"Sitt inte och vänta på att inspiration och skrivlust ska komma till dig - för det kommer inte! Du måste bara sätta dig ner och börja skriva. Avsätt tid. Och skriv."
Läste jag i en spalt som handlade just om att komma i gång och skriva.
För den som har författardrömmar.
Det har i och för sig inte jag.
Jag tycker bara om att skriva.
Att knåpa ihop små texter.
Om stort och smått.
Kåserier.
Tid är ett nyckelord.
Tid att skriva behövs.
Tid att sitta i sina egna tankar, formulera dem snyggt och begripligt samt få dem på pränt.
Och så är det kravet.
Kravet jag ställer på mig själv att skriva underhållande och humoristiskt.
"Bed-to-bed"-historier är ju så mördande tråkiga...;)
(Av de inlägg som jag är mest nöjd med har jag hämtat inspiration från ett glas vin. Eller två... Fast det har jag aldrig läst som ett tips i någon "Kom-igång-att-skriva"-spalt så jag är inte säker på att det är helt politiskt korrekt;)
Idag är det min första semesterdag.
Jag är lagstadgat ledig från jobbet hela tre veckor!!
Inte från mina andra "åtaganden" dock;) (Laga mat, tvätta, skjutsa...)
Men min naiva lilla hjärna har fått för sig att tid - det finns det oändligt av när man har semester!
Ironiskt nog har jag blivit dunderförkyld!
Jag har inte varit förkyld sedan jag vet inte när?
Men nu!
Enligt en viss närstående låter jag som en kedjerökande alkis på nätterna.
Värri charming, indiiiiid;)
I min städ- och röjariver kom vi idag till kapitlet "Rensa-ut-gamla-kläder-och-skor-vi-inte-använder".
Resultatet hamnade i sopsäckar och fraktades tillsammans med trädgårdsavfallet, från lördagens enorma trädgårdssanering, på tippen.
Aaaaah.
Så skönt att bli av med lite barlast.
Precis innan vi skulle ge oss iväg till den här ortens absolut mest populära besöksmål knackade det försiktigt på dörren.
Utanför stod grannens äldsta dotter i pyjamas och såg förlägen ut.
Själv såg jag nog mest galen ut, med håret i tofs, gårdagens smink under ögonen och en sopsäck i ena handen...
I samma ögonblick som hon skulle öppna munnen för att säga något fick jag syn på sopgubben bakom henne - och han hade oturligt nog fått syn på mig - så jag väste:
"Kvickt! Kom in och stäng dörren!"
"VA?" sa hon och tittade konstigt på mig.
Och medan jag förklarade att jag inte riktigt sorterat min sopor enligt reglementet så muttrade sopgubben något ohörbart och spände demonstrativt ögonen i mig.
Jag drog igen dörren.
"Hej. Ursäkta att jag stör men jag undrar om du har extranyckel till oss? Jag och min kompis har låst oss ute...."
Extranyckel?
Nej.
Det hade jag ju inte.
Så jag fick be grannflickans kompis övervaka E och L som stod i duschen medan grannflickan och jag själv fick köra till grannfruns jobb för att få tag i en nyckel.
TUR att grannfruns jobb inte ligger mitt i centrum.
En ungdom i pyjamas och en galen kärring i shorts (det var inte direkt shortsväder...) som desperat knackar på ett vårdboende...vi hade kanske inte blivit utsläppta igen....och jag hade fått lite längre semester möjligtvis;)
Under tiden vi var på nyckeljakt hade det uppstått blodvite i duschen.
Hur är det möjligt trots att man bara lämnar hemmet en kort stund?
Jodå.
L fick en plötslig ingivelse att närstudera min rakhyvel och hyvlade därmed av ett litet lagom skikt av skinnet på tummen...
Suck.
I övrigt.
Har det varit en skön första semesterdag.
Till och med solen kikade fram bakom den sena (och totalt vitaminbefriade kokt-smaklös-korv-med-bröd) lunchen.
Min kropp absorberade samtliga strålar som försökte nå vår planet.
En arbetskamrat sa förra veckan:
"Jag har aldrig sett dig så blek vid den här tiden!"
Inte jag heller:)
Jag syns knappt mot vit bakgrund i en spegel...
Men nu är det på gång (i alla fall enligt E som uppdaterar sig på SMHI:s site en gång i timmen).
Solen!
Värmen!
Sommaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar