Jag arbetar heltid.
För att jag måste.
Men även för att jag tycker om mitt jobb.
Men det är klart att jag skulle vilja ha mer än fem veckors semester.
Tänkte jag aldrig på när jag var lärare.
Hur det känns att ha 25 futtiga dagar att fördela på ledighet.
Jag är väldigt rädd om de här lediga betalda dagarna.
Funderar noga igenom var de ska infalla.
Funderar noga igenom var de ska infalla.
Helst på sådana dagar när det är sol och varmt och skönt.
Men det finns ju aldrig någon garanti för det.
I Sverige.
Och det är i just Sverige jag är ledig.
Så är min livssituation just nu.
(Inte för att jag inte får lämna landet, mer ekonomiska skäl...;)
När man arbetar heltid och har tre små barn som man vill hinna umgås med krävs ett visst mått av planering.
"Förr" var jag väldigt strukturerad och organiserad och hade koll.
Med det vill jag ha sagt att så är det inte längre.
Men jag försöker.
Trots det missar jag den ena saken efter den andra...
Trots dubbla kalendrar och post-it-lappar:)
Hur som helst.
Mina flickor bor hos mig varannan vecka.
Det är ett ganska bra upplägg.
Om än ganska intensivt.
En sak vill jag dock understryka:
Jag har sällan eller aldrig dåligt samvete för att jag inte har tid för mina barn!
Vi gör allting tillsammans de dagar de bor hos mig.
Veckan som gått har varit extremt intesiv och aktivitetsfylld.
Även en aktivitet utan barnen var inplanerad.
Nu är det ett faktum.
Nu har jag tre "stora" barn.
Tre skolbarn.
L fyller 6 år och ska börja i förskoleklass efter sommaren.
Efter 10 år ska vi lämna vår fina dagmamma!
Mitt hem ser oftast ut som en katastrofzon efter en barnvecka.
Det är mest M som stökar ner.
Jag får smärre utbrott varje dag.
Hotar, tjatar, mutar.
"Jag lovar att städa. Sen."
Det där "sen" infinner sig aldrig.
Så vem städar?
Jo.
Jag.
Tänk så irriterad jag är över alla fuktiga ihopknölade badlakan, använda trosor infösta under garderober för att det är för långt till tvättkorgen, hårborstar och hårsnoddar utspridda, kläder på golvet istället för i garderober, grus på golven, frukostdisk på soffbordet.
Kommer jag att sakna det?
Kommer jag att be mina så småningom vuxna döttrar komma hem och knöla ihop några badlakan, slänga ett par-tre trosor under soffan, trampa in med leriga skor ett par varv i vardagsrummet liksom av sentimentala skäl när jag sitter där ensam i mitt radhus ?
Grymt imponerad av att man kan springa 2,1 mil på 1:09:58!!
Nästan lika imponerande som att jag klarat ut den här veckan...
Dock med mamma som stöd/"hare".
Igårkväll måste tagit priset.
SJUKT stressigt när vi kom hem efter löploppet (se nedan).
Jag var svettig redan innan men efter ett par ruscher upp och ner för trappan åkte klänningen av.
Och jag fortsatte loppet i bara underklänningen.
Mamma bara stirrade nästan utan att kommentera.
"Svarta trosor? Ska du verkligen gå ut och slänga sopor sådär?"
Jag är förtjust i mina "tantklänningar".
Se här, en röd...
...en gul...
...en blå...
...en grön...
...och en rosa :)
L skötte uppvärmningen :), E sprang 1000 m på 6 minuter och M på 5:13!!
DET är jag mycket stolt över!
Mammas töser <3 <3 <3
"Mamma, kan vi höra den skånska?" tjatar E och L varje gång vi åker bil.
"Jag förstår vad dom sjunger" säger L "jag förstår skånska".
Och så sjunger vi allsång, alla fyra, till "Finns det nån annan" med Perikles och Anna Hertzman.
Allt känns så tomt jag går runt här i tystnaden
ensam i kärlekens hus
Jag fingrar på bilder med minnen av oss
jag behöver en ledstjärnas ljus
Tankarna blandas med smaken av tårar
i hjärtat finns bara du
Säg mig
finns det nån annan, finns det nån annan nu
Nätterna plågar mig stirrar i taket
jag önskar du låg tätt intill
Utanför fönstret där rusar det timmar
här inne tycks tiden stå still
Vänder mig om och försöker att sova
i hjärtat finns bara du
Finns det nån annan, finns det nån annan nu
Finns det nån annan, nån annan som älskar dig så som jag
Försökte att nå dig igår men du sa
Lämna ditt nummer och ha en bra dag
Solen går upp väcker världen till liv
i min dröm ligger du tätt intill
Utanför fönstret där rusar det timmar
här inne tycks tiden stå still
Det känns lite bättre men hjärtat det gråter
du finns här 24/7
Säg mig finns det nån annan, finns det nån annan nu
Imorgonbitti ska jag sova ut.
Oj, så skönt det ska bli :)
Men jag saknar redan mina fina flickor.
Har suttit på jobbet idag och tänkt på E som kom i morse och sa - mitt i all stress - "Mamma, jag har dukat fram frukost precis som du brukar göra".
Kom ut i köket, och blir nästan löjligt tårögd varje gång jag tänker på det, och så var allting framdukat, fint och prydligt.
Ett mammahjärta kan svämma över av kärlek för en sån sak.
Suck <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar