tisdag 13 oktober 2015

Fuck you - en normal hälsningsfras?

Föreställ dig att du att du är på ditt arbete, det där arbetet du är på varje dag i åtta timmar, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.
Just nu är du lite sugen på kaffe så du lämnar ditt kontor och promenerar iväg till fikarummet.
Flera av dina kolleger har tänkt samma tanke så det sitter fullt med folk runt fikabordet och det är således ganska trångt.
För att komma fram till kaffekokaren måste du därför be en kollega att dra in sin stol lite så att du kan komma förbi.
Du säger: "Dra in stolen för helvete, din rövknullare."
Din kollega svarar: "Det tänker jag inte göra ditt jävla miffo. Sug du din mammas fitta!"


.......


Känns det som att det meningsutbytet skulle kunna förekomma i verkligheten? På din arbetsplats?
Känns konversationen rimlig och trovärdig eller helt alldeles himla galen och overklig?


Man kan svara både ja och nej på ovanstående.
Vi skulle nämligen inte i vår vildaste fantasi kunna föreställa oss att tilltala en kollega - eller någon annan heller för den delen - på det sättet.
OM vi hade gjort det hade det nog inte dröjt många sekunder innan vi blivit inkallade till chefen för att få en välförtjänt tillrättavisning eller troligast en varning.
Hade vi fortsatt tilltala folk i samma otrevliga stil hade vi nog blivit av med jobbet.
Man FÅR INTE uttrycka sig på det sättet.
Det lärde vi oss redan under potträningen.
Eller?


HUR kan det då komma sig att föräldrar till en normalstor klass får ett mejl med en bilaga innehållande 44 (FYRTIOFYRA!!) ord/uttryck som inte lämpar sig varken i tal eller skrift? (Tja, ovan är ett litet delikat "smakprov" från bilagan...)
"Bifogar en lista över vilka ord som används i klassen. Läs och begrunda....Vi kommer att jobba vidare med detta!"


Jag blir bestört när jag får höra sådant här.
Tyvärr inte förvånad (eftersom jag själv arbetat som lärare i 10 år).
Är detta rätt?
Nej, det är inte rätt att använda de där uttrycken, det behöver man inte vara raketforskare för att svara på.
Men jag menar, är det rätt att SKOLAN ska arbeta med detta och är det rätt att BARNEN ska stå ut med ett sådant språk på sin arbetsplats?
Det finns två svar även på dessa frågor.
Till viss del ska naturligtvis ordval och språkbruk beröras i undervisningen.
Men är det verkligen skolans sak att lära ungarna att uppföra sig??
Ett rungande NEJ svarar jag på det.


Det är faktiskt min uppgift som förälder att lära mina barn att uppföra sig.
Punkt.
I skolan är det helt andra saker som ska skötas.
Till exempel ska en läroplan tjock som en tegelsten plöjas igenom, det ska strävas mot mål och mål ska uppfyllas.
Det är en förmån att få gå i skolan och lära sig saker. Eh. Ja.
Jag tycker - kalla mig gärna gammaldags men det bryr jag inte mig om det minsta - att själva utbildningen ska prioriteras.


(För att jag inte ska bli missförstådd så menar jag inte att skolan inte ska ta tag i språkbruksproblemet när problemet redan är ett faktum. Naturligtvis måste det lösas. Direkt.)


Jag är inte den typen av förälder som skulle avfärda en sådan här sak eller säga: "Ooooh, det kan inte vara mitt barn. Så skulle hon aaaaldrig säga."
Jag tillhör heller inte den kategori föräldrar som slår sig för bröstet och tycker att man minsann gör allting rätt och att ens egna barn aldrig gör några fel.
Då är man helt fel ute anser jag.
(Jag menar, vem rabblar inte upp alla tänkbara svordomar - dock ej könsord - man har i sitt register när man med full kraft kröker lilltån i ett bordsben....? Eller asch, det är kanske bara jag;)


Två saker funderar jag på nu:
Ett: Ska skolans verklighet skilja sig från resten av samhällets verklighet? Ska det vara tillåtet att kalla varandra för hora och bög i skolan men inte ute i arbetslivet? Varför ska inte samma regler gälla överallt? (Jämför med att du slår ner någon i kön på ICA respektive i kön i en skolmatsal...Handlingen är samma men inte konsekvenserna.)
Två: Hur ska vi komma tillrätta med detta språkbruk/dessa rådande attityder? (Tjaaaaaaa. Vi kanske ska börja med att ta tag i våra egna barn och inte låtsas att vi inte har ett problem. Vi har en tendens att framstå som så himla duktiga i alla andra möjliga sammanhang... Hm. Man kanske skulle anordna en gala, samla in en herrans massa pengar, och satsa lite på vett & etikett i skolan? För vi kan inte bagatellisera det här. Längre.)




För dig som inte förstått poängen, så ska det givetvis låta så här, både på din egen arbetsplats och på dina barns:


Föreställ dig att du att du är på ditt arbete, det där arbetet du är på varje dag i åtta timmar, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.
Just nu är du lite sugen på kaffe så du lämnar ditt kontor och promenerar iväg till fikarummet.
Flera av dina kolleger har tänkt samma tanke så det sitter fullt med folk runt fikabordet och det är således ganska trångt.
För att komma fram till kaffekokaren måste du därför be en kollega att dra in sin stol lite så att du kan komma förbi.
Du säger: "Ursäkta, skulle du kunna dra in din stol lite, så att jag kan komma förbi?"
Din kollega svarar: "Naturligtvis ska jag göra det, sådär ja, kommer du förbi nu?"











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar