Färdigjulat!

Firat i dagarna fem.

Pust.

Nu får man hämta andan lite.

Snart nyårsafton.

Uppesittarkväll med god vän och Bingolotto.
Julafton med fina familjen.
Juldagen med några andra goda vänner, klackarna i taket.
Annandagen med både gamla och nya bekantskaper, drinkar och glam.
Mellandag med bandyspel, pizza och musik.
Jag är definitivt färdigjulad nu efter att ha städat bort gårdagens spår efter fest!
Pust.
Igen.
Igår bestämde jag mig för att överraska flickorna med simhallsbesök som de tjatat om så länge.
Då ville inte äldsta dottern följa med!
Hon ville hellre gå på julrea med mormor!?
Jaha.
Jag tog med mellingen och minstingen i alla fall och de var sugna på plask och lek.
Problemet är.
Bara jag själv.
Jag är aldrig speciellt sugen på badhus.
Dels för att jag alltid fryser och dels för att bad för mig antingen innebär motionssimning eller svalka efter varma timmar på en badstrand.
Aldrig stoj och stim i en klorerad bassäng.
Så jag förberedde mig på att gå runt och frysa ett par timmar;)
Tog med en hood-tröja för säkerhets skull som jag gömde mellan badlakanen.
Dock var det inte så kallt så det gick bra att bara stå på kanten i bikini och övervaka döttrarnas glada lekar i bassängen.
Tills.
Fyraåringen föreslog att vi skulle åka vattenrutschkana.
Eller föreslog?
Snarare befallde.
Iiiiih.
Vattenrutschkana!!
Höjd, fart och kallt vatten.
Brukar det innebära.
Men det fanns inget att be för.
Skranglig jävla trappa fick man klättra upp i.
Jag vågade inte titta ner.
Tyckte jag skymtade några lösa skruvar, gaaaah!
Det gick inte fruktansvärt snabbt så det var okej.
Fyraåringen tjöt av lycka, sexåringen stod nedanför trappan och tjurade eftersom hon inte alls ville åka.
Kallt?
Jepp.
Fy fan.
Hela knoppen knottrades.
"EN GÅNG TILL MAMMA!!! WOOOHOOOO!!!"
Mmm.
Jag fick ställa upp.
Till slut tröttnade hon och jag kunde glida ner i den varma bubbelpoolen.
Sen blev det hood-tröja resten av besöket.
Inga andra föräldrar hade det.
Kan jag säga.
Hur klarar de av att INTE frysa?
Kanske för att de trängdes MED sina barn bland hundratals färgglada frigolitleksaker i barnpoolen.
Jag såg knappt vattnet på grund av alla leksaker och småbarnsföräldrar och småbarn.
Tror många tyckte att just igår var en bra dag att besöka badhus.

Summan av kardemumman:
Mycket trevliga, sociala, roliga, lediga dagar.
Och det bästa av allt, det är fyra till ;)

God Jul!

Alla förberedelser är gjorda.
Tror jag.
Använde inga post-it-lappar så det är möjligt att en del fallit i glömska.
Vet bara att pappa varit här och lastat av en väldig hög med mat.
För ätas ska det göras.
Och frossas i julklappsöppnande.
Snart kommer de.
Mina nära och kära.
Mamma, pappa, pappas moster, flickorna, flickornas pappa, morbror, två kusiner, och ena kusinens pojkvän.
Mysigt!
Igår hade jag uppesittarkväll med en nära vän.
Vi spelade Bingo-lotto!!!
Men vann inget...
Åt nygriljerad julskinka.
Gott!!
Nu sitter jag här och samlar mig inför julaftonsdrabbningen ;)
Julevangeliet ligger framme.
Alltså, vårt eget julevangelie, Ulf Lundells "Sömnen", kapitel 14.
Underbar läsning.
Speciellt när min morbror läser högt!
Tomten kommer också.
Jadå.
Jag ska hämta honom för renarna är förkylda och ligger nerbäddade.
Nej.
Nu ska stearinljusen tändas och julmusiklistan tas om från början...

God Jul! <3

Nyjja blåua tåssårr

Jag förmår inte.
Att vara pedagogisk och sansad när jag blir väckt KVART I FEM...
Fyraåringen med ilsken röst:
"VIKEN LUCKA SKA JAG ÖPPNA IDAG??? MAMMA???"
Jag (med om möjligt ännu ilsknare röst):

"BGRSDHKGJTRFKHJLÖPTRFVBUBGFDRGGSKITERVÄLJAGIGÅOCHLÄGGDIGUNGE!!!!"
Tur att man har bra "theme-songs" i bilen så att man blir på gott humör igen...
Och på Fritids: NYA BLÅA TOSSOR! WOW! JAG HAR ALDRIG HAFT HELT NYA!

Det kunde varit jag...

Jag svängde ut från Konsums parkering.
Jag var inte ensam om det.
Det kom bilar från alla håll som skulle köra på samma lilla gatstump.
Helst samtidigt.
Dessutom stod bilar parkerade på båda sidor längs med trottarerna.
Det var ett smärre trafikkaos på lilla orten.
Spänning en måndagkväll med andra ord.
Jag kom ingenstans.
INGEN kom någonstans.
Min tidsplan hade inget utrymme för trafikstockning.
Bara uttrycket "trafikstockning" i vårt lilla centrum får en dock att dra på mungiporna;)
Och jag lyssnade på The Sounds "Painted By Numbers" så just väntan irriterade inte mig så mycket.
Det var mer att jag skulle hinna hämta flickorna i tid...
Så vad stod på?
Jo, ett par-tre bilar framför stod en bil helt stilla.
Precis mitt i vägen och precis vid stoppskylten.
"Cause we've all been painted by numbers...la la la..."
Jag försökte se vad som försiggick där framme och då såg jag en liten man som sprang runt sin bil och försökte fylla på bensin ur en bensindunk.
Inget mer hände.
Vi stod blickstilla.
Jag sneglade mot parkeringen på vänster sida och smidde en liten plan mot att köra upp på gångbanan och mot enkelriktat.
Tur att det förblev en plan.
Jag kunde föreställa mig rubrikerna.
"Parkeringsansvarig kommuntjänsteman..." Nej.
Inte.
Inte en bra idé.
Föraren i bilen framför mig började tappa tålmodet.
Förstod jag.
Då han började gasa lite morrande - ni vet - och försöka trycka sig igenom bilen som var framför honom som stod efter bilen som stannat.
Kloge.
Som man säger på skånska.
Hann lyssna en bra bit in på "Gangnam Style" innan bilen näst längst fram upptäckte att han kunde passera det havererade fordonet på vänster sida...
Tack!
Tack!
När jag kom fram till den lille mannen var jag tvungen att hissa (tänkte skriva veva, men kom på att det tillhör en annan tidsålder...) ner rutan och fråga om han behövde hjälp.
Inte för att jag är speciellt godhjärtad.
Och inte för att jag hade kunnat hjälpa honom.
Utan bara för att det hade kunnat vara jag själv som stod där!!
Igår.
Tog sig min lilla bil uppför stooooora låååånga backen på bara ångor.
Jag har alltid undrat om tanken på min bil rymmer 60 eller 70 liter?
59,47 liter.
Fyllde jag på.
TÄNK om jag fått bensinstopp där uppe på backen igår.
Kul.
Jag kan se mig själv springa ut på vägen och flaxa med armarna och ringa hysteriskt och skrika efter hjälp.
På en gång.
Nu sa den lille mannen emellertid att han redan ringt efter hjälp men att han var glad för att jag frågade.
Piuh.
Jag fortsatte.
"Oppan Gangnam Style...."

December - årets snabbaste månad!

Jag vet att februari är det.
Kortaste månaden alltså.
Men det känns som att december går dubbelt så fort.
Det är alla de här hållpunkterna.
Första advent och julskyltning.
Andra advent och julbord.
Tredje advent och lucia.
Fjärde advent och hundra julfester med barnen.
Kanske inte i kronologisk ordning.
Men ändå.
Julklappsinköp.
Jag var väldigt nöjd efter förra helgen.
Jag var också väldigt naiv.
Hur kunde jag tro att jag var "klar"?
Tillåt mig att skratta rått och hånfullt åt mig själv - HA HA HA.
Efter dagens inköp är jag klar.
Nästan.
Julkalendern.
Den ultimata nedräknaren.
Julkalendern på TV är bra i år tycker jag.
Tycker barnen också.
Och det är ju tur.
De är ju målgruppen.
Julgran.
Hutlöst dyr.
Men kädd och klar.
Tack vare pappa.
Jag trodde att jag kunde själv.
Ännu ett hånskrattsanfall.
Jag kunde inte.
Jo, om jag hade föredragit en liggande gran.
Eller möjligen stöttad mot skrivbordet.
Fast jag förespråkar en julgran upprätt.
Ger ett så slarvigt intryck om den ligger ner...
Julmusik.
Går varm i Itunes.
Varvad med "Så mycket bättre".
Älskar "Så mycket bättre".
Fällde nästan en tår igår efter sista avsnittet för säsongen.
Tur att "Stjärnorna på slottet" snart tar vid.
Julprogram på TV, se ovan.
Julmat.
Just det.
Det ska man ha.
Ska ta tag i den biten kommande vecka.
Julutflykt.
Är äldsta dottern och hennes pappa iväg på.
Körde imorse, är framme nu.
En hel vecka ska de åka utför - härligt!
Julfilmspremiärer.
Lite före jul men ändå - The Hobbit.
Såg jag i torsdags!
Jag kan inte vara objektiv för jag älskar Tolkien.
Miljöerna, det engelska språket, sagan.
Vackert, mycket vackert!
Ja.
Listan med prefixet jul kan göras lång.
Man kan ju hitta på vad som helst!
Allt blir så mycket ljusare, roligare och lättare med ett litet jul- framför :)
Och ändå hade jag kunnat låta det passera någorlunda obemärkt förbi.
Det är bara en fantastisk anledning att lätta upp en mörk period av året.
Är jag cynisk?
Ja.
Dock bevittnade jag en händelse häromdagen som gjorde mig varm i hjärtat.
Två av våra A-lagare, ett par, i byn satt och vilade sig utanför Systembolaget.
Märkta av sina härjade liv satt de ändå så fridfullt och småpratade med varandra och hälsade på alla som korsade deras väg.
En man kom ut från spritbutiken med ett flak öl i famnen.
När han gick förbi paret sa han - först till kvinnan men hon avböjde erbjudandet - och sedan till mannen "Du ser törstig ut, God Jul!" och gav honom en av sina öl.
A-lagaren sken upp och tackade så mycket.
Jag log.
Samtidigt som jag inte kunde låta bli att fundera på om det var en bra eller dålig gärning...

Huvudet under armen...

...har jag.
Kan man säga.
När jag jobbade som klasslärare fanns det inte mycket som irriterade mig så som när föräldrar glömde packa ner frukt, packa gympapåsar eller utflyktsväskor till sina barn.
"HUR kan man glömma??" morrade jag för mig själv.
Och eventuellt ett par, tre...åtta, tjugo gånger i lärarrummet;)
Tja.
Även solen har sina fläckar.
Även JAG - trebarnsmamman med helårsprenumeration på post-it-lappar - kan göra misstag.
Jo.
Igårkväll skrev jag inga lappar.
Inga alls.
Då glömmer man.
Att mellantjejen har utedag och ska ha matsäck och sittunderlägg med sig till skolan.
Det har hon varje onsdag.
Utom idag.
För att hennes mamma inte skrev någon post-it-lapp.
Fy fan vad genant.

Igår när jag ätit lunch så trippade jag glatt - men inte så lätt eftersom jag ätit stekt sill med potatismos och skirat smör - över torget för att gå in och handla på Konsum.
Handla med vad kan man fråga sig...?
Handväskan, med plånboken i, hängde kvar på stolen.
På lunchrestaurangen.
Jag halvsprang liiiite panikartat tillbaka.
Någon hade lämnat in den till kassan.
Piuh.

Jag har även glömt att "efterspänna efter tio mil".
Upptäckte jag idag.
Inte ofta jag hör hur min bil låter eftersom vi alltid har disko.
Men idag.
Lät bilen som en gammal symaskin.
Men hur fasiken efterspänner man?
Och med vad?
Jag har en hammare, två skruvmejslar, en tumstock och skiftnyckel i min s k verktygslåda.
Tror inget av ovanstående duger...
Får nog be om hjälp.
Så inte hjulen trillar av.
Eller nåt.

Hm.
Får nog sluta skriva här och fokusera på morgondagens lappar...

Gammal i.....foten?

L, 4 år, skuttar ur badkaret och står naken på badrumsgolvet.
Jag sitter på toalettstolen med handduken beredd när hon plötsligt tittar ner på våra fötter som är bredvid varandra.

"Du é helt gammal på foten!!"

"??"

"HAR DU SETT SÅ MÅNGA STRECK?? (Blodådror...)
Såna har inte jag.
Det har mammor.
Mormor har också."

Men tack.
Jag är gammal på FOTEN!
Också...;)

Lite senare sitter jag och M, 9 år, och tittar på Så mycket bättre.
Det är Maja Ivarssons, The Sounds, dag.

"Mamma, hon är lite som du.
Röker, sminkar sig och är lite halvkonstig, hehehe."

"Vad menar du?" frågar jag nyfiket och jag är ändå lite smickrad eftersom jag tycker fröken Ivarsson har en rätt frän stil.

Jag får ingen vidare förklaring eftersom M blir lite generad över sitt uttalande...
Av barn får man höra sanningen.
Sägs det.

Igår var jag föräldraledig.
Skola/Fritids/Barnomsorg hade studiedag.
Morgonen började 06.55 med att flickorna flyttade in.
Klockan tolv var vi bjudna på julbordslunch.
Flickorna var klädda till tänderna i rysch och pysch, paljetter och blanka skor.
Ja, även jag själv var lite piffig.
Ett avsteg från min svarta stil var ett par cerise (möjligen chockrosa) strumpbyxor minsann.
Flickorna uppförde sig fint och tackade för maten och sån't.
Dock skämdes jag lite då L tog EN pepparkaka och la mitt på sin tallrik.
Ingenting annat.
Men till slut hade hon nog stoppat i sig tre prinskorvar och ytterligare fem pepparkakor.
Lite "Sunes jul" över det kände jag.
(I avsnittet när Sunes lillebror Håkan lägger ett berg av kokt potatis på sin tallrik och pappa Rudolf enträget försöker förmå honom att åtminstone välja någon av de andra julbordsläckerheterna: "Ta lax, det är dyr...gott!")
När jag hade sprungit minst tre gånger fram och tillbaka mellan buffén och vårt bord för att hämta mat och dryck till barnen så kom nästa tuffa utmaning.
Att försöka komma fram till buffén och få lite mat till mig själv.
Det verkade nämligen som om samtliga Skånes PRO-gäng valt att äta jultallrik just på det stället just igår.
Tacklingar är inga ovanliga inslag i såna samlingar så det gällde att hålla sig i ledet...

Efter lunchen köpte vi en halv pall pyssel.
Täckte köksbordet med skyddspapp för sen skulle det pysslas.
Och oj vad vi pysslade ;)
Riktigt roligt.
Och efter några timmar var det dags för nästa tillställning, Kursarträff.
Kursträff innebär träff med mina gamla kursare.
Ex-kursare kanske det heter?
Ett gäng jag pluggade ihop med, och mer eller mindre levde ihop med, när jag läste till lärare.
Vi träffas 2-3 gånger om året fortfarande och det är alltid lika roligt och trevligt.
Högljudda givande diskussioner om allt mellan himmel och jord, MYCKET om skolan givetvis, god mat och mycket vin.
Fast det där sista avstod jag igår då jag hade flickorna med mig.
De älskade gårdagens värd.
Han hade lagt fram tre Ipad:s och tre stora godispåsar.
Heaven!!
Vi andra skakade våra huvuden och jag sa:
"VA? Har du bara TRE stycken???"
Då tittade han lite skamset på oss och svarade:
"Nä. Jag har faktiskt fem..."
Ja.
Han är och har alltid varit intresserad av teknikprylar :) så vad ska man säga.
Mina barn var lyckliga!

I morse blev det lite stressigt.
M har spelat handboll halva dagen, på hemmaplan, och vi andra har suttit i hejarklacken.
Gick ganska bra så det var roligt.
E har en kompis som sover över så det har varit fullt hus i kväll.
Fast en mer eller mindre märks knappast ;)
Jag och M såg Pretty Woman (underbar film!) och Så mycket bättre (underbart program!)medan de andra busade på ovanvåningen.
Mysigt.
När flickorna somnat såg jag Downtown Abbey.
Fy tusan vilket sorgligt avsnitt.
Satt här och lipade i soffan...
Lördagkväll=TV-kväll :)
Men lipkväll?
Skärpning.

I morgon, första advent.
Jag har dock missat att julkalendern på TV började IDAG! Gaaaaahhhh!!!!
Brukar den det?
Är jag helt borta?
Trodde det var i morgon...
Jag får försöka övertyga barnaskaran om att morgondagens avsnitt är det första.
Hm.
Kan bli tufft.
Men skönt att det är december, en ljus månad i det mörka;)
Mycket som ska fixas och förberedas.
En del som ska undvikas.
Typ nötter.
December är verkligen en nöt-månad.
Mina flickor är väldigt vaksamma på vad jag stoppar i mig.
E, 6 år, var förnuftig en gång och sa:

"Mamma, om du äter nötter tar det bara sex minuter så dör du. Så fort kan inte polisen köra. Så då blir du död. Därför kan du inte äta nötter."

Därför.
Undviker jag.
Nötter :)

Helt lagligt men inte legalt eller vad?

Ååååååååh.
Jag kunde inte hålla mig.
JAG HAR GJORT DET!
Ja, jag har börjat JULPYNTA trots att man inte FÅR.
Förrän på söndag.

I måndags ondgjorde jag mig över att ett företag jag besökte hade satt adventsljusstakar i sina fönster.
"HUR kan dom göra så?? REDAN?? Det är ju inte KLOKT!!" mästrade jag för min arbetskamrat.
Han nickade stillsamt som om han höll med.
"Alltså - det är ju inte förrän på SÖNDAG!!! Kan folk inte VÄNTA???" etc. etc.

Men.

Jag orkade inte vänta.
Jag orkade inte vänta ut november.
Denna mörka, grå, kalla, tråkiga månad.
Förlåt alla som fyller år i november - men jag förstår inte meningen med denna månad...
Den är alltid en kritisk period i mitt liv.
Oktober kan vara så vacker, december är mysig, men november??
Det är så grått.
Kompakt mörker.
I flera veckor har jag suttit på mitt kontorsrum och stirrat ut i den fuktiga dimman.
Det är mörkt när jag stämplar in på morgonen, det är mörkt när jag stämplar ut på kvällen.
Där emellan är det...halvmörkt.

Så därför.
Ljusstakar och stjärnor i fönstren.
Vita julstjärnor (blommorna alltså) i vita krukor.
Advensstake med fyra röda stearinljus.
Ja.
Det känns genast bättre.
Och det är ju inte straffbart att julpynta före den första advent...
När jag körde till träningen upptäckte jag att det finns fler hedningar.
Det legitimerar mitt eget brott, haha...

Jag köpte de första julklapparna idag också.
Lite spontant så där.
Och barnens adventskalender är ordnad.
Det blir inte 72 paket.
Nej.
Kör en annan variant i år.

Igår gick glödlampan till ytterbelysningen sönder.
Stön.
Inte längesen jag bytte.
Hittade bara en 60W-lampa.
Ja.
Det fanns inget alternativ.
Nu lyser jag upp inte bara min egen lilla täppa utan hela gatan och säkert ett par kvarter till längre bort...
Här var det ljus...
Måste nog leta lite till;)
Jag vill ju inte att förbipasserande ska bli bländade...

Kan inte lägga in fler bilder i bloggen.
DET är katastrof.
Finns säkert ett sätt men jag vet inte hur jag ska gå tillväga.
Synd.
Jag tog ju bilder på mitt julfuskande...


Mysteriet är löst.

TVÅ bra saker med McDonalds

Jag är ingen större hamburgerälskare.
Och jag är definitivt ingen McDonalds-lover...
Tycker inte deras hamburgare smakar hamburgare helt enkelt.
Det är mer som en degig smaklös massa utan finess...
Men två saker är riktigt bra med denna hamburgerkedja:

1) "Ge dina barn ett språk", ett läsprojekt McDonalds deltar i varje höst. Istället för den värdelösa plastbiten - som är rolig i knappt tre sekunder - som kallas "överraskning" i Happy Meal-lådan får man istället en barnbok! DET är en bra present det! I helgen fick vi tre olika böcker! Bra böcker! Ikväll har jag läst samma bok tre gånger! (Tre barn...;) "Axel älskar bilar" heter den och jag vet inte varför den var så tilltalande? Kanske språket på lite halvrim eller humorn? I alla fall. Den var värd ett McDonaldsbesök!

2) Innehållsdeklarationer på allt de säljer! Det är inte många matställen som har en pärm bakom disken (eller en pärm på en hylla för den delen ;) med en fullständig förteckning över vad all mat/alla kakor innehåller. Perfekt när man har någon form av födoämnesallergi. Som jag har.

By the way.
Jag har fortfarande inte löst mysteriet.

Helg med gåtfullt budskap....

En väldigt aktiv helg.

Nästan stressig ;)

Jag och flickorna har gjort mycket tillsammans.

Igårkväll fick vi gäster.

En som både åt lördagsbarnmat och drack vin och en som bara drack, haha!

Och då syftar jag inte på den lille hunden ;)

Jättemysigt i alla fall!

Lite besviken på Så mycket bättre dock...

Magnus Uggla som gjort så många hits och knappt några av dem var med...

Astrologen - tack!!

Har jag älskat sen jag var liten.

Men Nitar och läder DÅ??

DÅ??

Några "gamla" bilder jag hittade, som inte har med nånting att göra, förutom att jag tycker de är fina:

Imorse gick vi upp tidigt.

M skulle spela handboll hela förmiddagen.

Det gick superbra!

Vann alla sina matcher.

Hennes systrar var som vanligt inte särskilt intresserade.

Efter drygt tre timmar av bus, lek och surfplattespel tittade E upp och sa:

"Vem vann?"

och på mitt svar "Vi" sa hon:

"Vilka är vi? De röda eller de gula?"

Suck ;)

När jag svängde in med bilen på min gata såg jag att grannen storstädade sin bil på sin uppfart.

Såg också att han tvättat den eftersom det rann vatten och skum längs trottoarkanten...

Jag skulle göra mig lite lustig så när jag öppnade dörren hojtade jag käckt:

"Står jag för långt ifrån? Eller du fixar det därifrån?"

Hehe.

Men.

Så klev jag ur och fick syn på något på gatan.

En linje, ett streck!?

Stängde bildörren och såg att någon ritat en parkeringsficka runt den plats jag brukar parkera min bil.

Med griffelkritor.

I några olika färger.

Log lite.

Några barn som lekt, tänkte jag.

Men så upptäckte jag...texten.

Den hade regnat bort lite men jag kunde ändå läsa de fem orden skrivna med rosa:

"HÄR PARKERAR ORTENS VACKRASTE KVINNA"

???

VEM har skrivit det?

När?

Och varför?

ÄR det barn som lekt?

Har det något med mitt jobb att göra? Någon som vill göra sig lustig över det jag gör eller rentav vill skrämma mig? (Fast då hade man väl lagt en bomb i min brevlåda...?)

Är det en granne som är sur för att jag parkerar just där?

Kan det vara ironi? Någon som i fyllan och villan i natt fått en briljant idé, som vet vem jag är och som tyckte att det var ett roligt litet skämt? "Och här bor den där ruggugglan, haha, vi skojar lite..."

Eller kan det helt enkelt vara så att det är någon som TYCKER att ortens vackraste kvinna parkerar just på den fläcken ;)?

Men vem F-A-N går runt med griffelkritor i fickan? I olika färger?? Nattetid?

Ja.

Det är verkligen ett mysterium.

Tills jag kommit på sanningen, tänker jag njuta av budskapet helt utan tolkning.

Det är ju ändå ganska smickrande ;)

Gangnam Style :)

Knappt hade jag hunnit lämna flickorna hos dagmamma och på fritids förrän det var dags att förbereda sig inför fredagens fullspäckade program.

Studiebesök - ett flertal - och middag tillsammans med mina arbetskamrater.

En mycket trevlig eftermiddag och kväll blev det!

Fem olika punkter var inplanerade, det blev sex :)

En liten avstickare bara, när vi hade en "lucka".

Uppskattades av alla.

Idag har vi haft kalas för sexåringen!

Vi var rustade för 28 barn, men det blev "bara" 21...

Några föräldrar hörde av sig strax innan kalasets början, de hade missat dagen, en del barn dök aldrig upp (?) och en liten kille kom och lämnade present men vågade inte komma in så han fick följa med sin mamma hem igen...

Så kan det vara ;)

Men guuuud vad 21 barn låter.

Som att släppa in en getingsvärm!

Men roligt hade de.

Vi vuxna också;)

Inga dö-punkter direkt...

Ett par som slog sig och grät och fick tröstas bara...

Och så fina - och många! - presenter E fick!!

Jag funderade på att smyga undan några och slå in i julpapper och spara, haha...

Det hade barnen aldrig märkt ;)

Eller jo.

E hade märkt det.

Hon har superkoll.

Hon är dessutom det enda barn jag vet som öppnar sina presenter ordentligt, samlar ihop papper och snöre för varje present och slänger i en påse.

Mammas tös!!

Gangnam style.

Lyssnade vi nog på tio gånger.

Minst.

Är det discokalas så är det ;)

Fiskedamm och sångpåse hann vi också med.

Två timmar gick ganska fort!!

Gulliga barn - E var supernöjd - vi föräldrar var nöjda.

Nästa kalas är inte förrän om två månader (knappt) så nu passar vi på att andas ut.

Och ladda ;)

Extreme Home Makeover

I början av juni i år var jag och tittade på mitt radhus för första gången.

Det såg inte mycket ut för världen, men jag föll direkt för planlösningen.

Bristerna var otaliga och stanken från förra husägarens katter hade nog fått många att vända i dörren.

Jag beslöt ändå relativt snabbt för att slå till...

Jag tyckte att huset hade "potential" och det skulle hur som helst bli billigare för mig att bo i hus än i en fyrarumslägenhet!

Sagt och gjort, bara några veckor senare var överenskommelsen klar!

Min plan var att bara renovera "det värsta".

"Det värsta" visade sig inkludera...allt...

Vi - det vill säga jag själv, familj, vänner och hantverkare - upptäckte snart att det fanns en hel del saker som man inte bara kunde låta vara...

Den 30 augusti skrevs köpekontraktet och jag fick nyckeln i min hand!

Vi började direkt samma eftermiddag med att riva väggar och golv.

Familj och vänner strömmade till och det var full aktivitet från första dagen.

Efter 3-4 dagar blev jag sjuk, som jag berättat om tidigare, och mina föräldrar fick ta över projektet.

Det blev bråda dagar - lägenheten skulle lämnas den 1 oktober!

Helgen innan jag skulle flytta in, flyttade vi nästan alla möbler och "magasinerade" dem huller om buller i huset. Mest i flickornas rum på övervåningen eftersom väggar och golv däruppe var klara.

Den 29 september - en lördag - var vi tio stycken som städade ur lägenheten och flyttade allt det sista därifrån till huset.

Samma natt sov jag för första gången i mitt nya hus.

På en madrass på golvet.

Men jag trivdes från första stund.

Barnen verkar också trivas.

De pysslar i sina rum och de känner sig friare i och med att de kan gå ut som de vill.

Nästan.

Vi har bott här i en månad lite drygt och jag får nog säga att allt faktiskt är klart!

Pappa kommer lite då och då och sätter upp hyllor och lampor och annat.

Man märker efterhand vad man behöver...

Och då har jag bara bott här i en kvart ;)

Till våren får jag ta tag i utemiljön...

Välkommen till Casa Castanea <3

Mysbyxehelg....

Vilken "slappe-helg" vi haft...
Inga handbollsmatcher, inga "måsten", egentligen ingenting förutom kalaset i fredags kväll.
Har varit ledig i tre dagar.
Med betoning på ledig.
Jag känner mig alldeles försoffad.
Nästan förslappad ;)
Det som är bra med sådana här helger är att man kan ta emot fikagäster lite när som helst!
Så idag fick vi besök av barnens kusiner!
Barnen åt strössel med glass.
Eller i alla fall så blandade de ihop strössel, glass och chokladsås till en enda soppa så som barn brukar göra - och upptäckte att det såg ganska äckligt ut och skuttade ifrån bordet....
Jag försökte mig på ett gos med babykusinen men det gillade hon inte speciellt...
Jag har liksom glömt hur man gör;)
Och hon blev ledsen så fort jag höll henne.
Kan kanske bero på att jag åt vitlök igår?
Skyller på det hur som helst ;)
Men mycket trevligt med besök!

Vitlök ja.
Igår stod jag en timme vid spisen, gjorde färsbiffar på vildsvins- och fläskfärs.
Skalade och kokte potatis och blomkål och gjorde GOD brunsås.
Vi satte oss vid bordet och jag inväntade hurraropen.
Det blev tvärtom.
Den lilla sköt bort tallriken och sa: "Jag tycker inte om sån här mat."
Mellantjejen protesterade också men tuggade i sig halva portionen...
Den äldsta åt och sa att det var gott.
Men jag "hällde för mycket sås" på hennes mat...
Stöööön.
Vi åt på tio minuter, sen gick barnen och satte sig i soffan och jag stod kvar i köket med disken.
Varför ställer jag alltid upp så mycket när jag lagar mat??
Ikväll får jag äta de där resterna själv.
Barnen får köttfärssås och spaghetti (som jag också lagade igår när jag ändå stod i köket och grisade...;)...

Imorgon blir det fullt ös.
En vanlig måndag med andra ord.
Kort TV-kväll får det bli...
Ur mysbyxan och i arbetskläderna.
Jajamensan.

Jag kan ALLT om bilar!

Tretton små flickor.

På gårdagens 4-årskalas.

Tretton små raringar!

Herregud, vilken barnlek!

Så - nu ska alla äta korv med bröd!

Alla åt korv med bröd.

Så - nu ska vi sitta i ring och leka "Sång-påsen"!

Alla satt i ring och lekte "Sång-påsen".

Så - nu ska vi äta glass med chokladsås och färgglatt strössel!

Alla åt glass med chokladsås och färgglatt strössel.

Och så vidare.

Busenkelt.

Att som fyråring få vara värdinna på ett kalas - eller vara gäst på någon annans - är en perfekt övning i social kompetens.

De små gästerna kom finklädda till tänderna, stod och väntade på hallmattan, räckte över sina presenter till jubilaren, storasystrarna tog hand om deras jackor och skor, och flera stycken av gästerna tog upp sina små gåbortsskor ur en påse och satte på fötterna.

Och innan de gick hem tackade de för ett trevligt kalas!

Urgulligt!!

Baksidan av myntet - som vi alla så väl känner till - är att man är lite trött och grinig dagen efter en tillställning.

Så även mina flickor.

Men de har ändå lekt med kompisar mest hela dagen...

Pappa har varit här och fixat med ventilation och lampor, jag har organiserat lite bråte som jag dragit mig för att ta tag i...

Styrde upp i ena klädkammaren.

Det blev tomt och fint.

Just där.

För jag bara flyttade allt det där jag-inte-vet-var-jag-ska-göra-av till en annan del av huset.

Hm.

Sen var jag ute och sprang, eller mer joggade...

Väldigt skönt.

Njutning rent ut sagt.

Dock.

Fick jag lite ont i mitt ena knä efteråt!!!

Sån't pallar jag inte med.

Har fått det en enda gång förut.

Kan icke acceptera utan får ignorera.

Efter joggingturen hämtade jag E hos en kompis.

E läser på allt hon ser.

När hon satt bredvid mig i bilen läste hon på en knapp på instrumentbrädan: "V-O-L-T....volt! Vad är det mamma?"

"Tjaaa, nåt med ström..."

"Va?? Mamma, kan du ALLT om bilar????"

"Njaaa......inte riktigt kanske....."

"Jo, men du vet ju var man sätter i nyckeln och startar bilen, och alla de där spakarna, du kan ju JÄTTEMYCKET!!"

---

Oh yes.

Bara fråga mig.

Kan allt.

Om bilar ;)

"Så mycket bättre".

Vad kan man säga?

Magiskt.

Jag är minsann en riktig globetrotter....

I fredags blev jag bjuden på middag på en mycket trevlig japansk restaurang i grannlandet.

Sex rätter - ja, jag vet att det är sju bilder, men samma rätt visas faktiskt två gånger fast i olika stadier ;) - och lika många sorters vin därtill.

(Tror jag i alla fall, tappade räkningen en aning när det stod så många glas på bordet...)

Allt var väldigt gott även om jag hade liiiiiite dålig koll på vad jag åt exakt.

Servitörernas mixade dansk-japansk-engelska var inte alldeles lätt att tyda...

(Återigen skyller jag på antalet glas på bordet;)

Sneglade på mitt sällskap för att se om han förstod.

Såg ut som om han gjorde det, ändå kunde han inte riktigt i detalj återge ingredienserna som räknades upp....

(Glasen etc. etc....Hahahaha!)

Och då har jag inte ens nämnt PINNARNA!

Det är en konst.

Jag inte behärskar.

Fast det gick bra ändå;)

(Där hade jag nog god hjälp av......antalet glas:)

I alla fall - en väldigt fin och trevlig kväll!

Lördagen bjöd på - årligen återkommande - spritfest!

Vi missade dock fjorårets.

Allihop.

Fick liksom inte plats i kalendern.

Eller så var det en annan anledning...

2010 års vinnare intogs som välkomstshot.

Man fick nämligen inte stiga över tröskeln förrän man tagit en sup.

Så är reglerna.

Ingen festdeltagare behövde emellertid trugas nämnvärt.

Lätt inträdesbiljett liksom.

Värdinnans hembakade knäckebröd med oströra till bubblet.

Egentligen är det mer "snacks" än knäckebröd skulle jag säga.

Det förklaras inte minst av att värdparets barn ängtar till lördagarna då det vankas mammas knäckebröd.

En vanlig tisdag när M hämtat sina flickor på dagis sa den äldsta lite skamset:

"Mamma, jag vet att det är en vanlig tisdag - men kan vi inte busa till det lite och äta KNÄCKEBRÖD?!!"

Hahaha!

Jag förstår dem.

Det är supergott!

Årets tapasbuffé var inte heller dum!!

Blir ju bara bättre och bättre för varje år.

(Nästan så att vi lägger mer krut på maten än på själva spriten. SÅ pinsamt. Ssschhh....)

Samtalet runt bordet gick mestadels i tuppens och hönornas tecken.

Trots ansträngningar att försöka styra in dialogen på andra ämnen hamnade vi ändå i hönsgården till sist...

Efter punchparfaiten - eller punchsoppan som någon elakt kläckte (se där) ur sig - dracks det i alla fall en del.

Pust.

Men vad har man för alternativ?

ÄR det spritfest så ÄR det.

No mercy.

Och så plötsligt blev klockan två och någon/några tyckte att vi skulle besöka lokala danshaket.

Så vi putsade våra fjädrar och drog en kam genom håret och struttade glatt iväg för att sprätta runt lite på dansgolvet.

I fyrtiofem minuter var vi där.

Fastän klockan var tre och vi danssugna tyckte att den bara var två (det VAR den ju) så fick ju ändå personalen bestämma.

Alltså gick vi hem till värdparet igen.

Varför ska man cykla hem när det serveras varm choklad med rom?

Till sist gjorde vi nog det ändå.

Cyklade hem menar jag.

Arbetsveckan inleddes med tågresa till ort 7-8 mil norr om hufvudstaden.

Rena Norrland ;)

Jag och en kollega deltog i en tvådagarsutbildning i fordonsflytt.

Riktigt bra kurs!

Riktigt fint hotell med supergod mat.

Hela tiden ;)

Tågresan upp gick bra.

Förutom 45 minuters försening (fast det är man ju så van vid) och toalettincident.

När jag satt med byxorna nere flög dörren plötsligt upp.

En meter brett dörrhål.

Och jag kunde inte nå stängningsknappen.

Då hade jag flashat hela härligheten.

Så istället klämde jag fram ett litet "Hjälp?".

En vänlig tjej kom och ställde sig för, så att jag kunde få upp byxorna, samtidigt som hon motade bort andra potentiella toalettbesökare....

När vi checkat in ville kollegan gå på Kinarestaurang.

Jag beställde en Staropramen.

"Mörk eller ljus?" frågade servitören.

"Mörk" svarade jag.

Kollegan pekade med fingret i drinklistan, tvekade lite men tittade upp och sa:

"Jag tar en juice."

Efter en liten stund kom servitören med våra drycker på en bricka.

Han ställde ner min öl på bordet samtidigt som han sa:

"En mörk" och så ställde han ytterligare en öl på bordet, tittade på min kollega och sa: "En ljus".

Hahahahahahaha!!

Antingen finns det för höga språkbarriärer mellan en göingedialekttalande person och en kinesisksvensk eller så är det bara alldeles otänkbart att en man i min kollegas storlek och ålder beställer en apelsinjuice till maten.....

Nu är jag hemma igen.

Flickorna har flyttat in.

Vi förbereder för den yngstas födelsedagskalas i morgon.

Två månader efter födelsedagen.

Hon frågade: "Fyller jag fem nu?"

Eh, nej.

Mamma och pappa har dock inte riktigt hunnit med, hehe.....

Blir inte så mycket mer resande den här veckan.

En sväng till tippen på sin höjd;)

Spännande!

Fantastisk helg!

Har haft en fantastisk helg med mycket god mat och dryck och umgänge med fina vänner!
Bilderna ligger i min dator och väntar på publicering men det dröjer ännu några dagar då jag ska iväg på tjänsteresa.
Jo minsann, nu ska jag lära nytt!
Och svårt ;)
Vi får väl se, hur det går.
Spännande ska det bli.
I vilket fall.
Med en sån kanonhelg i tankarna kan ju måndagen inte bli annat än bra!!

P.S. Jag har förresten hittat mitt garage!! Juuuhuuuu!! D.S.

Den som lever får se...

Igår blev trappan klar!

Och den blev så levandes grann;) 

Även duschen är fogad och fixad så nu är det bara några småsaker kvar.

Lucka ovanför spisfläkten till exempel.

Som synes...

Det är alltså inte ett medvetet trendigt inredningsval.

Som någon trodde...

Pappa satte upp en hylla ovanför köksbordet till alla mina två kokböcker.

(Nej. Jag har fler. Kokböcker alltså. Inte hyllor till kokböcker. Nånstans. Men egentligen klarar jag mig med "Vår kokbok"...)

Rolig post får man också när man flyttat till hus!

Idag kom "Vi i Villa" och ett erbjudande från Lantmännen.

Hahahahaha!

Toooooo late ;)

(Eventuellt kan jag sätta Vi-i-villa-tidningen på hyllan...?)

Mamma levererade sina goda pannbiffar med lök, sås och potatis till oss!

Jädra lyxigt alltså.

Bara att tända några ljus, värma maten och slå sig ner.

Var jag värd idag.

Har varit aningens körigt.

Vid elvatiden ringde M:s fröken och sa att M inte mådde bra.

Jag körde och hämtade henne direkt.

Var tvungen att handla några saker - som jag hade tänkt ordna med på min lunchrast - så jag stannade till utanför dyr-kiosken vid torget.

Ville inte släppa bilen - med M i - ur sikte.

(Kör ju runt fula gubbar i rostiga bilar i byn nu igen...)

Eftersom det stod en liten dräktklädd dam före mig i kassan - som inte hade det miiiiiinsta bråttom eftersom hon hade en lååååång utläggning för personalen hur länge hon spelat lotto och hur länge hon använt samma rad "Jaha, jag har minsann haft samma i 50 år, hihihi" och personalen hihihi:ade artigt tillbaka - så hann jag plocka på mig lite mer än det var tänkt från början...

När jag betalt - trehundrafemtio jävla kronor!!! - frågade jag om jag fick växla en tjuga till två tior.

"Ska fråga" sa den unga expediten och försvann.

Kön bakom mig växte.

"Nä tyvärr" sa hon när hon återvände.

DÅ.

Kunde jag inte hålla truten.

"Men allvarligt talat. Jag har handlat för TREHUNDRAFEMTIO (FUCKING JÄVLA) KRONOR och jag kan inte få växla en tjuga mot två TIOR????????"

Hon slog ner blicken.

Ja, jag vet att det var elakt av mig för hon var inte otrevlig på något sätt utan följde bara sin chefs uppmaning och jag borde bara sagt tack och hej och bara gå ut så som man gör men jag kunde liksom inte låta bli att ge henne "Jag-idiotförklarar-dig-blicken", fnysa HÖGT och vända på klacken.

Moget.

Verkligen.

Men jag förstod inte varför det inte gick.

Att växla.

Igår hade vi en väldigt givande och intressant dag på en konferensanläggning.

Det handlade om attityder och förhållningssätt gentemot kunder.

TÄNK om jag gjort som "dyr-kiosken" i mitt arbete.

Hade ju aldrig fungerat.

Visserligen har jag lagar och regler att följa men jag kompromissar ofta så att det ska bli så bra som möjligt.

Varje dag kopplas samtal till mig som absolut inte ska till mig.

"Har du hand om det och det? Vet du vart jag ska vända mig? Du är den fjärde personen jag blivit kopplad till!!"

Jag hade ju kunnat svara att jag inte vet och jag kunde struntat i att hjälpa.

Så enkelt.

Men jag kan inte göra så.

Jag letar telefonnummer och fixar och ringer tillbaka...

Fastän jag egentligen inte behöver.

Oh.

Så duktig jag är.

Nej.

Jag menar inte det.

Men ibland kanske man ska vara lite TILLMÖTESGÅENDE...

Eller TILL MÖTES GÅENDE :)

Då blir folk så nöjda och glada.

För en liten sak.

Semester 2005 med en liten M. Skönt. Trots regn hela veckan...

M mådde bra av att vara hemma hela eftermiddagen och vila.

Jag körde tillbaka till jobbet och åt lunch på fem minuter.

Ajajaj, inte bra.

Har varit få "Dagens" för mig på senare tid.

Dumt.

Och farligt för hälsan.

Att äta lagad husmanskost mitt på dagen är mitt absolut bästa hälsotips!

Att lämna arbetsplatsen, att sitta ner och tugga maten i lugn ro, prata med någon kollega om allt mellan himmel och jord tror jag är väldigt välgörande.

Man blir mätt, känner inte det där "suget" på eftermiddagen som så många pratar om, utan står sig till kvällsmaten.

Och kvällsmaten ikväll var superb!

Tack mamma <3

Tack också för att du passade flickorna så att jag kunde sticka iväg och träna.

DET behövde jag.

Har varit så trött och seg på sista tiden - har tränat för lite - och jag var tvungen att röra på mig.

(Eller så får jag köpa sån där tjing tjosan, som man blir pigg av, i hälsokostaffären kanske?)

I omklädningsrummet träffade jag min väninna M.

När vi kom in på gympagolvet fick jag såna flashbacks till sommaren-96...

Vi var liksom lite matchade...

Jag hade rött linne och svarta byxor, hon svart linne och röda byxor...

Vi stod bredvid varandra inledningsvis och var totalt samkörda.

Precis som förr ;)

Fast då hade vi hot pants.

Hon orange och svart top, jag svarta med orange top.

Så SPEXIGT!

Tyckte vi då.

De där heta byxorna hängde med hela sommaren.

Vart vi än skulle, haha!

Platåskor på fötterna.

Jädrar så porrigt...

The road to hell is paved with good intentions...

Hejj mackarenjja... ;)

Nu bor vi på landet!

Klockan tio kom den första.

Klockan elva den andra.

Och halv ett nummer tre och fyra.

Sju små flickor var det i huset sen!

Några spelade Nintendo, några sopade lekplatsen (!) och några sminkade sig...

Jag hade kökstjänst.

Mest.

Lunch och mellanmål till en halv klass :)

Mellanmålet var klurigt, två glutenintoleranta nämligen.

Men kom på att jag hade glutenfritt mjöl!

Så jag provade att baka en kladdkaka.

Tog den varm från ugnen och satte rakt ner i picknickkorgen (en City Gross-bag...) tillsammans med vispad grädde i plastburk, saft på flaskor och kaffetermos.

Och så promenerade vi alla åtta till en lekplats lite längre bort från huset.

Sådan skillnad mot att bo mitt i city :)

Det fanns bara smulor kvar i formen efter fikastunden.

Sockerkicken satte fart på flickorna.

Hängde som akrobater i klätterställningen, lekte kurragömma och klättrade i träd.

Dock inte jag.

Nej, nej, nej.

Satt och tog det lugnt i höstsolen med en kopp kaffe...

Skönt.

Men efter två timmar blev det kyligare.

Jag fick med mig flocken hem - tog ett tag att få ner dem från träden - för att ta tag i det "tråkiga".

Städning av barnrum innan alla föräldrar skulle komma och hämta.

Men förvånad blev jag - det var redan städat och klart!

Söndagskväll = Solsidan :)