Lagom leende...

En arbetskamrat brast ut i gapskratt i eftermiddags.

Bara sådär.

Ett riktigt härligt hämningslöst hjärtligt gapskratt.

Har ingen aning om vad det var som orsakade detta glädjeutbrott där han satt tillsammans med vår ekonom.

"Roligt med ekonomi eller?" flikade jag in och log från min arbetsplats.

Han kunde inte svara :) som han skrattade.

Åh, vad jag hade önskat att det var jag själv som skrattade på det viset...

Jag kan inte komma ihåg när jag skrattade sådär bubblande och frustande utan att kunna hejda mig?

Mina barn har nära till skratt.

(Och lika nära till gråt. Eller vredesutbrott. Men så är ju barn. Lite labila ;)

Det är njutbart att höra deras pärlande skrattsalvor.

Men jag själv.

Skrattar inte så väldigt ofta.

Jag ler.

Jag ha-ha:ar lite lätt då och då ;)

Har funderat länge vad det kan bero på.

Är jag svår?

Humorbefriad?

Allvarlig?

Dum;)?

Eller har jag helt enkelt inte haft någon anledning...?

Jag är inte o-glad.

Jag är för det mesta glad.

Tror jag i alla fall.

Om jag inte har en alldeles usel självinsikt.

Jag är inte olycklig.

Men är jag lycklig?

Hur mäter man i så fall lycka?

Frisk, barn, jobb, vänner?

Kanske.

Jag har ett bra liv.

Jag jämför mig inte med någon annan.

Viktigt att poängtera.

Jag jämför mig med mig själv.

Hur jag var då.

Hur jag är nu.

Fotografierna av mig själv visar en ganska sansad variant av mig själv.

Nuförtiden.

Ett litet leende.

Ett lite större leende.

Inget leende alls.

En bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

Den syns alltid.

Var kommer den ifrån?

Fnissade åt Helge Skoogs kommentarer i tv-programmet "Halv åtta hos mig" tidigare ikväll.

Obs.

Fnissade.

Inget okontrollerat flabbande.

Helge Skoog är hela behållningen i det programmet.

Hans fyndiga kvicka inlägg.

Säkert inte det minsta spontana, utan tvärtom helt efter manus, men lustiga.

I kvällens program handlade det om personer i Göteborgstrakten tror jag.

De tre gästerna provade värdinnans hemsydda käder.

En kille tog på sig en jeansväst men konstaterade snabbt att den inte passade hans stil.

"Jaså" sa Helge Skoog "Trodde du var från västkusten?"

Hahaha!

SÅN'T tycker jag är kul (kanske för att jag har Göteborgs-påbrå...?)

Inte gapskrattsframkallande, men kul.

En annan rolig sak jag återupptäckt är trädgård.

Jag har ju trädgård igen.

Liten men fin.

Och lagom.

Planterade perenner i höstas och nu börjar de växa i och med värmen som kommit.

På kvällarna vattnar jag och går och plockar ogräs fast det knappt finns något.

Och så lägger jag huvudet på sned och tittar kärleksfullt på mina små plantor.

SHIT så töntigt!!

Har kanske blivit en sån där trädgårdsnörd igen!!!

En bra sak med trädgård är att man glömmer tid och rum när man filosoferar runt i den.

Eller i varje fall så gör JAG det.

Känns bra för själen.

Lite bökigt bara att jag måste bära gräsklipparen genom huset för att kunna klippa både fram- och baksida ;)

Och alla trädgårdsredskap.

Men vad gör väl det.

I helgen blev mitt hus dessutom en genväg mellan grannhuset och lekplatsen.

Plötsligt var det en massa barn som vandrade fram och tillbaka genom min hall och mitt vardagsrum.

Mitt hem förvandlades till en vandringsled!

Någon gång passerade nåt barn frysen och norpade med sig en glass på vägen!

Har inte koll på om det var någon av mina egna, det var så mycket barn ;)

Det är tjusningen med radhus helt enkelt!

Gillar när det är mycket barn som leker och trivs.

Det är roligt!

Inte roligt så att man dundrar ut i skratt, men mysigt och trevligt och bekvämt.

Så är radhuslivet.

Har länge saknat mål i livet.

Nu har jag kommit fram till ett:

Gapskratt.

Inte ett lagom litet skratt.

Utan ett riktigt jättejävlagaletstort asgarv.

Så man ligger dubbel och får ont i magen och hicka.

Borde inte vara särskilt svårt.

Kanske ska anmäla mig till en sån där skrattkurs :) så att man liksom "lär" sig.

Fast nu ska jag sluta med min självömkan och gnällspikighet och göra några riktigt roliga grejer:

Hänga upp tvätten, tömma diskmaskinen och städa badrummet!

Eller nja.

Kan hålla mig för skratt...

Ett litet glas rött...

...och en näve smågodis.
Passar fint denna lördagskväll.
Dagen har utnyttjats till fullo.
Tidig uppstigning - som vanligt.
Samling klockan nio i idrottshallen, vår hemmabana.
Nåja.
Kvart över nio.
Vi möttes av M:s tränare och alla de små matchklädda flickorna som var på väg in i hallen.
"Ursäkta att vi är lite sena" sa jag.
"Ja, mamma skulle sminka sig och föna och platta håret!" sa M högljutt som förklaring.
Det missade ingen.
Jag tittade i golvet medan alla de vuxna fnissade.
Men det var inte sant.
Det var inte därför vi var sena.
Men vem hade trott på min förklaring efter M:s....?

Många nervpirrande matcher idag.
Riktigt roligt och spännande.
Småsystrarna såg jag inte mycket av.
De sprang runt med kompisar och gjorde täta kioskbesök.
L ville gå och handla en toast, fick 15 kronor i handen och travade kavat iväg.
Hon kom tillbaka efter en stund, med tårar på kinderna och gråt i rösten.
"Där é så mycket folk, dom så' änte maj..."
Jag följde med henne.
Och visst.
Så var det ju.
Ingen ser en liten knatte på drygt en meter över en disk som är en-och-en-halv...
Kvittar hur mycket hon hade stått där nedanför kassan och ropat...
Snuttan.
E upptäckte att handboll är ROLIGT att titta på...
(Nämen?)
Hon hjälpte till med poängräkningen och följde verkligen storasysters matcher.
(Det går framåt.)
På läktaren satt jag tillsammans med barnens mormor, morfar, farmor, farfar och en massa andra supportrar till flickorna i våra lag.
Vilket tryck!
Vilket engagemang.
Man kunde tro det rörde sig om elit:)

Snabbt hem efter slutsignalen så att M kunde klä sig storstadschict och så körde vi till staaaaaan.
Prioritet: Vårjacka till M, vårskor och jeans till alla tre flickorna.
Resultat: Noll vårjacka till M, vårskor till E och L, en halv pall jeans.
För på Cubus fanns det minsann jeans!
79 kronor för de billigaste.
Och när jag kom till kassan med högen fick jag den förtjusande nyheten "Idag har vi ta tre betala för två!"
Toppen.
Sen följde en prövning som heter duga.
Gå runt på köpcenter med tre barn.
Gaaaaaaaah.
Det utsätter man sig för endast vid nödsituationer.
Som när barnen måste vara med för att prova.
Jag hade nog en puls som en sprinter efter ett 100-meterslopp.
Och en något ansträngd och gäll röst.
Jag sa till försäljaren i sportaffären att jag hoppades att han fick en bra provision.
Han skrattade bara artigt och sa vänligt att han inte hade det så här hela dagen...
(Till skillnad mot dig din stackare, tänkte han säkert...)
Men allra först inledde vi vårt köpcentersbesök med Burger King.
Köpte tre "meal".
Fast det hade räckt med två.
Sedan åkte vi rulltrappa.
Inget som merparten av befolkningen lägger märke till.
Att de gör.
Men det gör mina döttrar.
"WOOOW!!"
"Kolla, man åker med??"
"Woohooo, man kan sitta ner!"
"Titta M, din klänning står rakt ut!!"
Hm.
Tror vi gör aktivitet "Åka rulltrappa" för sällan...

Åka hiss.
Däremot.
Gör vi inte.
E drabbas av panik bara man nämner "hiss".
Även "parkeringsgarage" är direkt ångestframkallande.
Vilket gjorde det lite krångligt när vi skulle hälsa på en vän till mig inne i staaaaaaan.
Parkeringsgaraget klarades dock av utan bekymmer.
När vi närmade oss hissen började emellertid underläppar att darra.
"Vi TAR trapporna" meddelade jag lugnande.
Skulle ju bara till fjärde våningen;)
Och trappor ger som bekant starka ben.
Eller är det mjölk?
Och på tal om mjölk, så ska man ju inte gråta över spilld sådan.
Men det hade jag gjort om mina barn spillt det när vi var gäster.
Så jag kunde knappt slappna av när vi fikade.
Rosenbröd.
Toppade med en miljon svarta vallmofrön.
Sprätter rätt bra när man tar en tugga...
Likaså pärlsocker från en chokladboll.
Jag förmanade och påminde och torkade och spände ögonen i mina barn.
Vilket visade sig vara fullständigt onödigt.
Eftersom den enda som spillde var deras mamma...
En halv kopp kaffe över soffbordet...
Ingen sa ett ljud.
Och jag skämdes som en hund.
Medan jag fick torka upp.
Suck.

Men mitt lilla glas rött.
Har inte spillts någon annanstans mer än i min mun.
Och nu är det slut på lördagen :)

Sov gott!

P.S Kom förresten inte ut från parkeringsgaraget heller när vi skulle köra hem. Så det blev ett litet äventyr i sig. Hade parkerat på våning ett. På våning ett kunde man inte betala. Så vi fick gå upp till våning två (inte åka hiss såklart...) för att betala. Trodde jag. Gick ner till bilen, packade in barnaskaran och körde fram till bommen och stack in biljetten i automaten. "Avgiften är inte betald!".
"Oj så dumt, varför funkade inte det här?" jag överdrivet käckt till de små skräckslagna barnen medan jag tänkte "Fan-jävla-helvetes-skit".
Fick backa in i garaget igen, parkera bilen och övertyga barnen om att det skulle gå mycket fortare om jag gick iväg ensam och betalade medan de satt kvar i bilen.
De gick på det. Och jag knatade iväg. Betalade avgiften kontant, återvände till bilen,körde fram till bommen och stack i biljetten. Voilà. D.S.

Redan april.

En av mina bandykompisar läste ovanstående i Metro, och kom upp på mitt kontor med artikeln :)

Han tänkte på mig när han läste!

Haha!

Och visst fikar vi på!

Har fått fem nya kolleger bara det här året, det är ett himla hallå i fikarummet numera, och det är så kul!!!

I onsdags ringde en arbetskamrat - en ny - till ett radioprogram och tävlade och vann en tårta!!

Det är sannerligen att göra ett gott intryck :)

Programledaren nynnade på en melodi och gav ledtrådar.

"Det var en grupp på fyra personer från Liverpool, långhåriga, en har blivit skjuten och en har varit gift många gånger!"

Svååååååååååååårt;)

Men det spelar ingen roll, vi behövde en bit tårta i tillvaron.

För har väldigt mycket att göra på jobbet.

Igår tog jag hela 12 minuters lunch...

Idag kan jag ta lunch hela dagen.

Mellantjejen är sist ut.

Ligger däckad.

Lilltjejen var sjuk heeeela påskhelgen och äldsta har varit hemma under veckan.

Japp.

Hoppas det här är slutklämmen nu och att nästa vecka innebär nya tider.

Det vill säga vårsol och friska barn!

Och frisk bil.

Min tioåriga Volvo är sjuk.

Och på verkstad.

Vet inte hur den mår idag.

Väntar på samtal.

Har fått hyra en annan bil under tiden.

En liten.

Med manuella växlar, lågt i tak och trångt baksäte.

När jag startade den igår körde jag bara raka vägen till jobbet och parkerade.

Sen kunde jag inte för mitt liv lista ut hur jag skulle lägga i backen.

En mycket snäll arbetskamrat visade mig.

Att jag inte kunde funderat ut det själv...

Men tur att jag fick hjälp.

Nu kan jag både köra framåt och bakåt :)

Och slå huvudet i dörren varje gång jag kliver ur...

Lilla L sa när jag hämtade henne hos dagmamman igår:

"Åååååh vad den här bilen luktar gott (=ny)!!

Mamma, så här ska en bil lukta. Och SE ut!

Så luktar inte din bil. Och dennna är inte smutsig som din..."

Hur kan det då komma sig att min bil inte är ren inuti?

Är det jag som tappar ut chips, slänger kolapapper och ritar med bläckpennor utanför blocket?? 

Jag bara undrar...?

Påskhelgen var mycket fin och trevlig.

God mat och nära och kära.

Skönt att vara ledig fyra dagar i sträck.

Som en minisemester!!

Längtar till riktig semester men kanske mest sol och värme...

Det där vet man ju aldrig.

När man semestrar i Sverige menar jag...

Förra sommaren tror jag att jag badade första gången i havet vecka 30!!

Det var den veckan det var strandväder på riktigt.

Kvällarna var inte jättevarma men dagarna ljuvliga!

76 dagar kvar till midsommarafton och min semesters början :)

Fast.

Det ser bra ut idag också.

Snöstorm?

Är det sagt.

Verkar inte särskilt troligt.

Men.

En abril aguas mil.

Lurig månad.

Variationer i traditioner?

Inte snaps. Vodka lime. Gott.

Vi gör det till midsommar.
Vi gör det till jul.
Vi gör det till påsk.

Äter sill.
Och dricker snaps.

Allt runt omkring, kulprydda granar - blombeklädda stänger - fjäderpyntade björkris, allt det där är bara täckmantlar.

Vi vill äta sill och dricka snaps och sjunga små lustiga visor med enkla texter;)
Och helst vill jag då äta mammas och pappas stekta inlagda och dricka Bäska Droppar och Skåne Akvavit.
Hej hopp och Helan går!
Men visst är det TREVLIGT!
Vi umgås och äter och dricker och firar ;)

När man har barn.
Är traditioner viktiga.
Mina barn har frågat massor av gånger om de får påskägg...
Och det är väl klart att de får.
Lika självklart som att de får julklappar på julafton och födelsedagspresenter på sina födelsedagar.
Så ska det vara.

Förra året mådde jag inte så bra när påsken kom.
Det gör jag i år.
Vill jag bara poängtera.
Men den kommer så snabbt!!!
Påsken alltså.
Det var ju julafton igår.
"Och julen varar än' till påska"

På jobbet är det vansinnigt mycket just nu.
Jag är så snurrig att jag knappt vet vad jag gör och vad jag ska göra.
Rör ihop dagar och tider och möten.
Allt i ett enda påskkoma...
Hinner inte ens träna!
Och då är det allvar....
Förra veckan skippade jag till och med ett träningspass till förmån för något annat!! (Typ oxfilé, vin och trevligt sällskap...)
Inte likt mig.
Inte alls.
Kanske börjar bli normal ;)
Nåja.
Hoppas på vår nästa vecka.
För mina fönsterrutor behöver putsas.
När man kommer hem från jobbet SER man ju inte ut genom fönstren, trots att det är härligt ljusa kvällar...
Och så har jag ju blivit med trädgård.
Hm.
Igen.
Snön ligger kvar.
Tänkte sätta penséer i krukor och vårpynta.
Får avvakta lite tror jag.

En arbetsdag - hektisk sådan - kvarstår, sedan är det FYRA dagars ledighet.
Underbart!

Glad jul och god påsk och Sjung hopp fadderallan leeeeeej!

Fika fram utvecklingen

NY TEKNIK 7 november 2012:

"Ett bra it-system eller trevliga kaffepauser? Det är frågan för ambitiösa företag. För effektiv kunskapsöverföring pekar svaret mot köket.

Det finns inte en magisk nyckel till framgångsrik kunskapsöverföring inom företag. Men det finns viktiga ingredienser som ändå är extra viktiga för att det ska ske. Det anser Anna Jonsson, lektor vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet /.../

- I mina studier har jag sett att medarbetare lär sig och utvecklar kunskap, bland annat genom att gå bredvid andra medarbetare. Även samtal i formella och informella möten, till exempel fikapauser, är viktiga, säger hon."

SKÅNSKA DAGBLADET, nån gång 2010-2010 (fantastisk källhänvisning...):

"FIKA MER
Det är en ny undersökning som visar att det finns ett samband mellan fikaraster och effektivitet på arbetsplatsen. Genom att pausa i jobbet och samtala och socialisera på ett avslappnat sätt med våra kolleger förhöjs stämningen och därmed effektiviteten."

Kvällsbry(n)

Stående ovationer.
Konfettiregn.
Och trumpetfanfar.
Nästan i alla fall.
ALLA har kommenterat fikarummets förvandling.
I positiva ordalag.
Roligt!
Vänta bara tills gardinerna kommer med posten om några veckor.
Men dem får min käre kollega ta åt sig äran för.
Allt annat tog jag åt mig.
Haha.
Trots att vi var två som valde i butiken.
Så var det jag som bar alla påsarna
(Som han hade packat. Är det typiskt manligt att ta så få påsar som möjligt och trycka ner så mycket som möjligt i dem så det nästan är stört omöjligt att marklyfta dem och dessutom ska man vara skiträdd att påsarna ska gå sönder för att det är så mycket i dem??)
Det var också jag som diskade allt nytt porslin och pyntade....
Så ja.
Jag sög åt mig allt beröm, hehehe....

Dagens tips.
Sätt inte färg i ögonbrynen för att sedan glömma bort det eftersom man ser på Molanders på Svt Play i 43 minuter....
Trodde jag.
Det gick bra!
Jag ser inte ut som en ilsken clown.
Var nog ett gammalt paket jag fick tag i.
Syns nästan inte alls.
Så det blev fel på det hållet.
Synd att man ska vara född med blonda ögonbryn och fransar.
Samt tur att det finns smink.
Så jag får revidera dagens tips.
Sätt i färg i ögonbrynen och låt den sitta i cirka 43 minuter.
Det händer inget.
Använd ögonbrynspenna.

Kaffe?

Det är viktigt att fika.
Alltså inte bara mysigt.
Utan viktigt.
På riktigt.
Har jag läst i tidningen.
Och allt som står i tidningen är sant;)
Jag läste hur som helst en liten notis där det stod att man genom forskning kommit fram till att fikapauser innebär så mycket positivt att man inte ska hoppa över dem.
Och vem tycker inte om att fika??

På mitt jobb har vi två fikapauser om dagen.
Får man tycka vad man vill om, men just under de stunderna flödar kreativiteten.
Ibland jobbrelaterat, ibland inte.
Men vi skrattar mycket.
Och trivs.
Och DET är viktigt på en arbetsplats.
Alla försöker vara med.
Ibland glömmer jag tiden när jag sitter och jobbar men då kommer det alltid någon kollega förbi och hojtar:
"Nu är det kaffe!!"
Javisst ja.
Och så ilar man iväg till fikarummet :)
Man vill ju vara med.
Där det händer.

För cirka två år sedan utsåg jag mig själv till trivselkommitté.
Jag tyckte fikarummet såg tråkigt och stillöst ut så jag fick lov att fräscha upp och pyssla lite.
Då blev det ganska fint.
Och var det ganska länge.
Efter jul har det verkligen sjangserat.
Gråtråkigt.
20 olika sorters koppar.
Tidningar som slängts lite här och var.
Trötta krukväxter.
Vårt fikarum behövde en ansiktslyftning.
Och.
Vår avdelning har växt så det vi hade räckte inte till.
Giltigt argument.

Vi är numera två personer i vår självutnämnda trivselkommitté.
Idag var trivselkommittén på inköpsutflykt.
En lång önskelista och en liten peng.
En kundvagn.
Två starka viljor.
Man hade kunnat få för sig att vi var ett par som skulle inreda vår gemensamma bostad, haha!
Vi klarade det galant måste jag säga.
Lite givande här, lite tagande där.
Effektiva som få fick vi dock sätta oss ner en stund efter drabbningen och - just det - ta en fika;)
(Och vara tacksammma för att kassörskan med den enormt strama minen, liksom ett spänt aggressivt drag kring munnen, byttes ut preciiiiis innan det var vår tur att lasta upp varor på bandet....Piuh. Jag har blivit utskälld av en kassörska en gång för att jag byggde "varuberg". "Oj, förlåt" sa jag och skärpte mig. Men så råkade jag lägga en vara på en annan och då röt hon till: "JAG SA TILL DIG!!! BYGG INTE VARUBERG!!!" Shit, så rädd jag blev. Så då la jag en vara, lät bandet gå en bit, la nästa, lät bandet gå en bit o.s.v. Tog en evighet.)

Ikväll har jag ägnat några timmar åt att "piffa".
Tror det blev bra.
Ville inte vänta tills imorgon.
Är ju lite som när man ska gratulera sina barn när de har födelsedag.
När de vaknar ska man ha hunnit förbereda överraskningarna!
Hoppas att det syns.
Det den förträffliga (och ödmjuka) trivselkommittén åstadkommit.
Längtar till morgondagens första fikastund då mina kolleger kommer att ställa sig upp och applådera.
Eller inte.
Men kanske säga nåt litet rart :)
Typ: "Kaffe?"