De flesta låtar jag tycker om har jag associationer till.
När jag hör en sådan låt associerar jag därför till en speciell plats, en speciell person eller en speciell känsla.
Så gör kanske de flesta, det vet jag inte, men jag gör det alltid.
I går kväll när jag körde hem från kursen spelades en låt på radion som jag inte riktigt kände igen eller kanske jag gjorde det?
Jag fick inga associationer och det tyder på att den inte gjort något avtryck hos mig tidigare men jag tyckte om den.
Den påminde om något.
Kanske en annan låt.
Det gör ju de flesta låtar i och för sig.
Hur många toner och ackord finns det liksom...?
I alla fall.
Klockan var tio-halvelva, det var mörkt, nästan ingen trafik och volymen hög.
Resan hem ifrån kursen gick betydligt fortare än dit kan jag väl säga...
Låten jag lyssnade på, finns i mitt förra inlägg.
Tycker det är en fin bit;)
Kursen var intressant.
En arbetskamrat sa innan jag åkte att jag blivit lite nördig gällande ämnet ;)
Stämmer nog.
Men jag är vetgirig och vill lära mig.
Gjorde en smörgås som jag åt i bilen på vägen till kursen.
I programmet stod nämligen "Vi bjuder på lätt förtäring".
Hm.
Då blir man misstänksam.
Och mina farhågor besannades.
EN halv bulle med ost och EN kopp kaffe.
Försökte ta en påtår men kannorna var tomma.
Gick åt många påsar snus därför...
Så när jag kom hem värmde en ganska hungrig jag överbliven pizzaslice.
Nyttigt.
Klockan elva på kvällen:)
Hade heller inte hunnit ta hand om disk eller tvätt så fick fixa lite med det också.
Strax efter tolv dråsade jag i säng.
Ställde klockan på 07.15.
Mycket riktigt.
07.15 ringde klockan.
Jag skuttade upp, duschade kvickt och lätt, klädde och sminkade mig och stämplade in 08.00.
Eller nej.
Så gick det inte till.
Riktigt.
07.15 stängde jag av klockan och tänkte att jag bara skulle blunda fem minuter extra.
MEN VARFÖR GÖR MAN SÅ????
Jo.
För att man tycker det är spännande att vakna 08.23 och få panik och stressa ihjäl sig.
09.00 infann jag mig på jobbet.
Moget.
De tre timmarna fram till lunch hade jag SJUKT mycket att göra.
Lunchen spenderades i diverse butiker för att fylla min kyl...
(Varannan vecka är min kyl i princip tom. Det är den veckan barnen inte bor hos mig...)
Så det blev ingen regelrätt lunch.
Ingen lunch alls faktiskt.
Sen blev det ytterligare tre hektiska timmar innan luften gick ur mig.
Bokstavligt talat.
Årets varmaste dag hittills.
Jodå.
Skönt att man hade ålskinnsjeans och långärmat.
Fanns inte mycket tid att välja kläder i morse...
Sex timmars arbetsdag räckte för mig.
Kände jag.
Men med tanke på att det blev 15 igår så gjorde det inte så mycket ;)
Körde till Fritids för att hämta E.
Hon var dock inte där upplyste förskoleläraren mig.
"Eeeeeeh?" fick jag fram.
Då sa en av E:s klasskamrater: "Men hon följde ju med A hem idag!"
"Eeeeeeh" sa jag igen och tänkte att jag nog får börja medicinera mot mitt usla minne.
Och då var det ändå JAG som bestämde detta med A:s mamma så sent som i förrgår.
Men det var FULLSTÄNDIGT borta ur mitt huvud.
Så ett litet halvt inlägg i debatten...jodå, man KAN glömma...
När jag äntligen fått hem hela barnaskaran (tack mamma!) kände jag en sån lust att bara slänga av mig alla kläder och få komma ut i min solstol!
Det fick jag också.
Både av mig kläderna - ja alltså, jag tog på mig lite lättare plagg, gick ju inte ut spritt språngande - och kom ut till min solstol.
Satt säkert hela fem minuter i den...
Det skulle hämtas glass och vatten och torkas rumpor etc etc.
Jag gav upp och påbörjade fredagsmiddagen: Löjromstoast, tournedos med hemgjord bearnaisesås och marängsviss.
Och medan jag pysslade i köket sippade jag på ett glas rött och lyssnade på Ulf Lundell (=sommarmusik).
HAHAHAHA!
Smeten till ugnspannkakan vispades ihop på två minuter.
Jordgubbssaften gick ännu snabbare att blanda till.
M skjutsades till party och själv åt jag fläskpannkaka och drack jordgubbssaft med E och L.
Precis.
JAG åt.
Plötsligt tycker de små damerna inte längre om fläskpannkaka (fick senare reda på av M att de ätit det två gånger den här veckan redan...).
Jag surade en kort stund men det berodde nog mest på att jag inte kunde dricka mitt glas vin ;)
M skulle nämligen hämtas från det där partajet halv nio...
Medan de små matvägrarna busade runt med grannflickorna anlände mamma och pappa med nygjord rabarberpaj och vaniljsås.
DET var gott!
Och nu - när alla flickorna sover - har jag hällt upp mitt vin :)
Känns som att alla jag känner har varit eller är eller ska se något av Eurovision...
Till och med min egen E har varit i Malmö och upplevt spektaklet.
Men inte jag.
Har inte ens varit i närheten.
Känns lite tråkigt.
"Once in a lifetime" upplyste en av mina bästisar mig imorse.
Ja.
Tänk om det är så.
I så fall har jag missat det.
Går och lägger mig och läser min bok i stället.
I morgon är en annan dag.
Med lite mindre stress.
Och mer avklädd tid i solen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar