kommunala korridorer
klockan fyra i januari
strax innan det mörknar
Som min sinnesstämning för tillfället.
Idag var första gången på riktigt länge som jag åkt tåg tur och retur till Malmö helt UTAN intermezzon!!
Inte den minsta försening eller något!
Tror jag ska ringa Skånetrafiken imorgon och klaga.
Bara för att.
Jag RÄKNAR alltid kallt med förseningar i tågtrafiken.
Nu kom jag i jättegod tid till dagens kurs.
För jäkligt.
Det första jag noterade när jag satt och glodde ut på det trista januarilandskapet var stängslen.
Stängslen som kantar spåren eller är på väg att kanta.
Överallt.
Som tunnare gallergrindar med taggar överst.
Trafikverket arbetar förebyggande.
*hutter*
Det andra jag la märke till var tjejen snett mittemot.
Ganska ung.
Lurar i öronen.
Sms:ande.
Leende.
Men inget "Åh-vad-roligt-du-skriver-min-jätteroliga-kompis"-leende.
Nejnejnej.
Det var ett förälskat leende.
Ett sån't där leende man inte kan styra över, som sprider sig i hela ansiktet när man läser vad den man älskar skrivit till en.
Jag log inombords.
Och blev smått avundsjuk;)
Det tredje var tjejen med hunden.
Eller snarare "Tjejen-med-den-fula-besten-med-munkorg".
"Han är inte farlig, han är bara lite rädd" försökte hon inbilla folk som stod runt omkring på behörigt säkerhetsavstånd och darrade.
Rädd??
Yeah. Right.
Jag har varit på en del kurser/utbildningar å kommunens vägnar.
Det är intressant och lärorikt.
Men det som också är synnerligen intressant, det är att studera de andra kursdeltagarna.
Idag var det enbart kvinnor.
25 deltagande kvinnor från olika kommuner i landet samt två kursledare, varav en faktiskt var man.
25 deltagande kvinnor med en och samma arbetsuppgift men så fatalt olika.
Man liksom ser det.
Det är klädseln, vilken typ av frågor man ställer, hur man hälsar, ja kort sagt allt.
Det är riktigt intressant!
(Fast jag vill inte veta hur folk bedömer mig...;) "Mhm, poncho....snusar....ler artigt....är ganska tyst.....men STÄLLER OERHÖRT INTELLIGENTA OCH GENOMTÄNKTA FRÅGOR" ;)
Först var det registrering och kaffe.
Jag var inte på "socialt-småpratar-humör" och då blir man per automatik en outsider.
Jag satt där, typ dövstum, med min kaffekopp och stenhårda - säkert jättenyttiga stenugnsbakade brödskiva - med ekologiskt pålägg och bara var...tyst.
Någon kommenterade densiteten på spånskivan och ett litet artigt skratt följde.
Jag föll artigt och väluppfostrat in, men reste mig snart (lite för snart kanske?) och intog min plats i kurslokalen.
De fem kvinnorna vid mitt bord var riktigt trevliga.
Vi utbytte erfarenheter och tips och hela dagen förlöpte väl.
Lunchen var supergod och även kakan till eftermiddagskaffet.
(Sån't är viktigt.)
Pratade handboll med den kvinnliga kursledaren under en kaffepaus och ansträngde mig verkligen för det här chitchat:andet.
Ibland önskar jag att jag hade lite mer av mammas fina sociala kompetens.
Hon hade fixat de här 25 kvinnsen - OCH kursledarna - med bravur!
Herregud, hon hade inte hunnit med kursen;)
Nja.
Jag har blivit tystare med åren.
Jag var helt enkelt roligare förr;)
2009: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2009/01/tant-trettiofem.html
2010: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2010/01/morka-hemligheter.html
2011: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2011/01/och-annat-jag-kanske-inte-ar-lika-bra.html
2012: http://www.housemouse-sis.blogspot.se/2012_01_01_archive.html
2013: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2013_01_01_archive.html
2014: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2014/01/jalla-jalla.html
2015: http://chimichurri-sis.blogspot.se/2015/02/dromvarld.html
Jag är fyrtio-och-ett-halvt och min ryggsäck är tung.
Och nånstans där så blev jag den jag är nu.
Jonas !!
SvaraRaderaHon är nästan tillbaka !!
Läs och njut !!