Om man tröttnar på det vanliga tv-utbudet.....

...så kan man alltid smygtitta in genom mitt köksfönster en vardagkväll mellan fem och åtta.
För då sänds den oklippta versionen, med allt extramaterial, av The Muppet Show i radhuset.
Med ljud och alla specialeffekter.
Väggarna är ganska tunna.
Känsliga tittare varnas.
En skämskudde kan också rekommenderas.
Ja. Varför nöja sig med mupparna förresten.
Lite Karate Kid, Absolutely Fabulous och Fawlty Towers och nån uppskruvad Helsingborgsrevy på en och samma gång.


Jag har läst pedagogik i fyra-och-ett-halvt år.
Kan man knappast tro.
När man ser showen.
Hade jag inte varit något längre (och rynkigare) än mina avkomlingar hade man nog inte med blotta ögat kunnat särskilja mig från barnen....
Det gapas och gormas och fäktas och gråts.
Från klockan fem.
Då vi alla samlas efter jobb, fritids och dagmamma.
Vi borde vara glada och tacksamma för att få se varandra varje dag och mötas i en stor omfamning på hallmattan.
Hahahahaha!
Men så går det inte till här inte.
När bilen är inprånglad i garaget och mamman vädjar:
"Kan vi hjälpas åt att bära in alla väskorna?" så är alla barn som uppslukade av jorden.
Mamman kånkar och bär, försöker ta posten på väg in men ger upp därför att hon har händerna fulla.
Låser upp dörren där barnen står och väntar - otåligt - "Men skynda dig mamma, jag måste på TOA!!!" slänger in väskorna, vänder på klacken för att ta den där eventuella posten alltmedan någon gastar "Fä-ä-rdig" eller "Kan du ta ett glas vatten till mig, jag är SÅ TÖRSTIG!!"
Suck.
Väskorna får ligga kvar, mamman armbågar sig fram till hatthyllan för att hänga upp sin jacka, samtidigt som hon kryssar mellan och fångar upp avsparkade stövlar, några barnjackor, mössor och en och annan vante.
Och kanske en JÄTTEFIN pinne som någon släpat hem...
Så.
Dags för kvällsmatsförberedelser.
Och logistikplanering.
Den dottern ska på handbollsträning då och där, vad var det nu som skulle hända imorgon....? Hmmmmmm.
Och medan mamman är i köket och lagar middag, tömmer gårdagens rena disk från diskmaskinen, kanske stoppar in en hög med smutstvätt i tvättmaskinen, så börjar, pågår och avslutas minst ett världskrig någonstans i huset.
När matklockan ringer är alla familjemedlemmar sura, arga eller rödögda och kan liksom inte riktigt prata normalt utan att väsa och fräsa.
Mycket fin stämning.
Och då hjälper det inte alltid att mamman släckt ner de vanliga lamporna och tänt en massa stearinljus för att det ska vara MYSIGT.
Så småningom infinner sig dock lugnet och det kan säkert föras en normal konversation om hur dagen varit för samtliga.
I cirka fem minuter.
Sedan kommer någon på att något inte faller just den i smaken:
"ÖÖÖÖÖRRRRK, så äckligt!" utbrister denna någon finkänsligt.
Och utan förvarning kan då mammans tålamod verkligen tryta och hon glömmer bort allt vad pedagogik heter.......
Så fortsätter kvällen i samma gemytliga stil med tvagning av samtliga släktingar, läxläsning och andra nödvändiga göromål hela tiden ackompanjerade av mindre vackra kraftuttryck.
Fram tills en ny, några månader gammal, kvällsrutin får avsluta kvällens show:
Skip-bo.
Ett sällskapspel.
En runda varje kväll.
DET är mysigt.
Och liksom det man längtat efter hela kvällen.
Om man nu har stått där på den lilla gräsplätten utanför mitt kök och haft tankar på att ringa in nån Nanny från TV4, eller möjligen farbrorn med vita skjortan med de där ihopsydda ärmarna, så kan man skrota de planerna när Skip-bo-lugnet infinner sig;)
Tills någon liten dotter tjurar ihop över "dåliga kort", haha;)
Fast då har ridån (rullgardinen) gått ner och så får man vänta ett helt dygn på nästa avsnitt...




Jag längtar till sommaren.
Och semestern.
När man bara kan vara.
När alla är utvilade och glada:)
Åh så skönt det ska bli...
Å andra sidan - blir det aldrig någonsin långtråkigt i radhuset.
Det finns det inte tid till;).......

Aktiv helg :)

Fredagsmys.

Simskola.

Djurpark.

Melodifestival.

Ishockey.

Mat.

Mat.

Mat.

Morotskaka.

Vin.

Vin.

Vin.

Ostbricka.

Nu gör jag det frivilligt!

Dagens Goding I:

E på sportlovsaktivitet med mormor.

<3

 Dagens Goding II:

Liten hungrig kusin.

<3

Dagens......FAN OCKSÅ!!!!!!

Redan imorse.

Jag har numera klippkort på syateljén......

Medi Yoga.

Har jag anmält mig till.

Strax.

Hm.

Helt frivilligt.

Två tjejer på jobbet ska också.

Var väl därför jag lockades med;)

Vi får väl se.

Om jag kan fokusera.....;)



Dagens dumheter.

Sista timmen på jobbet igår höll jag på med det.
Första timmen på jobbet idag höll jag på med det.
Att knåpa ihop - uppdatera - en blankett, en tillståndsansökan.
Inget avancerat, men datorn var bråkig.
Därför tog det tid.
Och jag är ingen expert.
På det där.
Men jag är i alla fall ingen robot.
"Fyll i siffrorna i fältet så du kan garantera att du inte är en robot".
Står det ibland.
När man ska kommentera saker.
Men alltså....
Jo.
I alla fall.
Blanketten.
Var nästan helt färdig, skulle bara göra en liiiiiiiiiten ändring.
Vad händer då?????
Muspekaren får flipp, texten skjuts nedåt i dokumentet, sida efter sida matas fram och jag bara:
"Hjäääääääääälp!!!"
Och vilken tur.
Precis utanför mitt rum stod en IT-kille.
Jag släpade in honom till min dator och fäktade hysteriskt.
Han tittade på skärmen.
Han tittade på mig.
Han harklade sig försynt och sa "Hrmhrm" och lyfte bort en pärm som jag öppnat och råkat fälla upp på Enter-knappen....
Jag ville sjunka genom golvet.
Han lovade att inte berätta för någon.
Sure.


Att jag blev så uppriven av just blankettillverkarsituationen berodde inte enbart på mina bristande datorfärdigheter/uppenbara datordumheter.
Nej.
Jag hade även glömt snusdosan hemma!!!!
Gaaaaaahhhh!
DET var ett riktigt bekymmer.
Fick tigga till mig tre påsar av min chef.
(Han gick inte med på det alldeles direkt så jag fick darra lite på läppen för att han skulle förstå....)
Och så la han över dem i en dosa där det funnits lössnus.
Jag fick således liksom putsa av påsarna innan jag stoppade dem i munnen.
Hade ju varit snyggt med snuskorn på tänderna.
Framförallt till klänningen jag hade idag....
Å andra sidan hade det kanske inte varit alldeles fel?
Med tanke på att jag hade - eller rättare sagt fick - världens längsta och bredaste maska på strumpbyxan.
Tyckte att strumpbyxorna halkat ner eller kändes lite korta i grenen så jag gick in på toaletten för att åtgärda.
Tog ett rejält grabbatag i linningen och drog upp.
RITSCH.
Hm.


Annars har det inte varit några direkta incidENTER.
(Sen i fredags då....)
Tränat mycket.
Typ varje dag.
Och jag har inte längre ont i axlarna och nacken!!!!
Det är borta!!!
Beror nog på att jag har ändrat några grejer i min arbetsmiljö men också att jag tränar andra saker.
Skit samma!
Skönt är det i alla fall.
Att slippa värken och smärtan :)


Nej.
Klockan är mycket.
Dags att trycka på Enter ;)
Eller inte.
Kanske.


(Hur jävla dum får man bli? Jag skäms fortfarande...... suck.)

Ulf Nilsson - Little By Little

Smolk i glädjebägaren....

Skolfrågor.
Finns mycket att säga, tycka, debattera.
Alla har gått i skolan - därför kan alla säga att de är experter på just ämnet skolan.
Vi som är utbildade pedagoger, vi får faktiskt säga att vi är lite mer experter.
Sju stycken.
Som håller ihop efter de där tre och ett halvt åren på lärarhögskolan.
Vi träffas tre gånger om året.
Äter gott, dricker gott och pratar.
Om skolfrågor.
Mycket.
Blir naturligtvis så.
Ingen av oss sju arbetar dock som det vi är utbildade till - nämligen klasslärare.
Tre av oss har helt hoppat av karusellen.
De fyra som är kvar står på ett sätt bara med ena benet bakom katedern.
Fast knappt ändå.
Forskartjänst, vikarierande rektor, fackliga frågor på halvtid, resurspedagog.
Undrar hur många av de andra vi gick tillsammans med på utbildningen som fortfarande arbetar som klasslärare.
Om de ens började?


När jag hör de stundtals livliga debatterna om olika synsätt på lärande, om elever, om föräldrar, om budgetar, så lutar jag mig tillbaka och andas ut.
Av lättnad.
Lättnad att jag tog steget och stängde dörren till klassrummet.
Jag får lite perspektiv på problem och problem.
Mitt största bekymmer på jobbet inträffade igår när jag gick från cafeterian.
På fredagar är det kokta ägg (fredagsbonus) och då blir det lite mer att balansera på lilla sladdriga papptallriken.
Ska man då också vara vår assistent behjälplig och får för sig att man ska ta posten från postfacket på väg tillbaka till kontoret, ja då är katastrofen ett faktum.
SPLASCH!
Så ligger smörgåsen med kaviar upp-och-ner på golvet.
Och ägget hittade en annan väg.
FAN!
En stor jävla kladd med kaviar som man fick torka upp medan folk gick småfnissandes förbi.
Ja.
Det var ju ROLIGT!
(Men ingenting jämfört med vad jag fick ta del av igår.
Jag blir mörkrädd.)


Ungefär lika roligt som att jag blev fotograferad av en fartkamera på väg från gårdagens middag.
FAN!
Igen.
På exakt samma ställe som för ett-och-ett-halvt år sedan.
Hur kunde det hända?
Jo.
För att jag aldrig kör till de här träffarna.
Och vad kan man dra för slutsats av det?
Jag ska dricka vin.
I fortsättningen.
Precis som jag brukar.
Inte köra bil :)

Nut funny but flappy

För att det inte ska uppstå fler incidenter (incident = arbetskamrat bjuder på kaka innehållandes nötter) har jag gjort ett förtydligande.
Fast den tredje och sista raden har inte jag skrivit...

Igår tog jag med en muffins till jobbet.
Tänkte att jag skulle äta den till eftermiddagskaffet, noga och långsamt, medan alla tittade på;)
För att de liksom skulle få känna hur det känns.
Varje gång.
Jag sitter och tittar på.
Medan de andra smaskar i sig.
Nötkakor:)
Tyvärr satt jag helt ensam vid fikabordet.
Typiskt.
Fick inte riktigt den effekt jag hade tänkt...:)

Min chef fyller år idag.
Plötsligt susade han förbi mitt rum och ropade:
"Kom! Du måste hjälpa mig!"
Jag sprang efter, ut i fikarummet.
"Vad ska jag hjälpa dig med??"
"Vi måste vispa grädde och skära upp kakan!"
Vi??
Men.
Ja.
Det är ju ändå födelsedag;)
"Inga nötter i den här va?" frågade jag glatt och förhoppningsfullt.
"Nej nej, bara Polly!"
YES!
Plopp.
Nåt nötaktigt trillade ur kakan när jag skar i den.
"Men.........vad är det HÄR då??" sa jag och kände en begynnande humörsvängning.
"Hmmmmmmmm......jag får ringa min fru.........."
Det var cashewnötter.
Jaaaaaaaaaaaaaa.
Tog den största biten.
Och blev skitmätt.
Bara för att...;)

Det är inte min telefon nedan.
Men tillhör någon jag känner.
Den skulle man vilja lägga vantarna på;)

Där satte jag mig själv i klistret...

Jag har ett extremt dåligt närminne.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet exempelvis, lägger jag det jag ska komma ihåg att ta med mig på hallmattan, kvällen före.
För att bara kliva över det när jag stiger ut genom dörren på morgonen...
"Hm, vad är det som ligger där? Och varför ligger det där? Jaja, det kollar jag i kväll...."
Och jag vet inte hur ofta det händer att jag sätter mig i bilen efter jobbet och kör hem.
Fastän jag egentligen skulle hämta upp barnen på vägen...
Och när jag väl kommer ihåg att jag SKA hämta dem, då har jag glömt var jag lämnade dem på morgonen...
(Gäller framförallt den yngsta som är på olika ställen varje dag, ordinarie dagmamman, extradagmamman eller i samlingslokalen...)
Likadant när jag ska åka och handla.
Då måste jag ha en inköpslista.
Jag kan inte ens komma ihåg en enda sak, om det skulle vara så att jag kör iväg för att handla just den enda saken.
När jag kommer fram till affären sitter jag kvar en stund i bilen och funderar på varför jag är där....


Vi håller på att renovera kontoret på jobbet.
Vår avdelning har "växt" och vår arbetsplats har varit ett ålderdomshem.
Det behövdes verkligen en uppfräschning.
Det vimlar av hantverkare av alla de slag och det är lite allmänt stimmigt.
Men fint blir det!
Bland annat läggs det en ny matta.
Golvläggarna lägger platta efter platta med en slags heltäckningsmatta.
Nej.
Inte heltäckningsmatta i den bemärkelsen men det är i alla fall inte plast eller trä.
Först stryker de den gamla fula plastmattan med lim och sedan placerar de mattbitarna jämnt och fint.
En dag höll de på med detta precis utanför mitt rum.
Jag skulle springa ut från rummet och kopiera och en av mattläggarna som noterade mitt raska marscherande halvskrek:
"Trampa nu inte i limmet!!"
"Nej, nej" svarade jag med en ton som ungefär uttryckte "Tror du jag är helt dum eller?"
Fast vad hände när jag kom ilande tillbaka?
Satte foten rakt i limmet....
Naturligtvis.
Och likadant lite senare på dagen.
Idag, när de höll på att lägga matta i vårt fikarum, kom jag i väldigt hög hastighet för att hämta dagens tidning.
Jag såg hur mattläggaren liksom var på väg att öppna munnen för att säga något...men....försent...
Då hade jag redan satt båda fötterna i klistret och liksom gleeeeed fram till bordet.
"Faaaaaaaaan...." väste jag samtidigt som jag halkade in i bordskivan.
Båda mattläggarna, en elektriker och en snickare liksom stannade upp i sina rörelser och bara stirrade.
Och tänkte.
Säkert.
En massa saker som jag nog inte hade velat höra...
Och som för att rädda mina fina högklackade stövlar hoppade jag blixtsnabbt tillbaka upp på en mattbit.
Och halvfastnade i den.
"Men alltså....." sa mattläggaren uppgivet som satt på golvet vid mina fötter "Stå nu stilla där och försök torka av fötterna så får jag riva upp den mattbiten och lägga en ny...."
Generat traskade jag därifrån.
Inte på lätta steg.
Nej.
Sulorna högg ju tag i mattan vid varje steg, "schlop, schlop"....
Sedan satt jag stilla på min kontorsstol och skämdes.
Fortfarande är det lite klistrigt på golvet i mitt rum.
Men det måste ju torka någon gång.....

Inga bilder men många ord!

Nej.
Bilder är kört.
Går inte att lägga in från den här datorn.
Det gör det däremot från min andra.
Men då går det inte att skriva...!


Så jag får försöka knåpa ihop en "målande" text....
Synd.
En del saker går inte att beskriva utan tillhörande bild...


Nåväl.


Idag blev jag uppringd av en reporter från lokaltidningen - igen.
Man kan vara inställd på att det man säger ska vändas emot en.
Eller rättare sagt mot kommunen.
Så är det alltid.
Kommunen är alltid dum.
Allting är kommunens fel.
Men idag var det fanimig långsökt.....
Alltså.
Jag blir så trött.
I korta drag: Det är kommunens fel att varubudbilar blir bestulna.
I långa drag: Läs Skånska Dagbladet imorgon....


Den senaste tiden har bestått av handboll, jobb och träning.
Mestadels.
Äldsta dottern har matcher i princip varje helg.
Det har varit tidiga morgnar, matsäckar och högar med tvätt.
Men handboll är en trevlig sport - så det är ett kärt besvär.
Och som jag säkert påtalat tidigare.
En publikvänlig sport.
För föräldrar.
Varmt och torrt.
Kaffe i pappmugg.
Socialiserande med andra föräldrar.
Mina barn får inte syssla med issporter.
Har förbjudit dem.
Hade frusit häcken av mig;)
En lördag var vi på annan ort.
Flera matcher skulle spelas.
Matcherna dömdes av unga klubbdomare.
Men inför vår sista match hade de unga bytts ut mot en äldre strikt herre!!!
Plötsligt stod han där.
Med strumporna ordentligt uppdragna över knäskålarna.
(Vi föräldrar satt nästan i givakt av respekt!)
Några motståndarföräldrar hade klagat på våra tjejers "tuffa spel" så de ringde in en mer erfaren visselblåsare...
Det blev tre gula kort och en varning på tio minuter.
Bara för att.
Så våra flickor kämpade inte bara mot motståndarlaget utan även mot domaren.
Skandal.
Men de vann.
Stort.
Dubbel seger:)


Livliga diskussioner.
Kan man ta del av.
På min arbetsplats.
Om allt.
Precis allt.
Igår diskuterades till exempel ett förslag ett riksdagsparti lagt fram om att andra än samerna skulle få bedriva renskötsel.
Så klantigt.
Att få 17000 väljare emot sig.
Inför valet.
Om jag uppfattade rätt.
Inte alltid man gör det.
När man hamnar mitt i en diskussion.
Idag var det kilopriset på saffran som avhandlades.
På grund av att när jag nyligen fick ett nytt skrivbord hittade några gamla julklappar bakom mitt gamla.
Saffransskorpor.
Från 2012.
De smakar allt annat än saffransskorpor.
Damm till exempel.
Men mina kolleger knaprar i sig och ser glada ut.
Om någon ställer fram en skål med godis till halvtiokaffet är skålen tom till halvtrekaffet.
Fast ingen har tagit något.
För alla går på LCHF-dieter och andra konstigheter.
Själv kör jag på "ta-vad-som-finns-i-kyl-frys-och-skafferi-hemma"-dieten.
Så havregrynsgröt är frekvent förekommande.
Häromdagen både till frukost och lunch.
Därför blev jag så glad när en kollega annonserade att:
"I eftermiddag bjuder jag på en jättegod kaka!"
"Ooooh" sa jag "Vad är det för en jättegod kaka??"
"Pecannötpaj" svarade hon och log med hela ansiktet.
Mhm.
Så medan de andra mumsade tog jag en snus.
Och kaffe.
Som vanligt.


Jag följer inga tv-serier för tillfället.
Finns liksom ingen som fångat mitt intresse.
Såg dock deltävling ett av melodifestivalen i lördags.
Tre väninnor var här.
Vi hade tillsammans nio barn.
Beställde pizza, hade fyllt upp snacksskålarna till barnen och bubbelvinet till mammorna;)
Och en väninna hade med sig fjäderboor.
Dyra var de, berättade hon.
100 spänn styck.
Mm.
Hade man aldrig kunnat tro.
Eftersom de där boorna fanns ÖVERALLT sedan alla gått hem.
Jag dammsög klockan elva på kvällen.
Till och med i min säng hittade jag fjädrar!!!
Måste tänka ut en lämplig hämnd tills nästa gång jag hälsar på hos henne.
Har funderat på "Ostbollar åt alla"......
Och medan vi mammor och barn satt i tv-soffan satt alla papporna på plats på Arenan i Malmö.
Herrklubb kallar de det.
Men man blir ju tveksam..;)


Men fick ett stänk av glamour i gårkväll.
Var på kundkväll hos en väninna och frisör.
Jag vann en frågesport!!!
En goodiebag, med presentkort på massage och några hårprodukter.
Blev så glad att jag nästan började gråta!
Ja.
Jag vet.
Lite överdrivet...
Men satte guldkant på min vardag.
Trots att jag och väninnan fick rata vinet som bjöds.
Träning väntade.
Jag har köpt årskort på mitt "gamla" gym - känns underbart!
Aerobics - som jag saknat.
Framförallt musiken.
Känns som man är på förfest.
Varje kväll ;)
Och igår - när en vän hade passet - hade han givetvis stoppat in en låt från lördagens deltävling.
Den låt - den enda låt - jag röstade på.
Men som inte gick vidare.
Vi fick öva in coola moves.
Ja, shit så coola vi såg ut:)
Ska visa mina flickor.
Fast de blir väl knappast imponerade...


De hade nog inte heller blivit så imponerade av att jag gick med spräckta jeans på jobbet igår...
Jag såg att det var en liten spricka på ena bakfickan.
Så jag tog en lång blus över.
(För har man väl ålat sig i de där skinnyjeansen så ålar man inte så lätt ur dem igen...)
Glömde dock att hålla koll på att blusen stannade där den skulle.
Men det var det en arbetskamrat som så försynt påpekade.
Så snällt.
Inte som min första klass jag hade en gång.
Hade nya snajdiga - tighta - jeans på jobbet.
Gick och handlade på Ica när arbetsdagen var över.
Åkte hem.
Och upptäckte att jeansen var helt spräckta i r*ven....
Dagen efter var det en liten rar gosse som räckte upp handen:
"Det såg jag igår fröken, men jag sa ingenting, hihihi."
Men tack.


Mia på Grötö.
Följer inte.
Men skulle vilja.
Ser ibland.
Ikväll är Josef Fares med.
Honom känner vi ju till;)
Det är ju hans fel - indirekt - att jag lärt små fyraåriga gossar runda ord;)


Sammanfattningsvis - inga bilder men många ord!

Saknad....

Det kommer, det kommer.....
Ska bara jobba lite och sån't ;)

Trött

Hur kan man vara så trött.
Som jag är.
Just nu.
Jag skulle kunna sova hela dagen.
Känns det som.
Jag går ju faktiskt - oftast - och lägger mig i tid.
Men man ska ju somna också.
Det är där det fallerar.
Jag är mätt.
Jag har tränat.
Jag läser en stund.
Släcker lampan.
Mm.
SOV DÅ!!
Nej.
Inte ikväll heller.
Klockan passerar midnatt.
Och ringer för tidigt.
Jag ställer om den - så otroligt korkat!! - och blundar liiiiite till.
Idag höll jag på att glömma ställa om...
Då hade jag kommit till jobbet vid lunchtid.
Och fått jobba till åtta ikväll.
DET är jag ju inte så sugen på...
Det är några veckor sedan jag hade sovmorgon.
Varit mycket med barnen och handboll.
Och så fick jag ett mail.
M har handbollsmatch, tredje helgen i rad, på söndag.
Samling åtta!!!
Hurrraaaaa!!!
Men intresset överväger.
Jag vill titta på hennes matcher...
Kan man köpa sömn?
Berätta i så fall var...
Tar en pall.....