Kaffe?

Det är viktigt att fika.
Alltså inte bara mysigt.
Utan viktigt.
På riktigt.
Har jag läst i tidningen.
Och allt som står i tidningen är sant;)
Jag läste hur som helst en liten notis där det stod att man genom forskning kommit fram till att fikapauser innebär så mycket positivt att man inte ska hoppa över dem.
Och vem tycker inte om att fika??

På mitt jobb har vi två fikapauser om dagen.
Får man tycka vad man vill om, men just under de stunderna flödar kreativiteten.
Ibland jobbrelaterat, ibland inte.
Men vi skrattar mycket.
Och trivs.
Och DET är viktigt på en arbetsplats.
Alla försöker vara med.
Ibland glömmer jag tiden när jag sitter och jobbar men då kommer det alltid någon kollega förbi och hojtar:
"Nu är det kaffe!!"
Javisst ja.
Och så ilar man iväg till fikarummet :)
Man vill ju vara med.
Där det händer.

För cirka två år sedan utsåg jag mig själv till trivselkommitté.
Jag tyckte fikarummet såg tråkigt och stillöst ut så jag fick lov att fräscha upp och pyssla lite.
Då blev det ganska fint.
Och var det ganska länge.
Efter jul har det verkligen sjangserat.
Gråtråkigt.
20 olika sorters koppar.
Tidningar som slängts lite här och var.
Trötta krukväxter.
Vårt fikarum behövde en ansiktslyftning.
Och.
Vår avdelning har växt så det vi hade räckte inte till.
Giltigt argument.

Vi är numera två personer i vår självutnämnda trivselkommitté.
Idag var trivselkommittén på inköpsutflykt.
En lång önskelista och en liten peng.
En kundvagn.
Två starka viljor.
Man hade kunnat få för sig att vi var ett par som skulle inreda vår gemensamma bostad, haha!
Vi klarade det galant måste jag säga.
Lite givande här, lite tagande där.
Effektiva som få fick vi dock sätta oss ner en stund efter drabbningen och - just det - ta en fika;)
(Och vara tacksammma för att kassörskan med den enormt strama minen, liksom ett spänt aggressivt drag kring munnen, byttes ut preciiiiis innan det var vår tur att lasta upp varor på bandet....Piuh. Jag har blivit utskälld av en kassörska en gång för att jag byggde "varuberg". "Oj, förlåt" sa jag och skärpte mig. Men så råkade jag lägga en vara på en annan och då röt hon till: "JAG SA TILL DIG!!! BYGG INTE VARUBERG!!!" Shit, så rädd jag blev. Så då la jag en vara, lät bandet gå en bit, la nästa, lät bandet gå en bit o.s.v. Tog en evighet.)

Ikväll har jag ägnat några timmar åt att "piffa".
Tror det blev bra.
Ville inte vänta tills imorgon.
Är ju lite som när man ska gratulera sina barn när de har födelsedag.
När de vaknar ska man ha hunnit förbereda överraskningarna!
Hoppas att det syns.
Det den förträffliga (och ödmjuka) trivselkommittén åstadkommit.
Längtar till morgondagens första fikastund då mina kolleger kommer att ställa sig upp och applådera.
Eller inte.
Men kanske säga nåt litet rart :)
Typ: "Kaffe?"