Men om man gör det rätt, räcker det med en gång.

Jaha.

Det var den.

Den semestern alltså.

Den är över.

För denna gång.

Nästan fem veckor.

Fem soliga, aktivitetsfyllda, härliga veckor.

Inte lik någon semester jag haft tidigare.

Jag älskar sommar-Sverige.

Det blir så enkelt att planera när vädret är bra.

Man bara packar en väska och drar iväg!

Ja.

Så har jag gjort.

Radhuset har mest haft funktion som garderob och servicehus.

Jag har stigit upp på morgonen, duschat, packat dagens väska, åkt iväg på äventyr, kommit hem sent.

Sovit några timmar, stigit upp, duschat etc etc.

Så kan man leva när man bara har sig själv att sköta :)

Första halvan av semestern tillbringade jag med flickorna.

Andra halvan med mig själv.

Fast det är inte helt sant.

Jag har haft vänner/familj hos mig i stugan mestadels och jag har också varit hos och med vänner/familj de veckor jag inte haft barnen.

Man vänjer sig väldigt fort vid sällskap.

Därför blir det alldeles extra tomt när det roliga tar slut.

För det gjorde det.

I söndagskväll, för en vecka sedan.

Pang!

Välkommen tillbaka till verkligheten.

Välkommen tillbaka till ensamma hemmakvällar och välkommen tillbaka till jobbet.

Vardagen.

Den kom så...snabbt.

Stööööööööön.

Synd att jag är en sådan som lider av separationsångest och all annan möjlig ångest.

Ja.

Jag hatar tomhetskänslan.

Mest av allt hatar jag att jag har så svårt att dirigera om tankarna.

Men snälla människa, släpp!!

Tänk på hur fantastiskt roligt du haft hela sommaren!

Mm.

Går sådär.

Men.

I fredags kom döttrarna.

Och med tre döttrar i huset hinner man knappt tänka färdigt en enda tanke:)

Det har varit party i byn.

Vi har varit på party mer eller mindre hela helgen.

Kuuuuul!

Flickorna åkte vansinnigt mycket karuseller.

Ja.

Mycket.

Inte många.

För det fanns inte så många.

E åkte till exempel Twister tolv gånger i gårkväll!!!

Hon premiäråkte den i fredags.

Jag - som inte åker en enda karusell - stod på marken och var nervös. (Nervös å E.s vägnar alltså...)

Tänkte att de nog skulle få stanna karusellen cirka tre sekunder efter att den startat.

Mycket riktigt.

I början såg hon glad ut.

Men efter cirka tre sekunder förvreds hennes ansikte till skräckslagen fasa.

Neeeeeej.

Karusellskötaren hoppade ner från sitt torn och pratade med henne och hennes två medresenärer.

Jag kunde inte höra vad de sa, men jag såg på övriga karusellåkare att de var märkbart irriterade över att de satt stilla.

Jahapp, tänkte jag, nu kommer hon snart ner till mig och jag stod "trösta-liten-dotter-som-åkt-karusell-hon-egentligen-inte-vågar-åka"-beredd.

Men nej?

Karusellen tog fart igen och E skrattade och skrek glatt.

"Vill ni åka mer?? Ja sa VILL NI ÅKA MER??"

"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!" skrek karusellentusiasterna i kör.

Inklusive E.

Jahapp.

Fick senare veta att hon blivit ledsen för att hon fått den där skyddsstången rakt i magen.

Mhm.

Jag har fyllt år också.

39.

År.

Inte sådär upphetsande.

Att fylla 39.

Skiljer sig inte jättemycket från att fylla 38...

Eller 37....

Men nästa år!

Har redan börjat planera.

40-årsfesten :)

Jag älskar fest.

Jag skulle aldrig få för mig att "smita".

Och helt ärligt.

Vem skulle jag smita med?

Och vart?

Hahaha!

En annan trevlig sak med att fylla 40.

Och vara kommunalanställd.

Är.

Att man får FEM extra semesterdagar!

Juuuuhuuuuuu!

Kanske jag slipper gå in och jobba flera dagar under semestern som jag gjort de senaste fyra åren...

Inte för att det gör något egentligen för det underlättar för mig själv.

Blir inte så stora högar när man kommer tillbaka efter lång ledighet.

Men.

Jag går ju också in och jobbar för att inte ta slut på semesterdagarna.

Ibland behöver man en halv semesterdag för att fixa något med något barn.

Eller så.

Men vill ju samtidigt vara ledig så länge som möjligt i den svenska sommaren!  



Födelsedagshälsning från min äldsta dotter M <3

Jag började som sagt jobba i måndags.

Då var flera grannfamiljer fortfarande lite lediga och några var bortresta.

Ganska tomt i kvarteret med andra ord.

En dag när jag kom cyklande hem från jobbet stod det tre orangeklädda män utanför mitt staket.

Samtliga kliade sina huvuden och såg frågande ut.

Jag log och hälsade käckt: "Hej hej, här står ni....." (Ibland är kallpratshälsande lite fånigt. Man behöver ju inte ha en hjärnkirurgsutbildning för att se att de just stod där...Och stod liksom.)

"Jaaa" sa en av de orangeklädda lite tveksamt och kliade lite extra i sin skalle "Det är inte du som ska ha en cigarr?"

Cigarr??

Tänk. Tänk. Tänk.

"Ahaaaa" sa jag och kom på att jag hört en granne prata väldigt mycket om att han ska ha fiberkabel. "Jo, det är DET huset" sa jag och pekade och såg nöjd ut.

"Njääää?" sa en av de orangeklädda "Vi väntar på ett telefonsamtal, så får vi se var det är. Men det är inte du då?

"Eh. Nej"

Någon dag efter pratade jag med grannen mitt emot om detta.

Han skrattade gott.

"Cigarr?" sa han "Det är ju en sån asfaltskant man gör till en utfart. Hur kunde de missa vem som skulle ha den?? Ja. I och för sig sa jag din adress när de ringde för jag kom inte på husnumret till din radhusgranne, men HUR KUNDE DE INTE SE VAR DEN SKULLE GÖRAS?"

Och det kan man undra.

Mina grannar nästgårds gjorde för ett tag sedan en parkeringsplats på sin tomt precis framför sitt hus.

För att märka ut den la de en bräda längs med trottoaren och skrev "Utfart" med sprayfärg med STORA bokstäver på gatan.

Ja.

Sen är ju inte jag cigarrexpert heller.

Lite kul om min fibergranne fått en cigarr istället för bredband;)

Jag ska hädanefter inte prata om sådant jag inte begriper;)

Det är mindre än en månad kvar till Midnattsloppet.

Det innebär att jag måste träna extremt mycket för att komma i form.

Sommaren har satt sina spår.

Inte viktmässigt - tror jag - men konditionsmässigt.

Formmässigt.

Tränat en del senaste veckan men SHIT vad jag är i dålig form.

Testade lite intervaller bara för att se.

Mmmm.

Får nog testa lite till...

Och min käre lillebror höll på att ta livet av mig förra lördagen.

Vilket träningspass han satt samman för sig själv, mig och min svägerska.

Men enormt effektivt.

Jag led av det ända tills i onsdags.

Kändes som om jag blivit misshandlad.

Det har jag i och för sig aldrig blivit men jag kan föreställa mig att det skulle kännas ungefär så :)

Jag hade svårigheter med att använda både häftapparaten och ta en pärm ur en hylla.

Jag har levt ohälsosamt.

Inte ätit ohälsosamt direkt.

Men druckit ohälsosamt.

Varma sommarkvällar i goda vänners lag.

Främjar alkoholintag på något vis.

En kall öl.

Ett glas rosé.

Ur det perspektivet är det bra att semestern har ett slut:)

Man lever bara en gång. Men om man gör det rätt, räcker det med en gång. //Mae West