En arbetskamrat brast ut i gapskratt i eftermiddags.
Bara sådär.
Ett riktigt härligt hämningslöst hjärtligt gapskratt.
Har ingen aning om vad det var som orsakade detta glädjeutbrott där han satt tillsammans med vår ekonom.
"Roligt med ekonomi eller?" flikade jag in och log från min arbetsplats.
Han kunde inte svara :) som han skrattade.
Åh, vad jag hade önskat att det var jag själv som skrattade på det viset...
Jag kan inte komma ihåg när jag skrattade sådär bubblande och frustande utan att kunna hejda mig?
Mina barn har nära till skratt.
(Och lika nära till gråt. Eller vredesutbrott. Men så är ju barn. Lite labila ;)
Det är njutbart att höra deras pärlande skrattsalvor.
Men jag själv.
Skrattar inte så väldigt ofta.
Jag ler.
Jag ha-ha:ar lite lätt då och då ;)
Har funderat länge vad det kan bero på.
Är jag svår?
Humorbefriad?
Allvarlig?
Dum;)?
Eller har jag helt enkelt inte haft någon anledning...?
Jag är inte o-glad.
Jag är för det mesta glad.
Tror jag i alla fall.
Om jag inte har en alldeles usel självinsikt.
Jag är inte olycklig.
Men är jag lycklig?
Hur mäter man i så fall lycka?
Frisk, barn, jobb, vänner?
Kanske.
Jag har ett bra liv.
Jag jämför mig inte med någon annan.
Viktigt att poängtera.
Jag jämför mig med mig själv.
Hur jag var då.
Hur jag är nu.
Fotografierna av mig själv visar en ganska sansad variant av mig själv.
Nuförtiden.
Ett litet leende.
Ett lite större leende.
Inget leende alls.
En bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
Den syns alltid.
Var kommer den ifrån?
Fnissade åt Helge Skoogs kommentarer i tv-programmet "Halv åtta hos mig" tidigare ikväll.
Obs.
Fnissade.
Inget okontrollerat flabbande.
Helge Skoog är hela behållningen i det programmet.
Hans fyndiga kvicka inlägg.
Säkert inte det minsta spontana, utan tvärtom helt efter manus, men lustiga.
I kvällens program handlade det om personer i Göteborgstrakten tror jag.
De tre gästerna provade värdinnans hemsydda käder.
En kille tog på sig en jeansväst men konstaterade snabbt att den inte passade hans stil.
"Jaså" sa Helge Skoog "Trodde du var från västkusten?"
Hahaha!
SÅN'T tycker jag är kul (kanske för att jag har Göteborgs-påbrå...?)
Inte gapskrattsframkallande, men kul.
En annan rolig sak jag återupptäckt är trädgård.
Jag har ju trädgård igen.
Liten men fin.
Och lagom.
Planterade perenner i höstas och nu börjar de växa i och med värmen som kommit.
På kvällarna vattnar jag och går och plockar ogräs fast det knappt finns något.
Och så lägger jag huvudet på sned och tittar kärleksfullt på mina små plantor.
SHIT så töntigt!!
Har kanske blivit en sån där trädgårdsnörd igen!!!
En bra sak med trädgård är att man glömmer tid och rum när man filosoferar runt i den.
Eller i varje fall så gör JAG det.
Känns bra för själen.
Lite bökigt bara att jag måste bära gräsklipparen genom huset för att kunna klippa både fram- och baksida ;)
Och alla trädgårdsredskap.
Men vad gör väl det.
I helgen blev mitt hus dessutom en genväg mellan grannhuset och lekplatsen.
Plötsligt var det en massa barn som vandrade fram och tillbaka genom min hall och mitt vardagsrum.
Mitt hem förvandlades till en vandringsled!
Någon gång passerade nåt barn frysen och norpade med sig en glass på vägen!
Har inte koll på om det var någon av mina egna, det var så mycket barn ;)
Det är tjusningen med radhus helt enkelt!
Gillar när det är mycket barn som leker och trivs.
Det är roligt!
Inte roligt så att man dundrar ut i skratt, men mysigt och trevligt och bekvämt.
Så är radhuslivet.
Har länge saknat mål i livet.
Nu har jag kommit fram till ett:
Gapskratt.
Inte ett lagom litet skratt.
Utan ett riktigt jättejävlagaletstort asgarv.
Så man ligger dubbel och får ont i magen och hicka.
Borde inte vara särskilt svårt.
Kanske ska anmäla mig till en sån där skrattkurs :) så att man liksom "lär" sig.
Fast nu ska jag sluta med min självömkan och gnällspikighet och göra några riktigt roliga grejer:
Hänga upp tvätten, tömma diskmaskinen och städa badrummet!
Eller nja.
Kan hålla mig för skratt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar