030105-030106

Man kan tala om snökaos.
För mycket snö var det.
Tjocka vita fluffiga vallar omgav den slingriga vägen hem till M och T en bit utanför byn.
Jag körde, J satt bredvid mig, A och F i baksätet.
Trettondeafton skulle firas med ärtsoppa och punsch med bästa vännerna.
Ärtsoppa ville jag inte äta.
Punsch fick jag inte dricka.
Jag var gravid.
Med mitt första barn.
Det blev en mycket trevlig kväll.
Som vanligt i den kretsen.
Jag läppjade på mitt glas med punsch och vi skojade om att jag kunde dricka den utan problem eftersom "ungen ändå var färdigutvecklad"...
Jag drack naturligtvis inte, men ingen av oss hade barn, och vi visste inte vad det skulle innebära.
Hemfärden gick i sakta mak, ännu mer snö hade fallit under kvällen.

På morgonen, dagen efter, kände jag mig lite konstig, olustig.
Hmm.
Punschen;)?
J var redan ute med traktorn och skottade snö.
Jag gjorde te och smörgåsar och la mig i soffan.
Kroppen ville inte riktigt gå igång.
F kom och hälsade på, satt och drack kaffe och pratade med mig.
Jag låg stilla i soffan i min vanliga pyjamas som inte förmådde täcka magen.
F tyckte att jag krampade konstigt med tårna, haha!
Emellanåt kändes det lite molande i magtrakten, och jag hade rätt mycket mage...
J stack in huvudet och sa att han skulle skotta på våra andra fastigheter och hemma hos K och M eftersom vi senare skulle dit på 30-årsuppvaktning.
Han bad också F hålla ett öga på mig...
Det gjorde F med besked.
Han ringde sin äldre syster och rådfrågade henne om mitt tillstånd.
Två gånger!
Hon, som var en erfaren mor, påstod att jag hade värkar.
F blev lite blek om nosen, där satt han ensam med mig.
Men, rådig som han var, började han klocka mina värkar, som blev tätare och mer intensiva.
När J återvände hade jag duschat, fått på mig kläder, flätat håret och tagit fram den berömda "väskan".
Mitt te och mina smörgåsar stod orörda kvar på soffbordet.
Jag satt böjd över badkarskanten.
Jag hade ont.
Jag var nervös.

Det hade slutat snöa, solen strålade, det var gnistrande vackert.
Bilfärden mot Lund gick fort och under tystnad.
Så när som på mina skrik.
Har J berättat.
Jag hörde dem inte.
Jag vet heller inte vilken hastighet han höll...
Strax efter ett blev vi inskrivna på KK.
Jag sa att jag ville ha "allt" som kunde bedöva smärtan.
Det hanns inte med.
Vid fem kom hon ut.
Vår första lilla dotter!
Och liten var hon, 3 kg och 48 cm!
Tre veckor för tidigt född.
J:s tårdränkta ansikte vid min sida, den lilla skrynkliga söta vid mitt bröst.
Magiskt.
Vi ringde våra föräldrar.
Min mamma svarade: "Är ni på väg, matchen börjar när som helst!?"
(Min bror skulle spela handbollsmatch och vi skulle suttit i publiken.)
"Du har blivit mormor!"
Tystnad. (Ovanligt faktiskt.)
Sen: "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH".
Tror inte någon på den arenan missade denna storslagna nyhet ;)

Innan vi kom till patienthotellet stod mamma, pappa och brorsan redan där och väntade :)

Imorgon fyller M 10 år!
I 10 år har jag varit mamma!
Otroligt.
När man tänker efter.
Och jag blir rörd när jag undrar vart alla dessa år tagit vägen.
Jag tycker inte om att tiden går så fort.
Livet.
Jag är en sån som slarvar med livet.
Med tiden.
Låter den bara gå.
Utan att göra något vettigt.
Jag har ångest över det.
Jag har ångest över det mesta faktiskt.
Och just för tillfället äter den nästan upp mig.
Ångesten.
2013 kunde ha börjat bättre...
Jag kanske skulle ha som mål att utnyttja tiden, livet, bättre.
Som jag gjorde förr.
Då var jag effektiv.
Inget lämnades åt slumpen.
INGET.
Pappa har föreslagit att jag skulle återinföra whiteboardtavla.
Det är kanske ingen dum idé ändå.
Men så hånad jag blev för min förra ;) så har jag varit lite avvaktande...
Mina bästa vänner, de som kärleksfullt hånade, finns kvar och de hånar inte längre.
Istället är de oroliga för mig.
De står som en mur runt mig och tar hand om mig, plockar upp mig när jag faller.
Utan att jag ber om det.
Ni vet vilka ni är <3 och jag vill bara säga att jag är tacksam.

Ikväll är det ingen snö.
Skönt.
Ska dock inte köra bil.
Mamma hämtar mig.
Trettondeafton blir en lugn och stilla kväll.
Stjärnorna ska ses, jag blir bjuden på middag.
Perfekt.
Imorgon blir det kalas hela dagen!
Tio år ska firas.
Rejält :)

Färdigjulat!

Firat i dagarna fem.

Pust.

Nu får man hämta andan lite.

Snart nyårsafton.

Uppesittarkväll med god vän och Bingolotto.
Julafton med fina familjen.
Juldagen med några andra goda vänner, klackarna i taket.
Annandagen med både gamla och nya bekantskaper, drinkar och glam.
Mellandag med bandyspel, pizza och musik.
Jag är definitivt färdigjulad nu efter att ha städat bort gårdagens spår efter fest!
Pust.
Igen.
Igår bestämde jag mig för att överraska flickorna med simhallsbesök som de tjatat om så länge.
Då ville inte äldsta dottern följa med!
Hon ville hellre gå på julrea med mormor!?
Jaha.
Jag tog med mellingen och minstingen i alla fall och de var sugna på plask och lek.
Problemet är.
Bara jag själv.
Jag är aldrig speciellt sugen på badhus.
Dels för att jag alltid fryser och dels för att bad för mig antingen innebär motionssimning eller svalka efter varma timmar på en badstrand.
Aldrig stoj och stim i en klorerad bassäng.
Så jag förberedde mig på att gå runt och frysa ett par timmar;)
Tog med en hood-tröja för säkerhets skull som jag gömde mellan badlakanen.
Dock var det inte så kallt så det gick bra att bara stå på kanten i bikini och övervaka döttrarnas glada lekar i bassängen.
Tills.
Fyraåringen föreslog att vi skulle åka vattenrutschkana.
Eller föreslog?
Snarare befallde.
Iiiiih.
Vattenrutschkana!!
Höjd, fart och kallt vatten.
Brukar det innebära.
Men det fanns inget att be för.
Skranglig jävla trappa fick man klättra upp i.
Jag vågade inte titta ner.
Tyckte jag skymtade några lösa skruvar, gaaaah!
Det gick inte fruktansvärt snabbt så det var okej.
Fyraåringen tjöt av lycka, sexåringen stod nedanför trappan och tjurade eftersom hon inte alls ville åka.
Kallt?
Jepp.
Fy fan.
Hela knoppen knottrades.
"EN GÅNG TILL MAMMA!!! WOOOHOOOO!!!"
Mmm.
Jag fick ställa upp.
Till slut tröttnade hon och jag kunde glida ner i den varma bubbelpoolen.
Sen blev det hood-tröja resten av besöket.
Inga andra föräldrar hade det.
Kan jag säga.
Hur klarar de av att INTE frysa?
Kanske för att de trängdes MED sina barn bland hundratals färgglada frigolitleksaker i barnpoolen.
Jag såg knappt vattnet på grund av alla leksaker och småbarnsföräldrar och småbarn.
Tror många tyckte att just igår var en bra dag att besöka badhus.

Summan av kardemumman:
Mycket trevliga, sociala, roliga, lediga dagar.
Och det bästa av allt, det är fyra till ;)

God Jul!

Alla förberedelser är gjorda.
Tror jag.
Använde inga post-it-lappar så det är möjligt att en del fallit i glömska.
Vet bara att pappa varit här och lastat av en väldig hög med mat.
För ätas ska det göras.
Och frossas i julklappsöppnande.
Snart kommer de.
Mina nära och kära.
Mamma, pappa, pappas moster, flickorna, flickornas pappa, morbror, två kusiner, och ena kusinens pojkvän.
Mysigt!
Igår hade jag uppesittarkväll med en nära vän.
Vi spelade Bingo-lotto!!!
Men vann inget...
Åt nygriljerad julskinka.
Gott!!
Nu sitter jag här och samlar mig inför julaftonsdrabbningen ;)
Julevangeliet ligger framme.
Alltså, vårt eget julevangelie, Ulf Lundells "Sömnen", kapitel 14.
Underbar läsning.
Speciellt när min morbror läser högt!
Tomten kommer också.
Jadå.
Jag ska hämta honom för renarna är förkylda och ligger nerbäddade.
Nej.
Nu ska stearinljusen tändas och julmusiklistan tas om från början...

God Jul! <3

Nyjja blåua tåssårr

Jag förmår inte.
Att vara pedagogisk och sansad när jag blir väckt KVART I FEM...
Fyraåringen med ilsken röst:
"VIKEN LUCKA SKA JAG ÖPPNA IDAG??? MAMMA???"
Jag (med om möjligt ännu ilsknare röst):

"BGRSDHKGJTRFKHJLÖPTRFVBUBGFDRGGSKITERVÄLJAGIGÅOCHLÄGGDIGUNGE!!!!"
Tur att man har bra "theme-songs" i bilen så att man blir på gott humör igen...
Och på Fritids: NYA BLÅA TOSSOR! WOW! JAG HAR ALDRIG HAFT HELT NYA!

Det kunde varit jag...

Jag svängde ut från Konsums parkering.
Jag var inte ensam om det.
Det kom bilar från alla håll som skulle köra på samma lilla gatstump.
Helst samtidigt.
Dessutom stod bilar parkerade på båda sidor längs med trottarerna.
Det var ett smärre trafikkaos på lilla orten.
Spänning en måndagkväll med andra ord.
Jag kom ingenstans.
INGEN kom någonstans.
Min tidsplan hade inget utrymme för trafikstockning.
Bara uttrycket "trafikstockning" i vårt lilla centrum får en dock att dra på mungiporna;)
Och jag lyssnade på The Sounds "Painted By Numbers" så just väntan irriterade inte mig så mycket.
Det var mer att jag skulle hinna hämta flickorna i tid...
Så vad stod på?
Jo, ett par-tre bilar framför stod en bil helt stilla.
Precis mitt i vägen och precis vid stoppskylten.
"Cause we've all been painted by numbers...la la la..."
Jag försökte se vad som försiggick där framme och då såg jag en liten man som sprang runt sin bil och försökte fylla på bensin ur en bensindunk.
Inget mer hände.
Vi stod blickstilla.
Jag sneglade mot parkeringen på vänster sida och smidde en liten plan mot att köra upp på gångbanan och mot enkelriktat.
Tur att det förblev en plan.
Jag kunde föreställa mig rubrikerna.
"Parkeringsansvarig kommuntjänsteman..." Nej.
Inte.
Inte en bra idé.
Föraren i bilen framför mig började tappa tålmodet.
Förstod jag.
Då han började gasa lite morrande - ni vet - och försöka trycka sig igenom bilen som var framför honom som stod efter bilen som stannat.
Kloge.
Som man säger på skånska.
Hann lyssna en bra bit in på "Gangnam Style" innan bilen näst längst fram upptäckte att han kunde passera det havererade fordonet på vänster sida...
Tack!
Tack!
När jag kom fram till den lille mannen var jag tvungen att hissa (tänkte skriva veva, men kom på att det tillhör en annan tidsålder...) ner rutan och fråga om han behövde hjälp.
Inte för att jag är speciellt godhjärtad.
Och inte för att jag hade kunnat hjälpa honom.
Utan bara för att det hade kunnat vara jag själv som stod där!!
Igår.
Tog sig min lilla bil uppför stooooora låååånga backen på bara ångor.
Jag har alltid undrat om tanken på min bil rymmer 60 eller 70 liter?
59,47 liter.
Fyllde jag på.
TÄNK om jag fått bensinstopp där uppe på backen igår.
Kul.
Jag kan se mig själv springa ut på vägen och flaxa med armarna och ringa hysteriskt och skrika efter hjälp.
På en gång.
Nu sa den lille mannen emellertid att han redan ringt efter hjälp men att han var glad för att jag frågade.
Piuh.
Jag fortsatte.
"Oppan Gangnam Style...."

December - årets snabbaste månad!

Jag vet att februari är det.
Kortaste månaden alltså.
Men det känns som att december går dubbelt så fort.
Det är alla de här hållpunkterna.
Första advent och julskyltning.
Andra advent och julbord.
Tredje advent och lucia.
Fjärde advent och hundra julfester med barnen.
Kanske inte i kronologisk ordning.
Men ändå.
Julklappsinköp.
Jag var väldigt nöjd efter förra helgen.
Jag var också väldigt naiv.
Hur kunde jag tro att jag var "klar"?
Tillåt mig att skratta rått och hånfullt åt mig själv - HA HA HA.
Efter dagens inköp är jag klar.
Nästan.
Julkalendern.
Den ultimata nedräknaren.
Julkalendern på TV är bra i år tycker jag.
Tycker barnen också.
Och det är ju tur.
De är ju målgruppen.
Julgran.
Hutlöst dyr.
Men kädd och klar.
Tack vare pappa.
Jag trodde att jag kunde själv.
Ännu ett hånskrattsanfall.
Jag kunde inte.
Jo, om jag hade föredragit en liggande gran.
Eller möjligen stöttad mot skrivbordet.
Fast jag förespråkar en julgran upprätt.
Ger ett så slarvigt intryck om den ligger ner...
Julmusik.
Går varm i Itunes.
Varvad med "Så mycket bättre".
Älskar "Så mycket bättre".
Fällde nästan en tår igår efter sista avsnittet för säsongen.
Tur att "Stjärnorna på slottet" snart tar vid.
Julprogram på TV, se ovan.
Julmat.
Just det.
Det ska man ha.
Ska ta tag i den biten kommande vecka.
Julutflykt.
Är äldsta dottern och hennes pappa iväg på.
Körde imorse, är framme nu.
En hel vecka ska de åka utför - härligt!
Julfilmspremiärer.
Lite före jul men ändå - The Hobbit.
Såg jag i torsdags!
Jag kan inte vara objektiv för jag älskar Tolkien.
Miljöerna, det engelska språket, sagan.
Vackert, mycket vackert!
Ja.
Listan med prefixet jul kan göras lång.
Man kan ju hitta på vad som helst!
Allt blir så mycket ljusare, roligare och lättare med ett litet jul- framför :)
Och ändå hade jag kunnat låta det passera någorlunda obemärkt förbi.
Det är bara en fantastisk anledning att lätta upp en mörk period av året.
Är jag cynisk?
Ja.
Dock bevittnade jag en händelse häromdagen som gjorde mig varm i hjärtat.
Två av våra A-lagare, ett par, i byn satt och vilade sig utanför Systembolaget.
Märkta av sina härjade liv satt de ändå så fridfullt och småpratade med varandra och hälsade på alla som korsade deras väg.
En man kom ut från spritbutiken med ett flak öl i famnen.
När han gick förbi paret sa han - först till kvinnan men hon avböjde erbjudandet - och sedan till mannen "Du ser törstig ut, God Jul!" och gav honom en av sina öl.
A-lagaren sken upp och tackade så mycket.
Jag log.
Samtidigt som jag inte kunde låta bli att fundera på om det var en bra eller dålig gärning...

Huvudet under armen...

...har jag.
Kan man säga.
När jag jobbade som klasslärare fanns det inte mycket som irriterade mig så som när föräldrar glömde packa ner frukt, packa gympapåsar eller utflyktsväskor till sina barn.
"HUR kan man glömma??" morrade jag för mig själv.
Och eventuellt ett par, tre...åtta, tjugo gånger i lärarrummet;)
Tja.
Även solen har sina fläckar.
Även JAG - trebarnsmamman med helårsprenumeration på post-it-lappar - kan göra misstag.
Jo.
Igårkväll skrev jag inga lappar.
Inga alls.
Då glömmer man.
Att mellantjejen har utedag och ska ha matsäck och sittunderlägg med sig till skolan.
Det har hon varje onsdag.
Utom idag.
För att hennes mamma inte skrev någon post-it-lapp.
Fy fan vad genant.

Igår när jag ätit lunch så trippade jag glatt - men inte så lätt eftersom jag ätit stekt sill med potatismos och skirat smör - över torget för att gå in och handla på Konsum.
Handla med vad kan man fråga sig...?
Handväskan, med plånboken i, hängde kvar på stolen.
På lunchrestaurangen.
Jag halvsprang liiiite panikartat tillbaka.
Någon hade lämnat in den till kassan.
Piuh.

Jag har även glömt att "efterspänna efter tio mil".
Upptäckte jag idag.
Inte ofta jag hör hur min bil låter eftersom vi alltid har disko.
Men idag.
Lät bilen som en gammal symaskin.
Men hur fasiken efterspänner man?
Och med vad?
Jag har en hammare, två skruvmejslar, en tumstock och skiftnyckel i min s k verktygslåda.
Tror inget av ovanstående duger...
Får nog be om hjälp.
Så inte hjulen trillar av.
Eller nåt.

Hm.
Får nog sluta skriva här och fokusera på morgondagens lappar...