att få ut mer av resan tror jag.
Mina barn är liksom lika nöjda om de får en heldag på Tosselilla;)
Eller var kanske jag ska säga.
Nu är de som sagt äldre, och får liksom jag själv, sitta och höra på alla andras berättelser om vilka resor de varit på och vilka resor de ska göra.
Ibland kan det liksom stå en upp i halsen även om man inte är missunsam...
Vi har helt enkelt inte haft möjlighet att resa.
Men nu så!


Här ska vi bo!
Ser ju flott ut:)
För flott nästan, så fint har jag aldrig bott när jag varit på semester tror jag.
Det var till och med så att jag sa till flickorna att "Det ser alltid finare ut på bilderna!"
Men vad vet jag om det?
Globetrotter är jag inte, så jag borde bara hålla min lilla mun;)
Oavsett.
Jag bryr mig inte det minsta om det är flott eller ej, jag är bara så glad och förväntansfull att jag ska få åka iväg!
Bara det inte blir som för mina goda vänner när de åkte med sina barn för några år sedan.
De bodde på ett All Inclusive-hotell i Turkiet.
De kunde semestrat i vilket jädra land som helst.
Barnen tyckte att Turkiet var ett riktigt kanonställe, "Tänk att alla i Turkiet har det så här! HUR mycket glass och läsk man vill - varje dag!!"
Hm, tänkte föräldrarna, vi kanske ska ta oss utanför murarna och se lite av landet;)

Man ska ge fan i att blondera håret på egen hand....

Förra gången, 2011, vi besökte Kreta var det rekordvarmt.
(Eller kanske var det förrförra.)
Det var 40 grader och jag njöt i fulla drag.
Jag lider liksom inte av värmen.
Så stor del av året som man går och huttrar och fryser hela tiden och då ska man inte ha mage att klaga att det är lite varmt.
Det är väl därför man åker till värmen?
En kväll (det var nog 2010 för det var fotbolls-VM) så satt vi på hotellrummet allihop för grabbarna ville se någon match.
(Och barnen var små och låg och sov så vi vågade inte lämna dem ensamma.)
Jag hade noterat att det fanns ljusstakar på rummet och därför inhandlat några värmeljus för ändamålet.
Jag hann dock inte sätta tändstickan till den första veken förrän min bror vrålade rakt ut:
"NEEEJ, för helvete, INGA ljus!!!"
Jag tappade tändstickan i ren förskräckelse och sa:
"Men. Jag ville bara göra det lite mysigt...."
"MYSIGT?" fortsatte han i ett lugnare tonläge "Tycker du att det är mysigt att höja temperaturen från 40 till 42 grader? Nu får du ge dig!"
Ok då.
Tänkte att han var lite frusen trots allt.
Han hade ju inga kläder stackar'n.
Hans resväska följde inte med oss till Kreta i alla fall;)

Strax därefter försökte brorsan ta livet av mig;)
Han överräckte en flaska cider och sa: "Smaka den här syrran, riktigt god."
Jag tog flaskan, förde den mot munnen men hann inte få flaskmynning-läpp-kontakt förrän han hastigt ryckte tillbaka den igen.
Förvånat och lätt irriterat stirrade jag på honom men fick snabbt en förklaring: "SHIT, jag glömde, jag har precis ätit en pecannötsglass!"
Piuh.


Man får dock finna sig i att frysa ännu ett tag framöver, isch.
Men för att låtsas lite att Kretasolstrålarna nått ens vinterbleka uppsyn testade jag spraytanning för några dagar sedan.
Det var en tjej som undrade om någon kunde tänka sig att ställa upp som modell.
Det kunde jag:)
Lätt:)
Det var intressant.
Och kallt;)
Men brun och fin blev jag, mest på kroppen dock.
Mitt ansikte verkar inte vara mottagligt för sol i samma utsträckning.
Inte ens fejk;)
(Mamma har berättat att jag var så blek att jag var blå när jag var barn och fick äta järntabletter därför;)
Den enda motprestationen spraytanningtjejen ville ha, var bilder på resultatet.
Så jag fick tvinga äldsta dottern att ta bilder när jag poserade endast iförd trosor.
Hon tyckte sådär om uppdraget;)
"Eeeeh, mamma, det här känns lite konstigt...."
Haha.
Jag är fortfarande lite lätt gyllene men allra bäst färg har nog mitt vita lakan fått:)
Men absolut något jag kan tänka mig att testa igen när man hastigt är i behov av solkyssta kinder!
Och har för lite tvätt i tvättkorgen;)















lördag 30 januari 2016

30 mil den 30 januari

30 mil i bil.
Nej.
Jag har inte kört till Göteborg.
Jag har bara varit en hängiven handbollsmorsa.
Så hängiven att jag först varit handbollspublik i Helsingborg och därefter i Ystad.
Om man känner till de här två skånska orternas placering, samt min egen hemort, så förstår man.
Hur enkelt man kan köra 30 mil sådär bara.
Tur att jag hade en hängiven handbollsfarsa - med stenkoll på de skånska vägarnas placering på kartan och deras förhållande till varandra - i passagerarsätet.
Eftersom jag hade halva laguppställningen i baksätet.
Hade känts så fånigt om vi behövt lämna WO för att jag hamnat i exempelvis Örkelljunga.


Förra gången jag var chaufför till just Helsingborg, så råkade jag följa efter en bil som inte alls tillhörde vår karavan, och körde åt ganska fel håll ett tag innan jag upptäckte det lilla missödet.
Hupps!
Men det var dimmigt den dagen.
Jättedimmigt.
Dessutom råkade jag lura bort en annan förälder - som tagit rygg på mig - så att han också fick en liten extra sightseeing.
Men vi blev vänner igen;)


30 mil i bil.
Man hinner diskutera ganska mycket under färdens gång.
Handbollspappan, som idag tjänstgjorde som min levande GPS (minus den monotona rösten "Vid nästa avfart - ta vänster") är också en av mina goda vänner.
Vi har känt varandra länge.
Samtalen lite mer äkta och förtroliga och man behöver inte låtsas.
Det är skönt.
Och befriande ibland.


När match nummer två var slut så kände både jag och handbollspappan att vi var väääääldigt nöjda och att vi inte alls skulle ha något emot att köra raka vägen hem till våra respektive familjer och soffor, och hålla lördagskväll.
Men se, det var inte alls vad våra medpassagerare hade i tankarna.
"Vi vill äta på Max!"
Hm.
Klockan var halv sju.
Men vad gör man inte för de små handbollsflickorna;)
När vi så satt där och glufsade på de Gällivarefödda hamburgarna tittade jag på handbollspappan och sa:
"Du. Kommer du ihåg vad vi gjorde en lördagskväll vid den här tiden för sisådär 15 år sedan?"
"Tjaaaa...." svarade han "Då hade man nog redan öppnat sin andra öl;)...."


Det är fascinerande med livet.
Vilka epoker eller skeden man liksom går igenom och att i vilken man än befinner sig finner den som helt naturlig.


Nu är jag helt slut.
Inte beroende på att jag varit på häftigt diskotek och druckit häftiga drinkar och gjort häftiga dans-moves hela kvällen.
Utan för att jag kört 30 mil, klämt en halv påse jordnötsringar (en tumme upp på den, bra jobbat Kristina), nattat två speedade 7-åringar (alldeles mycket senare än jag tänkt från början) och råkat smälla bagageluckan rakt i äldsta dotterns huvud (riktigt bra gjort...känner mig som "Veckans förälder")...


Imorgon ska jag ta det lugnt.
HAHAHA!
Med tre (minst) barn i huset?
Vem försöker jag lura;)





torsdag 28 januari 2016

Så som himlen ser ut

en torsdag över ortens
kommunala korridorer
klockan fyra i januari
strax innan det mörknar




Som min sinnesstämning för tillfället.




Idag var första gången på riktigt länge som jag åkt tåg tur och retur till Malmö helt UTAN intermezzon!!
Inte den minsta försening eller något!
Tror jag ska ringa Skånetrafiken imorgon och klaga.
Bara för att.
Jag RÄKNAR alltid kallt med förseningar i tågtrafiken.
Nu kom jag i jättegod tid till dagens kurs.
För jäkligt.




Det första jag noterade när jag satt och glodde ut på det trista januarilandskapet var stängslen.
Stängslen som kantar spåren eller är på väg att kanta.
Överallt.
Som tunnare gallergrindar med taggar överst.
Trafikverket arbetar förebyggande.
*hutter*




Det andra jag la märke till var tjejen snett mittemot.
Ganska ung.
Lurar i öronen.
Sms:ande.
Leende.
Men inget "Åh-vad-roligt-du-skriver-min-jätteroliga-kompis"-leende.
Nejnejnej.
Det var ett förälskat leende.
Ett sån't där leende man inte kan styra över, som sprider sig i hela ansiktet när man läser vad den man älskar skrivit till en.
Jag log inombords.
Och blev smått avundsjuk;)




Det tredje var tjejen med hunden.
Eller snarare "Tjejen-med-den-fula-besten-med-munkorg".
"Han är inte farlig, han är bara lite rädd" försökte hon inbilla folk som stod runt omkring på behörigt säkerhetsavstånd och darrade.
Rädd??
Yeah. Right.




Jag har varit på en del kurser/utbildningar å kommunens vägnar.
Det är intressant och lärorikt.
Men det som också är synnerligen intressant, det är att studera de andra kursdeltagarna.
Idag var det enbart kvinnor.
25 deltagande kvinnor från olika kommuner i landet samt två kursledare, varav en faktiskt var man.
25 deltagande kvinnor med en och samma arbetsuppgift men så fatalt olika.
Man liksom ser det.
Det är klädseln, vilken typ av frågor man ställer, hur man hälsar, ja kort sagt allt.
Det är riktigt intressant!
(Fast jag vill inte veta hur folk bedömer mig...;) "Mhm, poncho....snusar....ler artigt....är ganska tyst.....men STÄLLER OERHÖRT INTELLIGENTA OCH GENOMTÄNKTA FRÅGOR" ;)


Först var det registrering och kaffe.
Jag var inte på "socialt-småpratar-humör" och då blir man per automatik en outsider.
Jag satt där, typ dövstum, med min kaffekopp och stenhårda - säkert jättenyttiga stenugnsbakade brödskiva - med ekologiskt pålägg och bara var...tyst.
Någon kommenterade densiteten på spånskivan och ett litet artigt skratt följde.
Jag föll artigt och väluppfostrat in, men reste mig snart (lite för snart kanske?) och intog min plats i kurslokalen.
De fem kvinnorna vid mitt bord var riktigt trevliga.
Vi utbytte erfarenheter och tips och hela dagen förlöpte väl.
Lunchen var supergod och även kakan till eftermiddagskaffet.
(Sån't är viktigt.)
Pratade handboll med den kvinnliga kursledaren under en kaffepaus och ansträngde mig verkligen för det här chitchat:andet.
Ibland önskar jag att jag hade lite mer av mammas fina sociala kompetens.
Hon hade fixat de här 25 kvinnsen - OCH kursledarna - med bravur!
Herregud, hon hade inte hunnit med kursen;)


Nja.
Jag har blivit tystare med åren.
Jag var helt enkelt roligare förr;)




















2009: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2009/01/tant-trettiofem.html


2010: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2010/01/morka-hemligheter.html


2011: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2011/01/och-annat-jag-kanske-inte-ar-lika-bra.html


2012: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2012_01_01_archive.html
2013: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2013_01_01_archive.html
2014: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2014/01/jalla-jalla.html
2015: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2015/02/dromvarld.html




Jag är fyrtio-och-ett-halvt och min ryggsäck är tung.
Och nånstans där så blev jag den jag är nu.