...så kan man alltid smygtitta in genom mitt köksfönster en vardagkväll mellan fem och åtta.
För då sänds den oklippta versionen, med allt extramaterial, av The Muppet Show i radhuset.
Med ljud och alla specialeffekter.
Väggarna är ganska tunna.
Känsliga tittare varnas.
En skämskudde kan också rekommenderas.
Ja. Varför nöja sig med mupparna förresten.
Lite Karate Kid, Absolutely Fabulous och Fawlty Towers och nån uppskruvad Helsingborgsrevy på en och samma gång.
Jag har läst pedagogik i fyra-och-ett-halvt år.
Kan man knappast tro.
När man ser showen.
Hade jag inte varit något längre (och rynkigare) än mina avkomlingar hade man nog inte med blotta ögat kunnat särskilja mig från barnen....
Det gapas och gormas och fäktas och gråts.
Från klockan fem.
Då vi alla samlas efter jobb, fritids och dagmamma.
Vi borde vara glada och tacksamma för att få se varandra varje dag och mötas i en stor omfamning på hallmattan.
Hahahahaha!
Men så går det inte till här inte.
När bilen är inprånglad i garaget och mamman vädjar:
"Kan vi hjälpas åt att bära in alla väskorna?" så är alla barn som uppslukade av jorden.
Mamman kånkar och bär, försöker ta posten på väg in men ger upp därför att hon har händerna fulla.
Låser upp dörren där barnen står och väntar - otåligt - "Men skynda dig mamma, jag måste på TOA!!!" slänger in väskorna, vänder på klacken för att ta den där eventuella posten alltmedan någon gastar "Fä-ä-rdig" eller "Kan du ta ett glas vatten till mig, jag är SÅ TÖRSTIG!!"
Suck.
Väskorna får ligga kvar, mamman armbågar sig fram till hatthyllan för att hänga upp sin jacka, samtidigt som hon kryssar mellan och fångar upp avsparkade stövlar, några barnjackor, mössor och en och annan vante.
Och kanske en JÄTTEFIN pinne som någon släpat hem...
Så.
Dags för kvällsmatsförberedelser.
Och logistikplanering.
Den dottern ska på handbollsträning då och där, vad var det nu som skulle hända imorgon....? Hmmmmmm.
Och medan mamman är i köket och lagar middag, tömmer gårdagens rena disk från diskmaskinen, kanske stoppar in en hög med smutstvätt i tvättmaskinen, så börjar, pågår och avslutas minst ett världskrig någonstans i huset.
När matklockan ringer är alla familjemedlemmar sura, arga eller rödögda och kan liksom inte riktigt prata normalt utan att väsa och fräsa.
Mycket fin stämning.
Och då hjälper det inte alltid att mamman släckt ner de vanliga lamporna och tänt en massa stearinljus för att det ska vara MYSIGT.
Så småningom infinner sig dock lugnet och det kan säkert föras en normal konversation om hur dagen varit för samtliga.
I cirka fem minuter.
Sedan kommer någon på att något inte faller just den i smaken:
"ÖÖÖÖÖRRRRK, så äckligt!" utbrister denna någon finkänsligt.
Och utan förvarning kan då mammans tålamod verkligen tryta och hon glömmer bort allt vad pedagogik heter.......
Så fortsätter kvällen i samma gemytliga stil med tvagning av samtliga släktingar, läxläsning och andra nödvändiga göromål hela tiden ackompanjerade av mindre vackra kraftuttryck.
Fram tills en ny, några månader gammal, kvällsrutin får avsluta kvällens show:
Skip-bo.
Ett sällskapspel.
En runda varje kväll.
DET är mysigt.
Och liksom det man längtat efter hela kvällen.
Om man nu har stått där på den lilla gräsplätten utanför mitt kök och haft tankar på att ringa in nån Nanny från TV4, eller möjligen farbrorn med vita skjortan med de där ihopsydda ärmarna, så kan man skrota de planerna när Skip-bo-lugnet infinner sig;)
Tills någon liten dotter tjurar ihop över "dåliga kort", haha;)
Fast då har ridån (rullgardinen) gått ner och så får man vänta ett helt dygn på nästa avsnitt...
Jag längtar till sommaren.
Och semestern.
När man bara kan vara.
När alla är utvilade och glada:)
Åh så skönt det ska bli...
Å andra sidan - blir det aldrig någonsin långtråkigt i radhuset.
Det finns det inte tid till;).......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar