Övningskörning med överträdelser...

"App-app-app-app!!! Bilstereon tillhör bilen, så var snäll och lämna kvar den fröken....Bilstereon alltså...."
Va??
Är det så himla petnoga?
Vi skulle ju tömma bilen......


Jag backar bandet.
(Också ett uttryck som kanske inte kommer att vara användbart särskilt länge till. "Backa bandet". Vilket band liksom? Kassettbandet? Videobandet? Nåja.)


Vi skulle byta ut en av våra bilar på jobbet idag.
Min kollega och jag.
Hon bad mig - lite skamsen såg hon allt ut när hon kom in på mitt kontor och frågade - om jag kunde följa med för att instruera henne om hur man kör just den här nya bilen.
(Ja. Vi har en likadan sedan tidigare och den har jag kört mycket. Annars är det kanske inte jag som är förstahandsvalet i just sådana här frågor. Att visa andra hur bilar fungerar...)
När vi kommit fram och hade parkerat den gamla bilen öppnade jag bagageluckan eftersom jag kom på att vi nog hade en massa grejer i bagageutrymmet.
Suck.
Det hade vi.
Jag stängde luckan igen (=sköt upp problemet) och vi gick in för att kvittera ut det nya vrålåket;)
Pedagogiskt förklarade jag för min kollega hur man startade den nya bilen och så körde vi ut och parkerade bredvid den gamla.
För att lasta över.
Mäthjul, varselvästar, burkar med sprayfärg, ett (jävla tungt och långt) spett, en spade, några konstiga lampor med långa sladdar, en varningstriangel...
"En varningstriangel?" sa min kollega uppmärksamt. "Men du, den ska väl ligga kvar i bilen? Den tillhör väl bilen...?"
Hm.
Javisst ja.
Och precis när jag skulle flytta över en grön kabel kom bilhandlaren halvspringande och informerade vänligt att den där kabeln faktiskt också tillhörde den gamla bilen.
Hoppsan!
Men hur ska man kunna veta att just en grön kabel tillhör en speciell bil...?
Kollegan lyckades få igång den nya bilen igen - alltmedan hon påpekade "Säg nu ingenting, säg nu ingenting, jag måste få komma på det själv!" - men till slut kunde jag inte hålla tyst eftersom jag inte var så himla tänd på att hon skulle köra rakt in i slänten framför istället för att backa fint och snyggt ut där vi kom ifrån.....
"Ojdå, la jag inte i backen?"
Försäljarna, som nog följt hela proceduren, andades alldeles säkert lättat ut när vi lämnade området:)
Nja.
Vi hade i och för sig lovat att komma tillbaka meddetsamma med reservnyckeln till den gamla bilen...


Innan vi hämtade reservnyckeln körde vi emellertid och tankade samt tog en sväng och tittade på några felparkeringar som jag ändå skulle titta på. (Så jobbar vi, många bollar i luften, många flugor på smällen etc. etc.)
Mitt utanför skolområdet, där det råder både stopp- och parkeringsförbud, skrek jag till min kollega: "Stanna!".
På trottoaren satt en flicka och grät, hon gned sina handflator mot varandra och en liten cykel låg på gatan.
Jag rusade ut och frågade hur det var fatt men såg ganska snart att hon bara skrapat sina händer.
Det kom lite blod, men det var bara några skrapsår.
Jag lyfte upp cykeln på trottoaren och frågade om hon hade långt hem och om hon skulle klara att ta sig hem.
Som tur var hade hon en kompis med sig också och de skulle ha sällskap, så när hon lugnat sig lite började de att gå så sakta.
Piuh.


Reservnyckeln lämnades och jag hade bara ett sista prov kvar för min kollega.
Nämligen att BACKA in i parkeringsfickan;)
"Neeeeej, måste jag?"
"Japp! Det är inte så svårt. Vi har ju backvarnare och sidospeglar och allt. Prova nu!"
Och den som passerade vår parkeringsplats i eftermiddags har haft nöjet att se en väldigt snyggt parkerad bil :)


(Undrar hur det kommer att gå när jag ska övningsköra med var och en av mina döttrar? Eller. När de ska övningsköra och jag ska sitta bredvid. Det kommer aldrig att gå. Vi kommer att bli fruktansvärda ovänner. Tur att det är några år kvar. Fyra, vid närmare eftertanke. FYRA? Ja. Hehehehe.)