Ett litet glas rött...

...och en näve smågodis.
Passar fint denna lördagskväll.
Dagen har utnyttjats till fullo.
Tidig uppstigning - som vanligt.
Samling klockan nio i idrottshallen, vår hemmabana.
Nåja.
Kvart över nio.
Vi möttes av M:s tränare och alla de små matchklädda flickorna som var på väg in i hallen.
"Ursäkta att vi är lite sena" sa jag.
"Ja, mamma skulle sminka sig och föna och platta håret!" sa M högljutt som förklaring.
Det missade ingen.
Jag tittade i golvet medan alla de vuxna fnissade.
Men det var inte sant.
Det var inte därför vi var sena.
Men vem hade trott på min förklaring efter M:s....?

Många nervpirrande matcher idag.
Riktigt roligt och spännande.
Småsystrarna såg jag inte mycket av.
De sprang runt med kompisar och gjorde täta kioskbesök.
L ville gå och handla en toast, fick 15 kronor i handen och travade kavat iväg.
Hon kom tillbaka efter en stund, med tårar på kinderna och gråt i rösten.
"Där é så mycket folk, dom så' änte maj..."
Jag följde med henne.
Och visst.
Så var det ju.
Ingen ser en liten knatte på drygt en meter över en disk som är en-och-en-halv...
Kvittar hur mycket hon hade stått där nedanför kassan och ropat...
Snuttan.
E upptäckte att handboll är ROLIGT att titta på...
(Nämen?)
Hon hjälpte till med poängräkningen och följde verkligen storasysters matcher.
(Det går framåt.)
På läktaren satt jag tillsammans med barnens mormor, morfar, farmor, farfar och en massa andra supportrar till flickorna i våra lag.
Vilket tryck!
Vilket engagemang.
Man kunde tro det rörde sig om elit:)

Snabbt hem efter slutsignalen så att M kunde klä sig storstadschict och så körde vi till staaaaaan.
Prioritet: Vårjacka till M, vårskor och jeans till alla tre flickorna.
Resultat: Noll vårjacka till M, vårskor till E och L, en halv pall jeans.
För på Cubus fanns det minsann jeans!
79 kronor för de billigaste.
Och när jag kom till kassan med högen fick jag den förtjusande nyheten "Idag har vi ta tre betala för två!"
Toppen.
Sen följde en prövning som heter duga.
Gå runt på köpcenter med tre barn.
Gaaaaaaaah.
Det utsätter man sig för endast vid nödsituationer.
Som när barnen måste vara med för att prova.
Jag hade nog en puls som en sprinter efter ett 100-meterslopp.
Och en något ansträngd och gäll röst.
Jag sa till försäljaren i sportaffären att jag hoppades att han fick en bra provision.
Han skrattade bara artigt och sa vänligt att han inte hade det så här hela dagen...
(Till skillnad mot dig din stackare, tänkte han säkert...)
Men allra först inledde vi vårt köpcentersbesök med Burger King.
Köpte tre "meal".
Fast det hade räckt med två.
Sedan åkte vi rulltrappa.
Inget som merparten av befolkningen lägger märke till.
Att de gör.
Men det gör mina döttrar.
"WOOOW!!"
"Kolla, man åker med??"
"Woohooo, man kan sitta ner!"
"Titta M, din klänning står rakt ut!!"
Hm.
Tror vi gör aktivitet "Åka rulltrappa" för sällan...

Åka hiss.
Däremot.
Gör vi inte.
E drabbas av panik bara man nämner "hiss".
Även "parkeringsgarage" är direkt ångestframkallande.
Vilket gjorde det lite krångligt när vi skulle hälsa på en vän till mig inne i staaaaaaan.
Parkeringsgaraget klarades dock av utan bekymmer.
När vi närmade oss hissen började emellertid underläppar att darra.
"Vi TAR trapporna" meddelade jag lugnande.
Skulle ju bara till fjärde våningen;)
Och trappor ger som bekant starka ben.
Eller är det mjölk?
Och på tal om mjölk, så ska man ju inte gråta över spilld sådan.
Men det hade jag gjort om mina barn spillt det när vi var gäster.
Så jag kunde knappt slappna av när vi fikade.
Rosenbröd.
Toppade med en miljon svarta vallmofrön.
Sprätter rätt bra när man tar en tugga...
Likaså pärlsocker från en chokladboll.
Jag förmanade och påminde och torkade och spände ögonen i mina barn.
Vilket visade sig vara fullständigt onödigt.
Eftersom den enda som spillde var deras mamma...
En halv kopp kaffe över soffbordet...
Ingen sa ett ljud.
Och jag skämdes som en hund.
Medan jag fick torka upp.
Suck.

Men mitt lilla glas rött.
Har inte spillts någon annanstans mer än i min mun.
Och nu är det slut på lördagen :)

Sov gott!

P.S Kom förresten inte ut från parkeringsgaraget heller när vi skulle köra hem. Så det blev ett litet äventyr i sig. Hade parkerat på våning ett. På våning ett kunde man inte betala. Så vi fick gå upp till våning två (inte åka hiss såklart...) för att betala. Trodde jag. Gick ner till bilen, packade in barnaskaran och körde fram till bommen och stack in biljetten i automaten. "Avgiften är inte betald!".
"Oj så dumt, varför funkade inte det här?" jag överdrivet käckt till de små skräckslagna barnen medan jag tänkte "Fan-jävla-helvetes-skit".
Fick backa in i garaget igen, parkera bilen och övertyga barnen om att det skulle gå mycket fortare om jag gick iväg ensam och betalade medan de satt kvar i bilen.
De gick på det. Och jag knatade iväg. Betalade avgiften kontant, återvände till bilen,körde fram till bommen och stack i biljetten. Voilà. D.S.