Helt lagligt men inte legalt eller vad?

Ååååååååh.
Jag kunde inte hålla mig.
JAG HAR GJORT DET!
Ja, jag har börjat JULPYNTA trots att man inte FÅR.
Förrän på söndag.

I måndags ondgjorde jag mig över att ett företag jag besökte hade satt adventsljusstakar i sina fönster.
"HUR kan dom göra så?? REDAN?? Det är ju inte KLOKT!!" mästrade jag för min arbetskamrat.
Han nickade stillsamt som om han höll med.
"Alltså - det är ju inte förrän på SÖNDAG!!! Kan folk inte VÄNTA???" etc. etc.

Men.

Jag orkade inte vänta.
Jag orkade inte vänta ut november.
Denna mörka, grå, kalla, tråkiga månad.
Förlåt alla som fyller år i november - men jag förstår inte meningen med denna månad...
Den är alltid en kritisk period i mitt liv.
Oktober kan vara så vacker, december är mysig, men november??
Det är så grått.
Kompakt mörker.
I flera veckor har jag suttit på mitt kontorsrum och stirrat ut i den fuktiga dimman.
Det är mörkt när jag stämplar in på morgonen, det är mörkt när jag stämplar ut på kvällen.
Där emellan är det...halvmörkt.

Så därför.
Ljusstakar och stjärnor i fönstren.
Vita julstjärnor (blommorna alltså) i vita krukor.
Advensstake med fyra röda stearinljus.
Ja.
Det känns genast bättre.
Och det är ju inte straffbart att julpynta före den första advent...
När jag körde till träningen upptäckte jag att det finns fler hedningar.
Det legitimerar mitt eget brott, haha...

Jag köpte de första julklapparna idag också.
Lite spontant så där.
Och barnens adventskalender är ordnad.
Det blir inte 72 paket.
Nej.
Kör en annan variant i år.

Igår gick glödlampan till ytterbelysningen sönder.
Stön.
Inte längesen jag bytte.
Hittade bara en 60W-lampa.
Ja.
Det fanns inget alternativ.
Nu lyser jag upp inte bara min egen lilla täppa utan hela gatan och säkert ett par kvarter till längre bort...
Här var det ljus...
Måste nog leta lite till;)
Jag vill ju inte att förbipasserande ska bli bländade...

Kan inte lägga in fler bilder i bloggen.
DET är katastrof.
Finns säkert ett sätt men jag vet inte hur jag ska gå tillväga.
Synd.
Jag tog ju bilder på mitt julfuskande...


Mysteriet är löst.

TVÅ bra saker med McDonalds

Jag är ingen större hamburgerälskare.
Och jag är definitivt ingen McDonalds-lover...
Tycker inte deras hamburgare smakar hamburgare helt enkelt.
Det är mer som en degig smaklös massa utan finess...
Men två saker är riktigt bra med denna hamburgerkedja:

1) "Ge dina barn ett språk", ett läsprojekt McDonalds deltar i varje höst. Istället för den värdelösa plastbiten - som är rolig i knappt tre sekunder - som kallas "överraskning" i Happy Meal-lådan får man istället en barnbok! DET är en bra present det! I helgen fick vi tre olika böcker! Bra böcker! Ikväll har jag läst samma bok tre gånger! (Tre barn...;) "Axel älskar bilar" heter den och jag vet inte varför den var så tilltalande? Kanske språket på lite halvrim eller humorn? I alla fall. Den var värd ett McDonaldsbesök!

2) Innehållsdeklarationer på allt de säljer! Det är inte många matställen som har en pärm bakom disken (eller en pärm på en hylla för den delen ;) med en fullständig förteckning över vad all mat/alla kakor innehåller. Perfekt när man har någon form av födoämnesallergi. Som jag har.

By the way.
Jag har fortfarande inte löst mysteriet.

Helg med gåtfullt budskap....

En väldigt aktiv helg.

Nästan stressig ;)

Jag och flickorna har gjort mycket tillsammans.

Igårkväll fick vi gäster.

En som både åt lördagsbarnmat och drack vin och en som bara drack, haha!

Och då syftar jag inte på den lille hunden ;)

Jättemysigt i alla fall!

Lite besviken på Så mycket bättre dock...

Magnus Uggla som gjort så många hits och knappt några av dem var med...

Astrologen - tack!!

Har jag älskat sen jag var liten.

Men Nitar och läder DÅ??

DÅ??

Några "gamla" bilder jag hittade, som inte har med nånting att göra, förutom att jag tycker de är fina:

Imorse gick vi upp tidigt.

M skulle spela handboll hela förmiddagen.

Det gick superbra!

Vann alla sina matcher.

Hennes systrar var som vanligt inte särskilt intresserade.

Efter drygt tre timmar av bus, lek och surfplattespel tittade E upp och sa:

"Vem vann?"

och på mitt svar "Vi" sa hon:

"Vilka är vi? De röda eller de gula?"

Suck ;)

När jag svängde in med bilen på min gata såg jag att grannen storstädade sin bil på sin uppfart.

Såg också att han tvättat den eftersom det rann vatten och skum längs trottoarkanten...

Jag skulle göra mig lite lustig så när jag öppnade dörren hojtade jag käckt:

"Står jag för långt ifrån? Eller du fixar det därifrån?"

Hehe.

Men.

Så klev jag ur och fick syn på något på gatan.

En linje, ett streck!?

Stängde bildörren och såg att någon ritat en parkeringsficka runt den plats jag brukar parkera min bil.

Med griffelkritor.

I några olika färger.

Log lite.

Några barn som lekt, tänkte jag.

Men så upptäckte jag...texten.

Den hade regnat bort lite men jag kunde ändå läsa de fem orden skrivna med rosa:

"HÄR PARKERAR ORTENS VACKRASTE KVINNA"

???

VEM har skrivit det?

När?

Och varför?

ÄR det barn som lekt?

Har det något med mitt jobb att göra? Någon som vill göra sig lustig över det jag gör eller rentav vill skrämma mig? (Fast då hade man väl lagt en bomb i min brevlåda...?)

Är det en granne som är sur för att jag parkerar just där?

Kan det vara ironi? Någon som i fyllan och villan i natt fått en briljant idé, som vet vem jag är och som tyckte att det var ett roligt litet skämt? "Och här bor den där ruggugglan, haha, vi skojar lite..."

Eller kan det helt enkelt vara så att det är någon som TYCKER att ortens vackraste kvinna parkerar just på den fläcken ;)?

Men vem F-A-N går runt med griffelkritor i fickan? I olika färger?? Nattetid?

Ja.

Det är verkligen ett mysterium.

Tills jag kommit på sanningen, tänker jag njuta av budskapet helt utan tolkning.

Det är ju ändå ganska smickrande ;)

Gangnam Style :)

Knappt hade jag hunnit lämna flickorna hos dagmamma och på fritids förrän det var dags att förbereda sig inför fredagens fullspäckade program.

Studiebesök - ett flertal - och middag tillsammans med mina arbetskamrater.

En mycket trevlig eftermiddag och kväll blev det!

Fem olika punkter var inplanerade, det blev sex :)

En liten avstickare bara, när vi hade en "lucka".

Uppskattades av alla.

Idag har vi haft kalas för sexåringen!

Vi var rustade för 28 barn, men det blev "bara" 21...

Några föräldrar hörde av sig strax innan kalasets början, de hade missat dagen, en del barn dök aldrig upp (?) och en liten kille kom och lämnade present men vågade inte komma in så han fick följa med sin mamma hem igen...

Så kan det vara ;)

Men guuuud vad 21 barn låter.

Som att släppa in en getingsvärm!

Men roligt hade de.

Vi vuxna också;)

Inga dö-punkter direkt...

Ett par som slog sig och grät och fick tröstas bara...

Och så fina - och många! - presenter E fick!!

Jag funderade på att smyga undan några och slå in i julpapper och spara, haha...

Det hade barnen aldrig märkt ;)

Eller jo.

E hade märkt det.

Hon har superkoll.

Hon är dessutom det enda barn jag vet som öppnar sina presenter ordentligt, samlar ihop papper och snöre för varje present och slänger i en påse.

Mammas tös!!

Gangnam style.

Lyssnade vi nog på tio gånger.

Minst.

Är det discokalas så är det ;)

Fiskedamm och sångpåse hann vi också med.

Två timmar gick ganska fort!!

Gulliga barn - E var supernöjd - vi föräldrar var nöjda.

Nästa kalas är inte förrän om två månader (knappt) så nu passar vi på att andas ut.

Och ladda ;)

Extreme Home Makeover

I början av juni i år var jag och tittade på mitt radhus för första gången.

Det såg inte mycket ut för världen, men jag föll direkt för planlösningen.

Bristerna var otaliga och stanken från förra husägarens katter hade nog fått många att vända i dörren.

Jag beslöt ändå relativt snabbt för att slå till...

Jag tyckte att huset hade "potential" och det skulle hur som helst bli billigare för mig att bo i hus än i en fyrarumslägenhet!

Sagt och gjort, bara några veckor senare var överenskommelsen klar!

Min plan var att bara renovera "det värsta".

"Det värsta" visade sig inkludera...allt...

Vi - det vill säga jag själv, familj, vänner och hantverkare - upptäckte snart att det fanns en hel del saker som man inte bara kunde låta vara...

Den 30 augusti skrevs köpekontraktet och jag fick nyckeln i min hand!

Vi började direkt samma eftermiddag med att riva väggar och golv.

Familj och vänner strömmade till och det var full aktivitet från första dagen.

Efter 3-4 dagar blev jag sjuk, som jag berättat om tidigare, och mina föräldrar fick ta över projektet.

Det blev bråda dagar - lägenheten skulle lämnas den 1 oktober!

Helgen innan jag skulle flytta in, flyttade vi nästan alla möbler och "magasinerade" dem huller om buller i huset. Mest i flickornas rum på övervåningen eftersom väggar och golv däruppe var klara.

Den 29 september - en lördag - var vi tio stycken som städade ur lägenheten och flyttade allt det sista därifrån till huset.

Samma natt sov jag för första gången i mitt nya hus.

På en madrass på golvet.

Men jag trivdes från första stund.

Barnen verkar också trivas.

De pysslar i sina rum och de känner sig friare i och med att de kan gå ut som de vill.

Nästan.

Vi har bott här i en månad lite drygt och jag får nog säga att allt faktiskt är klart!

Pappa kommer lite då och då och sätter upp hyllor och lampor och annat.

Man märker efterhand vad man behöver...

Och då har jag bara bott här i en kvart ;)

Till våren får jag ta tag i utemiljön...

Välkommen till Casa Castanea <3

Mysbyxehelg....

Vilken "slappe-helg" vi haft...
Inga handbollsmatcher, inga "måsten", egentligen ingenting förutom kalaset i fredags kväll.
Har varit ledig i tre dagar.
Med betoning på ledig.
Jag känner mig alldeles försoffad.
Nästan förslappad ;)
Det som är bra med sådana här helger är att man kan ta emot fikagäster lite när som helst!
Så idag fick vi besök av barnens kusiner!
Barnen åt strössel med glass.
Eller i alla fall så blandade de ihop strössel, glass och chokladsås till en enda soppa så som barn brukar göra - och upptäckte att det såg ganska äckligt ut och skuttade ifrån bordet....
Jag försökte mig på ett gos med babykusinen men det gillade hon inte speciellt...
Jag har liksom glömt hur man gör;)
Och hon blev ledsen så fort jag höll henne.
Kan kanske bero på att jag åt vitlök igår?
Skyller på det hur som helst ;)
Men mycket trevligt med besök!

Vitlök ja.
Igår stod jag en timme vid spisen, gjorde färsbiffar på vildsvins- och fläskfärs.
Skalade och kokte potatis och blomkål och gjorde GOD brunsås.
Vi satte oss vid bordet och jag inväntade hurraropen.
Det blev tvärtom.
Den lilla sköt bort tallriken och sa: "Jag tycker inte om sån här mat."
Mellantjejen protesterade också men tuggade i sig halva portionen...
Den äldsta åt och sa att det var gott.
Men jag "hällde för mycket sås" på hennes mat...
Stöööön.
Vi åt på tio minuter, sen gick barnen och satte sig i soffan och jag stod kvar i köket med disken.
Varför ställer jag alltid upp så mycket när jag lagar mat??
Ikväll får jag äta de där resterna själv.
Barnen får köttfärssås och spaghetti (som jag också lagade igår när jag ändå stod i köket och grisade...;)...

Imorgon blir det fullt ös.
En vanlig måndag med andra ord.
Kort TV-kväll får det bli...
Ur mysbyxan och i arbetskläderna.
Jajamensan.

Jag kan ALLT om bilar!

Tretton små flickor.

På gårdagens 4-årskalas.

Tretton små raringar!

Herregud, vilken barnlek!

Så - nu ska alla äta korv med bröd!

Alla åt korv med bröd.

Så - nu ska vi sitta i ring och leka "Sång-påsen"!

Alla satt i ring och lekte "Sång-påsen".

Så - nu ska vi äta glass med chokladsås och färgglatt strössel!

Alla åt glass med chokladsås och färgglatt strössel.

Och så vidare.

Busenkelt.

Att som fyråring få vara värdinna på ett kalas - eller vara gäst på någon annans - är en perfekt övning i social kompetens.

De små gästerna kom finklädda till tänderna, stod och väntade på hallmattan, räckte över sina presenter till jubilaren, storasystrarna tog hand om deras jackor och skor, och flera stycken av gästerna tog upp sina små gåbortsskor ur en påse och satte på fötterna.

Och innan de gick hem tackade de för ett trevligt kalas!

Urgulligt!!

Baksidan av myntet - som vi alla så väl känner till - är att man är lite trött och grinig dagen efter en tillställning.

Så även mina flickor.

Men de har ändå lekt med kompisar mest hela dagen...

Pappa har varit här och fixat med ventilation och lampor, jag har organiserat lite bråte som jag dragit mig för att ta tag i...

Styrde upp i ena klädkammaren.

Det blev tomt och fint.

Just där.

För jag bara flyttade allt det där jag-inte-vet-var-jag-ska-göra-av till en annan del av huset.

Hm.

Sen var jag ute och sprang, eller mer joggade...

Väldigt skönt.

Njutning rent ut sagt.

Dock.

Fick jag lite ont i mitt ena knä efteråt!!!

Sån't pallar jag inte med.

Har fått det en enda gång förut.

Kan icke acceptera utan får ignorera.

Efter joggingturen hämtade jag E hos en kompis.

E läser på allt hon ser.

När hon satt bredvid mig i bilen läste hon på en knapp på instrumentbrädan: "V-O-L-T....volt! Vad är det mamma?"

"Tjaaa, nåt med ström..."

"Va?? Mamma, kan du ALLT om bilar????"

"Njaaa......inte riktigt kanske....."

"Jo, men du vet ju var man sätter i nyckeln och startar bilen, och alla de där spakarna, du kan ju JÄTTEMYCKET!!"

---

Oh yes.

Bara fråga mig.

Kan allt.

Om bilar ;)

"Så mycket bättre".

Vad kan man säga?

Magiskt.