Variationer i traditioner?

Inte snaps. Vodka lime. Gott.

Vi gör det till midsommar.
Vi gör det till jul.
Vi gör det till påsk.

Äter sill.
Och dricker snaps.

Allt runt omkring, kulprydda granar - blombeklädda stänger - fjäderpyntade björkris, allt det där är bara täckmantlar.

Vi vill äta sill och dricka snaps och sjunga små lustiga visor med enkla texter;)
Och helst vill jag då äta mammas och pappas stekta inlagda och dricka Bäska Droppar och Skåne Akvavit.
Hej hopp och Helan går!
Men visst är det TREVLIGT!
Vi umgås och äter och dricker och firar ;)

När man har barn.
Är traditioner viktiga.
Mina barn har frågat massor av gånger om de får påskägg...
Och det är väl klart att de får.
Lika självklart som att de får julklappar på julafton och födelsedagspresenter på sina födelsedagar.
Så ska det vara.

Förra året mådde jag inte så bra när påsken kom.
Det gör jag i år.
Vill jag bara poängtera.
Men den kommer så snabbt!!!
Påsken alltså.
Det var ju julafton igår.
"Och julen varar än' till påska"

På jobbet är det vansinnigt mycket just nu.
Jag är så snurrig att jag knappt vet vad jag gör och vad jag ska göra.
Rör ihop dagar och tider och möten.
Allt i ett enda påskkoma...
Hinner inte ens träna!
Och då är det allvar....
Förra veckan skippade jag till och med ett träningspass till förmån för något annat!! (Typ oxfilé, vin och trevligt sällskap...)
Inte likt mig.
Inte alls.
Kanske börjar bli normal ;)
Nåja.
Hoppas på vår nästa vecka.
För mina fönsterrutor behöver putsas.
När man kommer hem från jobbet SER man ju inte ut genom fönstren, trots att det är härligt ljusa kvällar...
Och så har jag ju blivit med trädgård.
Hm.
Igen.
Snön ligger kvar.
Tänkte sätta penséer i krukor och vårpynta.
Får avvakta lite tror jag.

En arbetsdag - hektisk sådan - kvarstår, sedan är det FYRA dagars ledighet.
Underbart!

Glad jul och god påsk och Sjung hopp fadderallan leeeeeej!

Fika fram utvecklingen

NY TEKNIK 7 november 2012:

"Ett bra it-system eller trevliga kaffepauser? Det är frågan för ambitiösa företag. För effektiv kunskapsöverföring pekar svaret mot köket.

Det finns inte en magisk nyckel till framgångsrik kunskapsöverföring inom företag. Men det finns viktiga ingredienser som ändå är extra viktiga för att det ska ske. Det anser Anna Jonsson, lektor vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet /.../

- I mina studier har jag sett att medarbetare lär sig och utvecklar kunskap, bland annat genom att gå bredvid andra medarbetare. Även samtal i formella och informella möten, till exempel fikapauser, är viktiga, säger hon."

SKÅNSKA DAGBLADET, nån gång 2010-2010 (fantastisk källhänvisning...):

"FIKA MER
Det är en ny undersökning som visar att det finns ett samband mellan fikaraster och effektivitet på arbetsplatsen. Genom att pausa i jobbet och samtala och socialisera på ett avslappnat sätt med våra kolleger förhöjs stämningen och därmed effektiviteten."

Kvällsbry(n)

Stående ovationer.
Konfettiregn.
Och trumpetfanfar.
Nästan i alla fall.
ALLA har kommenterat fikarummets förvandling.
I positiva ordalag.
Roligt!
Vänta bara tills gardinerna kommer med posten om några veckor.
Men dem får min käre kollega ta åt sig äran för.
Allt annat tog jag åt mig.
Haha.
Trots att vi var två som valde i butiken.
Så var det jag som bar alla påsarna
(Som han hade packat. Är det typiskt manligt att ta så få påsar som möjligt och trycka ner så mycket som möjligt i dem så det nästan är stört omöjligt att marklyfta dem och dessutom ska man vara skiträdd att påsarna ska gå sönder för att det är så mycket i dem??)
Det var också jag som diskade allt nytt porslin och pyntade....
Så ja.
Jag sög åt mig allt beröm, hehehe....

Dagens tips.
Sätt inte färg i ögonbrynen för att sedan glömma bort det eftersom man ser på Molanders på Svt Play i 43 minuter....
Trodde jag.
Det gick bra!
Jag ser inte ut som en ilsken clown.
Var nog ett gammalt paket jag fick tag i.
Syns nästan inte alls.
Så det blev fel på det hållet.
Synd att man ska vara född med blonda ögonbryn och fransar.
Samt tur att det finns smink.
Så jag får revidera dagens tips.
Sätt i färg i ögonbrynen och låt den sitta i cirka 43 minuter.
Det händer inget.
Använd ögonbrynspenna.

Kaffe?

Det är viktigt att fika.
Alltså inte bara mysigt.
Utan viktigt.
På riktigt.
Har jag läst i tidningen.
Och allt som står i tidningen är sant;)
Jag läste hur som helst en liten notis där det stod att man genom forskning kommit fram till att fikapauser innebär så mycket positivt att man inte ska hoppa över dem.
Och vem tycker inte om att fika??

På mitt jobb har vi två fikapauser om dagen.
Får man tycka vad man vill om, men just under de stunderna flödar kreativiteten.
Ibland jobbrelaterat, ibland inte.
Men vi skrattar mycket.
Och trivs.
Och DET är viktigt på en arbetsplats.
Alla försöker vara med.
Ibland glömmer jag tiden när jag sitter och jobbar men då kommer det alltid någon kollega förbi och hojtar:
"Nu är det kaffe!!"
Javisst ja.
Och så ilar man iväg till fikarummet :)
Man vill ju vara med.
Där det händer.

För cirka två år sedan utsåg jag mig själv till trivselkommitté.
Jag tyckte fikarummet såg tråkigt och stillöst ut så jag fick lov att fräscha upp och pyssla lite.
Då blev det ganska fint.
Och var det ganska länge.
Efter jul har det verkligen sjangserat.
Gråtråkigt.
20 olika sorters koppar.
Tidningar som slängts lite här och var.
Trötta krukväxter.
Vårt fikarum behövde en ansiktslyftning.
Och.
Vår avdelning har växt så det vi hade räckte inte till.
Giltigt argument.

Vi är numera två personer i vår självutnämnda trivselkommitté.
Idag var trivselkommittén på inköpsutflykt.
En lång önskelista och en liten peng.
En kundvagn.
Två starka viljor.
Man hade kunnat få för sig att vi var ett par som skulle inreda vår gemensamma bostad, haha!
Vi klarade det galant måste jag säga.
Lite givande här, lite tagande där.
Effektiva som få fick vi dock sätta oss ner en stund efter drabbningen och - just det - ta en fika;)
(Och vara tacksammma för att kassörskan med den enormt strama minen, liksom ett spänt aggressivt drag kring munnen, byttes ut preciiiiis innan det var vår tur att lasta upp varor på bandet....Piuh. Jag har blivit utskälld av en kassörska en gång för att jag byggde "varuberg". "Oj, förlåt" sa jag och skärpte mig. Men så råkade jag lägga en vara på en annan och då röt hon till: "JAG SA TILL DIG!!! BYGG INTE VARUBERG!!!" Shit, så rädd jag blev. Så då la jag en vara, lät bandet gå en bit, la nästa, lät bandet gå en bit o.s.v. Tog en evighet.)

Ikväll har jag ägnat några timmar åt att "piffa".
Tror det blev bra.
Ville inte vänta tills imorgon.
Är ju lite som när man ska gratulera sina barn när de har födelsedag.
När de vaknar ska man ha hunnit förbereda överraskningarna!
Hoppas att det syns.
Det den förträffliga (och ödmjuka) trivselkommittén åstadkommit.
Längtar till morgondagens första fikastund då mina kolleger kommer att ställa sig upp och applådera.
Eller inte.
Men kanske säga nåt litet rart :)
Typ: "Kaffe?"

Jag har inte försvunnit!

Jag har bara haft väldigt lite tid.
Eller brist på idéer.
Och prestationskrav.
De flesta bloggare har ju något slags tema de återkommer till i sina inlägg.
Jag har inget tema.
Ja, i så fall mina barn.
Kruxet är att äldsta dottern börjar bli så stor och medveten att hon inte vill att jag lämnar ut henne.
Hon uttrycker inte det så, men det är så hon menar.
Så allt roligt mina barn säger eller hittar på, känner jag att jag inte kan skriva om lika självklart längre...
Jag känner också ett krav på mig att jag måste vara rolig.
Och för tillfället tycker jag inte att jag är så rolig ;)
Visst händer det roliga saker - och tråkiga med för den delen - men det är liksom inte ha-ha-roligt...
(Jämför fun - funny...)
På jobbet är det roligt, händer en massa nya spännande saker, men inget jag kan berätta.
Älskar mitt jobb, det är oftast full rulle, den ena dagen är inte den andra lik, men att återge en arbetsdag.
Nä.
Så.
Vad återstår att berätta?
Jo.
En klassiker.
Vädret.

Jag längtar till våren.
Liksom alla andra vintertrötta glåmiga själar.
Man är liksom alltid så trött i februari, det känns som att det varit vinter i evighet.
Varje år likadant.
Och så kommer mars, lite trevande, och så april och så tjoff! och sen rullar det på med fågelkvitter och lövsprickning och vårskor till flickorna och utflykter och skolavslutning och midsommar och så är semestern plötsligt här.
Jaha.
Vart tog tiden vägen?
Mars börjar emellertid bra.
Tre helger i rad med inbokade roligheter.
Jag behöver roligheter.
Vem gör inte...?
Har inte varit så mycket sjuka barn (mina syftar jag på då alltså) i vinter - peppar, peppar - och jag hoppas att det inte blir det heller.
Försäkringskassan har jag bara behövt ringa ett fåtal gånger.

En sak jag undrar över angående just denna myndighet.
När man ringer, och har knappat in cirka hundra val för att komma rätt, säger en röst (eller åtta olika):
"Välkommen till Försäkringskassans kundtjänst. Du är samtal nummer 384, beräknad väntetid är ca 12 min. Just nu är vi 78 handläggare som arbetar för att ta emot ditt ärende."
Paus.
"Du är samtal nummer 279, beräknad väntetid är 11 minuter. Just nu är vi 83 handläggare som arbetar för att ta emot ditt ärende."
Paus.
"Du är samtal nummer 211, beräknad väntetid är 10 minuter. Just nu är vi 72 handläggare som arbetar med att ta emot ditt ärende."
Men alltså.
Hur kan det tillkomma 5 handläggare på en minut för att ytterligare en minut senare försvinna 11???
Vad gör de då??
När jag äntligen kommer fram till en handläggare och framfört mitt ärende är det mer regel än undantag att de avslutar med:
"Du vet väl att du kan logga in på Mina sidor för den här tjänsten?"
Oh yes.
Det vet jag.
Men jag vill inte;)
Hahahahahaha!

Mitt hus.
Kan jag också skriva om.
Det ser ungefär likadant ut som när jag flyttade in i oktober.
Utemiljön ligger i träda eftersom jag alltid är inomhus.
Men jag trivs bra och har landat.
Så kan jag nog sammanfatta det.
Man hinner inte så mycket när man kör iväg till jobbet klockan sju på morgonen och kommer hem tio timmar senare.
Men.
Upptäckte av en händelse en sak idag.
Stod i köksfönstret med en kopp kaffe i handen och tittade ut på gatan.
Grannarna mitt emot hade fått nya soptunnor!!
Plural ja.
SoptunnOR.
Gick ut och kastade en blick på övriga grannars uppfarter.
ALLA hade två sopkärl, märkta "1" och "2".
Fast inte jag.
Jag har samma gamla smutsiga tunna.
Hm.
Vad har jag missat??
Är det straffet för att jag inte sorterar?
Så.
Nu var det erkänt.
Nu skulle jag ju i och för sig kunna lätta på principen att inte sortera i och med att jag inte har några blöjbarn längre - för då var det omöjligt att sortera...
Plus att jag fick reda på hur det egentligen gick till med det där sorterandet.
Var ju bara bluff från början.
Det är säkert annorlunda nu.
Men jag kan ändå inte släppa att jag är utesluten ur sorterarsällskapet...

Värre saker händer ju.
Till exemepel att jag försover mig i morgon om jag inte omedelbart slutar blogga och går och lägger mig...

Så...god natt :)

030105-030106

Man kan tala om snökaos.
För mycket snö var det.
Tjocka vita fluffiga vallar omgav den slingriga vägen hem till M och T en bit utanför byn.
Jag körde, J satt bredvid mig, A och F i baksätet.
Trettondeafton skulle firas med ärtsoppa och punsch med bästa vännerna.
Ärtsoppa ville jag inte äta.
Punsch fick jag inte dricka.
Jag var gravid.
Med mitt första barn.
Det blev en mycket trevlig kväll.
Som vanligt i den kretsen.
Jag läppjade på mitt glas med punsch och vi skojade om att jag kunde dricka den utan problem eftersom "ungen ändå var färdigutvecklad"...
Jag drack naturligtvis inte, men ingen av oss hade barn, och vi visste inte vad det skulle innebära.
Hemfärden gick i sakta mak, ännu mer snö hade fallit under kvällen.

På morgonen, dagen efter, kände jag mig lite konstig, olustig.
Hmm.
Punschen;)?
J var redan ute med traktorn och skottade snö.
Jag gjorde te och smörgåsar och la mig i soffan.
Kroppen ville inte riktigt gå igång.
F kom och hälsade på, satt och drack kaffe och pratade med mig.
Jag låg stilla i soffan i min vanliga pyjamas som inte förmådde täcka magen.
F tyckte att jag krampade konstigt med tårna, haha!
Emellanåt kändes det lite molande i magtrakten, och jag hade rätt mycket mage...
J stack in huvudet och sa att han skulle skotta på våra andra fastigheter och hemma hos K och M eftersom vi senare skulle dit på 30-årsuppvaktning.
Han bad också F hålla ett öga på mig...
Det gjorde F med besked.
Han ringde sin äldre syster och rådfrågade henne om mitt tillstånd.
Två gånger!
Hon, som var en erfaren mor, påstod att jag hade värkar.
F blev lite blek om nosen, där satt han ensam med mig.
Men, rådig som han var, började han klocka mina värkar, som blev tätare och mer intensiva.
När J återvände hade jag duschat, fått på mig kläder, flätat håret och tagit fram den berömda "väskan".
Mitt te och mina smörgåsar stod orörda kvar på soffbordet.
Jag satt böjd över badkarskanten.
Jag hade ont.
Jag var nervös.

Det hade slutat snöa, solen strålade, det var gnistrande vackert.
Bilfärden mot Lund gick fort och under tystnad.
Så när som på mina skrik.
Har J berättat.
Jag hörde dem inte.
Jag vet heller inte vilken hastighet han höll...
Strax efter ett blev vi inskrivna på KK.
Jag sa att jag ville ha "allt" som kunde bedöva smärtan.
Det hanns inte med.
Vid fem kom hon ut.
Vår första lilla dotter!
Och liten var hon, 3 kg och 48 cm!
Tre veckor för tidigt född.
J:s tårdränkta ansikte vid min sida, den lilla skrynkliga söta vid mitt bröst.
Magiskt.
Vi ringde våra föräldrar.
Min mamma svarade: "Är ni på väg, matchen börjar när som helst!?"
(Min bror skulle spela handbollsmatch och vi skulle suttit i publiken.)
"Du har blivit mormor!"
Tystnad. (Ovanligt faktiskt.)
Sen: "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH".
Tror inte någon på den arenan missade denna storslagna nyhet ;)

Innan vi kom till patienthotellet stod mamma, pappa och brorsan redan där och väntade :)

Imorgon fyller M 10 år!
I 10 år har jag varit mamma!
Otroligt.
När man tänker efter.
Och jag blir rörd när jag undrar vart alla dessa år tagit vägen.
Jag tycker inte om att tiden går så fort.
Livet.
Jag är en sån som slarvar med livet.
Med tiden.
Låter den bara gå.
Utan att göra något vettigt.
Jag har ångest över det.
Jag har ångest över det mesta faktiskt.
Och just för tillfället äter den nästan upp mig.
Ångesten.
2013 kunde ha börjat bättre...
Jag kanske skulle ha som mål att utnyttja tiden, livet, bättre.
Som jag gjorde förr.
Då var jag effektiv.
Inget lämnades åt slumpen.
INGET.
Pappa har föreslagit att jag skulle återinföra whiteboardtavla.
Det är kanske ingen dum idé ändå.
Men så hånad jag blev för min förra ;) så har jag varit lite avvaktande...
Mina bästa vänner, de som kärleksfullt hånade, finns kvar och de hånar inte längre.
Istället är de oroliga för mig.
De står som en mur runt mig och tar hand om mig, plockar upp mig när jag faller.
Utan att jag ber om det.
Ni vet vilka ni är <3 och jag vill bara säga att jag är tacksam.

Ikväll är det ingen snö.
Skönt.
Ska dock inte köra bil.
Mamma hämtar mig.
Trettondeafton blir en lugn och stilla kväll.
Stjärnorna ska ses, jag blir bjuden på middag.
Perfekt.
Imorgon blir det kalas hela dagen!
Tio år ska firas.
Rejält :)

Färdigjulat!

Firat i dagarna fem.

Pust.

Nu får man hämta andan lite.

Snart nyårsafton.

Uppesittarkväll med god vän och Bingolotto.
Julafton med fina familjen.
Juldagen med några andra goda vänner, klackarna i taket.
Annandagen med både gamla och nya bekantskaper, drinkar och glam.
Mellandag med bandyspel, pizza och musik.
Jag är definitivt färdigjulad nu efter att ha städat bort gårdagens spår efter fest!
Pust.
Igen.
Igår bestämde jag mig för att överraska flickorna med simhallsbesök som de tjatat om så länge.
Då ville inte äldsta dottern följa med!
Hon ville hellre gå på julrea med mormor!?
Jaha.
Jag tog med mellingen och minstingen i alla fall och de var sugna på plask och lek.
Problemet är.
Bara jag själv.
Jag är aldrig speciellt sugen på badhus.
Dels för att jag alltid fryser och dels för att bad för mig antingen innebär motionssimning eller svalka efter varma timmar på en badstrand.
Aldrig stoj och stim i en klorerad bassäng.
Så jag förberedde mig på att gå runt och frysa ett par timmar;)
Tog med en hood-tröja för säkerhets skull som jag gömde mellan badlakanen.
Dock var det inte så kallt så det gick bra att bara stå på kanten i bikini och övervaka döttrarnas glada lekar i bassängen.
Tills.
Fyraåringen föreslog att vi skulle åka vattenrutschkana.
Eller föreslog?
Snarare befallde.
Iiiiih.
Vattenrutschkana!!
Höjd, fart och kallt vatten.
Brukar det innebära.
Men det fanns inget att be för.
Skranglig jävla trappa fick man klättra upp i.
Jag vågade inte titta ner.
Tyckte jag skymtade några lösa skruvar, gaaaah!
Det gick inte fruktansvärt snabbt så det var okej.
Fyraåringen tjöt av lycka, sexåringen stod nedanför trappan och tjurade eftersom hon inte alls ville åka.
Kallt?
Jepp.
Fy fan.
Hela knoppen knottrades.
"EN GÅNG TILL MAMMA!!! WOOOHOOOO!!!"
Mmm.
Jag fick ställa upp.
Till slut tröttnade hon och jag kunde glida ner i den varma bubbelpoolen.
Sen blev det hood-tröja resten av besöket.
Inga andra föräldrar hade det.
Kan jag säga.
Hur klarar de av att INTE frysa?
Kanske för att de trängdes MED sina barn bland hundratals färgglada frigolitleksaker i barnpoolen.
Jag såg knappt vattnet på grund av alla leksaker och småbarnsföräldrar och småbarn.
Tror många tyckte att just igår var en bra dag att besöka badhus.

Summan av kardemumman:
Mycket trevliga, sociala, roliga, lediga dagar.
Och det bästa av allt, det är fyra till ;)