S-T-R-E-S-S

De flesta låtar jag tycker om har jag associationer till.
När jag hör en sådan låt associerar jag därför till en speciell plats, en speciell person eller en speciell känsla.
Så gör kanske de flesta, det vet jag inte, men jag gör det alltid.
I går kväll när jag körde hem från kursen spelades en låt på radion som jag inte riktigt kände igen eller kanske jag gjorde det?
Jag fick inga associationer och det tyder på att den inte gjort något avtryck hos mig tidigare men jag tyckte om den.
Den påminde om något.
Kanske en annan låt.
Det gör ju de flesta låtar i och för sig.
Hur många toner och ackord finns det liksom...?
I alla fall.
Klockan var tio-halvelva, det var mörkt, nästan ingen trafik och volymen hög.
Resan hem ifrån kursen gick betydligt fortare än dit kan jag väl säga...
Låten jag lyssnade på, finns i mitt förra inlägg.
Tycker det är en fin bit;)

Kursen var intressant.
En arbetskamrat sa innan jag åkte att jag blivit lite nördig gällande ämnet ;)
Stämmer nog.
Men jag är vetgirig och vill lära mig.
Gjorde en smörgås som jag åt i bilen på vägen till kursen.
I programmet stod nämligen "Vi bjuder på lätt förtäring".
Hm.
Då blir man misstänksam.
Och mina farhågor besannades.
EN halv bulle med ost och EN kopp kaffe.
Försökte ta en påtår men kannorna var tomma.
Gick åt många påsar snus därför...
Så när jag kom hem värmde en ganska hungrig jag överbliven pizzaslice.
Nyttigt.
Klockan elva på kvällen:)
Hade heller inte hunnit ta hand om disk eller tvätt så fick fixa lite med det också.
Strax efter tolv dråsade jag i säng.
Ställde klockan på 07.15.

Mycket riktigt.
07.15 ringde klockan.
Jag skuttade upp, duschade kvickt och lätt, klädde och sminkade mig och stämplade in 08.00.
Eller nej.
Så gick det inte till.
Riktigt.
07.15 stängde jag av klockan och tänkte att jag bara skulle blunda fem minuter extra.
MEN VARFÖR GÖR MAN SÅ????
Jo.
För att man tycker det är spännande att vakna 08.23 och få panik och stressa ihjäl sig.
09.00 infann jag mig på jobbet.
Moget.
De tre timmarna fram till lunch hade jag SJUKT mycket att göra.
Lunchen spenderades i diverse butiker för att fylla min kyl...
(Varannan vecka är min kyl i princip tom. Det är den veckan barnen inte bor hos mig...)
Så det blev ingen regelrätt lunch.
Ingen lunch alls faktiskt.
Sen blev det ytterligare tre hektiska timmar innan luften gick ur mig.
Bokstavligt talat.
Årets varmaste dag hittills.
Jodå.
Skönt att man hade ålskinnsjeans och långärmat.
Fanns inte mycket tid att välja kläder i morse...
Sex timmars arbetsdag räckte för mig.
Kände jag.
Men med tanke på att det blev 15 igår så gjorde det inte så mycket ;)

Körde till Fritids för att hämta E.
Hon var dock inte där upplyste förskoleläraren mig.
"Eeeeeeh?" fick jag fram.
Då sa en av E:s klasskamrater: "Men hon följde ju med A hem idag!"
"Eeeeeeh" sa jag igen och tänkte att jag nog får börja medicinera mot mitt usla minne.
Och då var det ändå JAG som bestämde detta med A:s mamma så sent som i förrgår.
Men det var FULLSTÄNDIGT borta ur mitt huvud.
Så ett litet halvt inlägg i debatten...jodå, man KAN glömma...
När jag äntligen fått hem hela barnaskaran (tack mamma!) kände jag en sån lust att bara slänga av mig alla kläder och få komma ut i min solstol!
Det fick jag också.
Både av mig kläderna - ja alltså, jag tog på mig lite lättare plagg, gick ju inte ut spritt språngande - och kom ut till min solstol.
Satt säkert hela fem minuter i den...
Det skulle hämtas glass och vatten och torkas rumpor etc etc.
Jag gav upp och påbörjade fredagsmiddagen: Löjromstoast, tournedos med hemgjord bearnaisesås och marängsviss.
Och medan jag pysslade i köket sippade jag på ett glas rött och lyssnade på Ulf Lundell (=sommarmusik).
HAHAHAHA!
Smeten till ugnspannkakan vispades ihop på två minuter.
Jordgubbssaften gick ännu snabbare att blanda till.
M skjutsades till party och själv åt jag fläskpannkaka och drack jordgubbssaft med E och L.
Precis.
JAG åt.
Plötsligt tycker de små damerna inte längre om fläskpannkaka (fick senare reda på av M att de ätit det två gånger den här veckan redan...).
Jag surade en kort stund men det berodde nog mest på att jag inte kunde dricka mitt glas vin ;)
M skulle nämligen hämtas från det där partajet halv nio...
Medan de små matvägrarna busade runt med grannflickorna anlände mamma och pappa med nygjord rabarberpaj och vaniljsås.
DET var gott!
Och nu - när alla flickorna sover - har jag hällt upp mitt vin :)

Känns som att alla jag känner har varit eller är eller ska se något av Eurovision...
Till och med min egen E har varit i Malmö och upplevt spektaklet.
Men inte jag.
Har inte ens varit i närheten.
Känns lite tråkigt.
"Once in a lifetime" upplyste en av mina bästisar mig imorse.
Ja.
Tänk om det är så.
I så fall har jag missat det.
Går och lägger mig och läser min bok i stället.
I morgon är en annan dag.
Med lite mindre stress.
Och mer avklädd tid i solen ;)

Köttfärslimpa med ett glas rött. Mycket vackert!

Reflektionstid.

Tid för reflektion.
Tar jag mig nu.
Bara ett kort ögonblick.
Snart är det kaffe.
Jag är trött.
Min "Att-göra-lista" är lång.
Låååååååång.
Varje gång jag stryker över en punkt - nöjt med ett bläckpennestreck - lägger jag till en ny längst ner på listan.
Kunde inte somna igår.
Vände och vred på mig, ändrade ställning, av med täcket, på med täcket.
Till sist gav jag upp och smög mig ut ur sovrummet, tog täcke, bok och mobil med mig, och la mig i soffan.
Ville inte störa min fina vän som eventuellt sov.
Tände lampan som står på golvet bredvid soffan och fortsatte läsa i boken jag lånade igår.
"Glöm att du har en dotter" av Sandra Gregory.
Boken är bra, fascinerande, och svår att lägga ifrån sig.
Tio över två släckte jag och la boken på soffbordet, kollade väckarklockan i mobilen.
"06.30".
Stön.
Måste sova.
Det gjorde jag.
Till slut.
I fyra timmar.
Inte bra.
Lång arbetsdag idag.
Kurs söderöver ikväll, som slutar klockan 22.
Därför stjäl jag nu en liten stund för att bara gå igenom mina tankar.

Har öppnat fönstret på mitt kontor.
Frisk luft sveper in, gardinen fladdrar lite lätt.
Fågelkvitter utan paus.
Jag blundar och drömmer om sommar och semester.
Det till och med luktar sommar och semester.
På baksidan av kontorsbyggnaden grillar man hel gris.
Jag såg det när jag cyklade till jobbet imorse.
Och doften påminde om varma grillkvällar i sommarstugan.
Inte många veckor kvar.
Men tills dess.
Punkterna.
En efter en.
Reflektionstiden är slut.




Förresten, den här visan kan jag inte sjunga utan att skratta :)
Och av någon anledning tänker jag alltid på min lillebror när jag sjunger den...

Rabbemos å spegefläsk
panntofflagröd med knudor,
fläskasvålar, grisatassar,
prinsakorv med snudor
Fittamadar, sillarumpor,
sylta med röbedor,
äggakaga, revbensspjäll

Luad ål å rögad ål
å ål som di har halmad
Kogad ål å stegad ål
å ål i gelatin
Ålasluring, ålapuddig,
ål med chockeladsås,
rutten ål å ål i kål

Hussegröd å puggavälling,
kläggefläsk med bläror
Tösaflabbar, flinerumpor,
pattagris med päror
Glyttanäsor, hunnarövar,
lommemög med hylle,
mormor Karnas hönsafjös

Sillasupen, ålasupen,
supen till sardellen
Fläskasupen, rabbesupen,
suparna till spjällen
Gåsasupen, äggasupen,
suparna till supen
å till sist en kagesup

Spiddekaga, kransekaga,
flarn å masariner,
sockerkaga, butterkaga
nötter å praliner
Risengröd med vispegrädde,
punsch å karameller
Sen e de dags för nattamad!

Boktips!

Kampen mot kirskålen!

Kirskål.
Jag har ställt mig frågan förut men gör det igen.
Finns det någon som helst mening med kirskål!?
(Nej, jag tänker inte plocka bladen och blanda i salladen och piffa till med kallpressad rapsolja och extra fin rödvinsvinäger...)
Maskrosor är inte heller trevliga men dem kan man med lite milt våld i alla fall få upp med roten.
Kirskål.
Har ett rotssytem som ingen kan få bukt med.
Eller i varje fall kan inte jag det.
I torsdags rensade jag mina planteringar på kirskål.
Idag har jag gjort det igen!!
Och troligtvis i morgon...
Och i övermorgon...
Kirskål.
Är ett djävulens påfund.
Varje gång jag lyckas få upp rötterna känner jag en sån enorm tillfredsställelse och hånskrattar halvhögt åt mina hatobjekt samtidigt som jag höjer handen med slingan av söndertrasade rötter upp i luften och ropar: "HA!"
Sjukt.
Jag medger det.
Men jag tycker verkligen inte om.
Kirskål.

Helgen har inneburit mycket trädgård.
Dels hemma hos min fina vän och dels i min egen trädgård.
Och jag tycker om det.
Avkoppling.
Fast man sliter.
Bara ryggen som bråkar.
Efter tre besök hos massören och ett hos kiropraktikern är den ännu inte bra.
Spänningarna i nacken och axlarna har gett med sig men smärtan strålar ut i skulderbladen och ner längs ryggraden.
Gör ont på översta kotan mellan nacken och ryggen.
Massören sa att den kallades för kärring-kotan.
Smickrande.
Ja.
Jag har gått för länge utan att göra något åt det så jag får skylla mig själv.
Idag är det dock kännbart.
Efter att ha grävt och burit och rensat ogräs samt spelat 18 hål.
Men vad ska man göra?
Sitta ner och rulla tummarna och hoppas att det går över?
Inte min stil.
Övertygad om att rörelse är det bästa för kroppen.
Och efter ett bra och svettigt pass på Friskis & Svettis ikväll känns det något bättre.

Konstigt.
Imorgon är det måndag.
Igen.
Kändes som måndag även i förrgår eftersom man var ledig på torsdagen!
Både dagar och kvällar har främjat uteliv.
Jag förstår inte folk som klagar på vädret nu!
Vi har haft vargavinter i sex månader och nu när det äntligen är sol, inget regn och knappt någon blåst så klagar man på att det är kallt!!
Kallt??
Vad jämför vi då med.
Ja, det har varit svinkallt sen november, men nu?
Jag har i princip gått i shorts varje ledig stund (fast det har mest berott på att jag vill få lite färg på mina vinterglåmiga ben, för rätt som det är ska man gå i klänning och visa de där gråvita håriga...), försökt sitta utomhus och äta, ja överhuvudtaget varit ute.
Man mår ju så mycket bättre!
Och våra grannar får veta allt om hur det går till hos familjen Taikon.
Bor man i radhus finns det inga hemligheter ;)

I onsdags kväll bjöd jag över grannfamiljen på ett glas vin.
Ja, alltså föräldrarna i familjen.
Bjöd jag på vin.
Inte barnen...
Vi satt på min terrass fastän det inte var mer än 13 grader.
Lite överdrivet kanske ;) men är det vår så är det...
Mannen i familjen berättade att han för första gången i sitt 40-åriga liv var ägare till ett par "äkta" Converse.
Jag sa att jag inte heller fick några när jag var barn men att jag köpte mina första för åtta år sedan.
Vi diskuterade hur det kan komma sig att våra egna barn får Converse och att de är så medvetna om att det är just ett märke.
Sen berättade han skrattande hur stolt hans mamma varit en gång när han var yngre och hon kommit hem med ett par till honom.
Bara det att skorna hette "Bonverse"!
Hahahaha!
BONverse...
Och då fyllde hans fru i att hon haft "Ray-Han"-glasögon.
Själv gick jag omkring i tuffa stentvättade Levis-jeans.
Andrasortering.
Med bortklippta lappar.
Vi har inte haft det lätt...;)

Ledig torsdag med flickorna blev en härlig hemmadag.
Med trädgårspyssel.
Åff kårrs.
På fredagen gjorde jag ett gästspel på jobbet drygt halva dagen.
Slutade faktiskt lite tidigare, liksom några andra.
Tvingade med mig en skock arbetskamrater för att testa nya thai-stället på torget vid lunch.
DÅ började det otippat nog att regna.
Så vi fick gå tillbaka med våra små lådor till fikarummet på jobbet.
Maten var jättegod men portionerna pyttesmå.
En av mina manliga kolleger fick så lite mat att han nästan började gråta och försökte stjäla en av mina friterade räkor när jag tittade bort.
Men som tur var hade han en bit pizza i frysen som han chockvärmde och glupskt slukade.
Jag kände mitt ansvar - eftersom jag lurat med mina kära arbetskamrater - att gå tillbaka och säga ifrån att portionerna var för små.
De tog det helt rätt och lovade att öka på.

På kvällen var vi i fina vännens trädgård och slet så svetten rann.
Sen var vi värda ett restaurangbesök;)
Dock - satt vi inomhus.
Fast vi promenerade dit och hem och det var skönt.
Igår spelade vi som sagt golf.
I shorts!
Det blev liiiiite kylslaget ett tag men snart blev det varmare igen.
Går bättre och bättre.
För det mesta.
Att spela golf menar jag.
Har ju inte spelat på tio år.
Så några höga krav kan man ju inte ställa ;)
26 poäng.
Nja.
Det är jag nöjd med.

I går kväll hade jag grillgäster.
Vis av skadan sedan förra lördagen - då jag bjöd mina gäster på delikata grillade kolbitar - satt jag igår lugnt med ett glas vin i ena handen och en cigarett i den andra och tittade på när de stora starka männen grillade.
En mycket trevlig kväll.
Skrattade.
Gjorde vi.
För det gör jag naturligtvis.
Har fått en del kommentarer apropå mitt förra inlägg.
Får nog förtydliga.
Det inlägget handlade om att skratta.
Inte om hur jag mår.
För det är olika saker.
Jag mår bra.
Jag har det bra.
Min familj mår bra.
Min familj har det bra.
Det jag reflekterade över var att jag så sällan skrattar så att ögonen tåras, att jag skrattar så jag får ont i magen eller att jag skrattar så mycket att jag inte kan sluta.
Det bästa skrattet brukar komma när det är som mest opassande.
Som när man gick i skolan, och man började skratta åt något som man tyckte var så vansinnigt kul, så att man fick lämna klassrummet för att kunna skratta klart och sen lugna ner sig ;)
Men jag övar.
Varje dag.
Så ska nog bli en skrattande person igen.

När jag vunnit fighten.
Mot kirskålen :)

Lagom leende...

En arbetskamrat brast ut i gapskratt i eftermiddags.

Bara sådär.

Ett riktigt härligt hämningslöst hjärtligt gapskratt.

Har ingen aning om vad det var som orsakade detta glädjeutbrott där han satt tillsammans med vår ekonom.

"Roligt med ekonomi eller?" flikade jag in och log från min arbetsplats.

Han kunde inte svara :) som han skrattade.

Åh, vad jag hade önskat att det var jag själv som skrattade på det viset...

Jag kan inte komma ihåg när jag skrattade sådär bubblande och frustande utan att kunna hejda mig?

Mina barn har nära till skratt.

(Och lika nära till gråt. Eller vredesutbrott. Men så är ju barn. Lite labila ;)

Det är njutbart att höra deras pärlande skrattsalvor.

Men jag själv.

Skrattar inte så väldigt ofta.

Jag ler.

Jag ha-ha:ar lite lätt då och då ;)

Har funderat länge vad det kan bero på.

Är jag svår?

Humorbefriad?

Allvarlig?

Dum;)?

Eller har jag helt enkelt inte haft någon anledning...?

Jag är inte o-glad.

Jag är för det mesta glad.

Tror jag i alla fall.

Om jag inte har en alldeles usel självinsikt.

Jag är inte olycklig.

Men är jag lycklig?

Hur mäter man i så fall lycka?

Frisk, barn, jobb, vänner?

Kanske.

Jag har ett bra liv.

Jag jämför mig inte med någon annan.

Viktigt att poängtera.

Jag jämför mig med mig själv.

Hur jag var då.

Hur jag är nu.

Fotografierna av mig själv visar en ganska sansad variant av mig själv.

Nuförtiden.

Ett litet leende.

Ett lite större leende.

Inget leende alls.

En bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

Den syns alltid.

Var kommer den ifrån?

Fnissade åt Helge Skoogs kommentarer i tv-programmet "Halv åtta hos mig" tidigare ikväll.

Obs.

Fnissade.

Inget okontrollerat flabbande.

Helge Skoog är hela behållningen i det programmet.

Hans fyndiga kvicka inlägg.

Säkert inte det minsta spontana, utan tvärtom helt efter manus, men lustiga.

I kvällens program handlade det om personer i Göteborgstrakten tror jag.

De tre gästerna provade värdinnans hemsydda käder.

En kille tog på sig en jeansväst men konstaterade snabbt att den inte passade hans stil.

"Jaså" sa Helge Skoog "Trodde du var från västkusten?"

Hahaha!

SÅN'T tycker jag är kul (kanske för att jag har Göteborgs-påbrå...?)

Inte gapskrattsframkallande, men kul.

En annan rolig sak jag återupptäckt är trädgård.

Jag har ju trädgård igen.

Liten men fin.

Och lagom.

Planterade perenner i höstas och nu börjar de växa i och med värmen som kommit.

På kvällarna vattnar jag och går och plockar ogräs fast det knappt finns något.

Och så lägger jag huvudet på sned och tittar kärleksfullt på mina små plantor.

SHIT så töntigt!!

Har kanske blivit en sån där trädgårdsnörd igen!!!

En bra sak med trädgård är att man glömmer tid och rum när man filosoferar runt i den.

Eller i varje fall så gör JAG det.

Känns bra för själen.

Lite bökigt bara att jag måste bära gräsklipparen genom huset för att kunna klippa både fram- och baksida ;)

Och alla trädgårdsredskap.

Men vad gör väl det.

I helgen blev mitt hus dessutom en genväg mellan grannhuset och lekplatsen.

Plötsligt var det en massa barn som vandrade fram och tillbaka genom min hall och mitt vardagsrum.

Mitt hem förvandlades till en vandringsled!

Någon gång passerade nåt barn frysen och norpade med sig en glass på vägen!

Har inte koll på om det var någon av mina egna, det var så mycket barn ;)

Det är tjusningen med radhus helt enkelt!

Gillar när det är mycket barn som leker och trivs.

Det är roligt!

Inte roligt så att man dundrar ut i skratt, men mysigt och trevligt och bekvämt.

Så är radhuslivet.

Har länge saknat mål i livet.

Nu har jag kommit fram till ett:

Gapskratt.

Inte ett lagom litet skratt.

Utan ett riktigt jättejävlagaletstort asgarv.

Så man ligger dubbel och får ont i magen och hicka.

Borde inte vara särskilt svårt.

Kanske ska anmäla mig till en sån där skrattkurs :) så att man liksom "lär" sig.

Fast nu ska jag sluta med min självömkan och gnällspikighet och göra några riktigt roliga grejer:

Hänga upp tvätten, tömma diskmaskinen och städa badrummet!

Eller nja.

Kan hålla mig för skratt...

Ett litet glas rött...

...och en näve smågodis.
Passar fint denna lördagskväll.
Dagen har utnyttjats till fullo.
Tidig uppstigning - som vanligt.
Samling klockan nio i idrottshallen, vår hemmabana.
Nåja.
Kvart över nio.
Vi möttes av M:s tränare och alla de små matchklädda flickorna som var på väg in i hallen.
"Ursäkta att vi är lite sena" sa jag.
"Ja, mamma skulle sminka sig och föna och platta håret!" sa M högljutt som förklaring.
Det missade ingen.
Jag tittade i golvet medan alla de vuxna fnissade.
Men det var inte sant.
Det var inte därför vi var sena.
Men vem hade trott på min förklaring efter M:s....?

Många nervpirrande matcher idag.
Riktigt roligt och spännande.
Småsystrarna såg jag inte mycket av.
De sprang runt med kompisar och gjorde täta kioskbesök.
L ville gå och handla en toast, fick 15 kronor i handen och travade kavat iväg.
Hon kom tillbaka efter en stund, med tårar på kinderna och gråt i rösten.
"Där é så mycket folk, dom så' änte maj..."
Jag följde med henne.
Och visst.
Så var det ju.
Ingen ser en liten knatte på drygt en meter över en disk som är en-och-en-halv...
Kvittar hur mycket hon hade stått där nedanför kassan och ropat...
Snuttan.
E upptäckte att handboll är ROLIGT att titta på...
(Nämen?)
Hon hjälpte till med poängräkningen och följde verkligen storasysters matcher.
(Det går framåt.)
På läktaren satt jag tillsammans med barnens mormor, morfar, farmor, farfar och en massa andra supportrar till flickorna i våra lag.
Vilket tryck!
Vilket engagemang.
Man kunde tro det rörde sig om elit:)

Snabbt hem efter slutsignalen så att M kunde klä sig storstadschict och så körde vi till staaaaaan.
Prioritet: Vårjacka till M, vårskor och jeans till alla tre flickorna.
Resultat: Noll vårjacka till M, vårskor till E och L, en halv pall jeans.
För på Cubus fanns det minsann jeans!
79 kronor för de billigaste.
Och när jag kom till kassan med högen fick jag den förtjusande nyheten "Idag har vi ta tre betala för två!"
Toppen.
Sen följde en prövning som heter duga.
Gå runt på köpcenter med tre barn.
Gaaaaaaaah.
Det utsätter man sig för endast vid nödsituationer.
Som när barnen måste vara med för att prova.
Jag hade nog en puls som en sprinter efter ett 100-meterslopp.
Och en något ansträngd och gäll röst.
Jag sa till försäljaren i sportaffären att jag hoppades att han fick en bra provision.
Han skrattade bara artigt och sa vänligt att han inte hade det så här hela dagen...
(Till skillnad mot dig din stackare, tänkte han säkert...)
Men allra först inledde vi vårt köpcentersbesök med Burger King.
Köpte tre "meal".
Fast det hade räckt med två.
Sedan åkte vi rulltrappa.
Inget som merparten av befolkningen lägger märke till.
Att de gör.
Men det gör mina döttrar.
"WOOOW!!"
"Kolla, man åker med??"
"Woohooo, man kan sitta ner!"
"Titta M, din klänning står rakt ut!!"
Hm.
Tror vi gör aktivitet "Åka rulltrappa" för sällan...

Åka hiss.
Däremot.
Gör vi inte.
E drabbas av panik bara man nämner "hiss".
Även "parkeringsgarage" är direkt ångestframkallande.
Vilket gjorde det lite krångligt när vi skulle hälsa på en vän till mig inne i staaaaaaan.
Parkeringsgaraget klarades dock av utan bekymmer.
När vi närmade oss hissen började emellertid underläppar att darra.
"Vi TAR trapporna" meddelade jag lugnande.
Skulle ju bara till fjärde våningen;)
Och trappor ger som bekant starka ben.
Eller är det mjölk?
Och på tal om mjölk, så ska man ju inte gråta över spilld sådan.
Men det hade jag gjort om mina barn spillt det när vi var gäster.
Så jag kunde knappt slappna av när vi fikade.
Rosenbröd.
Toppade med en miljon svarta vallmofrön.
Sprätter rätt bra när man tar en tugga...
Likaså pärlsocker från en chokladboll.
Jag förmanade och påminde och torkade och spände ögonen i mina barn.
Vilket visade sig vara fullständigt onödigt.
Eftersom den enda som spillde var deras mamma...
En halv kopp kaffe över soffbordet...
Ingen sa ett ljud.
Och jag skämdes som en hund.
Medan jag fick torka upp.
Suck.

Men mitt lilla glas rött.
Har inte spillts någon annanstans mer än i min mun.
Och nu är det slut på lördagen :)

Sov gott!

P.S Kom förresten inte ut från parkeringsgaraget heller när vi skulle köra hem. Så det blev ett litet äventyr i sig. Hade parkerat på våning ett. På våning ett kunde man inte betala. Så vi fick gå upp till våning två (inte åka hiss såklart...) för att betala. Trodde jag. Gick ner till bilen, packade in barnaskaran och körde fram till bommen och stack in biljetten i automaten. "Avgiften är inte betald!".
"Oj så dumt, varför funkade inte det här?" jag överdrivet käckt till de små skräckslagna barnen medan jag tänkte "Fan-jävla-helvetes-skit".
Fick backa in i garaget igen, parkera bilen och övertyga barnen om att det skulle gå mycket fortare om jag gick iväg ensam och betalade medan de satt kvar i bilen.
De gick på det. Och jag knatade iväg. Betalade avgiften kontant, återvände till bilen,körde fram till bommen och stack i biljetten. Voilà. D.S.

Redan april.

En av mina bandykompisar läste ovanstående i Metro, och kom upp på mitt kontor med artikeln :)

Han tänkte på mig när han läste!

Haha!

Och visst fikar vi på!

Har fått fem nya kolleger bara det här året, det är ett himla hallå i fikarummet numera, och det är så kul!!!

I onsdags ringde en arbetskamrat - en ny - till ett radioprogram och tävlade och vann en tårta!!

Det är sannerligen att göra ett gott intryck :)

Programledaren nynnade på en melodi och gav ledtrådar.

"Det var en grupp på fyra personer från Liverpool, långhåriga, en har blivit skjuten och en har varit gift många gånger!"

Svååååååååååååårt;)

Men det spelar ingen roll, vi behövde en bit tårta i tillvaron.

För har väldigt mycket att göra på jobbet.

Igår tog jag hela 12 minuters lunch...

Idag kan jag ta lunch hela dagen.

Mellantjejen är sist ut.

Ligger däckad.

Lilltjejen var sjuk heeeela påskhelgen och äldsta har varit hemma under veckan.

Japp.

Hoppas det här är slutklämmen nu och att nästa vecka innebär nya tider.

Det vill säga vårsol och friska barn!

Och frisk bil.

Min tioåriga Volvo är sjuk.

Och på verkstad.

Vet inte hur den mår idag.

Väntar på samtal.

Har fått hyra en annan bil under tiden.

En liten.

Med manuella växlar, lågt i tak och trångt baksäte.

När jag startade den igår körde jag bara raka vägen till jobbet och parkerade.

Sen kunde jag inte för mitt liv lista ut hur jag skulle lägga i backen.

En mycket snäll arbetskamrat visade mig.

Att jag inte kunde funderat ut det själv...

Men tur att jag fick hjälp.

Nu kan jag både köra framåt och bakåt :)

Och slå huvudet i dörren varje gång jag kliver ur...

Lilla L sa när jag hämtade henne hos dagmamman igår:

"Åååååh vad den här bilen luktar gott (=ny)!!

Mamma, så här ska en bil lukta. Och SE ut!

Så luktar inte din bil. Och dennna är inte smutsig som din..."

Hur kan det då komma sig att min bil inte är ren inuti?

Är det jag som tappar ut chips, slänger kolapapper och ritar med bläckpennor utanför blocket?? 

Jag bara undrar...?

Påskhelgen var mycket fin och trevlig.

God mat och nära och kära.

Skönt att vara ledig fyra dagar i sträck.

Som en minisemester!!

Längtar till riktig semester men kanske mest sol och värme...

Det där vet man ju aldrig.

När man semestrar i Sverige menar jag...

Förra sommaren tror jag att jag badade första gången i havet vecka 30!!

Det var den veckan det var strandväder på riktigt.

Kvällarna var inte jättevarma men dagarna ljuvliga!

76 dagar kvar till midsommarafton och min semesters början :)

Fast.

Det ser bra ut idag också.

Snöstorm?

Är det sagt.

Verkar inte särskilt troligt.

Men.

En abril aguas mil.

Lurig månad.