Jag är lite trädgårdsnörd. Också.

Hm. Här fanns det inte mycket hopp.

Fast efter 10 dagar hade det ändå hänt lite;)

En gnutta sol gjorde susen.

En månad senare!

Just det. Regnet gör trots allt någon nytta ;)

Och efter regn kommer som bekant solsken :)

7 veckors skillnad!

Jag har mina favoriter, ett axplock (ha-ha) nedan:

1. Stenkyndel - för att de doftar så gott!

2. Kantnepeta - för att de tar kaxigt mycket plats!

3. Ormöga - vackra blå blommor och en bra marktäckare och från mammas trädgård.

4. Lammöron - för att de är mjuka och har en fin silvergrön bladfärg.

5. Bergenia - mest sentimentala skäl, just mina kommer från min mormors sommarställe i Halland!

6. Kärleksört - blir stora och tar plats och för att min farmor hade sådana.

7. Akleja - vackert ogräs ;)

8. Stormhatt och riddarsporre - pampiga!

9. Myskmadra - söt!

10. Myskmalva (tror jag, finns så många malvor) - skir blomma.

11. Höstflox och höstanemon - vackra sensommarblommor!

12. Smultron!

Grillat är gott - när någon annan gör det!

Fredagsgrill.

Fredagschill.

"Lite" grillat även på lördagen ;)

Vi hade lagfest med äldsta dotterns handbollslag!

En mycket trevlig tillställning!

Massor med god mat, massor med trevliga människor, massor med aktiviteter och litta dans på slutet:)

"Kläder efter väder då det blir en del aktiviteter" stod det inbjudan.

Tja.

Går jag väl på fest så vill jag vara fin;)

Går alldeles utmärkt att spela fotboll i strumplästen och handboll i ballerinaskor.

Lite halt men gud så skojigt!

Att jag aldrig provat på handbollssporten?

Tror jag ska börja nu.

Undrar om de vill ha med mig i damlaget;)?

Hahaha.

Och efter handbollsfest blev det Mors Dag!

Grillat?

Jadå :)

Fantastiskt god meny - förrätt, varmrätt, dessert och dessert.

Men när jag kom hem gick det inte längre att skjuta upp...

Gräsklippningen alltså.

Jag brydde mig inte om att byta kläder.

Klippa gräs i lilla chiffongklänningen var luftigt och skönt:)

Skönt är det också att man är snart 39 år och inte 15.

Då skiter man liksom i om det är piiiiiinsamt eller inte att klippa gräs i klänning och trätofflor.



Valvaka.

Sådär intressant.

Men jag röstade i alla fall.

Mer än vad många andra (inte) gjorde...

Blommor till mamma från flickorna <3 <3 <3

Mamma <3

Jag.

("Varför har jag kalsonger på mig???" frågade jag mamma. Det var i och för sig 70-tal. Men ändå?)

Jag trodde bara det var jag!!!!

Som fyller halva sängen med kläder, handväska, tidningar, dator och fjärrkontroll!!??

Min arbetskamrat som också är löpare (hm, jag är väl förstås snarare "motionär") hade sett mina matbilder på Facebook.

Därför överlämnade han sådär i förbifarten ett litet "träningsschema" på mitt skrivbord....

"Se här, det är inte många veckor kvar till Midnattsloppet" (jooooooooooooooooooooo, det är till hösten, det är aslångt dit.....) "så nu kör vi efter detta så vi slår våra tider från förra året!"

Yeah.

Right.

Jag kommer aldrig att slå den tiden.

Men men.

Jag är med.

Jag är inte sån ;)

Gick ut hårt med ett "Bodystep"-pass ikväll.

Jag. Kommer. Att. Ha. Ont. I. Morgon.

Måste dock komma upp i tid.

Imorse gjorde jag det.

Var först på plats på kontoret.

Och det tog en bra stund innan nummer två dök upp.

Det var planerat.

Att börja jobba tidigt.

Så att jag kunde gå hem efter åtta timmar.

Hem till min gräsmatta och till solen.

La ut min prickiga filt.

Och la mig själv på den.

Bekvämt tillrätta för att läsa ut "Drömhjärta" av Cecilia Samartin.

Mycket bra bok.

Det blir tomt nu tills jag tar tag i nästa.

Sedan låg jag och tänkte på ett samtal jag fick på jobbet idag.

Ett samtal som berörde så mycket att jag fick stänga dörren och bara lyssna på personen i andra änden.

Ibland får jag ju sådana samtal.

Det var jobbrelaterat och jag känner inte människan jag pratade med men vi har haft en del kontakt de senaste veckorna.

Ja.

Jag blev berörd.

Sedan avbröts mina tankar av gräsklippsljud.

Handgräsklippare minsann.

Från någon radhusgrannes tomt.

Jag vet inte vilken.

Men det lät så jämnt och fint.

Inget sparkande med en toffla på knivarna som fastnat på grund av en mossklump som när jag klipper min gräsmatta....

Nejdå.

Måste varit en gräsmatta som består av gräs;)

Och när det ljudet dog ut (vi har inga stora tomter;) så tog nästa vid.

Ytterligare en granne som klippte gräs.

Med handgräsklippare.

Inget toffellljud där heller.

Ganska skönt att bara ligga och lyssna när andra arbetar.

Jag ser ingenting ut från min tomt för jag har en enormt tät och fin och HÖG (ja, lite väl hög kanske) syrénhäck.

Så jag får gissa.

Var ljudet kommer ifrån.

Lagom ansträngande efter en dag på jobbet:)

Lite grillabstinens emellertid efter den här helgen.

Men min grill står fortfarande i förrådet.

(Och golfklubborna på vinden by the way.... Fast pappa säger att vi ska spela tävling. Stackars pappa.)

Och snart är det juni månad.

Hur ska jag hinna?

Vips.

Så är det kanske augusti!

Neeeeeeej.

Å andra sidan.

Är det bäst att jag överlåter grillningen åt någon annan.

Eller som en mamma till en flicka i handbollslaget sa:

"Alltså, jag tycker mycket om dig och umgås gärna med dig men....du behöver inte grilla åt mig någon mer gång."

Hahaha.

Det var den gången vi fick äta pommes frites och sallad.

För både fläskfilén och oxfilén blev, låt oss säga, välgrillade....

Men jag har ju aldrig fått en chans!

Att lära mig grillkonstens hemligheter.

Förra sommaren i stugan var det nära.

Jag och min bästis M skulle grilla efter en dag på stranden.

Jag marinerade karrékotletter, startade grillen och skulle preciiiiiiis....

"Nej nej nej, jag vill vara mannen i vårt förhållande" hojtade hon "jag sköter grillandet och du går in och gör sallad!"

Mhm.

Jag hinner inte ens blogga!!!

Jag arbetar heltid.

För att jag måste.

Men även för att jag tycker om mitt jobb.

Men det är klart att jag skulle vilja ha mer än fem veckors semester.

Tänkte jag aldrig på när jag var lärare.

Hur det känns att ha 25 futtiga dagar att fördela på ledighet.

Jag är väldigt rädd om de här lediga betalda dagarna.
Funderar noga igenom var de ska infalla.

Helst på sådana dagar när det är sol och varmt och skönt.

Men det finns ju aldrig någon garanti för det.

I Sverige.

Och det är i just Sverige jag är ledig.

Så är min livssituation just nu.

(Inte för att jag inte får lämna landet, mer ekonomiska skäl...;)

När man arbetar heltid och har tre små barn som man vill hinna umgås med krävs ett visst mått av planering.

"Förr" var jag väldigt strukturerad och organiserad och hade koll.

Med det vill jag ha sagt att så är det inte längre.

Men jag försöker.

Trots det missar jag den ena saken efter den andra...

Trots dubbla kalendrar och post-it-lappar:)

Hur som helst.

Mina flickor bor hos mig varannan vecka.

Det är ett ganska bra upplägg.

Om än ganska intensivt.

En sak vill jag dock understryka:

Jag har sällan eller aldrig dåligt samvete för att jag inte har tid för mina barn!

Vi gör allting tillsammans de dagar de bor hos mig.

Veckan som gått har varit extremt intesiv och aktivitetsfylld.

Även en aktivitet utan barnen var inplanerad.

Nu är det ett faktum.

Nu har jag tre "stora" barn.

Tre skolbarn.

L fyller 6 år och ska börja i förskoleklass efter sommaren.

Efter 10 år ska vi lämna vår fina dagmamma!

Mitt hem ser oftast ut som en katastrofzon efter en barnvecka.

Det är mest M som stökar ner.

Jag får smärre utbrott varje dag.

Hotar, tjatar, mutar.

"Jag lovar att städa. Sen."

Det där "sen" infinner sig aldrig.

Så vem städar?

Jo.

Jag.

Tänk så irriterad jag är över alla fuktiga ihopknölade badlakan, använda trosor infösta under garderober för att det är för långt till tvättkorgen, hårborstar och hårsnoddar utspridda, kläder på golvet istället för i garderober, grus på golven, frukostdisk på soffbordet.

Kommer jag att sakna det?

Kommer jag att be mina så småningom vuxna döttrar komma hem och knöla ihop några badlakan, slänga ett par-tre trosor under soffan, trampa in med leriga skor ett par varv i vardagsrummet liksom av sentimentala skäl när jag sitter där ensam i mitt radhus ?

Grymt imponerad av att man kan springa 2,1 mil på 1:09:58!!

Nästan lika imponerande som att jag klarat ut den här veckan...

Dock med mamma som stöd/"hare".

Igårkväll måste tagit priset.

SJUKT stressigt när vi kom hem efter löploppet (se nedan).

Jag var svettig redan innan men efter ett par ruscher upp och ner för trappan åkte klänningen av.

Och jag fortsatte loppet i bara underklänningen.

Mamma bara stirrade nästan utan att kommentera.

"Svarta trosor? Ska du verkligen gå ut och slänga sopor sådär?"

Jag är förtjust i mina "tantklänningar".

Se här, en röd...

...en gul...

...en blå...

...en grön...

...och en rosa :)

L skötte uppvärmningen :), E sprang 1000 m på 6 minuter och M på 5:13!!

DET är jag mycket stolt över!

Mammas töser <3 <3 <3

"Mamma, kan vi höra den skånska?" tjatar E och L varje gång vi åker bil.

"Jag förstår vad dom sjunger" säger L "jag förstår skånska".

Och så sjunger vi allsång, alla fyra, till "Finns det nån annan" med Perikles och Anna Hertzman.

Allt känns så tomt jag går runt här i tystnaden

ensam i kärlekens hus

Jag fingrar på bilder med minnen av oss

jag behöver en ledstjärnas ljus

Tankarna blandas med smaken av tårar

i hjärtat finns bara du

Säg mig

finns det nån annan, finns det nån annan nu

Nätterna plågar mig stirrar i taket

jag önskar du låg tätt intill

Utanför fönstret där rusar det timmar

här inne tycks tiden stå still

Vänder mig om och försöker att sova

i hjärtat finns bara du

Finns det nån annan, finns det nån annan nu

Finns det nån annan, nån annan som älskar dig så som jag

Försökte att nå dig igår men du sa

Lämna ditt nummer och ha en bra dag

Solen går upp väcker världen till liv

i min dröm ligger du tätt intill

Utanför fönstret där rusar det timmar

här inne tycks tiden stå still

Det känns lite bättre men hjärtat det gråter

du finns här 24/7

Säg mig finns det nån annan, finns det nån annan nu

Imorgonbitti ska jag sova ut.

Oj, så skönt det ska bli :)

Men jag saknar redan mina fina flickor.

Har suttit på jobbet idag och tänkt på E som kom i morse och sa - mitt i all stress - "Mamma, jag har dukat fram frukost precis som du brukar göra".

Kom ut i köket, och blir nästan löjligt tårögd varje gång jag tänker på det, och så var allting framdukat, fint och prydligt.

Ett mammahjärta kan svämma över av kärlek för en sån sak.

Suck <3

Slutspurten!

Min mellantjej - E - deltog i "Kalvinknatet" en kväll förra veckan.

Vi - jag och flickornas pappa - är klassföräldrar i E:s klass det här läsåret.

Liksom vi är i M:s klass.

Det här läsåret...

Så inför den här tävlingen skickade jag ut en inbjudan till alla föräldrar och föreslog att vi skulle göra detta som en klassaktivitet.

Perfekt - ett färdigt koncept!

Barnen springer - så fikar vi efteråt på filtar i gröngräset.

En strålande idé, den dagen jag kom på den.

Då var det 20 grader varmt och jag satt och svettades på mitt kontor.

Riktigt så var inte väderförhållandena denna knat-kväll...

"Har du vinterjacka?" hånskrattade flickornas pappa när han hämtade upp oss.

Han skrattade dock inte så mycket efter två och en halv timme i vårjacka och i typ idealisk kylskåpstemperatur.

Mina fingrar var vita och utan känsel när vi åkte hem.

Flickorna led dock inte.

De tyckte det var en toppenkväll.

Speciellt E som sprang bra och tyckte det var jättekul.

Jag frågade försiktigt om hon sprungit hela tiden (1000 meter).

Hon tittade förnärmat på mig: "Ja? Vad skulle jag annars gjort?"

Nej.

Såklart.

Vilka korkade frågor jag ställer ibland... 

På julavslutningen i fjor hade jag behövt kunna dela mig på mitten.

E och M var med sin pappa och åkte skidor - men det skulle arrangeras julavslutningar i båda flickornas klassrum.

Samma dag.

Samma tid...

Så då var jag med på M:s - trots att hon inte var där:)

Nu är det maj månad.

Maj månad är som en enda lång orienteringstävling (eller "Toughest" om man så vill;) där den ena kontrollen efter den andra - helst i rätt ordning och inom utsatt tid - ska klaras av.

Man bockar av station efter station.

L:s handbollsavslutning - check!

E:s och L:s simskoleavslutning - check!

Klassaktivitet med E:s klass - check!

Handbollsavslutning för E och M - check!

Grill drop-in på E:s Fritids - check!

Inskrivning och inskolning av L i förskoleklass - check!

Löptävling för E och M - check!

Lagfest för M - check!

Trivselkväll med L:s dagmammor - check!

Klassaktivitet med M:s klass - check!

Och dääääär.....är vi ändå inte i mål....

Juni.

Tar vid.

Men jag känner inga konfirmander eller studenter i år så på den fronten är det lugnt.

Och som vanligt, så är det utflyktsdagar med matsäck, handbollsträningar, läxor och barnkalas som lite "sidospår".

Haha!

Slutspurten tar man lagom fram mot midsommar och semester!

Yes!

Då ska jag och flickorna mysa i stugan i två veckor.

Skööööönt!

Kanske man får medalj och diplom om man gjort bra ifrån sig?

Att jag glömt flickornas läxor några gånger de senaste veckorna kan väl inte vägas in i resultatet?



Ur H&M:s senaste utskick: "Coatad kjol"

COATAD?

Vad är det?

Bör man veta det?

Jag känner mig helt uråldrig...



En brun också.....;)

Slubtrikå?

SLUB?

Nej.

Det är bara att erkänna.

Jag hänger inte med...

Blodomloppet, 10 km, igår.

Cirka 25 stycken kommunanställda åkte buss till staaaaan.

Och så var det väl några tusen till;) som var där för att antingen gå 5 km, springa 5 km eller springa 10 km.

En mycket trevlig tävling.

Det enda som inte var så trevligt var vädret... Igen.

Lite synd.

Men under själva loppet var det faktiskt uppehåll!



Eftersom jag inte är i världens bästa form, hade jag som mål att åtminstone springa på under 55 minuter.

Midnattsloppets personliga rekord på 49 kändes avlägset...

Jag tog rygg på en kille som såg ut att springa väldigt jämnt och fint.

Det gjorde han.

Med ett snittempo på 4:50!!

Det orkade jag i 3 km innan jag insåg mina begränsningar...

Jag kan inte återge banan.

Jag bara sprang och stirrade in i olika ryggtavlor.

Runkeepern var pålitlig tills jag passerat 8 km.

Då fick den ett plötsligt flipp?

Och sa att jag sprungit 11.

Fan.

Jag hade behövt den där i slutet.

Sista kilometern var aplång!

Tungan hängde som en slips när jag uppbådade mina sista krafter inför slutspurten.

Vinglade framåt och hämtade medalj, banan och t-shirt, letade upp resultattavlan och läste:

53:04!

Inte så pjåkigt!

"Jag är....skeptisk...."

Min lille goding till brorson var också på plats.

Hans pappa sprang 10 på 46 - hans mamma 5 på 26!!

Hmm.

Undrar när han själv ska ställa upp i sin första tävling;)?



Plats 637 av 1308 deltagare (damer och herrar) i 10 km-loppet.

Plats 148 av 527 (damer).

Mina arbetskamrater var också nöjda med sina tider.

Även om min arbetskamrat T innan loppet sa att hon skulle smyga ner sitt chip i min sko så att hon kunde sitta lugnt och fika under tiden:)