Ulf Nilsson - Little By Little

Smolk i glädjebägaren....

Skolfrågor.
Finns mycket att säga, tycka, debattera.
Alla har gått i skolan - därför kan alla säga att de är experter på just ämnet skolan.
Vi som är utbildade pedagoger, vi får faktiskt säga att vi är lite mer experter.
Sju stycken.
Som håller ihop efter de där tre och ett halvt åren på lärarhögskolan.
Vi träffas tre gånger om året.
Äter gott, dricker gott och pratar.
Om skolfrågor.
Mycket.
Blir naturligtvis så.
Ingen av oss sju arbetar dock som det vi är utbildade till - nämligen klasslärare.
Tre av oss har helt hoppat av karusellen.
De fyra som är kvar står på ett sätt bara med ena benet bakom katedern.
Fast knappt ändå.
Forskartjänst, vikarierande rektor, fackliga frågor på halvtid, resurspedagog.
Undrar hur många av de andra vi gick tillsammans med på utbildningen som fortfarande arbetar som klasslärare.
Om de ens började?


När jag hör de stundtals livliga debatterna om olika synsätt på lärande, om elever, om föräldrar, om budgetar, så lutar jag mig tillbaka och andas ut.
Av lättnad.
Lättnad att jag tog steget och stängde dörren till klassrummet.
Jag får lite perspektiv på problem och problem.
Mitt största bekymmer på jobbet inträffade igår när jag gick från cafeterian.
På fredagar är det kokta ägg (fredagsbonus) och då blir det lite mer att balansera på lilla sladdriga papptallriken.
Ska man då också vara vår assistent behjälplig och får för sig att man ska ta posten från postfacket på väg tillbaka till kontoret, ja då är katastrofen ett faktum.
SPLASCH!
Så ligger smörgåsen med kaviar upp-och-ner på golvet.
Och ägget hittade en annan väg.
FAN!
En stor jävla kladd med kaviar som man fick torka upp medan folk gick småfnissandes förbi.
Ja.
Det var ju ROLIGT!
(Men ingenting jämfört med vad jag fick ta del av igår.
Jag blir mörkrädd.)


Ungefär lika roligt som att jag blev fotograferad av en fartkamera på väg från gårdagens middag.
FAN!
Igen.
På exakt samma ställe som för ett-och-ett-halvt år sedan.
Hur kunde det hända?
Jo.
För att jag aldrig kör till de här träffarna.
Och vad kan man dra för slutsats av det?
Jag ska dricka vin.
I fortsättningen.
Precis som jag brukar.
Inte köra bil :)

Nut funny but flappy

För att det inte ska uppstå fler incidenter (incident = arbetskamrat bjuder på kaka innehållandes nötter) har jag gjort ett förtydligande.
Fast den tredje och sista raden har inte jag skrivit...

Igår tog jag med en muffins till jobbet.
Tänkte att jag skulle äta den till eftermiddagskaffet, noga och långsamt, medan alla tittade på;)
För att de liksom skulle få känna hur det känns.
Varje gång.
Jag sitter och tittar på.
Medan de andra smaskar i sig.
Nötkakor:)
Tyvärr satt jag helt ensam vid fikabordet.
Typiskt.
Fick inte riktigt den effekt jag hade tänkt...:)

Min chef fyller år idag.
Plötsligt susade han förbi mitt rum och ropade:
"Kom! Du måste hjälpa mig!"
Jag sprang efter, ut i fikarummet.
"Vad ska jag hjälpa dig med??"
"Vi måste vispa grädde och skära upp kakan!"
Vi??
Men.
Ja.
Det är ju ändå födelsedag;)
"Inga nötter i den här va?" frågade jag glatt och förhoppningsfullt.
"Nej nej, bara Polly!"
YES!
Plopp.
Nåt nötaktigt trillade ur kakan när jag skar i den.
"Men.........vad är det HÄR då??" sa jag och kände en begynnande humörsvängning.
"Hmmmmmmmm......jag får ringa min fru.........."
Det var cashewnötter.
Jaaaaaaaaaaaaaa.
Tog den största biten.
Och blev skitmätt.
Bara för att...;)

Det är inte min telefon nedan.
Men tillhör någon jag känner.
Den skulle man vilja lägga vantarna på;)

Där satte jag mig själv i klistret...

Jag har ett extremt dåligt närminne.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet exempelvis, lägger jag det jag ska komma ihåg att ta med mig på hallmattan, kvällen före.
För att bara kliva över det när jag stiger ut genom dörren på morgonen...
"Hm, vad är det som ligger där? Och varför ligger det där? Jaja, det kollar jag i kväll...."
Och jag vet inte hur ofta det händer att jag sätter mig i bilen efter jobbet och kör hem.
Fastän jag egentligen skulle hämta upp barnen på vägen...
Och när jag väl kommer ihåg att jag SKA hämta dem, då har jag glömt var jag lämnade dem på morgonen...
(Gäller framförallt den yngsta som är på olika ställen varje dag, ordinarie dagmamman, extradagmamman eller i samlingslokalen...)
Likadant när jag ska åka och handla.
Då måste jag ha en inköpslista.
Jag kan inte ens komma ihåg en enda sak, om det skulle vara så att jag kör iväg för att handla just den enda saken.
När jag kommer fram till affären sitter jag kvar en stund i bilen och funderar på varför jag är där....


Vi håller på att renovera kontoret på jobbet.
Vår avdelning har "växt" och vår arbetsplats har varit ett ålderdomshem.
Det behövdes verkligen en uppfräschning.
Det vimlar av hantverkare av alla de slag och det är lite allmänt stimmigt.
Men fint blir det!
Bland annat läggs det en ny matta.
Golvläggarna lägger platta efter platta med en slags heltäckningsmatta.
Nej.
Inte heltäckningsmatta i den bemärkelsen men det är i alla fall inte plast eller trä.
Först stryker de den gamla fula plastmattan med lim och sedan placerar de mattbitarna jämnt och fint.
En dag höll de på med detta precis utanför mitt rum.
Jag skulle springa ut från rummet och kopiera och en av mattläggarna som noterade mitt raska marscherande halvskrek:
"Trampa nu inte i limmet!!"
"Nej, nej" svarade jag med en ton som ungefär uttryckte "Tror du jag är helt dum eller?"
Fast vad hände när jag kom ilande tillbaka?
Satte foten rakt i limmet....
Naturligtvis.
Och likadant lite senare på dagen.
Idag, när de höll på att lägga matta i vårt fikarum, kom jag i väldigt hög hastighet för att hämta dagens tidning.
Jag såg hur mattläggaren liksom var på väg att öppna munnen för att säga något...men....försent...
Då hade jag redan satt båda fötterna i klistret och liksom gleeeeed fram till bordet.
"Faaaaaaaaan...." väste jag samtidigt som jag halkade in i bordskivan.
Båda mattläggarna, en elektriker och en snickare liksom stannade upp i sina rörelser och bara stirrade.
Och tänkte.
Säkert.
En massa saker som jag nog inte hade velat höra...
Och som för att rädda mina fina högklackade stövlar hoppade jag blixtsnabbt tillbaka upp på en mattbit.
Och halvfastnade i den.
"Men alltså....." sa mattläggaren uppgivet som satt på golvet vid mina fötter "Stå nu stilla där och försök torka av fötterna så får jag riva upp den mattbiten och lägga en ny...."
Generat traskade jag därifrån.
Inte på lätta steg.
Nej.
Sulorna högg ju tag i mattan vid varje steg, "schlop, schlop"....
Sedan satt jag stilla på min kontorsstol och skämdes.
Fortfarande är det lite klistrigt på golvet i mitt rum.
Men det måste ju torka någon gång.....

Inga bilder men många ord!

Nej.
Bilder är kört.
Går inte att lägga in från den här datorn.
Det gör det däremot från min andra.
Men då går det inte att skriva...!


Så jag får försöka knåpa ihop en "målande" text....
Synd.
En del saker går inte att beskriva utan tillhörande bild...


Nåväl.


Idag blev jag uppringd av en reporter från lokaltidningen - igen.
Man kan vara inställd på att det man säger ska vändas emot en.
Eller rättare sagt mot kommunen.
Så är det alltid.
Kommunen är alltid dum.
Allting är kommunens fel.
Men idag var det fanimig långsökt.....
Alltså.
Jag blir så trött.
I korta drag: Det är kommunens fel att varubudbilar blir bestulna.
I långa drag: Läs Skånska Dagbladet imorgon....


Den senaste tiden har bestått av handboll, jobb och träning.
Mestadels.
Äldsta dottern har matcher i princip varje helg.
Det har varit tidiga morgnar, matsäckar och högar med tvätt.
Men handboll är en trevlig sport - så det är ett kärt besvär.
Och som jag säkert påtalat tidigare.
En publikvänlig sport.
För föräldrar.
Varmt och torrt.
Kaffe i pappmugg.
Socialiserande med andra föräldrar.
Mina barn får inte syssla med issporter.
Har förbjudit dem.
Hade frusit häcken av mig;)
En lördag var vi på annan ort.
Flera matcher skulle spelas.
Matcherna dömdes av unga klubbdomare.
Men inför vår sista match hade de unga bytts ut mot en äldre strikt herre!!!
Plötsligt stod han där.
Med strumporna ordentligt uppdragna över knäskålarna.
(Vi föräldrar satt nästan i givakt av respekt!)
Några motståndarföräldrar hade klagat på våra tjejers "tuffa spel" så de ringde in en mer erfaren visselblåsare...
Det blev tre gula kort och en varning på tio minuter.
Bara för att.
Så våra flickor kämpade inte bara mot motståndarlaget utan även mot domaren.
Skandal.
Men de vann.
Stort.
Dubbel seger:)


Livliga diskussioner.
Kan man ta del av.
På min arbetsplats.
Om allt.
Precis allt.
Igår diskuterades till exempel ett förslag ett riksdagsparti lagt fram om att andra än samerna skulle få bedriva renskötsel.
Så klantigt.
Att få 17000 väljare emot sig.
Inför valet.
Om jag uppfattade rätt.
Inte alltid man gör det.
När man hamnar mitt i en diskussion.
Idag var det kilopriset på saffran som avhandlades.
På grund av att när jag nyligen fick ett nytt skrivbord hittade några gamla julklappar bakom mitt gamla.
Saffransskorpor.
Från 2012.
De smakar allt annat än saffransskorpor.
Damm till exempel.
Men mina kolleger knaprar i sig och ser glada ut.
Om någon ställer fram en skål med godis till halvtiokaffet är skålen tom till halvtrekaffet.
Fast ingen har tagit något.
För alla går på LCHF-dieter och andra konstigheter.
Själv kör jag på "ta-vad-som-finns-i-kyl-frys-och-skafferi-hemma"-dieten.
Så havregrynsgröt är frekvent förekommande.
Häromdagen både till frukost och lunch.
Därför blev jag så glad när en kollega annonserade att:
"I eftermiddag bjuder jag på en jättegod kaka!"
"Ooooh" sa jag "Vad är det för en jättegod kaka??"
"Pecannötpaj" svarade hon och log med hela ansiktet.
Mhm.
Så medan de andra mumsade tog jag en snus.
Och kaffe.
Som vanligt.


Jag följer inga tv-serier för tillfället.
Finns liksom ingen som fångat mitt intresse.
Såg dock deltävling ett av melodifestivalen i lördags.
Tre väninnor var här.
Vi hade tillsammans nio barn.
Beställde pizza, hade fyllt upp snacksskålarna till barnen och bubbelvinet till mammorna;)
Och en väninna hade med sig fjäderboor.
Dyra var de, berättade hon.
100 spänn styck.
Mm.
Hade man aldrig kunnat tro.
Eftersom de där boorna fanns ÖVERALLT sedan alla gått hem.
Jag dammsög klockan elva på kvällen.
Till och med i min säng hittade jag fjädrar!!!
Måste tänka ut en lämplig hämnd tills nästa gång jag hälsar på hos henne.
Har funderat på "Ostbollar åt alla"......
Och medan vi mammor och barn satt i tv-soffan satt alla papporna på plats på Arenan i Malmö.
Herrklubb kallar de det.
Men man blir ju tveksam..;)


Men fick ett stänk av glamour i gårkväll.
Var på kundkväll hos en väninna och frisör.
Jag vann en frågesport!!!
En goodiebag, med presentkort på massage och några hårprodukter.
Blev så glad att jag nästan började gråta!
Ja.
Jag vet.
Lite överdrivet...
Men satte guldkant på min vardag.
Trots att jag och väninnan fick rata vinet som bjöds.
Träning väntade.
Jag har köpt årskort på mitt "gamla" gym - känns underbart!
Aerobics - som jag saknat.
Framförallt musiken.
Känns som man är på förfest.
Varje kväll ;)
Och igår - när en vän hade passet - hade han givetvis stoppat in en låt från lördagens deltävling.
Den låt - den enda låt - jag röstade på.
Men som inte gick vidare.
Vi fick öva in coola moves.
Ja, shit så coola vi såg ut:)
Ska visa mina flickor.
Fast de blir väl knappast imponerade...


De hade nog inte heller blivit så imponerade av att jag gick med spräckta jeans på jobbet igår...
Jag såg att det var en liten spricka på ena bakfickan.
Så jag tog en lång blus över.
(För har man väl ålat sig i de där skinnyjeansen så ålar man inte så lätt ur dem igen...)
Glömde dock att hålla koll på att blusen stannade där den skulle.
Men det var det en arbetskamrat som så försynt påpekade.
Så snällt.
Inte som min första klass jag hade en gång.
Hade nya snajdiga - tighta - jeans på jobbet.
Gick och handlade på Ica när arbetsdagen var över.
Åkte hem.
Och upptäckte att jeansen var helt spräckta i r*ven....
Dagen efter var det en liten rar gosse som räckte upp handen:
"Det såg jag igår fröken, men jag sa ingenting, hihihi."
Men tack.


Mia på Grötö.
Följer inte.
Men skulle vilja.
Ser ibland.
Ikväll är Josef Fares med.
Honom känner vi ju till;)
Det är ju hans fel - indirekt - att jag lärt små fyraåriga gossar runda ord;)


Sammanfattningsvis - inga bilder men många ord!

Saknad....

Det kommer, det kommer.....
Ska bara jobba lite och sån't ;)

Trött

Hur kan man vara så trött.
Som jag är.
Just nu.
Jag skulle kunna sova hela dagen.
Känns det som.
Jag går ju faktiskt - oftast - och lägger mig i tid.
Men man ska ju somna också.
Det är där det fallerar.
Jag är mätt.
Jag har tränat.
Jag läser en stund.
Släcker lampan.
Mm.
SOV DÅ!!
Nej.
Inte ikväll heller.
Klockan passerar midnatt.
Och ringer för tidigt.
Jag ställer om den - så otroligt korkat!! - och blundar liiiiite till.
Idag höll jag på att glömma ställa om...
Då hade jag kommit till jobbet vid lunchtid.
Och fått jobba till åtta ikväll.
DET är jag ju inte så sugen på...
Det är några veckor sedan jag hade sovmorgon.
Varit mycket med barnen och handboll.
Och så fick jag ett mail.
M har handbollsmatch, tredje helgen i rad, på söndag.
Samling åtta!!!
Hurrraaaaa!!!
Men intresset överväger.
Jag vill titta på hennes matcher...
Kan man köpa sömn?
Berätta i så fall var...
Tar en pall.....