Bufo bufo

"MAMMA!!! MAMMA!!! MA-MAAAAAAAA!!!!"

L?

Vad hade hänt?

Slagit sig??

Snubblade yrvaket upp för trappan, in till den illvrålande dotterns rum, flämtade förskräckt:

"Vad har hänt?? Vad är det?????"

"Titta på det här klippet mamma! Kolla! Hahahaha!"

Klipp?

Ha ha ha???

L låg i sängen med sin Ipad, helt oskadd och glad.

Jag blev tokig.

Trodde verkligen att det hänt något allvarligt.

Suck.

Efter frukosten började jag packa.

Det tar tid att packa för fyra personer till två veckors vistelse i stugan.

Det tar tid för att man hela tiden blir avbruten samt för att det är svårt att packa för en semester i Sverige.

"MAMMA!! MAMMA!!! MA-MAAAAAAAA!!!!"

Följt av skrik, gråt och handgemäng.

(Here we go again.....)

Jag rusade uppför trappan.

E var i upplösningstillstånd och tårarna sprutade.

L var som uppslukad av jorden....

E hulkade fram någon förklaring om Ipad och spel och nån "jävla lillasyster som hon skulle döda".

Okej.

Jag hade också blivit väldigt irriterad om jag kämpat för att samla ihop 3500 pengar och jag haft en lillasyster som suttit bredvid mig och av ren neslighet helt plötsligt tryckt på knappen "Köp" på min Ipad och köpt gula öron för 2000......

Jag stod på E:s sida i den konflikthanteringen.

Samt konfiskerade Ipads.

Suck.

Och så var jag ganska trött igår.

Den här fotbollen.

I söndags kämpade jag för att hålla mig vaken hela matchen.

Och så slutade den oavgjort!!

Mäh!

Oavgjort = förlängning i trettio minuter.

Toppen.

Men jag ställde in "Sleep 30 min" på sovrumstelevisionsapparaten.

Oavgjort.

Fan.

Fick öka sleep-tiden en aning.

Men.

Såg inga straffar ändå.

ZZZZZZZZZ.

Hur som helst - trots några utredda världskrig och kilovis med grus i ögonen vilket i sin tur kanske innebar en något förkortad stubin hos undertecknad så var bilen mot alla odds packad och klar tre timmar efter att frukostdisken ställts i diskmaskinen.

Jag är världens sämsta på att packa.

Bagageutrymmet var proppfullt.

Och då hade ändå mamma och pappa kört cyklarna till stugan innan....

Bara en enda gång har jag packat snålt.

När vi var i Thailand för sisådär 14-15 år sedan.

Då hade vi inga barn.

Och vi hade vant ressällskap.

Som berättade vad som skulle packas och inte.

Så jag hade en fet back-packerryggsäck som jag knölat ner allting i.

Sommarkläder mest.

Men även en tjocktröja (alla som varit i Thailand vet att just tjocktröja är en fullständigt onödig sak att packa) och hårfön.

Yes box.

Dock inte plattång.

Ingen hade ännu tagit patent på denna utomordentliga uppfinning.

Vilket innebar att jag med mitt självlockiga hår i hög luftfuktighet gick omkring med konstant knullrufs under två veckors tid.

Väl framme i stugan försökte jag så förflytta innehållet i bagaget till stugan.

Det gick sådär.

"Vi är hungriga!!!! Vi vill äta lunch!!!"

Äta?

Lunch?

Suck.

Jajadå.

Lämnade allt, promenerade till kiosken och åt varsin strut med två delade kulor = fyra smaker.

Barnen noterade surt att kulstorlekarna minskat avsevärt i omfång.

Mamman noterade ungefär lika surt att glasspriset däremot ökat i omfång.

Nyttig lunch.

Ibland kanske jag inte förtjänar utnämningen "Veckans husmor"....

Man handlar inte rationellt när man är stressad och pressad!!!

Men.

Man blir en ganska populär mamma.

I åtminstone en kvart eller hur lång tid det nu tar att äta en kulglass.

När allt var inhängt, nervikt och undanstuvat anlände min fina väninna A med sina tre barn.

Vi vuxna satte oss ner och tog en kopp kaffe medan barnen rusade ner till havet.

Aaaaah.

Och så skyndade vi oss att undanröja sex Ipads.

Haha.

Nej.

Men vi skulle gjort.

Om vi haft facit i hand;)

Spenderade några sköna timmar vid havet och sedan ytterligare några på en väldigt trevlig restaurang vid hamnen.

Vi promenerade både dit och hem - tog 30 minuter enkel resa - vilket visade sig vara ett mycket klokt fattat beslut.

Både jag och A lever i villfarelsen att vi är "småbarnsmammor".

Det är vi inte.

Längre.

Den yngsta i vår skara är 6 år.

Och klarar mycket väl av att gå.

Vi sjöng nästan hela vägen - blir roligare då - och emellanåt fördes små kloka insiktsfulla samtal mellan halvlingarna.

I, 7 år: "Jag vill bli pensionär. Då behöver man inte göra någonting!"

L, 6 år: "Då kan man bara slappa!"

(Okej...? För ni jobbar ju verkligen hårt just nu....)

Efter det gemytliga restaurangbesöket försvann barnaskaran in i lillstugan, kopplade ihop sina paddor och var borta flera timmar utan minsta skrik, bråk eller slagsmål.

Jag och A slog oss ner på verandan, tände stearinljus och förlustade oss på ostbricka och rött vin.

Idyll:)

Idag utbröt dock stora Bufobufokriget.

Det var då vi ångrade att vi inte dragit upp riktlinjerna för våra små gullungar lite tidigare.

Aja.

Man kan inte alltid vara en perfekt mor:)