Kampen mot kirskålen!

Kirskål.
Jag har ställt mig frågan förut men gör det igen.
Finns det någon som helst mening med kirskål!?
(Nej, jag tänker inte plocka bladen och blanda i salladen och piffa till med kallpressad rapsolja och extra fin rödvinsvinäger...)
Maskrosor är inte heller trevliga men dem kan man med lite milt våld i alla fall få upp med roten.
Kirskål.
Har ett rotssytem som ingen kan få bukt med.
Eller i varje fall kan inte jag det.
I torsdags rensade jag mina planteringar på kirskål.
Idag har jag gjort det igen!!
Och troligtvis i morgon...
Och i övermorgon...
Kirskål.
Är ett djävulens påfund.
Varje gång jag lyckas få upp rötterna känner jag en sån enorm tillfredsställelse och hånskrattar halvhögt åt mina hatobjekt samtidigt som jag höjer handen med slingan av söndertrasade rötter upp i luften och ropar: "HA!"
Sjukt.
Jag medger det.
Men jag tycker verkligen inte om.
Kirskål.

Helgen har inneburit mycket trädgård.
Dels hemma hos min fina vän och dels i min egen trädgård.
Och jag tycker om det.
Avkoppling.
Fast man sliter.
Bara ryggen som bråkar.
Efter tre besök hos massören och ett hos kiropraktikern är den ännu inte bra.
Spänningarna i nacken och axlarna har gett med sig men smärtan strålar ut i skulderbladen och ner längs ryggraden.
Gör ont på översta kotan mellan nacken och ryggen.
Massören sa att den kallades för kärring-kotan.
Smickrande.
Ja.
Jag har gått för länge utan att göra något åt det så jag får skylla mig själv.
Idag är det dock kännbart.
Efter att ha grävt och burit och rensat ogräs samt spelat 18 hål.
Men vad ska man göra?
Sitta ner och rulla tummarna och hoppas att det går över?
Inte min stil.
Övertygad om att rörelse är det bästa för kroppen.
Och efter ett bra och svettigt pass på Friskis & Svettis ikväll känns det något bättre.

Konstigt.
Imorgon är det måndag.
Igen.
Kändes som måndag även i förrgår eftersom man var ledig på torsdagen!
Både dagar och kvällar har främjat uteliv.
Jag förstår inte folk som klagar på vädret nu!
Vi har haft vargavinter i sex månader och nu när det äntligen är sol, inget regn och knappt någon blåst så klagar man på att det är kallt!!
Kallt??
Vad jämför vi då med.
Ja, det har varit svinkallt sen november, men nu?
Jag har i princip gått i shorts varje ledig stund (fast det har mest berott på att jag vill få lite färg på mina vinterglåmiga ben, för rätt som det är ska man gå i klänning och visa de där gråvita håriga...), försökt sitta utomhus och äta, ja överhuvudtaget varit ute.
Man mår ju så mycket bättre!
Och våra grannar får veta allt om hur det går till hos familjen Taikon.
Bor man i radhus finns det inga hemligheter ;)

I onsdags kväll bjöd jag över grannfamiljen på ett glas vin.
Ja, alltså föräldrarna i familjen.
Bjöd jag på vin.
Inte barnen...
Vi satt på min terrass fastän det inte var mer än 13 grader.
Lite överdrivet kanske ;) men är det vår så är det...
Mannen i familjen berättade att han för första gången i sitt 40-åriga liv var ägare till ett par "äkta" Converse.
Jag sa att jag inte heller fick några när jag var barn men att jag köpte mina första för åtta år sedan.
Vi diskuterade hur det kan komma sig att våra egna barn får Converse och att de är så medvetna om att det är just ett märke.
Sen berättade han skrattande hur stolt hans mamma varit en gång när han var yngre och hon kommit hem med ett par till honom.
Bara det att skorna hette "Bonverse"!
Hahahaha!
BONverse...
Och då fyllde hans fru i att hon haft "Ray-Han"-glasögon.
Själv gick jag omkring i tuffa stentvättade Levis-jeans.
Andrasortering.
Med bortklippta lappar.
Vi har inte haft det lätt...;)

Ledig torsdag med flickorna blev en härlig hemmadag.
Med trädgårspyssel.
Åff kårrs.
På fredagen gjorde jag ett gästspel på jobbet drygt halva dagen.
Slutade faktiskt lite tidigare, liksom några andra.
Tvingade med mig en skock arbetskamrater för att testa nya thai-stället på torget vid lunch.
DÅ började det otippat nog att regna.
Så vi fick gå tillbaka med våra små lådor till fikarummet på jobbet.
Maten var jättegod men portionerna pyttesmå.
En av mina manliga kolleger fick så lite mat att han nästan började gråta och försökte stjäla en av mina friterade räkor när jag tittade bort.
Men som tur var hade han en bit pizza i frysen som han chockvärmde och glupskt slukade.
Jag kände mitt ansvar - eftersom jag lurat med mina kära arbetskamrater - att gå tillbaka och säga ifrån att portionerna var för små.
De tog det helt rätt och lovade att öka på.

På kvällen var vi i fina vännens trädgård och slet så svetten rann.
Sen var vi värda ett restaurangbesök;)
Dock - satt vi inomhus.
Fast vi promenerade dit och hem och det var skönt.
Igår spelade vi som sagt golf.
I shorts!
Det blev liiiiite kylslaget ett tag men snart blev det varmare igen.
Går bättre och bättre.
För det mesta.
Att spela golf menar jag.
Har ju inte spelat på tio år.
Så några höga krav kan man ju inte ställa ;)
26 poäng.
Nja.
Det är jag nöjd med.

I går kväll hade jag grillgäster.
Vis av skadan sedan förra lördagen - då jag bjöd mina gäster på delikata grillade kolbitar - satt jag igår lugnt med ett glas vin i ena handen och en cigarett i den andra och tittade på när de stora starka männen grillade.
En mycket trevlig kväll.
Skrattade.
Gjorde vi.
För det gör jag naturligtvis.
Har fått en del kommentarer apropå mitt förra inlägg.
Får nog förtydliga.
Det inlägget handlade om att skratta.
Inte om hur jag mår.
För det är olika saker.
Jag mår bra.
Jag har det bra.
Min familj mår bra.
Min familj har det bra.
Det jag reflekterade över var att jag så sällan skrattar så att ögonen tåras, att jag skrattar så jag får ont i magen eller att jag skrattar så mycket att jag inte kan sluta.
Det bästa skrattet brukar komma när det är som mest opassande.
Som när man gick i skolan, och man började skratta åt något som man tyckte var så vansinnigt kul, så att man fick lämna klassrummet för att kunna skratta klart och sen lugna ner sig ;)
Men jag övar.
Varje dag.
Så ska nog bli en skrattande person igen.

När jag vunnit fighten.
Mot kirskålen :)