En liten rak och tre små lockiga...

 Torsdag igen.
Livet rullar på.
Idag var det dags för skolfotografering av E och hennes klass.
Igen.
Förra gången var fotografen sjuk!
Så idag fick storasyster göra om hela frisyrproceduren...
Men hon är väldigt duktig på det!

 Konstigt det där med rakt/lockigt hår.
E är den enda i familjen som har rakt hår.
Alla vi andra har mer eller mindre självfall och lockar.
M och jag plattar våra hår för att vi har lockigt.
E ville ha lockigt när hon skulle fotograferas.
Varför vill man ha det man inte har?
"Förr", innan jag fick barn, hade jag jättelockigt hår!
Det var fint överallt utom i luggen.
Den som har rakt hår förstår inte vilket h-e det är att få till en snygg luggfrisyr som bara viker sig åt olika håll...
Numera är mitt hår tunt och testigt.
Sprött.
Hade gärna tagit tillbaka lockarna ;)

 Var inte så lockig när jag var liten, typ fyra-och-ett-halvt, som på bilden ovan.
Undrar om det ska föreställa ett leende....?
Typiskt också att det är min pappa som valt mina kläder.
En vanlig tröja och kalasbyxor!!
Ingen kjol!
Alltså...

En liten lockig som ville vara rak:

Godnatt och på återseende......

RÄTT resultat...

M-Å-N-D-A-G

Måndagar.
Är maxade.
Två döttrar har handbollsträning.
Samma tid, olika hallar.
För att fixa det får man leasa en mamma.
Min mamma.
När samfällighetsföreningen dessutom kallar till "Städdag" - obligatorisk närvaro, annars höjd medlemsavgift - samma kväll så känner man stressen komma smygande redan efter lunch...
Jag löste kvällen ganska bra på grund av att jag gick ut och rensade ogräs på vår gemensamma parkering direkt efter jobbet och värmde rester till middag.
Ganska bra.
Den dotter jag själv skulle hämta efter handbollsträning fick emellertid vänta en stund på sin mamma.
För mamman körde först till en idrottshall men fann ingen dotter där...
Vidare till hall nummer två, ingen dotter där heller.
Hm.
Mamman ringde lite halvt i panik till tränaren.
Jodå.
Tredje hallen gillt.
Men jag vet att jag har tre barn.
Döttrar.
Och det är ju tur.
Att jag liksom har koll på det.

Förstår inte varför vårt köksbord - efter kvällsmat - alltid ser ut som ett bombnedslag???
Vita dukar, färska snittblommor och kandelabrar göra sig icke besvär...

När de två yngre somnat fick jag hjälpa äldsta med geografiläxan.
Då var klockan åtta.
Idealisk tid för inlärning...
Men vad gör man...?
Sveriges geografi.
Städer, sjöar, hav, öar.
M sa när vi satte oss ned att "Det här är jääääättesvårt."
Men hon var riktigt läraktig och duktig och sa när vi var klara:
"Mamma, du är en jättebra lärare!"
Hm.
Wonder why.....

Tisdag.
Utvilad?
Nej.
Ny dag - nya förutsättningar.
Ja.

Tidigt morgontåg till Lund.
Var i goood tid och hann därför mysa med en kaffe i pappmugg.
Möte hela förmiddagen, tåg tillbaka till jobbet, möte halva eftermiddagen.

Inga aktiviteter på kvällen!
Yes!
Eller.
Det blev lite extra tvättjänstgöring...
Mina barn har en förmåga, eller rättare sagt de har INTE förmågan att kunna sitta stilla vid bordet en hel måltid igenom.
Det ska hoppas upp och ner på stolarna och vinkas till grannflickorna och "Jag ska bara..." och så vidare.
För mig.
Är det väldigt viktigt att man sitter ner och äter tillsammans och småpratar om dagen som gått.
Liksom enda stunden man är samlade.
Till sist tröt mitt tålamod och jag la (slängde) ner besticken på tallriken.
Lite hårt.
Och mitt i en ketchuphög.
Det stänkte.
Typ.
Överallt.
På min kofta, på min kjol och lite här och där.
Barnen bara stirrade.
Jag for upp ur stolen och ut i grovköket, slet av mig kläderna och sköljde bort fläckarna med kallt vatten.
(Nu är de tvättade och inga fläckar syns. Tack och lov.)
Skamset kom jag halvnaken - i linne och strumpbyxor - tillbaka till bordet och åt upp.
Ingen sa något.
Sen krävde 10-åringen att få låna mitt linne så till sist satt jag vid köksbordet i bara bh:n och drack kaffe.
Undrar om det är så här hemma hos andra...?

Sen återstod läxläsning!
Lärde M att återberätta en text genom att göra en mind map eller tankekarta som det heter på svenska...
Blev riktigt bra.
(Såklart. Jag är ju bästa läraren ;)
E hade sin första läsläxa: SO OS LE LO etc.
Den boken har man gått igenom åtskilliga gånger.
Undrar hur många försteklassare som ärvt de böckerna ;)

Kvällen ägnades åt.
Tvätten.
Spännande.

Fick sms av både grannfrun och unga väninnan.
De rapporterar varje kväll att de tränat och vad de har tränat.
De är så duktiga!
De skulle bara veta - att jag just igår, efter strykhögen - låg djupt nersjunken i soffan och mulade in både choklad och jordnötter, hahaha.
"Det är bra tjejer - jobba på - app-app-app, inget godis!"

Min termometer har gått sönder.
Därför visste jag inte denna onsdagsmorgon att det var FROST på bilrutorna.
Men vad fan!?
Frost!!
Fick bli en klassiker.
Skrapa rutor med cd-fodral.
Tur ibland att man är så gammaldags att man fortfarande spelar cd-skivor i bilen.
Kan hi-tech-människorna skratta bäst de vill.
Försök att skrapa rutor med en Iphone...

Det var som man misstänkte...
Här är rätt resultatlista från söndagens tävling.
Vilket också gjorde att jag klättrade upp till plats 99 :)

Nytt världsrekord?

 Resultatlistan från gårdagens lopp kan inte stämma.
Jag har blivit överbevisad.
Vinnaren kan inte ha sprungit 10 km på 24.59.
I så fall har hon slagit världsrekord för både herrar och damer....
Tänkte väl det;)

 Lite märkligt faktiskt....

 Inte så märkligt ;)

Definitivt märkligt....

I form!

 

Tidig morgon.

Funderingar vid första koppen kaffe (och första snusen;):

"Vill jag verkligen göra detta idag?"



För några veckor sedan fick jag frågan av en arbetskamrats arbetskamrat om jag skulle göra något speciellt den här söndagen.

"Njä" svarade jag "hur så?"

"Jo, alltså jag har anmält mig till ett lopp som heter I Form, och kruxet är att jag är man och att det loppet enbart är för kvinnor... Vill du springa? Du får det av mig!"

 

 

Så vad gör man inte ;)?

Tog tåget ensam till Malmö.

Hämtade ut min tröja och nummerlapp ensam.

Stod i toalettkö ensam.

Lämnade in min väska ensam.

Men sen.

Satte jag mig och väntade bredvid en annan tjej och småpratade lite ;)

Känns ju skumt att åka på något sådant ensam.

Tycker jag.

 

Underställströja var ett felaktigt klädval.

Insåg jag efter en kilometer.

Shit vad varmt det var.

 

Och....gick ut alldeles för hårt.

Stod allra längst fram, bland "eliten".

Hatar att springa och "kryssa" så det var ett medvetet val.

"Eliten" försvann dock snabbt ur synfält.

Och med tanke på att vinnaren passerade mållinjen (på 24.59!!!) när jag själv knappt nått 5 km så vet jag inte om jag hade någon direkt nytta av att stå så långt fram ;)

Jag hamnade dock på 108:e plats av 605 av dem som ställde upp i 10 km-klassen med mina 51.27.

I 5 km-klassen var det nästan dubbelt så många deltagare.

 



 

Vi fick var sin fin "Goodie-bag".

Min var fin.

Från början.

Vid målgången fick man nämligen soppa i en burk och en bulle.

Jag - som hade lite bråttom för att hinna med ett tåg - ställde min soppburk överst i goodie-bagen.

När jag efter en stund löste biljett upptäckte jag att all soppa inte längre befann sig i burken....

Fräscht.

Fisksoppa var det också.

Kan man ju föreställa sig.

Hur det skulle vara att sitta bredvid mig på ett tåg.

Assvettig fiskluktande.

 



Välförtjänt soffhäng.

 

Min superfina väninna tog hand om mina döttrar under tiden... <3

 

Ytterligare en titel ;)

Hektiskt schema idag.

Barnkalas, en tur till tippen, simskola etc....

OCH...........

.....så blev jag FASTER klockan 12!

Prick!

Missade därför avtagsvägen till orten där simhallen ligger...

Kunde liksom inte låta bli att kolla sms:et som kom ;)

Senare fick jag något hjärnsläpp och hittade inte till sjukhuset.

Fick parkera tämligen olagligt för att springa in till informationsdisken på sjukhusområdet - när jag väl hittat dit - för att få hjälp...

Men.

Vi hittade rätt.

Fast fick inte komma in på avdelningen.

Man är rädd om de små nyfödda.

Bra.

Barnen frågade varför vi inte fick och varför en man som passerade oss kunde gå in.

"Jo, men han är nog en pappa", förklarade jag " och pappor får ju gå in."

"Men....du är ju mamma!"

Och så väntade vi.

Och väntade.

Så kom de!!

Min älskade lillebror med sin nyfödde lille son <3

Min brorson <3

Flickornas kusin <3

Från PT till PS

Sms till grannfrun: "Hej! Har viktiga åtaganden i kväll, så du får ta en promenad ensam! Är det ok? MVH PT:n"
Sms från grannfrun 1: "Hej. Ja ska försöka ta en promenad i kväll :)" (Bitch...)

Sms från grannfrun 2: "Jaha, då var skorna på igen :)" (Jag vågar inget annat din slavdrivare...)

Sms från grannfrun 3: "Två varv senare :)"

Jag är sjuuuuuukt imponerad!!!
Riktigt riktigt impad!!
Hon förtjänar en medalj!
Från noll till hundra på fyra dagar!

Mycket viktigt uppdrag i morse.
Cykelräkning!
Med hjälm, utan hjälm, gående, mopedister, springande kostymnissar med portföljer - allt för statistiken.
Fick även lämna min varma sköna bil med kaffe och Guldkanal några minuter för att be en mopedist parkera på anvisad plats.
Tripp tripp över gatan i mina extremt praktiska arbetsskor ;)
Guldkanalen.
Jag lyssnar på Guldkanalen dagarna i ända.
Jag kan numera hela deras repertoar.
Och eftersom de efter några timmar kör om samma låtlista så blir man samtidigt lite förvirrad!
Eeeh, är det morgon, middag, kväll...?

 Är det en buss eller....
....ett rullande hotell?
Matvagn?
Minibar?
Egen dusch och toalett?
Saknas i så fall....

Redo.

För höstkostym.

P.S. P.S. avser Personal Shopper... D.S.

Om man händelsevis funderar på varför det kan vara svårt att somna på kvällen eller varför ens avkomlingar verkar ovanligt uppskruvade, så finns det en naturlig förklaring till detta.

Nämligen fullmåne.

Om man tror på sån't det vill säga.

Jag tror inte på sån't.

För min del handlar det mer om ett normaltillstånd.

Men....

"Nej, det är inte inbillning eller skrock att fullmånen påverkar vårt nattliv. Forskare har nu för första gången visat att sömnen försämras när månen är full. (När MÅNEN är full...?)/.../ Ett schweiziskt forskarlag, under ledning av professor Christian Cajochen vid universitetet i Basel, kom av en händelse att tänka på detta på en bar en kväll... (Återigen, när MÅNEN är full....?) /SvD NYHETER 25 juli 2013

"Fullmånen har traditionellt ansetts ha ett magiskt inflytande på människor och kunnat orsaka galenskap." /Expressen 13 april 2006.

Vi blir alltså lite mångalna till mans...

Idag är det fredag.

Skönt med fredag.

Hoppas på trevlig överraskning snart.

"Du har säkert hört berättas att fler kvinnor föder vid fullmåne än vid andra tidpunkter i måncykeln, och att aktiviteten är hög på förlossningen när fullmånen lyser på himlen. Men stämmer det egentligen? Myt eller fakta?"

Tyvärr pekar det mesta på att det är en myt, enligt Mammasidan.se....

Synd.

För jag går i väntans tider.

Inte fysiskt, haha, men fasterligt.

Juuuhuuuuu

Här är de, de stackarna som står ut med mig en timme varje vecka :)

I själva verket hade de aldrig klarat sig utan mig.

Ödmjuk är mitt mellannamn.

Precis.

I värsta Skipper-stil fast med ett leende.

I tre dagar har jag iklätt mig rollen som "Personlig tränare".

 Mamma fick sin dos igår.
Hade ruskigt mycket att göra på jobbet, tiden rusade iväg, men till sist stod jag utanför mammas hus.
Redo.
Vi gick en rask promenad i våra käcka glansiga tights...

Efter promenaden; en ljuvligt god lasagne med fyllning av spenat och kantareller.
Bara ett litet krux med den.
Att den fyllde upp magen inför kvällens nästa pass ;)
Löptur med grannfrun...
Jag känner mig lite som Anna Skipper när jag stegar in i hennes hall och hälsar med: "Nå? Klar?"
"Snälla, snälla, häll inte ut min bearnaisesås..."
Men hon följer lydigt med ut i spåret.
Hon vet att hon behöver det ;)
Och känner sig så nöjd efteråt.
Med all rätt!

Jag lovade mig själv en lite piffigare outfit.
Den blev blå.
"OJ VILKA BLÅ STRUMPBYXOR DU HAR!" utbrast en och annan kollega.
Rotade runt bland mina skor och "hittade" ett par jag inte använt på länge.
Ungefär vid lunchtid kom jag ihåg varför...
Shit.
De skar som knivar, gaaaaaah.
Så jag trippade försiktigt omkring i korridoren med ett stelt leende.
Egentligen var det inget leende.
Det var ett uttryck av smärta.
Men jag fick en väldigt fin komplimang av en äldre herre jag hjälpt med ett ärende.
När han skulle gå log han och sa på sin göteborgsdialekt:
"Tack för hjälpen."
Så gick han en bit, stannade upp, vände sig om och fortsatte:
"Och du, tack för ditt leende!"

"Jag är jÄÄÄÄÄtttebra på att hantera stången, fniss fniss...."

Radhusmamma eller Hollywoodfru?

Asch, same same....

12.05, sms till pappa: "Nyttig lunch ;)"

 

Att skildra sin dag i bilder.

Tänkte jag.

Vore en kul idé.

Eftersom jag lever ett så enormt spännande liv.

 

Min dag började 6.30.

Med att jag ställde om väckarklockan till 6.40.

Lönt?

Nej.

Men skönt:)

(Och lite "Oj så busig jag är...")

Var ändå på jobbet 7.30.

Okej.

7.36 om man ska vara petig.

Idag har det varit mycket.

"Mycket" betyder ungefär papper, papper och åter papper.

Telefonsamtal, leta-efter-gamla-handlingar-djuuuuupt-nere-i-arkivet och sortering.

Mestadels.

12.06, sms från pappa: "Samma här"

(Hm. Min pappa har alltsedan jag var liten predikat att det är "farligt" att äta kolhydrater.

Att dricka dem verkar däremot helt okej?

Ungefär som den teorin jag hört att de kalorier man stoppar i sig stående inte räknas?)

 

Det finns ett ortsnamn som förföljer mig.

Ständigt.

När jag kom till kopieringsrummet låg det en karta utskriven med just det där ortsnamnet tryckt mitt på med JÄTTESTORA bokstäver.

Jag gick in till mina kolleger som sitter i rummet närmast och frågade om det var ett dåligt skämt.

Alla tre såg nollställda ut.

Senare hittade jag samma karta i palmen.

I form av ett flygplan.

Med en personlig hälsning.

Normalt.

(Ryskt plan?)

Tydligen samma lustigkurre som konstruerat ovanstående namnskylt.

Fast det tyckte jag däremot var roligt.

Handlar ju inte om mig :)

 

14.30: Kaffe och fläta

(Lägg märke till den korrekta bäääääige koftan. Propert. Och kommunal dresscode.

Suck. Det är sant som "dom" säger. Får bli nåt raffigare i morgon;)

 

17.10: Hemma.

Stön.

Stängde dörren till tvättstugan så fort jag plockat fram vad jag behövde där....

 

 

Nämligen.

Löparskorna.

Var sådär motiverad.

Jag var nog den enda som svor när det slutade regna;)

"Skit också, nu har det slutat regna!" mumlade jag samtidigt som jag stämplade ut...

 



Men.

Det gick ju alldeles strålande!

Trots bråkig ljumske.

Kan det vara åldern ;)

Eller utslitna löparskor....

Shit, vilken muntergök.

Men jag var helt slut.

Och behövde en snus...

Dubbelmoral.

Jag vet.

 



Sedan var det dags för promenad med grannfrun.

(Gud vad "grannfru" låter gammalt...)

Jag är hennes PT.

Självutnämnd.

Plötsligt står jag där i hennes hall och pekar med hela handen.

"Sådärja, gympaskor på, komsi komsi.."

Hon protesterar inte utan följer snällt med.

Hon kanske befarar att jag är galen och att det är bäst att inte göra motstånd.

Dagen avslutades med titt på TV-program på en sån där "rolig" kanal som min unga väninna har.

Ja.

Inte bara hon som har det, alla andra har det.

Utom jag.

Jag har tjock-TV med enbart seriösa TV-kanaler.

Ser mestadels vetenskapsprogram, tvåtimmars stråkkonserter, dokumentärer (svåååååra) och Uutiset.

 

Hollywoodfruar.

Blev jag inviterad att beskåda.

Shit så underhållande!

Alltså.

Jag blir fascinerad.

Jag vet inte ens om jag kan kommentera programmet?

ALLT är....underhållande.

Jag kan inte förklara varför - det sägs bara så mycket dumt.

Som låter så roligt.

Är de så kallade Hollywoodfruarna medvetna om hur de framställs?

VILL de att man ska få den uppfattningen om dem som man får?

Jag kan i så fall inte begripa det....

Men som sagt.

Det var roligt att riktigt få frossa åt deras...uttalanden :)

(Se rubriken)

 



 

I lördags var det förstås lite mer glamour i radhuset....

 

Well it's Saturday night

You're all dressed up in blue

I been watching you awhile

Maybe you've been watching me too

So somebody ran out

Left somebody's heart in a mess

Well if you're looking for love

Honey, I'm tougher than the rest

 

 

Mer spännande än så här var det inte.

Sorry:)