En vecka med en.

22.29: "Nu ska jag se Pippis jul!!"

"Mmm...Mhm??"

"Det sa du att vi skulle göra när vi kom hem!?"

Jo.
Jag sa ju det.
För jag trodde i min enfald att det var en helt riskfri deal med en 5-åring som somnar en minut över Julkalendern....
Hon sov sig igenom Kulturnyheter, Nyheter, På spåret och Tack för musiken!!
Men precis innan jag skulle traska ut från mammas och pappas hus för att starta bilen så vaknade L, pigg som en mört!

Såååå. Nu ser vi "Pippis jul".
Jag bråkar inte om det av två anledningar.
Den ena är att jag faktiskt lovat.
Den andra är att jag har stooooora förhoppningar om att hon sover längre än till 05.26 i morgon....
I morse gastade hon nämligen vid denna tidpunkt: "Jag vill se fiiiiilm!"
"Nejnejnej" grymtade jag irriterat och sömnigt "Du får nöja dig med Bolibompa".
Det är bara det.
Att Bolibompa inte börjar förrän halvsex.
Ska skriva till SVT och klaga.....
Så där satt jag på armstödet till soffan, likt Kalle Anka i husvagnen på Julafton när han har lite svårt att stiga upp ur sängen, och hängde med huvudet lätt framåtböjd medan jag inväntade Bolibompastart.
Suck.

Vi har annars haft en skön vecka - L och jag.
Mina andra döttrar är på skidsemester.
Och jag har inte varit ensam med bara ett barn sen 2006!!!
Det är ovant - och förhållandevis enkelt!
I lördags till exempel, var jag sugen på att gå ut och äta pizza.
Det var bara att hoppa upp på cykeln och trampa iväg med L där bak.
Inga ändlösa diskussioner om klädsel eller vem som skulle cykla först, eller vem som skulle cykla sist, eller vem som skulle sitta bredvid vem på pizzerian etc. etc.
En kväll efter jobb och dagmamma åkte vi och badade.
Mysigt.
Och inte så förbannat kallt som det brukar vara.
Nej nej, kunde helt obehindrat vandra omkring i bara bikini och utan hoodtröja över, utan att frysa häcken av mig.
Ja, en massa saker har vi gjort tillsammans, bara hon och jag.
Så jäkla nimt!
Jag har alldeles glömt bort hur det känns.
Men framförallt har vi pratat med varandra.
Pratat, diskuterat, bråkat, skrattat, umgåtts!
Jag har lyssnat på henne, sett henne, varit tillsammans med henne.
Hur ofta händer det?
När man är mamma till tre?
Skulle önska att jag fick göra samma sak med var och en av de andra.

Hon är en stark individ min lilla L, det ska gudarna veta.
Men lika ofta som hon på femårstrotsigt vis skriker "Neeeeeej, jag vill inte!!!" argumenterar hon för sitt ställningstagande.
Det är på ett vis ganska lärorikt.
När man är på det där pedagogiska förhandlingshumöret.
Det är man ju inte alltid....
Men den här veckan har jag haft TID att ta diskussionerna i och med att jag kunnat koncentrera mig på endast EN som säger nej....
Hon har liksom oftast bara "hängt med" medan storasystrarna upptagit min tid.
De var ju bara fem och två när L föddes.
Från första stund markerade L vilken typ av person hon var.
Knappt hade huvudet visat sig förrän hon gav upp världens illvrål.
Och det där vrålet höll i sig.
Ända tills vi lämnade förlossningen knappt ett dygn efteråt;)
Och ja, det är ett återkommande inslag i vardagen;)
I och med att E - mellantjejen - var en sån "lätt" bebis trodde jag att nummer tre också skulle vara det.
Så dumt.
Och naivt.
Tänkt.
Haha!
Inget barn är det andra likt.
Det var enormt kämpigt, de första åren som trebarnsmamma.
Tröttheten, utmattningen, som aldrig gav vika.
Trots att vi hade en fantastisk back-up från våra föräldrar...

Att vi skaffade ett tredje barn var för att jag ville.
Jag har berättat om det förr, men orsaken var att vår äldsta flicka råkade ut för en hemsk fallolycka när hon var drygt fyra år.
Den natten hon opererades (krossat skallben) fick jag syner, nästan uppenbarelser.
(Hm. Ja, jag vet att det låter sjukt...)
För det första malde tankarna på olyckan om och om och om igen, men jag såg även M framför mig i alla hennes uttryck, i alla situationer, och jag visste inte om jag skulle få se henne så igen.
Det var outhärdliga timmar.
För det andra blev jag alldeles iskall i kroppen när jag tänkte på att jag kanske bara skulle leva vidare med ETT barn - E, som inte ens fyllt ett år.
Hon skulle växa upp utan syskon.
Nej.
Nej.
Det var otänkbart.
Nu gick det bra för M.
Hon var stark och duktig och blev ganska snart helt återställd och har levt vidare utan men efter olyckan <3
Men jag kunde omöjligt skaka av mig den där känslan.
Känslan av att allt kan hända.
Så då kom det en liten L;)
Och jag är fullständigt nöjd med det beslutet:)
Men jag sticker inte under stol med att det är jobbigt.
Tre starka, dominanta små damer.
Redan!!
Hur blir det när de är, låt säga, 13, 15 och 18?
Majjjj gaaaaadddddd.........

På söndag kommer storasystrarna hem.
Ordningen återställd.
Då blir det samma tivoli som vanligt;)
Dock med specialattraktionerna Julafton, Lundaspel, Nyårsafton och 11-årsdag!
Ska passa på att sova ut några dagar också.
Vila.
Återhämta mig.
Och inte minst träna!
Har inte funnits utrymme för något av det.
Men det kliar enormt i löparnerven...

Har haft en fin och lugn kväll.
Ätit middag hos mina föräldrar, tittat på TV och några Youtube-favoriter.
Amanda Jenssen var gäst hos Niklas Strömstedt.
Hon är så duktig och jag älskar hennes röst.
Hon är speciell, men på ett coolt och talangfullt sätt.
Att bara ta fram en gitarr och spela och sjunga som om det vore den enklaste sak.
Mamma: "Tänk att kunna spela och sjunga - på samma gång!!!"
Pappa och jag vred oss av skratt.
Ibland tror jag inte att mamma förstår hur rolig hon är;)
Förlåt mamma, men det bjuder du väl på <3?
Sen var ju pappa och jag tvungna att se Amanda Jenssen i ett klipp från 2007, när hon sjöng "Suspicious Minds" i Idol.
För att det är så otroligt bra.
Och för att jag skulle visa pappa att jag minsann var med på bild.
Som publik alltså;)
Ja.
Och sen blev det några Tina Turner.
Måtte människan komma till Sverige igen!!
Jag var på tok för ung sist jag såg henne, -96 eller -98 eller när det nu var...
Jag kan nog gå så långt att jag kan säga att "Proud Mary" är den ultimata partyhöjaren.
I alla fall om man får dansa:)
I bilen på väg hem ikväll lyssnade vi som vanligt på räven...
Jag sjöng högt och gjorde käcka moves tills L började slå på mig och skrika att jag var pinsam.
"Men....det är ju inte en människa ute, inte en bil, det gör väl inget??"
"Du är PINSAM, och vi är på en GATA HALLÅ!!"
Happ.
Ok.

Nu har vi sett Pippi både fira jul och leta efter spunk.
När jag stängde av dvd:n var filmen "Uppgörelsen" igång på ettan.
Shit.
Fick fort byta kanal.
Den filmen är otäck.
Även för en vuxen kvinna.
Har sett den en gång.
Och det räcker.
Femåringen är i säng.
Så det är väl bara för mig att följa det goda exemplet.
Och be en stilla bön om att man får sova åtminstone till SJU i morgon bitti;)
Haha.
Vem försöker jag lura;)?

Ännu ett svar :)

Svar

Som ett rattlås.
Typ.
Fast för hästar;)

En liten gåta och en massa galla...

 

Dagens "Vad-är-det-här?" eller kanske snarare "Vad-har-det-här-använts-till?"

(Eftersom jag inte vet namnet på föremålet... De två delarna hör ihop.)

 

 

Igår diskuterade vi inte bara gamla föremål, utan även vår lokala dagstidning, runt fikabordet.

En arbetskamrat påstod att det för det mesta bara står en massa negativt.

Rubriker från gårdagens tidning på vår lokala sida:

"De fick fel info om ny va-avgift"

"Minst fyra hushåll till drabbade"

"Anställd hotades till livet"

"Tog sig in i lastbil"

"Beställde varor i annans mejl"

"Tog med sig upplyst pingvin" (Hehe, wwuuaaajjj??)

"Inbrott på dansställe"

 

Eländes elände.

 

 

Han fortsatte läsa rubrikerna på grannortens lokalsida:

"Stort varsel på företag X"

"Kastade sten på ytterdörr"

"Tjuven shoppade loss på varuhus X"

 

Och på ytterligare en sida om en ort i närheten:

"Döms för dödshot mot hustru"

"Kräver kläder till alla anställda"

"Hotfulle bultsaxmannen döms för våldsbrott"

"Ryggsäck stals på buss"

 

men OJ, även:

 

"Dags för stora bokmässan"

(Man får anta att en bokmässa upplevs som något positivt...)

 

Ja.

Vad ska man säga?

Är det detta vi vill läsa?

Finns det inte NÅGOT glatt och trevligt som händer?

Mer än att det är "Dags för stora bokmässan"???

 

På en skola jag jobbade hade vi ett stort Astrid Lindgren-tema som vi arbetade med i flera månader.

Finalen skulle bli en föreställning på kvällstid att spela upp för alla föräldrar.

Jag ringde vår lokala reporter och frågade om de inte kunde komma ut och skriva några rader (för att få lite balans då det oftast bara skrivs om skolan när det är något negativt)?

"Njaaa, vi jobbar ju inte kvällstid...."

"Nähä" försökte jag "Men ni kan ju komma på dagtid när vi repeterar? Och vi har gjort massor med andra saker på Astrid Lindgren-temat som gått som en röd tråd i undervisningen!"

"Nej alltså, ärligt talat, folk vill läsa om skandaler och mord, så vi är inte så intresserade."

 

????

 

Nej.

Jag är egentligen inte så förvånad.

Att artiklarna är som de är.

Det tråkiga är dessutom att även om man har något positivt att berätta så vinklas det till något negativt.

Vi råkar ut för det gång på gång på jobbet.

Så vad hände idag strax före lunch?

Jo.

Jag blev uppringd av vår lokala reporter.

Jag satt på helspänn.

Vägde varje ord innan jag lät det komma ut, eftersom jag var helt oförberedd.

Men jag vet.

Jag VET att det kommer att stå något annat än det jag sa.

Och egentligen var reportern inte ute efter fakta.

Han behövde mina uppgifter för att kunna vinkla sin artikel MOT mig.

Eller mot OSS.

När jag kom på det hörde jag hur han rodnade genom telefonen eftersom han förstod att jag förstod...

Mmmmmmmmm.

 

Och det märkliga var att i eftermiddags ringde en försäljare från samma tidning och frågade om jag inte ville prova ett FANTASTISKT erbjudande han hade.

"Nej tack" snörpte jag av.

"Jag vill läsa om något annat än om folk som får med sig en upplyst pingvin..."

 

När jag var ny på mitt jobb ville en kollega uppmärksamma detta och välkomna mig i gänget.

Därför drog han en blondinhistoria varje dag vid förmiddagskaffet.

Riktigt rart.

Ny historia varje dag under en månads tid.

Den bästa är dock nedanstående, som jag drar en liten parallell  till, till mitt inköp av PW-klänningen:

 

"I fjor installerade jag en värmepump. Nu ringde de som installerade den och sa att de inte fått betalt???? Ok, bara för att jag är blond innebär inte det att jag automatiskt är dum. Så jag talade om för den lille jäveln i andra sidan luren, vad han som sålde pumpen till mig hade sagt, nämligen att efter ett år skulle pumpen ha betalt sig själv. Det blev HELT tyst i andra änden av luren så jag la på. Han kände sig nog riktigt dum."

 

 

 

Julklappar klara.

I princip.

I alla fall stängde varuhuset.

Redan klockan åtta!!

Skandal...

Knappt man hann få en latte med sig ut på vägen!

 

 

 

Snart 11-årskalas.

Inbjudningar fick göras idag.

M ville inte maila ut dem.

Hon ville tillverka riktiga kort.

Mammas tös :)

Så kalasförberedelser...

 

 

 

...samt inköp av ny luciasärk präglade denna eftermiddag.

M ska vara lucia med levande ljus i håret!

Hon övar och övar på versen hon ska läsa, bara hon inte drabbas av rampfeber!!

<3

 

 

 

 

 

Och YES, ikväll var det ordentlig träning!

Hopp och skutt och spring och sprall!

Duktig ledare och bra musik.

För säkerhets skull joggade jag till träningslokalen...

För OM det hade varit så att det inte varit ett "vanligt" pass så hade jag bara sprungit vidare;)

Smidigt.

Det var riktigt skönt att få röra på sig även om jag har en diffus smärta i kroppen hela tiden.

Inte bara i axlarna, nacken och skulderbladen utan liksom överallt.

Det spänner och drar och värker lite.

Varför?

Det irriterar mig.

 

Rätt svar på gåtan....

....kommer i nästa inlägg :)



Smitreflexen ur funktion....

Sur.

Och med massor av spring i benen.

NEEEEEEEJ!!!

Skit också.

Jag var redan halvvägs inne.

Det gick inte att komma undan.

Fast jag lyckats två gånger förut då jag hamnat i samma situation...

Liksom, vänt på klacken och snabbt smitit ut utan att någon hunnit stoppa mig.

Men den här gången var det för sent.

Suck.

Stön.

Mög.

Jag ville INTE!

Jag tycker att det är tråkigt.

Det tycker att det gör ont.

Jag tycker att det är MENINGSLÖST.

Och jag får verkligen fokusera för att tankarna inte ska vandra iväg.

Nej.

Det handlade varken om gynekolog- eller tandläkarbesök.

Bara om.....YOGA!!

Det är julschema på träningen.

Julschema innebär att det inte är de ordinarie passen utan det kan vara typ VAD SOM HELST!

Som till exempel YOGA.

Jag borde fattat när jag såg de andra 35 kvinnorna gå in i lokalen med liggerunderlag ihoprullade under sina armar.

"Oj" tänkte jag naivt "Vad många som verkar ha ont i ryggen? Eller nåt..."

Så, istället för att få spralla loss och göra av med en massa överskottsenergi efter en stillasittande dag på jobbet, fick jag ligga som en värdelös gren på golvet.

Lugn konstig musik.

Lite böj och sträck hit och dit som inte var skönt.

När det var tio minuter kvar, och då hade jag tittat på klockan varannan minut!!, så lyckades jag åla mig ut genom dörrhålet och smita.

HA!

Som en ren protest stoppade jag in en snus så fort jag kom utanför dörren.

Barnsligt beteende?

Japp.

Men jag vill TRÄNA när jag går och tränar.

Inte ligga stilla och tänka på vad jag ska laga till middag, vilka julklappar jag har kvar att fixa, vad jag ska ha på mig imorgon....

(OBS! Absolut inget ont om yogaledaren eller så, en fullsatt lokal med människor som såg ut att njuta kan ju inte ha fel, det är bara det att yoga inte är något för mig... Jag ligger hellre i soffan och sträcker på mig...)



Tröst.

För utebliven träning.

Mammas skurna pepparkakor och en kopp te.

Mammas (och pappas såklart - det är givetvis han som stylat, han är minsann en riktig Ernst...)

 juliga hus!

Fick fira fredagsmys med mamma och pappa istället för med mina gamla kursare.

Vädret ställde in vår träff...

Mission julklappsinköp i lördags.

Det var soligt och fint när jag lämnade hemmet.

Men när jag kört i cirka tjugo minuter fick jag föra upp de snajdiga pilotbågarna i håret.

Snökaos!!

Snitthastighet: 50 km i timmen!

Stöööööööön.

Julklappsinköpen gick sådär.

Jag blev liksom handlingsförlamad :)

Så jag får göra ett nytt försök i veckan...

Julfest i lördags hos fina vänner i skogen!

(Vilken TUR att de bjudit en hårfrisörska då den ena värden behövde en sista hand vid frillan;)

Väldigt gott och trevligt!

Och sent som tusan...

Min PW-klänning luftades för tredje gången.

Nu har den snart betalt sig;)

Carl Larsson ;)?

<3

Läxläsning!

<3

Ljuvligt julpyssel som M glömde innan hon åkte till sin pappa.

<3



Tillsynsstädning?

Det var något av det dummaste jag hört!
Tillsynsstädning?
Vad fan är det??
Jo, man öppnar en dörr till ett klassrum och avgör på tröskeln om klassrummet i fråga behövs städas eller inte??
Problemet är förmodligen inte städpersonalen....
De har inte bestämt städnivån.
Problemet heter Lagen om offentlig upphandling.
Eller inte lagen i sig.
Det stora bekymret är nog snarare förfrågningsunderlagen...
Att de inte är tillräckligt precisa och tydliga.
Möjligen beroende på att de som sköter upphandlingarna i många fall kanske är alldeles för långt ifrån det som ska handlas upp.
Och: "Man får vad man betalar för."
Påpekade kvinnan i färgglada kläder.

Ja.
Jag har sett Kalla fakta och granskningen av "Skolsnusket".
Skönt att det lyfts fram.
Har man ju tyvärr varit medveten om i många år.
(Och vid varje terminsstart har jag storstädat mitt hemklassrum. Jag är duktig jag :) Men jag har inte tålt att se skiten... Jag har inte kunnat arbeta om min arbetsplats inte varit ren..)
Och jag har undrat.
Men nu när jag är mer insatt i upphandlingar förstår jag...
Finns flera bakomliggande orsaker.
Oavsett om den där mannen - kommunalråd var han nog - drog en urbota dum parallell med en kattlåda (!) så har han en poäng.
Eget ansvar.
Så läste i alla fall jag mellan raderna.
Det finns en nonchalans.
Räcker ju att snedda över en offentlig gräsplätt.
Hundskit överallt.
Eller folk som "missar" papperskorgar och inte orkar backa ett steg för att slänga sitt skräp på anvisad plats...

Ska bli intressant att se vad en "skärpt lagstiftning" á la Björklund kan leda till?
Förhoppningsvis något positivt.
Förhoppningsvis eliminering av "Tillsynsstädning".
Det ordet finns förresten inte i Svenska Akademiens ordlista.
Alltså finns det inte ;)
Sverker skulle ha pekat med hela handen och dumpat det i sin tunna omedelbart...

Vi måste sluta "dutta"...

Jag tänker att de allra flesta barn från tre års ålder har någon sorts omsorg på dagarna då deras föräldrar arbetar, studerar eller är föräldralediga med yngre syskon.
Och bland de omsorgsformer som jag känner till så lär sig barn ganska tidigt vad "samling" är, vad "prata en i taget" är, vad "vara tyst och lyssna när någon annan pratar" är etc. etc.
Jag blir därför lika förvånad.
Varje gång.
Jag sitter med på L:s handbollsskola.
Det har gått en hel termin.
Och det är fortfarande samma kaos.
Jag vill inte kasta någon skugga över ledarna.
Det är inte deras fel.
Som jag i början av terminen satt och tyckte.
Ledarna samlar barnen i ring, gör uppvärmningsövningar, bollövningar och roliga lekar med dem.
Kämpar och sliter för att få ordning i detta inferno.
Vad gör då föräldrarna, till dessa små telningar, mellan 16.30-17.15 varje onsdag?
Handlar?
Tränar?
Tvättar bilen?
Nej.
Inget av ovanstående.
Men det skulle man kunna tro.
Alla barn som deltar i handbollsskolan måste ha en tillhörande vuxen med sig.
Varför?
Undrar jag.
För det spelar tydligen ingen som helst roll.
För de vuxna är inte närvarande.
De skulle lika gärna kunnat vara på Ica, ute i motionsspåret eller på Preem - det hade varken gjort från eller till.
För ordningens skull menar jag.
INGEN säger åt eller tillrättavisar sina barn när de - enligt min mening - saboterar för de andra barnen.
Må så vara att de är mellan 3-5 år och att handbollsskola är "på lek".
Men lek ska ju vara just lek, inte sabotage.
För att en lek ska fungera krävs vissa regler, det är bara så enkelt som att tjuvlyssna på ett gäng ungar som leker, de gör upp regler hela tiden för att få struktur...medvetet eller omedvetet.
Idag var det till exempel ett litet barn som hittade ljusknappen på väggen.
"Åååååh, en ljusknapp, spännande, vad kan man göra med den??"
Hon släckte ner hela salen.
Några skrattade.
Det gjorde inte jag.
Tyckte inte det var det minsta kul.
När hon hade släckt ner för tredje gången var det en ledare som sa till.
Inte en förälder.
Trots att det borde vara det!!
Vi föräldrar sköter uppfostran, ledarna sköter handbollen.
Så tycker jag.
Jag tänkte säga lite halvhögt: "Har det barnet inga föräldrar här som kan ta tag i ljusproblematiken? Kanske ta hem sitt lilla barn som inte verkar särskilt intresserat av att vara här och istället för att kasta 500 spänn i sjön låta det utforska ljusknapparna alldeles gratis hemma?"
Tur att jag inte sa det.
Mamman satt nämligen bredvid mig upptäckte jag efter en stund...
Hupps.
Samma mamma hade även en son som var klart ointresserad av sporten.
Han kom springande och ville hellre sitta i hennes knä.
Gång på gång på gång.
I tjugo minuter fick jag stå ut med hennes tomma hot av karaktären: "Om du inte vill vara med så får vi gå hem. Ja, vi får GÅ hem, för pappa har ju bilen. Ska du inte vara med nu? Nej, då får vi gå hem..." osv osv.
Hon gjorde inte minsta ansats att resa sig och visa att hon faktiskt menade allvar och hennes ton var inte särskilt bestämd.
Jag noterade under tiden att L började tappa intresset där i sitt led där hon stod och väntade och plötsligt kom hon till mig och satte sig!?
"Vill du inte vara med?" frågade jag.
"Nej. Det är inte roligt..." svarade hon (och jag förstod henne för det var låååååång väntan på grund av att vissa barn inte förstått instruktionen "När du kastat din boll ställer du dig längst bak i ledet...").
"Är du säker?" fortsatte jag "För i så fall är det ingen mening att vi är kvar, då åker vi hem."
Så reste jag mig beslutsamt upp, tog L i handen - under lite protester såklart - och lämnade lokalen.
Utan vare sig hot, mutor, tjat eller fjäsk.
Ok.
Hot, mutor och tjat kan jag ta till vid andra tillfällen men sällan, eller nästintill aldrig, fjäsk.
Det här "Men snälla lilla du, du kan väl göra så, gulligull, puttinutt...."
Aldrig.
Inte min stil.
Jag kör med "onda ögat".
Mina barn begriper exakt när jag ger dem "blicken" ;)

Jag vet inte vad man ska göra åt ovanstående bekymmer.
För jag ser det som ett sådant.
Kanske man som treåring inte är mogen att delta i den här typen av aktiviteter?
Ett flertal gånger har jag bevittnat samma barn som verkar ha tvingats dit för att föräldrarna vill.
De barnen deltar sällan i övningarna som det är tänkt.
Då ska man kanske som förälder tänka efter om det är barnet eller föräldern som vill att barnet ska gå på handbollsskola?
Och återigen, vill man verkligen betala 500 för att ens unge ska hänga i ribbstolarna i 45 minuter?
I förlängningen ser jag också något annat.
Om ett barn hela tiden får fritt spelrum utan att någon berättar för det vad som är rätt och fel, vad som är hänsyn gentemot andra eller som aldrig får ett "nej", hur blir det då framöver?
Jo.
Plötsligt sitter barnet i skolbänken - i bästa fall på stolen - och får sitt allra första "Nej, så får du inte göra" eller "Så får du inte säga".
Det blir konflikt.
Oundvikligen.
Jag talar av egen erfarenhet.

Vi måste sluta upp.
Det är en ohälsosam trend, en ohälsosam maktförskjutning.
Detta curlande.
Punkt.

Porrigaste muffen i byn!

 

 

Vi sov till klockan tolv!!

Jag och E.

Efter att jag lämnat systrarna på sina respektive dagsaktiviteter och ringt alla nödvändiga samtal och mailat alla nödvändiga mail.

Jodå.

Idag var det E:s tur.

Och även min till viss del.

Fast inte samma sjukdom som L som tur var...

 

Så framåt eftermiddagen piggnade vi till, slog in några julklappar och sen frågade E om vi skulle pyssla!

"Javisst" nappade jag intet ont anande...

E plockade fram en bortglömd födelsedagspresent i sina gömmor (jo, såna har hon många den lilla hamstern;), nämligen en liten låda med "Gör ditt eget mjukdjur".

Hmmmmmm.



 

 

Så vi "pysslade" i en och en halv timme!

Så lång tid tog det att tillverka den lilla zebran...

Notera hur viktigt det är att man har zebrarandig tröja när man syr en zebra.

Absolut ingen slump.

Nej nej, tog den på enbart inför pysslet...

 

 

Gjorde ett eget pyssel efter zebran.

Hade en bortglömd födelsedagspresent även jag:

"Trimma din egen muff"....

 



 

Isrink för pilfink.

 

För några veckor sedan:

För vintervadare.

 

Status idag:

Inget för frusna häckar(e).

 

 

Då min utetermometer fortfarande är trasig har jag noll ;) koll på dagens aktuella temperatur.

Jag anade dock oråd på min korta promenad mot bilen i morse...

Lite sena var vi.

Ett barn kvar i soffan framför "Sunes jul", två på väg till skolan.

Jag och M skrapade is på varsin sida av bilen, utan vantar (begåvat), samtidigt som motorn stod igång.

Hade gått ganska bra om det inte vore så att även insidan av framrutan var täckt av is!!!

Grrrrrrrrrrrrrr.

Blev vitt och vackert i hela framsätet.

"Mamma, varför är det is på insidan??" frågade E från baksätet.

"Ingen aning" svarade jag lite lätt sammanbitet.

"Du kanske ska ställa bilen i garaget?" fortsatte den snusförnuftiga sjuåringen.

"MMMMMMMMMM......."

 

Nu står den där.

I garaget.

"AKTA BACKSPEGLARNA MAMMA!!" skrek L när jag körde in bilen i mitt pyttelilla garage som jag mer skulle benämna som redskapsbod...:)

Skulle vara angenämt om jag får ut den MED backspeglar imorgon.

Den kommer i alla fall att vara isfri.

Utvändigt.

Och invändigt.

 

 



Äntligen en lussekatt man inte kan slå ihjäl folk med!

 

 

Första advent.

November månad avklarad.

Helt smärtfritt;)

Nästan.

 

 

Min lördagskväll blev inte riktigt som jag tänkt.

Efter City Gross-dramat och gourmetmiddagen blev det till sist dags att sjunka ner i fåtöljen framför tv:n.

L somnade i soffan, E och M tog plats i min säng så snart sluttonerna klingat ut från "Så mycket bättre".

Förflyttning från fåtöljen till soffan för min egen del.

Aaaaah, så skönt.

Redo för Downtown Abbey.

Då hördes ett gurglande från L:s håll.

Jag hade inte en chans att hinna stoppa kaskaden.

Jag högg tag i första bästa filt - tyvärr en sådan vit luddig sak som inte går att tvätta... - och fångade upp det mesta.

Stackars liten.

Upp för trappan och in i duschen bar jag unge och spyfilt med raka armar.

Ibland blir man stark;)

Bäddade ner den matta och bleka lilla varelsen på en madrass invirad i badlakan, ställde en hink bredvid.

Och det var ju rätt tänkt.

Det kom lite mer nämligen.

En innerkudde gick också åt skogen, men soffkudden gick att gnugga av, tyget att tvätta.

Piuh.



 

 

L har legat stilla hela dagen

Inte sagt många ord, druckit ett par klunkar vatten.

Lite yoghurt ikväll också förresten.

Inte ens en nybakad lussekatt gick att fresta med...

 

 

E och jag gjorde lussekatter och lussesnäckor.

Vet inte om det finns något som heter lussesnäckor men jag gjorde likadant som när man gör kanelsnäckor.

Fast utan kanel.

Bara smör och vaniljsocker som fyllning.

Ljuvligt goda.

Även lussekatterna blev mjuka och fluffiga.

För första gången.

Brukar bli torra och så småningom så hårda att man skulle kunna använda dem som mordvapen...

 

Middagen vi blivit bjudna på hos moster A fick ställas in.

Men då kom moster A cyklande med middagen i cykelkorgen!

Och sedan cyklade hon ut till sin stuga för att plocka mossa till mig!

Vilken service!

Mamma kom med lite andra grejer och grannarna tog med E och M på julskyltning som de annars skulle ha missat!

<3 Stort tack till er alla!

 

Vissa skriver brev till tomten;)

 

 

Blev trots allt en mysig adventssöndag.

Något svettig bara.

Anser jag.

Som sluppit vara ute i blåsten ;)

Och som städat hela huset, julpyntat, bakat, tvättat och lagat köttgryta.

Är 24 grader i huset!!

Kan bero på att spis och ugn stått på några timmar och att vi haft en massa levande ljus tända ;)

Julkalendern på tv får klart godkänt.

Av både mig och barnen.

Ja, i alla fall av E och M.

L har ju inte pratat idag...

 

 

 

I fredags, innan jag skulle iväg på julfest, svidade E och granntjejen om från skolkläderna till den lite mer "Rock-chica" stilen??

Mascara och allt?

Klockan fem!

Jag som nyss kommit ur duschen och flängde runt för att göra mig i ordning ställde då och då några frågor till dem och undrade vad de skulle göra.

Jag hade nämligen hört dem prata om att de skulle gå ut.

Ut?

"Ska ni gå ut?" frågade jag "Vad ska ni då göra?"

Den lilla näpna 6-åringen svarade då stencoolt:

"Asch, vi ska bara ut och spränga några brevlådor..."

WHAT??

"Vad sa du??" sa jag förvånat - och småleende - och var tvungen att sticka ut huvudet i hallen.

Kvittrande barnskratt.

Tror de kände sig JÄTTETUFFA;)

"Ja, ja" spelade jag med "Men gå inte för långt och ni får bara vara ute en stund."

Skönt med barn som förstår sig på ironi;)

De var inte "ute" särskilt länge.

Och när de återvände ville de tvätta bort sminket meddetsamma.

Därefter började de leka med sina bebisdockor.

Härligt:)

 

 

 

I startgroparna för att gå på fest??

Nej, nej.

Inte alls.

Men kanske för att gå ut och spränga några brevlådor....;)