I början av juni i år var jag och tittade på mitt radhus för första gången.
Det såg inte mycket ut för världen, men jag föll direkt för planlösningen.
Bristerna var otaliga och stanken från förra husägarens katter hade nog fått många att vända i dörren.
Jag beslöt ändå relativt snabbt för att slå till...
Jag tyckte att huset hade "potential" och det skulle hur som helst bli billigare för mig att bo i hus än i en fyrarumslägenhet!
Sagt och gjort, bara några veckor senare var överenskommelsen klar!
Min plan var att bara renovera "det värsta".
"Det värsta" visade sig inkludera...allt...
Vi - det vill säga jag själv, familj, vänner och hantverkare - upptäckte snart att det fanns en hel del saker som man inte bara kunde låta vara...
Den 30 augusti skrevs köpekontraktet och jag fick nyckeln i min hand!
Vi började direkt samma eftermiddag med att riva väggar och golv.
Familj och vänner strömmade till och det var full aktivitet från första dagen.
Efter 3-4 dagar blev jag sjuk, som jag berättat om tidigare, och mina föräldrar fick ta över projektet.
Det blev bråda dagar - lägenheten skulle lämnas den 1 oktober!
Helgen innan jag skulle flytta in, flyttade vi nästan alla möbler och "magasinerade" dem huller om buller i huset. Mest i flickornas rum på övervåningen eftersom väggar och golv däruppe var klara.
Den 29 september - en lördag - var vi tio stycken som städade ur lägenheten och flyttade allt det sista därifrån till huset.
Samma natt sov jag för första gången i mitt nya hus.
På en madrass på golvet.
Men jag trivdes från första stund.
Barnen verkar också trivas.
De pysslar i sina rum och de känner sig friare i och med att de kan gå ut som de vill.
Nästan.
Vi har bott här i en månad lite drygt och jag får nog säga att allt faktiskt är klart!
Pappa kommer lite då och då och sätter upp hyllor och lampor och annat.
Man märker efterhand vad man behöver...
Och då har jag bara bott här i en kvart ;)
Till våren får jag ta tag i utemiljön...
Välkommen till Casa Castanea <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar