30 mil den 30 januari

30 mil i bil.
Nej.
Jag har inte kört till Göteborg.
Jag har bara varit en hängiven handbollsmorsa.
Så hängiven att jag först varit handbollspublik i Helsingborg och därefter i Ystad.
Om man känner till de här två skånska orternas placering, samt min egen hemort, så förstår man.
Hur enkelt man kan köra 30 mil sådär bara.
Tur att jag hade en hängiven handbollsfarsa - med stenkoll på de skånska vägarnas placering på kartan och deras förhållande till varandra - i passagerarsätet.
Eftersom jag hade halva laguppställningen i baksätet.
Hade känts så fånigt om vi behövt lämna WO för att jag hamnat i exempelvis Örkelljunga.


Förra gången jag var chaufför till just Helsingborg, så råkade jag följa efter en bil som inte alls tillhörde vår karavan, och körde åt ganska fel håll ett tag innan jag upptäckte det lilla missödet.
Hupps!
Men det var dimmigt den dagen.
Jättedimmigt.
Dessutom råkade jag lura bort en annan förälder - som tagit rygg på mig - så att han också fick en liten extra sightseeing.
Men vi blev vänner igen;)


30 mil i bil.
Man hinner diskutera ganska mycket under färdens gång.
Handbollspappan, som idag tjänstgjorde som min levande GPS (minus den monotona rösten "Vid nästa avfart - ta vänster") är också en av mina goda vänner.
Vi har känt varandra länge.
Samtalen lite mer äkta och förtroliga och man behöver inte låtsas.
Det är skönt.
Och befriande ibland.


När match nummer två var slut så kände både jag och handbollspappan att vi var väääääldigt nöjda och att vi inte alls skulle ha något emot att köra raka vägen hem till våra respektive familjer och soffor, och hålla lördagskväll.
Men se, det var inte alls vad våra medpassagerare hade i tankarna.
"Vi vill äta på Max!"
Hm.
Klockan var halv sju.
Men vad gör man inte för de små handbollsflickorna;)
När vi så satt där och glufsade på de Gällivarefödda hamburgarna tittade jag på handbollspappan och sa:
"Du. Kommer du ihåg vad vi gjorde en lördagskväll vid den här tiden för sisådär 15 år sedan?"
"Tjaaaa...." svarade han "Då hade man nog redan öppnat sin andra öl;)...."


Det är fascinerande med livet.
Vilka epoker eller skeden man liksom går igenom och att i vilken man än befinner sig finner den som helt naturlig.

Nu är jag helt slut.
Inte beroende på att jag varit på häftigt diskotek och druckit häftiga drinkar och gjort häftiga dans-moves hela kvällen.
Utan för att jag kört 30 mil, klämt en halv påse jordnötsringar (en tumme upp på den, bra jobbat Kristina), nattat två speedade 7-åringar (alldeles mycket senare än jag tänkt från början) och råkat smälla bagageluckan rakt i äldsta dotterns huvud (riktigt bra gjort...känner mig som "Veckans förälder")...


Imorgon ska jag ta det lugnt.
HAHAHA!
Med tre (minst) barn i huset?
Vem försöker jag lura;)