Jag är minsann en riktig globetrotter....

I fredags blev jag bjuden på middag på en mycket trevlig japansk restaurang i grannlandet.

Sex rätter - ja, jag vet att det är sju bilder, men samma rätt visas faktiskt två gånger fast i olika stadier ;) - och lika många sorters vin därtill.

(Tror jag i alla fall, tappade räkningen en aning när det stod så många glas på bordet...)

Allt var väldigt gott även om jag hade liiiiiite dålig koll på vad jag åt exakt.

Servitörernas mixade dansk-japansk-engelska var inte alldeles lätt att tyda...

(Återigen skyller jag på antalet glas på bordet;)

Sneglade på mitt sällskap för att se om han förstod.

Såg ut som om han gjorde det, ändå kunde han inte riktigt i detalj återge ingredienserna som räknades upp....

(Glasen etc. etc....Hahahaha!)

Och då har jag inte ens nämnt PINNARNA!

Det är en konst.

Jag inte behärskar.

Fast det gick bra ändå;)

(Där hade jag nog god hjälp av......antalet glas:)

I alla fall - en väldigt fin och trevlig kväll!

Lördagen bjöd på - årligen återkommande - spritfest!

Vi missade dock fjorårets.

Allihop.

Fick liksom inte plats i kalendern.

Eller så var det en annan anledning...

2010 års vinnare intogs som välkomstshot.

Man fick nämligen inte stiga över tröskeln förrän man tagit en sup.

Så är reglerna.

Ingen festdeltagare behövde emellertid trugas nämnvärt.

Lätt inträdesbiljett liksom.

Värdinnans hembakade knäckebröd med oströra till bubblet.

Egentligen är det mer "snacks" än knäckebröd skulle jag säga.

Det förklaras inte minst av att värdparets barn ängtar till lördagarna då det vankas mammas knäckebröd.

En vanlig tisdag när M hämtat sina flickor på dagis sa den äldsta lite skamset:

"Mamma, jag vet att det är en vanlig tisdag - men kan vi inte busa till det lite och äta KNÄCKEBRÖD?!!"

Hahaha!

Jag förstår dem.

Det är supergott!

Årets tapasbuffé var inte heller dum!!

Blir ju bara bättre och bättre för varje år.

(Nästan så att vi lägger mer krut på maten än på själva spriten. SÅ pinsamt. Ssschhh....)

Samtalet runt bordet gick mestadels i tuppens och hönornas tecken.

Trots ansträngningar att försöka styra in dialogen på andra ämnen hamnade vi ändå i hönsgården till sist...

Efter punchparfaiten - eller punchsoppan som någon elakt kläckte (se där) ur sig - dracks det i alla fall en del.

Pust.

Men vad har man för alternativ?

ÄR det spritfest så ÄR det.

No mercy.

Och så plötsligt blev klockan två och någon/några tyckte att vi skulle besöka lokala danshaket.

Så vi putsade våra fjädrar och drog en kam genom håret och struttade glatt iväg för att sprätta runt lite på dansgolvet.

I fyrtiofem minuter var vi där.

Fastän klockan var tre och vi danssugna tyckte att den bara var två (det VAR den ju) så fick ju ändå personalen bestämma.

Alltså gick vi hem till värdparet igen.

Varför ska man cykla hem när det serveras varm choklad med rom?

Till sist gjorde vi nog det ändå.

Cyklade hem menar jag.

Arbetsveckan inleddes med tågresa till ort 7-8 mil norr om hufvudstaden.

Rena Norrland ;)

Jag och en kollega deltog i en tvådagarsutbildning i fordonsflytt.

Riktigt bra kurs!

Riktigt fint hotell med supergod mat.

Hela tiden ;)

Tågresan upp gick bra.

Förutom 45 minuters försening (fast det är man ju så van vid) och toalettincident.

När jag satt med byxorna nere flög dörren plötsligt upp.

En meter brett dörrhål.

Och jag kunde inte nå stängningsknappen.

Då hade jag flashat hela härligheten.

Så istället klämde jag fram ett litet "Hjälp?".

En vänlig tjej kom och ställde sig för, så att jag kunde få upp byxorna, samtidigt som hon motade bort andra potentiella toalettbesökare....

När vi checkat in ville kollegan gå på Kinarestaurang.

Jag beställde en Staropramen.

"Mörk eller ljus?" frågade servitören.

"Mörk" svarade jag.

Kollegan pekade med fingret i drinklistan, tvekade lite men tittade upp och sa:

"Jag tar en juice."

Efter en liten stund kom servitören med våra drycker på en bricka.

Han ställde ner min öl på bordet samtidigt som han sa:

"En mörk" och så ställde han ytterligare en öl på bordet, tittade på min kollega och sa: "En ljus".

Hahahahahahaha!!

Antingen finns det för höga språkbarriärer mellan en göingedialekttalande person och en kinesisksvensk eller så är det bara alldeles otänkbart att en man i min kollegas storlek och ålder beställer en apelsinjuice till maten.....

Nu är jag hemma igen.

Flickorna har flyttat in.

Vi förbereder för den yngstas födelsedagskalas i morgon.

Två månader efter födelsedagen.

Hon frågade: "Fyller jag fem nu?"

Eh, nej.

Mamma och pappa har dock inte riktigt hunnit med, hehe.....

Blir inte så mycket mer resande den här veckan.

En sväng till tippen på sin höjd;)

Spännande!