Inte visste jag att Lekland var så erotiska.......

En lång skön cykeltur ikväll när regnet tog en paus.

Jaha.

Då har man semester.

Plötsligt :)

Måndagskvällen var solig och varm.

Igår var det mulet och idag har det regnat.

Nästan hela dagen.

Vad göra?

Min semesterkassa är skral men sol och bad på stranden är gratis.

Så tänkte jag.

Puckad tanke.

När man semestrar i Sverige.

Jag fick tänka om idag.

Barnen röstade för Lekland och så fick det bli.

Fy.

Tycker inte om Lekland.

Stimmigt, hög ljudnivå och lite...smutsigt.

Och hutlöst dyrt.

345 riksdaler för tre barn!! (Nu ska vi stanna här länge barn så att vi utnyttjar varenda krona. Se så, lek på!)

Jag smugglade in medhavd frukt, kex och dryck.

Någon måtta får det vara på utgifterna...

Dock fick jag punga ut med nästan fyrtio spänn på en latte;)

Eftersom jag visste att flickorna skulle roa sig på egen hand hade jag packat ner boken "Femtio nyanser av honom" av E. L. James för att kunna fördriva tiden på ett bra sätt (?).

(Björn Hellbergs bok är nämligen utläst.)

Jag har hört mycket om denna "Femtio nyanser.."-bok.

Emellertid enbart i form av halvkvävda "Den är så hi-hi-hi...", och "Fniss, fniss..." o.s.v.

Men vad handlar den om egentligen??

Jo.

Sex.

Så mycket har jag förstått.

Jag läste cirka åttio sidor igår och när jag slog upp boken på Leklandet idag började det att hetta till.

Så att säga.

Jag har läst "Lady Chatterly's älskare" av D.H. Lawrence för många år sen, läst några av Jackie Collins tantsnuskromaner, eller Unni Drougge och Ulf Lundell för all del och förra sommaren försjönk jag i Björn Ranelids "Kvinnan är första könet".

Alla med innehåll av erotiskt slag.

Fast uttryckt på olika vis.

Jag tycker om när böcker är skrivna på vacker svenska.

Ulf Lundell skriver talspråkligt, men vackert.

Björn Ranelid skriver poetiskt, men vackert.

Även när de beskriver det mest intima blir det vackert utan att det för den sakens skull blir alldeles för banalt.

Jag läser aldrig utländska författare på originalspråk så därför är det viktigt att översättningen till svenska är bra.

Språket i "Femtio nyanser..." är varken högtravande som i Lady Chatterly eller romantiserat á la Hollywood utan känns tvärtom ganska enkelt och äkta.

Men.

Att sitta och läsa denna bok bredvid kvinnor och män - mammor och pappor som liksom jag hellre hade legat på stranden på sin ledighet - i min egen ålder, sittandes väldigt nära, blir ganska genant.

Eller vad sägs om:

"Nu tänker jag knulla er, miss Steele", mumlar han när han siktar ollonet rakt mot mitt kön. (Majj gadd! Här fick jag för säkerhets skull se mig över axeln både en och två gånger!) "Hårt" viskar han och tränger sedan in i mig med våldsam kraft.

"Aaah!" skriker jag och känner en konstig nypande smärta inuti mig när han tar min oskuld."

Alltså.

Jag blir inte generad över vad jag läser, utan över att någon skulle upptäcka vad jag läser!!!

Mitt i bollhavet så att säga.

Jag fick lägga undan boken.

Fortfarande är handlingen "snäll" men jag vet att det snart är slut på det.

Får bli ett nytt inlägg när jag läst ytterligare en bit...

Jag förstår ungefär vartåt det lutar nämligen...

Nej.

Generad blir jag inte.

Som sagt.

Alla vuxna som befinner sig på Lekland vet ju precis vad det handlar om.

Annars skulle vi inte suttit där;)

Det räcker förresten med att lyssna på P3 för att man ska skämmas.

Går inte att lyssna på den kanalen när man har barnen med i bilen.

Det är ett som är säkert.

På dagtid i P3 debatteras både det ena och det andra, inget är tabu och ord och uttryck som "kuk" och "fitta" och "ska man egentligen raka muttan?" är tämligen vanligt förekommande.

Eller.

I och för sig.

Jag skäms inte.

Jag förklarar ganska mycket för mina barn.

Tror inte på att dölja och ljuga.

Man kan liksom gå halvvägs och skämta till det lite;)

Det ska regna även imorgon.

För tredje morgonen i rad ska jag dock ge mig ut på en löprunda.

Ska bli en god semestervana.

Parkerar döttrarna framför tv:n och sticker ut.

Idag stannade jag till och köpte frallor på vägen tillbaka.

Lyxigt.

Eldar i spisen ikväll.

Problemet är inte att vi blir blöta när vi är ute.

Problemet är istället att vi inte kan torka blöta kläder när vi varit ute.

Därav eldandet.

Men det känns lite knasigt i slutet av juni...

Det var uppehåll en stund ikväll.

Vi cyklade en lång runda.

Till och med lilla L kan cykla själv nu!

Utan stödhjul!

Hon var så duktig.

Jag frågade henne under turen om hon var trött?

Hon svarade: "Lite, men det är bara att kämpa på!"

Snuttan :)

Den egenskapen har hon inte ärvt av sin mamma i alla fall...

Två av tre små flickor har slocknat.

Jag ska sätta mig - på behörigt avstånd - i soffan bredvid M och fortsätta läsa ;)

Som ett oskrivet blad...

Kärlek på Heden.

...ligger sommaren där och väntar på mig.
Föräldraledighet, semester och sen då...?
Den oundvikliga hösten.
Varför funderar jag på den?
Sommaren har precis börjat!!
Men.
Oron gnager.
Samma känsla som när jag tog studenten.
(Och DET var ju ett tag sedan ;)
Jag visste ingenting.
Vad händer nu?
Vilken väg ska jag gå?

En del människor kan hantera det och tycker att det är toppen att inte veta.
Jag är skitkass.
På att hantera.
Det.
Tänk om jag kunde vara sådär sorglös och obekymrad och avfärda allt med en axelryckning.
Så skönt.
Så enkelt.
Men jag lyckas inte hur mycket jag än försöker lura mig själv.
Maj och juni har varit fulla - verkligen fulla - av aktiviteter.
Jag har varit med.
Men ändå inte varit med.
Märkligt.
Jag ser mig själv på foto, leendes mot kameran - ofta med ett glas i handen, och undrar om det verkligen är jag...?
Varför ler jag?
Jag har faktiskt skrattat också.
Jo, jag har tränat på det, precis som jag skulle.
Men...
Jag har mycket att vara glad över, vore skamligt att påstå något annat.
Mina barn, mina älskade flickor, är mitt allt.
Mina underbara vänner, min underbara familj.
Men...

Min älskade vän A blev förkrossad härom kvällen när hennes hemgjorda bearnaisesås skar sig.
Jag blev precis lika ledsen.
Vi kämpade för att få den att gå ihop igen.
Det var skönt att gå in i sås-problematiken.
Att lämna vad-är-meningen-med-livet-frågeställningen och sjunka in i en sås ;)
(Som var fantastiskt god ändå!)
Eller att fälla en tår över att jag fick en garderobsdörr smackandes in i pannan precis innan jag skulle hem till A med familj.
Gjorde förbannat ont.
En liten bula som ömmar.
(Måste limma den där dörren).
Enkla, hanterbara små bekymmer.
Ge mig dem istället.
Give it to me baby!
Eller, som folk runtomkring diskuterar ständigt nuförtiden.
"Ska vi åka dit eller dit på semester?"
Det pikanta bekymret har jag inte.
För vi ska inte åka längre än till sommarstugan...
Och för första gången i mitt liv kan jag känna AVUNDSJUKA!
Riktigt obehaglig egenskap som definitivt inte är jag.
Men den ligger och gror.
Det gör den.
Och jag stänger av, men lyssnar och ler, och försöker glädjas åt andra.

Himlen är grå.
Men så länge det inte regnar kan det kvitta.
Ogräset måste tuktas.
Det är bara att göra det.
Fokusera.
På det.
Eller strykhögen.
Lika frekvent växande som kirskål, kvickrot och maskrosor...
Jag vet att det är förbannat tråkigt att läsa om gnällspikar som jag.
Men det är fritt fram att inte läsa.
Jag är inte ute efter sympatier eftersom jag är medveten om att jag inte förtjänar dem.
Självömkan är mitt signum.
Jag fortsätter le och hoppas att jag kan kliva ut i sommaren och verkligen känna så som man kan förledas att tro att jag känner.
På bild.

Dagens glädjeämne:
Jag skulle klippa gräset, men det har regnat, så jag slipper :)

Fyra arbetsdagar kvar.
Fyra FULLPROPPADE arbetsdagar kvar.
Sen ligger det där.
Bladet.

Tips från Pripps - värd en trisslott i Allers...

Rådäckning.

Efter jobbet.

Finurliga barn som kan smygfotografera med mammans Iphone.

Ofinurliga barn som glömmer att stänga av ljudet när de smygfotograferar med mammans Iphone.

Snälla barn som fotograferar mamman påklädd och i en någorlunda anständig position.

(De flesta bilder som de små liven tagit av mig är oftast ur grodperspektiv i en inte så anständig position i badrummet. Inte särskilt smickrande.)

Har varit på föreläsning hela dagen på trevlig konferensanläggning i skogen.

Vackert väder (fast det hade man ju i sanningens namn inte så mycket glädje av idag, inomhus ;), god mat och intressanta spörsmål.

Ett ämne jag tycker är riktigt fängslande.

Trots dessa goda förutsättningar hade jag efter två timmar makalöst svårt att hålla ögonen öppna.

Jag var nästan svimfärdig av trötthet.

Så grupparbeten kom som ett välkommet avbrott.

Och lunchen.

Efter en hel dag av förkovran, och lite daglig stress (vilket inkluderade beställning av glasögon till E, och ett bortglömt viktigt besök på Apoteket) var det inte konstigt att jag föll ihop en stund.

Lilloppan somnade (och jag lät henne göra det...) och de två äldre studsade ut i trädgården.

Skulle bara blunda liiiiiite.

Efter att jag öppnat limkork (på skitstor limflaska som E kom med till sovrummet. Har ännu inte kollat upp vad det är hon har limmat....), svarat på tusen frågor av både M och E och till sist hotfullt morrat: "LÅT MIG BARA FÅ VILA EN LITEN STUND!!" så hamnade jag i nåt slags medvetslöst komatillstånd.

Det var så sköööönt.

Att bara ligga där på sängen, höra barnen leka och fåglarna kvittra genom terrassdörren.

Att jag sen vaknade med ett ryck halvsex och kom på att vi skulle på avslutningskväll med E:s klass en halvtimme senare och att jag inte förberett någonting gjorde mig aningen stressad.

Kastade ner ett paket äckliga små skinnfria barnkorvar, en påse korvbröd, ytterst lite ketchup som fanns kvar i flaskan, tre helfabricerade chokladpuddingar, tre skedar, en flaska blandsaft, en hushållsrulle och en godispåse i en flott shoppingbag (Blank. Med snören), väckte den yngsta (som blev sur och vresig - vad annars?), ropade in de andra två för att minuterna efter stå resklara på våra cyklar.

Pust.

En liten detalj bara.

"Ta med grill" stod det visst.

Asch.

Barnen var så hungriga att vi åt rå korv med bröd.

Högst kulinariskt.

Ibland är jag en riktigt dålig mor :(

Men kvällen var fantastisk.

Alla föräldrar låg på filtar i solen och barnen lekte glatt.

Vad spelar väl det för roll att man får äta lite rå korv då och då;)?

Knappast ingen.

Väl hemma igen tog jag tagit i de något försenade kvällsrutinerna.

Barnen hade någon slags brunsvart beläggning över kroppen som var nödvändig att skrubba bort.

När vi klev in i duschen konstaterade någon att det inte luktade så gott...

Hm, tänkte jag.

När jag sen funderade vidare på att vattnet rann väldigt dåligt ner i brunnen slog det mig.

Rensa.

Golvbrunnen.

Kanske man skulle ta och göra?

Under en period av åtta månader har blonda hårsvall shamponerats och balsamerats ett oändligt antal gånger.

I en period av åtta månader har golvbrunnen aldrig blivit rensad.

Shit.

Hur har jag inte kunnat göra det?

Jo.

Det ska jag tala om.

Det är ett VIDRIGT arbete.

Jag tog upp del efter del av de - tidigare vita - plastbitarna och den sörjan jag håvade upp fick barnen att skrika av fasa och nästan börja kräkas.

Det såg ut som tång!

Det luktade som tång!

Fy fan.

Ska aldrig glömma det igen.

Angenämt litet pyssel en tisdagkväll.

Fast jag kan nog tänka ut en sådär trehundrasjuttioåtta andra saker jag hellre skulle göra...

Ett litet tips från en av dagens föreläsare:

Miljötänk?

Ett modernt påfund.

Läs sista meningen.

Haha :)

Dagens Tougher Than The Rest Ulf Lundell - Kärleken förde oss samman (TV 1989)

Vackraste visan nånsin
Till min bror och blivande svägerska <3