Ett byrålådefynd från 2005!

Esplanadeskapad!

 

Lördag 30 april, 2005, S Esplanaden i Lund:

 

04.12:

Väckarklockan ringer. Det är beckmörkt. Jag sätter på kaffe och kollar termometern. 8 grader. Klär mig, sminkar mig och ställer mig utomhus och väntar på mamma.

 

04.33:

Mamma är sen..? Har ännu inte kommit. Bara hon inte spräcker tidsplanen. Hon kör ju lite lusigt dessutom.

 

04.35:

Ringde mamma precis. Hon sa: ”- Det blir inget regn av det här.” ”- Det regnar inte”, surar jag.  
 ”- Jo, här i rondellen”, svarade mamma förnärmat. (Min mamma är livrädd för regn...) Hmmm, det måste vara en väldigt lokal skur.

 

04.41:

Äntligen kommer hon och jag ser att det är regndroppar på bilen. Skumt. När jag börjar skälla på mamma för att hon är sen säger hon att vi bestämt 04.45!! JAHA!?

 

05.06:

Svänger av på östra avfarten till Lund. Nu är vi sena! Det börjar ljusna något och det är 9 grader.

 

05.10:

Vi tar av till vänster en väg för tidigt. Hur lyckas vi med det? Nervositet? Spänning? Förväntan? Vi vet ju precis vart vi ska! Är ju liksom inga nybörjare. En helomvändning, en så kallad "runnpall", tillbaka igen.

 

05.11:

Tar tillbaka det där med lusigheten. Vi kör i 70!! Kan knappt skriva för jag flyger från sida till sida. Mamma kör som en dåre. Nu är det nämligen bråttom.

 

 

05.13:

Inte en enda parkeringsficka ledig. Fan!

 

05.20:

Vi parkerar precis framför ett övergångsställe. Det är ingen markerad p-plats men det känns åtminstone mer lagligt än att stå uppe på trottoaren på vänster sida. (Där många andra parkerat… ) Vi sätter ut våra stolar och ”paxar” en plats, sen dricker vi kaffe och äter smörgåsar i bilen.

 

05.35:

Fler försäljare börjar komma. Någon parkeringsvakt har däremot inte kommit så vi kan lugnt stå kvar med bilen. Trottoaren till vänster börjar fyllas med fullastade bilar. Alla verkar ha packat i bananlådor!

 

05.50:

Vi sitter som två privatspanare här i bilen. Alla andra packar ur – fast man inte får förrän 06.30!!! Mamma är alldeles uppstressad över detta och har sån’t bry med vad folk gör och inte gör. Jag har fullt sjå med att tala lugnande och att hålla henne kvar i bilen. Men när det kommer en man med en liten träkärra i handen, som han lägger in i sitt bagage, så är det kört. Mamma utbrister: ”- Åååååååh, det är en sån där gammaldags!” och så – vips - blir jag ensam i bilen… Och då lovade vi ändå varandra för ca 3 sekunder sedan att vi inte skulle handla en massa mög. Åtminstone inte förrän vi har blivit av med det andra möget…

 

05.52:

Puh, nu kom hon tillbaka. Utan prylar.

 

05.55:

”- Nej, jag får gå och reka lite.” Slam! (Bildörren) Så är hon borta igen. Det är nästan ljust ute, och det är mycket folk i rörelse. Men jag väntar tålmodigt.

 

05.57:

Råkade just kika ut genom fönstret. Paret utanför hänger upp fina barnkläder. Hmmm, det blir kanske svårt att hålla vissa löften? Skönt, nu kommer mamma tillbaka.

 

06.03:

Vi börjar packa ut. Vi är sist av alla. Jisses! Fullt med okända människor kommer och rotar i våra påsar och lådor, som hungriga måsar kring en fiskebåt med nyfångad sill. Herregud, och de fullständigt ignorerar oss. Mamma och jag hade – för en gångs skull – tänkt lägga våra grejer lite snyggt och välordnat på vårt bord, så som alla andra försäljare tycks göra. Ha! Inte en chans. Den här gången heller. Man får morra åt dem och slå dem på fingrarna för att de ska sluta rota och riva bland våra grejer. Innan jag vet ordet av har jag sålt två läppstift för tjugo kronor och en gammal bandspelare utan sladd för tio! Hur gick det till? Det är en j-a röra men vi säljer för glatta livet – trots att man inte får. Till sist när den där första köplystna flocken äntligen försvinner ser vår torgplats ut som ett bombnedslag. Det gör inte våra torggrannars. Deras kläder ligger vikta i små prydliga högar och varje liten pinal är placerad så där ”rätt” i någon slags ordning.

 

07.35:

Vi har sålt jättemycket. Vi säljer allt för 5 eller 10 kronor. Dock har vi sålt min kappa för hela 30 kronor och ett sängöverkast för 20! Tyvärr har vi en duva som trivs väldigt bra i trädet rakt ovanför vår torgplats. Den kände sig tydligen så hemma att den helt obesvärat kunde bajsa rakt ner sidan om vårt bord! Mamma tycker att vi ska flytta klädställningen, men jag menar att har duvan bajsat så har den, och kommer väl inte att göra det en gång till. Då säger mamma: ”- Du vet väl inte vad den har ätit!” Och mamma får rätt. Tre gånger till bajsar den på våra grejer under förmiddagen!

 

 

07.55:

Vi tar en kopp kaffe och en macka. Det blåser kallt. Både regn och p-vakter lyser med sin frånvaro.

 

08.40:

Nu kommer vakten och påminner om torgtaxan. Sedan börjar han lappa bilar som står på trottoaren. Grannen till höger om oss är precis iväg ett ärende och hinner inte stoppa vakten som lappar hans bil… Jag hoppar snabbt in i vår bil och parkerar en bra bit iväg. När jag kommer gåendes tillbaka är alla felparkerade bilar lappade. Vår granne har också kommit tillbaka och berättar att han fått 800 i böter!

 

 09.50:

Vi har sålt jättemycket. Fast eftersom vi säljer nästan allt för runt 5-10 kronor så blir det kanske inte så mycket pengar? Men vi har massor med kunder hela tiden och det är skönt att bli av med skiten…. Solen har varit framme ett tag så tårna börjar tina upp. Just nu är det lugnt så mamma är ute och strosar. Hon har faktiskt bara köpt en sjal för 10 kronor. Hittills.

 

11.15:

Nu är jag tillbaka efter min lilla promenad. Jag har köpt en kaffekanna till jobbet (eftersom jag slagit sönder den gamla...) för 10 kronor och 3 kaffemuggar (samma sort vi har hemma) för 10. Mamma skrattar gott när jag kommer och hon undrar ”vad det är för mög” jag kommer med?

 

11.40:

Vi hör konstiga läten snett bakom oss. Vi vänder oss om – det gör alla andra också – och ser två vuxna män ligga på gatan och slåss så de är helt blodiga i ansiktena! Jag håller handen på telefonen men blir helt paralyserad av det obehagliga jag ser. Två poliser kommer som från ingenstans och tar hand om det hela. Det är lite tumult innan poliserna lugnar ner de två slagskämparna. En av poliserna intervjuar försäljarparet som stått närmast om vad de sett. Senare går mamma bort och kör ett andra förhör med kvinnan som vittnat… Det visar sig vara ett svartsjukedrama mellan de två karlarna och en kvinna. Jisses!

 

 

Brorsan och hans kursare kommer mitt i alltihopa. De är glada i hatten och förstår inte varför mamma och jag är så upprörda. De är lite salongsberusade precis som alla andra tusentals studenter denna valborg och brorsan är g-a-n-s-k-a högljudd. Vi berättar om slagsmålet. Brorsan undrar hur i hela världen det kan finnas en enda vettig anledning till att två vuxna män överhuvudtaget kan komma på tanken, att på fullaste allvar, i nyktert tillstånd, puckla på varandra, bland så mycket folk. ”De är ju så j-a korkade”, halvskriker han, och går på i samma stil ett tag till om hur dumma människor det finns. (Han har helt rätt men jag är rädd att polisen ska komma och ta honom också om han inte håller t-r-u-t-e-n!!!)

 

 12.05:

Vi packar ihop. Torggrannarna till vänster om oss undrar vad vi ska göra med det som blir över (ca tre bananlådor). ”- Skänka till Erikshjälpen”, svarar mamma. Då undrar de om inte de kan få grejerna? Perfekt. Tycker vi. För då slipper vi ta med det hem. Så vi ger bort lådorna, packar in vårt bord, vädringsställ och några plastpåsar med galgar och kör hem. Jag försöker räkna pengarna i bilen men det är inte helt lätt.

 

13.13:

Jag sitter vid köksbordet hos mamma och räknar pengarna. 1880 kr + 110 kr i torgtaxa, 1990 kronor! Det är vi nöjda med. Många andra försäljare klagade över att de inte sålde så bra idag. Vi kunde tyvärr inte hålla med. Hos oss var det full kommers från början till slut!


2013-11-19:

 

Jag är en förespråkare för begagnat, second hand, vintage.

Koftan ovan - ett Blocketfynd till exempel.

Smart tycker jag.

Och miljövänligt. 

Fina, ofta oanvända, kläder, möbler och böcker till bra pris.

 

 

Ytterligare ett Blocketfynd.

Helt ny klänning till E (prislappen satt kvar!), precis i min smak.

Så ska en barnklänning se ut!

Glada färger, skönt material, barnvänlig modell.

 

 

Barnen har inte kommit hem ännu.

Unga väninnan hämtade dem i eftermiddags.

(När hon frågade om hon fick ta med dem till badhuset bara tittade jag på henne och snurrade pekfingret runt tinningen.... Hallå!!! Alla TRE??)

Barnen fick välja mellan två olika badhus.

Så i gårkväll radade de upp sig framför datorn och googlade för att se vilket som såg roligast ut!

Jag säger bara - informationssamhället.

När jag var liten skulle man vara glad bara det fanns en liten skruttig rektangulär bassäng nånstans man kunde plaska i....

 

 

Så här såg det ut i min säng när jag vaknade i morse.

Konstigt att jag har ont i nacken;)