Nummer ett, föddes tolv timmar efter att vattnet gått.

Nummer två, föddes fem timmar efter att vattnet gått.

Följdaktligen utgick jag ifrån att vattenavgång var starttecknet på när även barn nummer tre skulle komma.

Men det enda vatten jag var i närheten av den 30 juli 2008 var havet...

Vi var alltså på stranden den förmiddagen i juli då jag kände svaga, svaga värkar ungefär en gång i halvtimmen.

Vid lunchtid lämnade vi de blivande storasystrarna med mormor och morfar, lite diskret smög vi iväg upp till stugan för att inte orsaka oro.

Liksom två år tidigare vile jag åka hem en stund först, även om J ville köra raka vägen till tryggheten på KK i Lund.

Åh nej.

Jag hade ju inte ont och inget vatten hade gått...

Jag pysslade i trädgården, strök lite tvätt, åt lunch och övertalades av flickornas pappa att ringa till KK vid tvåtiden för att se om de kunde ta emot oss.

Det kunde de.

Då.

Men när vi lämnade hemmet, vid tre-fyra hade värkarna nämligen tilltagit, och kommit en bit så svarade de i telefon att det inte fanns plats för oss!!!

WHAT???

Eftersom jag var lite påverkad av smärta märkte jag inte hur nervös den blivande trebarnspappan blev av detta besked men vips så hade han ändrat körriktning och jag upptäckte snart att jag stod i entrén, böjd över något att hålla i medan jag kämpade mig igenom en värk, i Kristianstad!

Spännande.

Och annorlunda förlossningsavdelning.

Väldigt lugnt och tyst.

Inga blippande maskiner, inga vita eller gröna rockar som stressade runt.

Vi fick ett rum som närmast påminde om ett billigt standardhotellrum.

Personalen visste inget om mig, sekretess gjorde att alla mina uppgifter fanns i Lund.

Vi fick snabbt och lätt informera om att vi var tredjegångsföräldrar och att vi visste lite hur det här skulle gå till....

Tio över fem var vi "inskrivna".

Dumt.

"Nej, men vi kan sköta det här själva. Piece of cake..."

J blev instruerad hur han skulle ge mig lustgas, jag hade RIKTIGT många, långa och täta värkar.

Jag fick bara andas in den underbara gasen på toppen av värken, sedan fick J vänligt men bestämt avlägsna masken som jag desperat klamrade mig fast vid.

"Nu måste det väl vara dags?" frågade jag sammanbitet en barnmorska som kom förbi och tittade till mig.

"Ooooh nej, du är bara öppen fem centimeter, du vet (du som har fött barn innan lilla gumman....) man säger att man öppnas cirka en centimeter i timmen!"

Jag tittade på klockan.

Sex.

Räknade enkelt i mitt dimmiga huvud: "Elva???"

Och fortfarande ingen vattenavgång, så underligt...?

Men, plötsligt blev allting bara en enda låååång olidlig värk.

Barnmorskan kom snabbt tillbaka, tog hål på hinnorna och där kom vattnet (YES!), fem över sex den första krystvärken och kvart över sex vår lilla söta L!

"En centimeter i timmen"??

Pyttsan.

Vem har tid med sån't ;)

Hon var arg när hon kom ut, skrek och vrålade sig igenom hela vistelsen på BB.

Till skillnad mot Lund fanns här inget patienthotell, jag föstes ihop med en hel flock andra nyblivna mammor, bebisar skrek hela natten och mammor grät.

Usch.

Jag ville inte stanna en minut för länge.

Och jag fick ingen ordning på amningen.

Det blev fel från början.

Och eftersom jag var "en erfaren mamma" fick jag inte någon hjälp.

Dagen efter kom J och hämtade mig och så löste vi allt på egen hand.

Idag fyller hon fem, mitt lilla arga hjärta ;) för humör det har hon!!

Älskade lilla <3 

30 juli 2013

Kalas hela dagen lång!

Sol.

Varmt.

Hett.

Flämt.

Svett.

Paketer.

Tårta.

Kakor.

Fläderblomssaft.

Spill.

Kladd.

Kaffe.

Vattenpistoler.

Strand.

Hav.

Bad.

Sand.

Grilla.

Korv.

Skratt.

Flugor.

Lego.

Biltvätt.

Kalas.

Hela.

Dagen.

Lång.

Härligt.

Den årliga "klassfesten"!

Igår var det dags.

Den årliga återträffen.

Känns som en klassträff :)

Fast vi gått - och går - i olika årskurser...

Så roligt att träffa "alla".

"Alla" som antingen haft, har eller ska ha semester.

På sommaren försvinner "alla" åt olika håll, hyr stugor, reser utomlands eller annat.

Vi träffas aldrig så lite som på sommaren känns det som.

Och ändå är de flesta lediga?

Märkligt!

Den fantastiska värdfamiljen löste detta genom att bjuda till grillparty!

Och som vanligt - vilket arbete de lagt ner - för att vi "alla" ska trivas!!

En stor eloge till dem!

Sen fick man ju inte cykla hem...

Jädra tur att jag svarade rätt i Spotifytävlingen så att jag i alla fall kunde påbörja hemfärden halvfyra, haha!

Inte för att det inte var trevligt - det var supertrevligt och jag kunde suttit kvar hur länge som helst i den underbara sommarnatten (morgonen...) men jag hade åtaganden idag :)

Kärlek <3

Det kommer aldrig vara över för mig - Håkan Hellström

Avslut på fruntimmersveckan!

"BANK BANK BANK!!"

Tre, minst, hårda bankningar på min ytterdörr imorse klockan åtta.

Jag reste mig yrvaket men blixtnabbt upp ur sängen och gjorde honnör samtidigt som jag nästan slog huvudet i sängen ovanför.

"Ja?" ropade jag halvslöddrigt eftersom jag inte riktigt vaknat, svepte täcket om mig och öppnade dörren.

Där utanför stod drillsergeanten med visselpipan i munnen.

"Du ville ju bli väckt tidigt. Ut och spring nu!"

Hm.

Ibland säger man korkade helt ogenomtänkta saker.

(Faktum är att jag är något av en expert på att göra just det.)

Som jag gjorde igårkväll:

"Det gör inget om ni väcker mig i tid, jag behöver inte sova till tio, tänkte springa en sväng före stranden......."

Pappa tog mig på orden.

Morr.

Jag gjorde, likt jag gjort så många morgnar tidigare under semestern, samma procedur som varje morgon.

Drog på mig träningskläderna, startade Itunes och Runkeeper i mobilen och struttade iväg.

Lite planlöst sådär.

Samtidigt målinriktat.

Jag och Runkeeperdamen för en outtalad maktkamp.

"En man som heter Ove" är utläst.

Bra bok, bra språk, tydlig röd tråd.

Jag gillade den.

Därför fick nu äntligen (?) "Femtio nyanser av mörker" följa med till stranden.

Har läst några böcker emellan första och andra delen, var tvungen att ta en paus från alla exploderande orgasmer....

Den här andra delen, har en helt annan underton.

Lite sterotypt måste jag säga efter drygt 200 sidor.

Askungesaga i sin bästa stil.

Jag hånler lite medan jag läser men kan ändå inte sluta.

Kärlek är ju alltid trevligt, om än bara fiktiv.

Mamma och jag var i princip de första brassestolsutfällarna.

Sedan fylldes det på, sakta men säkert.

Vi - tillsammans med våra strandgrannar - låg och stirrade på och ondgjorde oss över en familj som glatt badade med sina hundar trots att det är förbjudet med hundar vid den här stranden.

Men vi orkade liksom inte lägga oss i.

De var ju en bit iväg.

Säkert någon annan paragrafryttare som påtalade detta förbud för dem....

Vi badade två gånger i rask följd, kanske var det 18-19 grader i det klara vattnet.

Lunchen bestod av glass.

Har blivit få sådana - inte luncher men glassar - under den här vistelsen så det var verkligen dags.

Vid ettiden började jag lyssna på dagens sommarpratare i P1, Özz Nujen.

Riktigt bra.

Han pratade om våra "egna sanningar och fördomar" på ett intressant och utredande sätt, om hur vi kategoriserar människor utifrån uppsatta mallar.

Sedan kom han in på kärlek som tagit slut, knäckta förhållanden och om vikten av att älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Han läste en dikt han skrivit på kurdiska, och det lät så vackert även om jag inte förstod ett dyft.

Efteråt översatte han till svenska och jag fastnade för en rad:

"Jag ser ditt leende, jag ser inte din glädje."

Så sant.

Jag förstår precis.

Lyssnade förresten på Anna Blombergs sommarprat härom dagen också, riktigt riktigt bra.

Tydligt tema, lagom personligt utan att varken bli för privat eller glättigt.

Trovärdigt och äkta.

Vi gick upp till stugan lite tidigare än vanligt, vinden hade tilltagit och det blåste faktiskt kyliga vindar på stranden.

Pappa stod och välkomnade oss med ett självbelåtet flin.

"Ser ni att jag trimmat häcken?"

(Ooooh ja, precis det jag gick och tänkte på: "Undrar om inte pappa har trimmat häcken medan vi har varit på stranden??")

Jag tänkte svara att det är det jag sysslat med varje morgon under mina löpturer men avstod eftersom jag antog att det absolut inte var det han syftade på....

Jodå.

Den var trimmad och fin.

Den gröna med blad alltså.

Igårkväll, vid niotiden, fick mamma ett ryck och fick mig att sortera bland barnens strandsaker.

Jag blir alltid så känslosam när jag gör sån't sorterande.

Fjantigt.

Men det finns minnen med allt som barnen lekt med, haft på sig, ritat, sagt...

En hink som är spräckt i botten kan vara jobbig att slänga.

Suck.

Det är extra tungt nuförtiden.

Barnen skulle emellertid inte bry sig.

De kommer inte ens ihåg den där hinken, bland alla de andra...

Pappa bjöd på finfin middag ikväll, Vitello tonnata, med gott vin till.

Får med andra ord bli en löptur imorgon också...

Före golfrundan.

Blir lite jobbigt.

Golfrundan alltså.

När jag måste slå alla slag själv!

Och det lär bli några stycken.

Så jag får tillfälle att öva med alla mina åtta klubbor.

Har ju lagt av nästan hälften av klubborna hemma.

Förstår inte vad man ska använda så många till?

Jag hade kunnat bära runt på tre stycken i handen....

Drivern, järnsjuan och puttern.

Men det ser inte så proffsigt ut kanske.

Ska komma ihåg hinken på kroken imorgon.

Så jag inte utmärker mig.

Typ.

Knappt någon har kommit ihåg min namnsdag.

Men mamma kom ihåg <3

Och jag själv har gratulerat mina fina döttrar som jag givetvis namngett efter mig själv ;)

2006 - Varmaste sommaren på 100 år!

Semesterfirare på jobbet.

Inte så svalt idag heller...

Var inte så helfestligt att vara på jobbet.

Men någon måste ju vara det ;)

För sju år sedan, precis den här dagen, var det stekhett.

Det hade det i och för sig varit i veckor.

Hela familjen, som då bestod av mig själv, min före detta man och vår äldsta dotter M, var i stugan tillsammans med mina föräldrar.

Jag var stor som Barbapapa eftersom jag var gravid i vecka 38.

Fast inte grisskär i färgen utan snyggt gyllenbrun.

Den dagen hade föregåtts av två dramatiska händelser samma vecka, till och med samma dag.

Lilla M hade blivit hundbiten mellan ögonen och fått uppsöka akut läkarvård och jag själv hade fått en allvarlig allergisk reaktion av valnötter.

Enda gången jag - hittills tack och lov - använt adrenalinsprutan (på mig själv kanske jag ska tillägga...)

Jag och mina fina väninnor A och M skulle ha en mysdag eftersom papporna och de förstfödda skulle tälta i skogen.

Ja, M skulle också tälta med sin pappa, de fick ansluta lite senare än tänkt på grund av sjukhusbesök...

Jag, M och A hade beställt varsin pastasallad och satt i M:s soliga trädgård.

Jag tog en tugga och det räckte för att tungan och halsen skulle svullna i en extrem hastighet.

M sprang och ringde pastasalladsförsäljaren för att konstatera att det var nötter i maten - hemgjord pesto med valnötter istället för pinjenötter (som för den delen inte är en nöt...) - och A, som är sjuksköterska till vardags, fick äran att hugga sprutan i mitt lår.

Hon jublade inte över detta ärofyllda uppdrag.

Hon fumlade och fibblade och svettades, jag satt bara lugnt i min enorma kroppshydda och väntade.

Jag var inte direkt smidig.

Mer strandad val.

När adrenalinet sprutades in i min kropp tog det bara sekunder innan svullnaden gick tillbaka.

Sen fick jag en rejäl kick, med hjärtklappning och skakningar.

Lite Pulp Fiction-speedad skulle man kunna säga...

Jag ringde till KK men de visste inte om jag nödvändigtvis behövde komma in.

Jag åkte inte in.

Jag sov dessutom ensam den natten trots att A och M protesterade vilt mot mitt beslut.

E föddes nio dagar före beräknat förlossningsdatum.

Vet inte om det hade något med allergichocken att göra....

(M föddes tre veckor för tidigt fast då hade jag i och för sig bara haft vinterkräksjuka strax före....)

Tillbaka till dagens datum för sju år sedan.

Vi var antagligen på stranden som vanligt.

Det var beachhandboll och fullt med folk överallt.

Hettan var nästan besvärade.

Löpsedlarna hade enats om ett och samma budskap: "Varmaste sommaren på 100 år!"

På eftermiddagen bråkade jag och M så våldsamt - om någon skitsak antagligen - att jag av utmattning fick gå och lägga mig en stund.

M somnade bredvid.

När jag vaknade vid femtiden satt det gäster till pappa på uteplatsen.

De skulle precis köra, så vi stod upp och vinkade av dem.

Då gick vattnet.

Splasch!!

Rakt ner i mina fina paljettprydda sandaler.

Som i en film: "Oh God, I think my water broke..."

Mamma, pappa och J blev superstirriga och yrade runt och sa att jag var tvungen att ringa förlossningen, och "ta det lugnt" och "har du packat väskan?"....

Jag var nog den lugnaste av oss.

Jag kände inget i magen, bara vatten som sipprade ut.

Vi ringde till KK men körde inte direkt dit utan lämnade kvar M hos mamma och pappa och körde hem till vårt hus!!

Jag ville vattna och titta till mina blommor (??) och sa avfärdande till J "Att de bara skickar hem oss igen om vi åker in för tidigt."

Han såg inte helt övertygad ut.

Gravida kvinnor fattar många irrationella beslut.

Efter någon timme tilltog värkar och vi körde in.

Sedan gick allt mycket snabbt.

Inget rum var ledigt - föds många barn på sommaren - så vi låg i ett mottagningsrum.

Jag skrek och vred mig av smärta, värkarna blev så intesiva och täta på kort tid.

Kommer inte ihåg hur jag kom in på den nyligen avtorkade förlossningssalen (DET noterade jag nämligen, att golvet våttorkats....), någon drog mig in.

Där fick jag lustgas - min bästa vän ett tag, hurra!!! - och plötsligt var hon bara ute!!!

Fem timmar efter att vattnet gått!

Precis när barnet kommer ut blir allt lugnt och stilla, man vaknar upp ur sin lustgasdvala och blir precis klar i knoppen.

Det jag tänkte först av allt, innan jag såg mitt nyfödda barn, var att alla var så svettiga ;)

Måste varit kokhett för alla de inblandade.

Själv var jag totalt plaskvåt.

Barnmorskan, solbränd och snygg trots svettdroppar i pannan tog vår lilla flicka i famnen och sa att hon var söt och frågade vad hon skulle heta.

Vi hade ett flicknamn och sa det, då skrattade barnmorskan och sa att det ju passade bra mitt i fruntimmersveckan.

Därav kom det sig att vår lilla E har födelsedag och namnsdag på samma dag!

Inte fantasilöst av oss vill jag bara påpeka, utan slumpmässigt...;)

Stolt mamma, storasyster, morbror, mormor och morfar till ett litet penntroll.

Jag hade en "craving" den sista gravidmånaden.

Spendrups mörka lättöl.

E såg ut som ett penntroll när hon föddes;)

Hrm.

<3 7 år <3

Imorse gratulerade vi vår lilla 7-åring med sång och födelsedagspresenter!

Snart ska hon börja skolan på riktigt...

Håret har en ljusare nyans och växer numera nedåt ;)

Hon är söt och fin och duktig och jag älskar henne <3 gränslöst (tänk att man kan dela sitt hjärta och älska så många samtidigt, det tror man inte när man fått sitt första barn....) och hoppas att hon haft en underbar födelsedag på Sommarlandet dit hon skulle idag!

Nattklubbsäventyr för radhusmamman!

Kvällen.

Natten.

Dagen efter.

"Tänk, det är 3000 personer i publiken!" sa pappa och svepte med handen över läktarna.

"Oj" sa jag "Är det?"

"Ja. Jag har räknat."

Det var verkligen mycket folk.

Vi uppmanades att stå upp så att fler skulle få plats att se finalerna.

Musiken pumpade ut ur högtalarna, speakern pratade exalterat och hela centercourt:en gungade.

Det är handbollsfestival det :)

Min fina - unga - väninna S dök upp, pappa parkerade hennes bil på säkert vandalavstånd, och så vandrade vi iväg mot den omtalade BUFFÉN.

Vi hade en halvtimme tidigare bokat bord.

Fast det kände ingen i personalen till när vi kom dit.

Jag fick försiktigt flytta bort två öldrickande gubbar så att ett bord blev ledigt...

Sen vidtog frosseriet, sushi och thaimat.

Vi fnös föraktfullt åt andra matgäster, som på amatörmässigt vis lastade upp RIS på sina tallrikar.

RIS!?

Bukfylla...

Världsvant och rutinerat plockade vi själva enbart russinen ur kakan, det vill säga godbitar som sushi och friterade räkor.

När pappa svängde för fjärde gången noterade jag att personalen radat upp sig för att studera honom.

Han märkte dock inte detta utan plockade helt obekymrat upp fem friterade räkor på ena halvan av tallriken och fem sushibitar på den andra...

När vi gick därifrån såg jag att en i personalen sprang ut och skrev en 2:a framför "99 kr" på griffeltavlan...

Pappa korkade upp mousserande vitt vin medan jag och S förvandlades till nattklubbspinglor;)

Tonårsfnittriga, med varsin cider i handen, styrde vi de högklackade stegen mot NATTKLUBBEN i god tid eftersom vi befarade långa köer.

S fick visa legitimation.

Det fick inte jag.

Otippat.

Men den vänlige klubbvärden välkomnade mig varmt och önskade en trevlig afton.

Afton??

Såg jag såååå överårig ut....?

När vi kom in såg jag dock något övermogen ut, men när vi gick hem hade medelåldern höjts avsevärt...

Vi drack drinkar - många drinkar - och dansade hela kvällen.

Förutom några rökpauser och toalettbesök.

Man kan undra - hur en nattklubb som tar 200 spänn i inträde - inte har råd att hålla toalettstolarna med sitsar!?

Eller ens toalettpapper.

Tänkte påpeka det i baren men glömde det lika fort.

Tills jag pudrade näsan nästa gång...

Tur att man är så gammal så att man är utrustad med pappersnäsdukar från Apoteket i handväskan...

In case...

Vi hade riktigt riktigt roligt.

Och var riktigt riktigt svettiga.

Trots att vi - eller i alla fall jag - hade minimalt med kläder.

S messade en bild på mig till sin sambo.

Han svarade: "Hittade inte K kortare shorts?"

Hahahahaha.....

Jag hade i alla fall inte studentklänning som merparten av de kvinnliga besökarna hade...

Ja.

Åldersgränsen var 18.

Klockan tre kom en ordningsvakt och sa att vi var tvungna att gå hem.

"Vaaa??? Redan???"

Vi gick ner till havet för vi fick en fantastiskt dum idé om att ta ett dopp.

Vi ångrade oss direkt vi doppade tårna i vattnet.

Och gick hem och sov vår skönhetssömn...;)

Halvelva masade vi oss upp, det var tokvarmt och vi var lätt slöa i hjärnorna...

Vi åt frukost som mamma och pappa ordnat och gick därefter som i dvala ner mot havet.

Det var nästan fullbelagt på stranden!

Vi pressade oss ner bredvid tre tatuerade killar, en tjej som inte ville bada eller bli blöt i håret - hon argumenterade högljutt för båda alternativen - och en liten flicka.

Det blev väldigt närgånget.

En av killarna låg nästan i S:s väska.

Men det var roligt att höra deras samtal...

Det är ett nöje på stranden, att förutom att höra vågskvalp och måsar, att höra väldigt väl vad folk diskuterar eftersom man ligger så nära varandra;)

En av de tatuerade killarna, som förmodligen var ihop med tjejen som inte ville bada, skojade och hotade att han skulle få henne i vattnet.

Hon hotade tillbaka att om han gjorde det "Så skulle han minsann inte få ligga på en månad!"

En av de andra tatuerade killarna sken upp och sa att då kunde han slänga henne i vattnet för han fick inte ligga med henne ändå och hade inget att förlora...

Ett fantastiskt dygn.

Men som vanligt kommer ett vemod över mig.

Separation.

Längtan.

Saknad.

Imorgon börjar dock en ny vecka.

En ny skön semestervecka.

Sol, bad, golf och inte minst födelsedag för min älskade mellandotter <3

Det tar sig....

Intressant start.
Pappa gick iväg och fixade med allt praktiskt före dagens scrambletävling.
Jag gick med min pollett för att kvittera ut en hink med bollar.
Stoppade i polletten, rassel rassel, bollar trillade ut....på asfalten och rullade iväg överallt.
Hink!!!
Shit!
Glömde sätta en hink under hålet där bollarna kom ut!
Pappa var inte i närheten, jag fick kvickt samla ihop bollarna för hand.
Folk i chica golfoutfits stirrade och undrade.
Eller så tänkte de: "Är HON här igen??"
Pinsamt.
I alla fall.
Försökte så oberörd som möjligt, trots den lilla incidenten, gå och ställa mig på driving-rangen.
Fortfarande ingen pappa i sikte.
Nåväl.
Drivade iväg den ena bollen efter den andra, rakt och snyggt utan vare sig toppning eller duffning.
NÄR väl pappa dök upp....gick det sådär.
Typiskt.

Hälsade på grabbarna - för inte var de gamla - vi skulle tillbringa de närmaste fem timmarna med och slog ut våra första bollar.
Pappa slog "out" på första hålet.
Hm.
Gissa vem som räddade situationen...?
Men sedan spelade vi faktiskt bra.
Brutto 81, netto 69 slag.
Bra.
Tycker vi.
Plats 34 av 60.
Får man vara nöjd med.
Allt är bättre än näst sist....

Ikväll har vi ätit god middag på restaurang i hamnen.
Stjerneskud.
Tydligen.
Friterad kolja, färskrökt lax, räkor och lull-lull.
Kallt vitt vin och sol på väg ner.
Mysigt.
Sitter och väntar på film.
"Long kiss goodnight".
Kan bli tufft.
Att hålla ögonen öppna;) så länge.
Men Geena Davis är så braaaaa!

Imorgon ska det bli löpning.
"Hann" inte imorse.
Stängde av klockan.
Trots att jag inte skulle.
Jag har noll karaktär.
Pappa hade dukat fram mastodontfrukost.
(Emellertid inga scrambled eggs vilket hade passat bra...)
Jag är numera en otacksam frukostätare.
Aldrig hungrig på morgonen.
Men pappa ville väl försäkra sig om att jag skulle få energi ;)
Som om han var osäker så försökte han dessutom precis före första utslaget bjuda mig på en sån där energibar!!
Fullproppad med nötter!!
Hur tänkte han där..?
"Oj, hoppsan!"
Fem timmars, drygt, harvande på stäppen gör en behagligt trött...
45 hål på en vecka.
Snart proffs.....

Toppar och dalar och hissar och dissar....

Ska döpa om den här bloggen.

"Faster than the rest"....

Eller nej.

Stämmer ju bara ibland.

Som idag.

Juuuuhuuuu.

Var som vanligt helt borta när klockan ringde imorse.

Stängde av den och ställde fram väckningen en halvtimme.

Blev jag piggare?

Nej.

Ska jag göra likadant imorgon?

Nej.

När jag äntligen kom upp, efter att mamma försiktigt knackat på min dörr och kvittrat "Frukosten är färdig", satt mina föräldrar redan med kaffe och morgontidning på uteplatsen...

"Jag har varit ute och promenerat!" sa Bill.

"Jag har varit och badat!" sa Bull.

Mhm.

"Och jag ska ut och springa" mumlade jag mer död än levande och drog på mig träningskläderna.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det aldrig skulle gå.

Men oj vad det gick!

Fötterna trampade på och jag trodde inte på Runkeeperdamen när hon sa:

"Average pace, five minutes."

Jaha....och.....?

Sekunderna då?

Fyrtioåtta?

Men nej.

FYRA OCH FEMTIONIO - SKRYYYYYYT :)

(Min blogg, min blogg, jag skryter så mycket jag vill....)

OBS! Kommer aldrig att hända igen.

Efter dusch, kaffe och snus körde jag hem för att jobba några timmar.

Trafiken var som vanligt.

Det vill säga, stod det 100 på skylten så körde folk i 80.

Jag körde om husvagnar, långtradare, övningskörare, hästekipage och traktorer.

Suck.

Var mycket att göra på jobbet.

Tog mycket längre tid än jag trott...

Mamma och pappa var inte i stugan när jag kom tillbaka.

Ingen middag stod färdig och väntade på mig heller...

Skandal.

Mamma hade ju ändå packat både frukost och lunch till mig imorse.

Fick bli några smörgåsar och en öl istället.

Gick en sväng ner till beachhandbollområdet för att leta efter ett spelprogram.

Hittade inget.

Troligtvis för att de inte gör sådana av papper längre...

Så bökigt att släpa runt på datorn bara....

När jag återvände satt mamma och pappa klistrade framför TV:n.

Mamma med ett fånigt leende på läpparna och glittrande ögon, pappa med korslagda armar över bröstet och fnysljud.

Ja.

De tittade på Ernst Kirchsteiger :)

Lite som att lyssna på flipp eller flopp.

En som hissar, en som dissar...

Mer underhållande att iaktta mina föräldrar än att titta på själva programmet.

Undrar om det är ett vanligt förekommande inslag i sommarstugorna på torsdagkvällar?

Kvinnor som hyllar och förtjust klappar i händerna åt denna karla-karl och män som muttrar och kallar Ernst en fjant som springer omkring barfota och luktar på blommor....

I vilket fall.

Direkt efter programmet sprang mamma ut för att vattna sina blommor och ta in tvätten.

Inspirerad?

Pappa stoppade in en snus.

När mamma kom till pappas t-shirt på klädstrecket skrattade hon och tittade menande på mig och nickade lite sådär förnuftigt:

"Titta, en TYPISK mans-hängning!"

(Såååååååå skulle aldrig ÄÄärnst ha hängt en tröja, hade hon nog velat fortsätta;)



En typisk mans-hängning.

Pappa hade kollat upp resultaten från gårdagens tävling.

Vill bara betona att jag har andra talanger än golfspelande.

Att springa till exempel.

Laga pannbiff med lök.

Vika en loppa.

Få orkidéer att blomma om.

Ja.

Dessutom har jag haft en golfpaus på tio år.....

Vi kom näst sist...

De som kom sist blev diskade....

Men imorgon!!!

Imorgon är det en ny dag och en ny tävling.

Målet är ju att i alla fall inte komma sist eller näst sist;)

Vädret ska bli bra och klubborna är rena.

Bara det!!

Kanske får värma upp med en liten löprunda först.

Om jag hinner.

Om inte väckarklockan ringer för tidigt....:)

Eh.

Eller för sent för den delen....



Snuvad på champagne!

Morgonstund har guld i mun.
Tänkte jag inte.
När jag steg upp klockan sex i morse...
Men det var ju självvalt.
Tränade lite golf med fina vännen igårkväll.
Sedan bjöd han på middag.
Jag är barnsligt förtjust i att bli bjuden på middag.
Och inte kan man väl äta en god middag utan att dricka vin till?
Nej.
Precis.
Och sedan får man ju hålla på tisdagstraditionerna, det vill säga Morden i Midsomer kl 21 på TV1.
Sedan ville fina vännen spela schack!!
Schack??
Alltså, är det någonting jag saknar i hjärnkontoret, så är det den där förmågan att tänka i flera steg framåt...
Så redan när jag flyttade min första lilla bonde från en ruta till en annan visste jag att slaget var förlorat...
Sedan tänkte jag mig nog att det var dags att hålla schack natt.
De banorna funderade inte min schackmotståndare i.
Som den naturligaste saken i världen föreslog han glatt: "Ska vi se en film som jag tror är bra?"
Javisst!!!
Vilken fantastisk idé när klockan är midnatt :)
Men det var en rolig film, brittisk med amerikanskt slut. (I give it a year)
Och Minnie Driver var med.
Henne gillar jag men har inte sett på evigheter.
Min mormor, som hade video före oss (det hade i och för sig alla...), spelade alltid in filmer till oss eftersom hon hade parabol och en massa roliga kanaler med en massa roliga filmer.
Minnie Driver var med i en som jag minns speciellt mycket, "Circle of Friends".
Den måste jag se igen.
Men.
Efter den där brittiska filmen med det amerikanska slutet kunde jag inte somna!!
Varför är det alltid så när man är vaken lite för länge?
Som att det slår över liksom...

Morgonstund har guld i mun.
Väckningssignalen på mobilen är ibland det otrevligaste man kan höra.
Trafiken hemifrån till stugan var snabb.
För ovanlighetens skull.
Och för ovanlighetens skull höll folk hastigheterna.
Alltså, stod det 90 på skylten, så körde folk i 90.
Och inte i 70.
Som det brukar vara.
Rattade runt lite för att hitta en bra radiokanal, men valde till sist och som vanligt, min nya cd.
Fast först lyssnade jag på ett festligt klipp från en Beyoncé-konsert.
Beyoncé gick ner bland publiken och lät en tjej sjunga med i Halo.
Brölet lät som...Chewbacca?
Kan hon inte ha varit nöjd med.
Absolute Summer nånting heter cd:n.
Har egentligen slutat köpa cd:s eftersom jag gillar att göra mina egna, men föll för frestelsen.
Dumt.
Är kanske bara fem låtar på hela dubbel-cd:n jag gillar....
Undrar hur de tänker när de producerar en "Absolute"-cd?
"Nu ska vi klämma fram några låtar som passar sommartemat. Alla måste börja med visselpipor eller ha refränger som innehåller orden sommar eller sol eller både och!!"

Köpte tidning och bullar och åt frukost med mamma och pappa innan det var dags för GOLFTÄVLING.
(Därför jag var tvungen att träna lite igår...)
Och så tvättade jag mina klubbor.
Nödvändigt ont.
Eftersom jag inte kunde urskilja siffrorna på klubbhuvudena.
Inte för att det hade så stor betydelse för min golfinsats ändå, men mest för sakens skull.
Pappa och jag spelade Greensome, båda slog ut och så valde vi det bästa utslaget och sedan spelade vi vartannat slag tills bollen kom i hålet.
Jag litade blint på att pappa skulle rätta till mina misstag - men det blev tyvärr inte alltid så...
Även han kan missa ett bunkerslag och slå bollen käpprätt i en damm....
Våra medspelare, ett par i 50-årsåldern och en mor&son, spelade fantastiskt bra.
Nästan så att man blev irriterad och kom på sig själv med att tänka: "Men kan de inte missa EN ENDA GÅNG FÖR FAN?!"
Nejdå.
Mannen i paret gjorde till och med Hole-in-one på ett par 3 hål!!!
ÅÅÅÅH-HÅ-HÅ tänkte jag och sken upp för en stund, champagne!!
Men det blev en lättöl.
Dels för att jag körde och dels för att de inte bjöd...
Hmmm.
DET hade jag gjort om jag gjort Hole-in-one!!
Herregud!
Hur ofta händer det??
Efter den fullständiga förnedringen satte vi oss ner med våra medspelare i bollen och drack den där ölen.
Jag småpratade lite med kvinnan i paret och fick reda på att hon jobbade som lärare på Lärarhögskolan.
Och då, fick jag en aha-upplevelse!
Det är HON!
Som skred in i salen barfota med blommig klänning som var bar i ryggen!
DET var många år sedan!!
Jag kände igen henne när hon tog av solglasögonen men hon kände inte alls igen mig.
Och jag sa inget.
Och går inte in på varför.
Dessutom har jag bytt efternamn.
När pappa och jag var färdiga att åka hem - man blir ganska trött av att se film halva natten och sen stiga upp klockan sex och dessutom hacka runt i torrt gräs i fem timmar - då skulle paret gå och "Straffträna".
What??
Straffträna??
De spelade ju hur bra som helst.
Om det var NÅGRA som skulle straffträna så vore det i så fall jag och min kära far.
Nej.
Vi körde hem och tog varsin strafföl.
Och laddar inför nästa tävling på fredag.
Fast jag ska faktiskt slå en liten hink innan.
Gjorde jag förresten idag också.
Inte hinkar.
Men bollar.
Men vad hjälpte det...?
I bilen hem sa jag till pappa att jag fått rådet av min fina vän att träna, träna, träna.
Pappa sa att det sitter i huvudet.
Hm.
Men är det inte som att cykla?
Tydligen inte för mig.
Då hade jag cyklat omkull hela tiden....

Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Med en stor klump i magen och fuktiga ögon lämnade jag dem i lördags.
Inte ens Blurred lines på hög volym kunde distrahera och hejda tårarna som ville ut.
I fyra veckor, varav tre dygnet runt, har vi varit tillsammans.
Det har varit intensiva veckor.
Bråk, skrik, gråt och tjuvnyp och ett jävla hallå.
Men också mys, skratt, glädje och kärlek.
För några dagar sedan kunde jag inte sluta längta tills flickornas pappa skulle komma och avlösa mig.
Nu känner jag precis tvärtom.
Fredag och lördag ägnades åt M:s handbollslag.
Har sagt det tidigare men säger det igen, jag älskar att vara på beachhandboll.
Och när nu vädret visade sig från sin bästa sida var det helt ljuvligt.
Dock mycket väntan mellan matcherna, till småsystrarnas stora förtret.
De kroknade rejält stundtals.

Hann inte se slutspelen i lördags (emellertid åkte de ut direkt tyvärr...) eftersom jag blev bjuden på konsert av mina fina vänner M & T.
Tog tåget in till stan där de mötte upp mig!
Soligt och varmt hela kvällen, en riktigt härlig kväll med öl och Gyllene Tider!
Hemma efter midnatt men vad gjorde väl det?
Inga barn hemma, inget jobb som väntade, ingenting...

Igår lagade och åt jag och min fina vän en superb "söndagsmiddag".
Gubbröra till förrätt, grillad fläskfilé med svampsås (letade efter kantareller, ej i skogen utan i City Gross grönsaksdisk och fann bara lettiska smaklösa...) till huvudrätt och rabarbersmulpaj till efterrätt.
Chipsen och dip:an orkade vi knappt röra ;) till filmen.
En film jag såg mestadels ensam eftersom någon somnade i soffan;)
Är fortfarande mätt, får nog springa en liten sväng...

Eftersom det var söndag och vilodag igår, man får ju ändå försöka hålla reda på veckodagarna, läste jag ut "Tusenskönor" av Kristina Ohlsson.
Det var en bra deckare, dock lite seg i slutet, mycket som skulle redas ut...
Ska påbörja "En man som heter Ove" av Fredrik Backman.
Nu när jag har ännu mer tid till läsning...
Suck.
Det är tomt.
Samtidigt skönt att bestämma själv vad man ska göra.
Det är mest den här separationsångesten som plågar mig...

Man saknar inte kalvarna....

Bomber och kändisar!

Hade väldigt svårt att somna igårkväll/natt...
Och inte blev det lättare av att en bomb exploderade vid halvettiden!
Trodde först det var en flickorna som trillat ur sängen...
Hoppade upp och tittade ut.
Såg inget.
Idag när jag kom hem efter jobbet stod grannen utanför mitt staket för att visa en sak.
"Hörde du den här inatt??"
På marken stod ett rör, med någon slags raketetikett eller vad det heter.
Shit!
Flera grannar hade hört knallen och någon hade hört steg efter några som rusat iväg precis innan det smällde.
Hm.
Händer skumma saker utanför mitt hus...

Vi är tillbaka i stugan.
Jag försöker mig på att grilla.
Går sådär kan jag säga...
På ICA sprang jag på Björn Kjellman.
Man får liksom lust att hälsa ;)
Jag pekade ut honom för flickorna på parkeringen och förklarade att det var han som spelat Pelle Svanslös.
"Är han känd?"
"Ja, han har varit med i många filmer."
"Men varför har han en SÅN bil?"
"???"
"Ja. Bara för att man är skådespelare behöver man ju inte ha en flott bil...." ;)

Stressmester....

Det tog fem minuter.
Sen var jag tillbaka i vardagstressen.
Tillfälligt tack och lov.
HUR KAN DET HA BLIVIT SÅ MYCKET TVÄTT??
Kanske för att flickorna bytt kläder tre gånger om dagen...?
Vi åt frukost i stugan i vanlig ordning i vad som blivit vanlig frukosttid.
Sen kom moster A på besök.
Inget strandväder idag dock.
I eftermiddags körde vi hem, jag behövde tvätta och ska jobba en stund imorgon.
Och HERREGUD vad jag har tvättat.
Det hänger tvätt överallt i huset.
OCH hemma hos mamma.
Trädgården hade frodats fint under min frånvaro från radhuslivet ;)
Rensade ogräs som en tok, klippte gräset, stoppade i ny tvätt i maskinen, hängde upp, jagade döttrar inne hos grannen, och så kom mamma och pappa.
Mamma med skaldjurstårta - tack <3 - och pappa med trimmer - tack <3.

Som sagt, lite jobb imorgon, sen tillbaka till det skööööööna semesterlivet.
Ja.
Idag har det förstås varit lite bråkigt.
Mer än LITE kanske jag ska understryka.
Ungefär som på pannkakshusdagen, gaaaaaaaah.
Fast nu har vi gått och trampat på varandra dygnet runt i drygt två veckor, inte så konstigt kanske.
I vardagen hinner vi ju knappt ses...
M ska spela beachhandboll, ska bli riktigt roligt!
Älskar beachhandboll, stämningen, musiken, tävlingsmomentet...

En kväll när vi cyklade från hamnen sniffade jag ljudligt i luften, så där tramsigt euforiskt, och sa till flickorna:
"Känner ni tjejer, det luktar SOMMAR!?"

M:
"Ja-a, det luktar blommor och öl!"

Hm.

--------------------------------------------------------

Fortfarande "Fel på sidan". Ber om ursäkt för det. Även om det inte är mitt fel.

Motionerande mammor, solsugna vänner, påhittiga barn och världens största badring (eller....falukorv....)

Imorse var det min väninna M som stod beredd i träningskläder när jag slog upp ögonen.
"Kan jag sticka ut en runda?"
"Absolut" svarade jag sömndrucket och gick upp för att starta kaffekokaren.
Jag noterade lite nervöst att hon varken var utrustad med mobil eller gps när hon joggade iväg.
"Vet du vart du ska nu då?" ropade jag oroligt efter henne.
"Jadå!" hojtade hon tillbaka och försvann.
Hm.
Jag känner henne.
Min kära väninna har NOLL lokalsinne och kan inte hålla koll på vilket som är höger eller vänster.
Tänk om jag plötsligt skulle stå där ensamstående med FEM!
Funderade också lite över om hennes man T skulle gå med på varannan-vecka-livet medan jag dukade fram frukost åt de små flickorna.
Men hon kom tillbaka!!
Nöjd och svettig, utan skrapsår eller poliseskort.
Piuh!
Sedan kunde ju inte jag vara sämre...
Bara att snöra på skorna och springa iväg.
Gick bra idag.
Måste bero på att jag haft personlig tränare till hjälp i några dagar;)

En trevlig sak, av många, med det här stuglivet, är att så många vänner och släktingar kommer förbi.
Härom kvällen kom någon och idag kom några.
Riktigt sol-och-bad-sugna.
I alla fall en av vännerna som varit inomhus och jobbat de här senaste vackra sommardagarna.
Idag var hon ledig och hade stranden som mål.
Dock vaknade hon till en molnig himmel men bestämde sig ändå för att åka iväg.
Med sig tog hon sin son, en väninna, en magisk kylväska, ett parasoll och världens största badring!!
Hon är med andra ord en van strandentusiast.
M och jag, som fått rutin på strandväskepackandet, tryckte som vanligt ner våra solkiga solkrämsindränkta och sandiga badlakan i en väska, vattenflaska och böcker och lite annat nödvändigt och så vandrade vi ner mot havet.
Rutin.
Känns det som nu.
Solen var varm, vinden kall, men havet kändes något varmare än föregående dagar.
Fast vi badade inte.
Då hade man väl aldrig fått upp värmen igen i den där "blåsten".
Vi satt kvar länge och pratade.
Mysigt.
Jag började packa ihop vid halvsex och frågade våra dagsbesökare om de ville äta middag med oss eftersom jag varit och handlat en "JÄTTESTOR" falukorv som jag uttryckte det.
Jag syftade på att den vägde 1500 gram och att den därför skulle räcka till många men S började fnissa och frågade om det inte var synd att äta upp den.
"Nej, jag köpte två" svarade jag och log...
(Nöjd med att kunna använda ett skämt som en kär vän till mig "lärt" mig, alltså, tyvärr har jag inte kommit på det själv....)
Men mina vänner tyckte det var fantastiskt roligt :)

Mamma ringde tidigare idag och frågade om vi skulle äta ute ikväll.
"NEJ, för guds skull!" utropade jag spontant.
Mamma fnissade, hon visste nämligen hur restaurangbesöket igår utspelade sig.
Igår var det en varm och ljuvlig kväll, så vi bokade bord på en restaurang i hamnen hos M:s morbror.
Förutsättningarna var fantastiska.
Vi cyklade på en lång rad, flickorna hade söta sommarklänningar och mammorna var sådär passande marint klädda ;)
En liten båttur över ån och så var vi framme.
När drycken kommit in började det sjuda i de små barnkropparna...
"Får vi gå och leka?"
"Nej. Maten kommer när som helst!"
"Jag är kissig!"
"Hm. Okej, gå och kissa."
SVISH.
Så försvann alla flickorna.
"Mamma, mamma, de har JÄTTEROLIGA toaletter här!!!"
"NÄR JAG KISSADE MUADE EN KOSSA!"
"Sssch, folk sitter och ÄTER här."
"Får vi gå och leka?? Snälla????"
"Nej. Maten kommer när som..."
Maten kom in.
Barnen åt hamburgare med hemgjord ketchup.
Just ketchupen fick väl inte toppbetyg av de små telningarna.
"Får vi gå ifrån???"
Då hade mina och M:s sushibitar preciiiiis landat på bordet.
"Eeeeh, ni kan väl vänta en stund?"
SVISH.
Så studsade alla barnen ner på golvet och överallt.
Vi HETSÅT våra suschibitar.
Som för övrigt var fantastiskt goda.
Ja.
Det vi hann smaka innan vi svalde.
"Hmm" sa jag vänd mot M "ska vi ta våra glas och sätta oss i en sån där trevlig soffa så har vi lite mer ÖVERBLICK."
Och då syftade jag inte på den vackra utsikten...
"Kolla vilken häftig koja man kan bygga under det här bordet, mamma!!"
"Titta när vi kastar de här kastanjerna i vattnet!! Wooohooo".
M och jag tittade på varandra och sa sedan med en mun:
"Vi kan betala här tack!!"

Så falukorv och makaroner i hemmets lugna vrå kändes som ett riktigt val idag ;)
Dessutom hade barnen fullt upp med att uppfinna vattenspridare med hjälp av en cykel (riktigt kul och snillrikt!) och en utedusch med hjälp av badlakan och tvättklämmor.
Så skönt när de använder sin energi till något vettigt :) de små gullungarna <3 <3 <3 <3 <3

-------------------------------------------------

Är något fel på bloggen idag som gör att jag inte kan gå tillbaka i texten och redigera, så stavfel och felaktiga meningsbyggnader får förbli oredigerade........ Jobbigt.
 

Fit, glad och tacksam!

Vi sov lite längre idag.
Vi vuxna.
Tre korsordsintresserade som vi är, satt vi uppe lite för länge och kryssade...
Tre boknördar som vi är, låg vi också och läste lite för länge.
Inget fel med det.
Om man inte har en skönlockig liten femåring som tycker det är lagom att väcka sin mamma klockan sju fastän mamman suttit uppe och slarvat hela natten...
"Mamma, får jag spela på din ajjfån fem?"
Visst.
Jag räckte henne mobilen och sov två timmar till.
Hon spelade spel under hela den tiden.
Hoppas hon inte behöver gå i avvänjningsterapi om några år....
Jag ooooorkade bara inte stiga upp.
Men nio var det oundvikligt.
Klockan var slagen.
INTERVALLTRÄNING.

Brorsan och jag joggade cirka en kilometer i uppvärmningssyfte.
Därefter valde han ut en lämplig intervallsträcka på 500 meter.
Denna sträcka skulle vi springa åtta gånger med en minuts vila mellan varje.
De första fyra intervallerna gick i högt tempo, ca 2-3 minuter per intervall.
Min tunga hängde som en slips och hjärtat slog så det hördes utanpå.
Eftersom brorsan var snabbare fick han enligt överenskommelse en hel minuts vila.
Det fick aldrig jag.
Femte sträckan sackade jag efter något makalöst så inför den sjätte kommenderade brorsan militäriskt:
"Du springer först!"
"Kom igen!"
"Korta steg!"
"Spring på tårna!"
Med sin tuffa solbrillor, korta frisyr och breda axlar såg han verkligen ut som en militärhöjdare.
Jag sa inte ett ljud (för jag kunde inte prata ;) och man är väl ingen mes...
På sjunde sträckan började det kännas i benen och på den åttonde sprang jag för livet för att jag visste att det snart skulle vara slut...
Herregud!!
Det var skittufft.
"Vi joggar tillbaka" sa brorsan "i lugnt tempo."
Efter en stund sa han: "Hur fort tror du vi springer nu?"
Jag: "Tjaaa, 6-7 min/km?"
Brorsan: "5.20."
Och då kändes det ändå som om vi joggade jättesakta.
Kul upplevelse!

Svägerskan och barnen väntade med frukost och kaffe.
Medan jag stretchade fick jag lite frossa.
Hm.
Men det gick över när jag ätit.
Efter frukost och dusch cyklade brorsan, svägerskan, M och E iväg på smultronplockning, jag och L till affären.
Jag går inte längre.
Jag stapplar.
Och träningsvärken efter gårdagens magövningar börjar ge sig tillkänna ;)
Folk tittade nog på mig och tänkte: "SHIT, vilken atletisk tjej, såååååå jäkla FIT, hon måste sprungit intervaller imorse?!"
Eller nej.
Kanske inte.
Men man kan väl få fantisera ;)
Känns emellertid bra nu och jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på vad vi ska göra imorgon?
Lite som kvinnliga huvudrollsinnehavaren i "Femtio nyanser...."
Fast här handlar det om träning, haha!
Tillfredsställelse på ett helt annat plan.

Läste ut "Bitterfittan" i natt.
Slutade bättre än väntat och jag får revidera mitt helhetsomdöme.
Det där jag skrev om att slänga den i papperskorgen m.m. gäller inte längre.
Kan nämligen inte komma ifrån att jag kände igen mig väldigt väl i vissa avsnitt.
Angående författarens tankar om moderskap framförallt.
Började på Kristina Ohlssons (fint namn;) "Tusenskönor" men hann bara ett par sidor.
Suck.
Varför ska så många böcker börja så eländigt?
Men men, har ju knappt läst något och den är inte så tjock så det går nog ganska fort att komma in i handlingen.
Aldrig läst något av henne tidigare.

Sms jag fick nyss:
"Nu cyklar vi hemåt och är sugna på pannkakor med smultron!"

Jahapp :)
Jag förstår.
Det är varmt och skönt idag men ingen sol så jag ställer mig glatt vid spisen.

Fit. Glad. Och tacksam!