För alltid.

Jag vaknar bredvid dig,

stryker håret från din kind,

jag är så glad att du är min.

Du är så vacker när du sover,

du har nåt som ingen annan har,

du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,

att du känner likadant.

Jag vill dela mitt liv med dig,

du skapar värme inom mig,

och vi ska vårda varje dag.

Vi älskar varandra så,

som ingen annan kan förstå,

det är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,

har aldrig ångrat en sekund,

jag har älskat dig från första stund.

Vill att du ska känna trygghet,

du kan vila här hos mig,

för jag ska aldrig släppa dig.

Och jag ser i dina ögon,

att du känner likadant.

Jag vill dela mitt liv med dig,

du skapar värme inom mig,

och vi ska vårda varje dag.

Vi älskar varandra så,

som ingen annan kan förstå,

det är för alltid du och jag.

Och jag ser i dina ögon,

att du känner likadant.

När man inte kommer på det själv.

Får man sno av andra;)

Enkelt och vackert.

För alltid av och med Sara Löfgren.

Tillägnad sin dotter Leia.

Första maj med maj.

Jag har tillbringat hela dagen, från det jag vaknade i morse fram tills jag så småningom ska gå och lägga mig, med en enda person.
Mig själv :)
Bortsett från en kort visit av mina föräldrar i förmiddags, ett litet snack med grannfrun över staketet och en påhälsning av äldsta dottern i eftermiddags.
Jag har fått väldigt mycket gjort.
Och det var planen.
Trots att det faktiskt var så att mina föräldrar väckte mig - halv elva!!! - genom att ringa på dörren...
Hm.
Efter tio timmars sömn.
Nästan dubbelt så mycket som jag normalt sover....


Först av allt tog jag tag i inomhusmiljön.
Bockade noggrant av varje punkt på min lista.
(Givetvis har jag en lista. Jag är ju listfascist.)
När jag var klar med inomhuspunkterna - till och med tvättkorgen är helt tom (ja, så när som på ett par strumpor jag hittade under en dotters garderob och ett par trosor under en annans.. ) - så baxade jag ut gräsklippare, grästrimmer och diverse trädgårdsredskap ur förrådet och fortsatte metodiskt med utemiljön.
Och när även DET var klart åt jag frukost.
Halv tre.
Normalt.
(Men jag var fortfarande mätt efter Valborgsmåltiden så hungern gjorde sig inte påmind tidigare...)
Sedan.
Äntligen.
Slog jag mig ner i min solstol med "Senor Peregrino".
En mycket bra bok av Cecilia Samartin.
Jag sträckläste i två timmar!
Så underbart skönt!


"Hm.
Vad var det nu mer jag skulle göra idag?"
Joooooo.
Springa en liten sväng.
Jag var inte motiverad.
Men det är jag inte alltid.
Jag springer ändå.
Redan efter hundra meter började kroppen tjata att jag skulle sluta med de där dumheterna och vända hemåt igen.
Vi - jag och kroppen alltså - kompromissade.
En kort runda.
Blir det.
Men.
När jag sprungit fem kilometer i samma hastighet som en sköldpadda med stukningar i samtliga fötter så kände jag att jag faktiskt inte var trött.
Så jag sprang ytterligare fem, i samma sega tempo.
Varför inte liksom.
Ingen tid att passa OCH om bara två veckor...är tidpunkten inne för årets första millopp!!
Jisses.
Hur ska det gå?
När jag hade en sluttid på TIO minuter mer än mitt personliga rekord.
Problemet är inte att jag inte orkar.
Egentligen.
När latmasken i mig började klaga tänkte jag att "Nej, minsann, du har energi kvar. Märks inte minst på de där ett par-tre energibarerna runt midjan..."
Jo.
Så är det.
Det är det soliga vädrets fel.
När man kommer hem från jobbet, slänger sig i solstolen för en stunds avkoppling så vad passar väl bättre än en kall ÖL?
Det är ingen bra vana.
Det är en dålig ovana.
Och den sätter spår.
Jo.
Trist men sant.
Så ikväll är det den goda drycken Fun light jordgubb i mitt glas....
Får nog fortsätta med den ett tag.
Annars måste jag skaffa en nätbrynja, börja klia mig i skrevet och rapa högljutt....


Hur som helst.
En mil blev det.
Och jag är helt slut.
Får lägga mig tidigt.
För jag ska jobba imorgon och sedan kommer flickorna.
Jag längtar efter dem!
Träffade dem dock igår.
På Valborgskalas på Heden.
Ååååh, jag kramade dem länge.
Men bara E var kramsugen.
Jag fick liksom stjäla mig till lite beröring av de andra.
De hade ju inte tid med mig, herregud!!
Fanns ju massor med barn att leka med.
Vem vill då sitta och mysa med en tråkig mamma :)


Men när M stannade till efter sitt glasskioskbesök i eftermiddags så hann jag knappt öppna dörren förrän hon la armarna om min hals och pussade mig <3
Sekunden efter fick hon något skräckslaget i blicken, slog blixtsnabbt händerna för munnen och pressade fram ett: "Neeeeeeej".
Jag tittade oförstående på henne.
"Jag har ätit NÖTglass mamma!!!!"
"Neeeeej" svarade jag så dramatiskt jag kunde, tog händerna för strupen och låtsasdog på hallmattan.
Tystnad.
"Mamma. Du skojar nu va...?"
Hahahaha.
"Ja. Jag känner ingenting, du kan vara lugn..."
Hon andades ut.
Vände sig dock oroligt om flera gånger när hon hoppade upp på cykeln...
Jag måste sluta med den typen av dåliga skämt.


Från skämt till skäms.
Jag sitter faktiskt och skäms lite framför Humorgalan på TV.
När jag styrde upp min budget i höstas - och den är tight - så gick jag igenom vilka utgifter jag kunde skala bort.
En av dem var en stående överföring på hundra kronor till Unicef...
Jag har varit Världsförälder i många år.
1200 kronor om året är inte mycket, men ändå en utgift.
Men nej.
Mitt samvete förbjuder mig att sluta skänka pengar.
Det är inte försvarbart.
Mina barn har allt de behöver och lite till.
Skäms.
Det gör jag.
När jag ser alla dessa barn som lever under ovärdiga förhållanden.
Hur kunde jag ens tänka tanken?

Flest färger vinner!

Jaha.

Får man cykla - OBS! OBS! Cykla :) - hem nu?

Det är ju ändå Valborgsmässoafton och grillkalas står som nästa programpunkt.

Så cyklandet fortsätter;)

Dock.

Utan gul jacka och turkos-cerise skor...

Det är ju inte påsk.

Trevlig kväll!

Rosa tyg och rött lack!

"Nu har vi satt ihop din bil igen, men behåller den tills imorgon för att se så att vi har lyckats få stopp på oljeläckan."

"Javisst" svarade jag och andades ut.

"Men. Nu ska jag berätta något för dig som du nog inte blir glad över att höra....."

(FAN FAN FAN.)

"Jo, vi upptäckte nämligen att bla bla (nåt litet jävla hjul) i bla bla bla (nån liten jävla kam) var på väg att gå sönder! Och DET hade inte varit bra! Då hade hela bilen brakat! Så vi tog beslutet att byta den. Du behöver bara betala materialkostnaden."

(FAN FAN FAN.)

"Jaha" svarade jag nästan med tårar i ögonen "och...hur....mycket...är....det...då....?"

Och så sa han summan och jag kände plötsligt att lördagens shoppingrunda aldrig skulle ägt rum....



När jag tog den här selfien - a la ung tonårstjej-som-bloggar-om-allt-och-ingenting-(mest-ingenting) - så var jag lyckligt ovetandes om hur dagen skulle utvecklas.

Då kände jag mig vårfin och glad och nöjd i mina nya rosa jeans!

De senaste åren har jag konsekvent och enbart köpt och använt jeans - och andra byxor med för den delen - i färgskalan blått-svart.

Pigg färg...(som Becks granne - spelad av Ingvar Hirdwall - sa när deras hus målades om till grått...)

Tycker alltid alla andra som bär färgade jeans är fina, men själv har jag aldrig fastnat för någon annan färg på benbeklädnad.

Än svart eller blått.

Eller möjligtvis kanske vitt.

(Jo, jag har köpt någon färgad byxa i något svagt ögonblick.....Men inte använt. Fruktansvärt onödigt.)

Så.

Nu var jag så nöjd att jag tagit steget.

Mot rosa.

Men.

Jag känner mig lite som Lus-Mia i Madicken.

Hon som stal pengar av rektorn och köpte karameller och bokmärken för dem.

De där karamellerna smakade alltmer illa allteftersom det dåliga samvetet gjorde sig påmint.

Lite så känner jag.

Alltså, jag har inte stulit pengar av en rektor;), utan från mig själv...

Jag borde förlagt den där shoppingdagen EFTER bilverkstadsbesöket.

Ibland är jag dum som en gås.

Men samtidigt en dum gås som var så jävla sugen på lite nya kläder....



Dagens lånebil.

Börjar kunna dem nu.

Den här har jag nog haft tidigare.

Eller så var det en annan...

Röd var den i alla fall :)

Och som om det inte var nog med EN röd bil...

Fick ta den här lilla käcka saken när jag skulle ut ett ärende.

Eftersom det inte fanns någon annan att tillgå just då.

Glömde dock kontrollera att sätet var rent.

Innan jag satte min rosa bak i det...

Skulle i vilket fall inte varit den första fläcken den här dagen.

Redan när jag kom till jobbet hade jag lyckats få något grått på låret.

Ahaaaaaa!

Kanske därför jag undvikit jeans i fläckavslöjande färger?

Hmmmm.

TVÅ?

Vad är den där lilla till för??

Har inte vågat fråga någon om det.

Jag använde den vänstra....

Träffade min lilla farfar på torget.

Även han hade rosa idag;)

Jag orkar inte skriva någon lång utläggning angående ovanstående.

Bara konstatera att jag tycker det är alldeles felformulerat....



Så jag och en arbetskamrat - som även hon har en bakgrund från skola/barnomsorg - redigerade lite:)

Blev mycket bättre!

Citychic.

Den svarta jag köpte inför vinterns festligheter ser inte längre så festlig ut;)

Den har verkligen använts flitigt men det är inte bara därför.

Den är....svart.

Precis.

Svart.

Nu är det vår.

Då vill jag ha färger.

Gärna glada sådana.

Och gärna på en klänning.

Blev så lycklig när jag såg den här färgklicken!

Skir och nätt och billig!

Ja.

För jag är ju en sådan som gärna köper second hand.

Och är det en Pernilla Wahlgren-variant så är det ett plus!

Och icke att förglömma - miljövänligt.

Eller.

Vänligt och vänligt.

Men bättre än att köpa nytt varje gång.



Såååå.

Iförd "fyndet" körde jag och hälsade på den här lille godingen <3



Fast nu var det inte enbart för hans skull som jag styrde kosan söderut mot staaaaan.

Nej.

Hans fina mamma fyllde år och hade bjudit till kalas!



Vi gäster blev bjudna på "vegan-fika".

Ja.

Det kan låta underligt.

Men i lilla familjen testar man hur det är att äta som en vegan.

Så det var bara att gilla läget.

Och jag gillade läget;)

En massa gott.

Bland annat en chokladkaka där chokladglasyren bestod av mosad avocado och kakao.

Jättegott!

Alla gäster gick så småningom hem.

Utom jag.

Som även skulle vara nattgäst.

Jag sa till brorsan och svägerskan - som inte får sova så värst många timmar i sträck med en liten knodd i familjen - att jag kunde ta hand om den lille sötnosen på morgonen.

Konstigt.

Ingen av dem protesterade mot detta förslag.

Slog yrvaket upp ögonen när lillebror la ner lille S bredvid mig i bäddsoffan klockan halvsju och sa: "Så", gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig.

Hm.

("Barnfri helg"?)



En timme senare kom svägerskan in och undrade hur det hade gått.

Det hade givetvis gått jättebra - man är väl en erfaren trebarnsmor;)

S hade härjat runt och lekt och varit nöjd.

Jag hade till och med bytt blöja!

Herregud, vad fort man glömmer!

Kände mig lite fumlig.....

Men så lätt det är att njuta när man vet att man ändå får sova nästa natt;)

Sedan åt vi frukost (vegan), gjorde oss i ordning, löste Melodikryss och annat som skulle skötas innan vi till sist knallade ner till staaaaan i det underbara vårvädret.

Jag i min PW-klänning.

Naturligtvis.



Åt en fantastiskt god lunch på Satori.

Deras inriktning - just det - vegankost.

Fast efter att ha varit vegan i 18 timmar fuskade jag lite och beställde en grillad smörgås med mozzarella....

Fy på mig;)

Basilikadippan var så god att jag kunnat dricka den!

Ja.

Kan tänka mig att gå dit igen.

Mysig miljö och trevlig personal.

Och för att deras smörgåsgrill gått sönder och min grillade smörgås istället för att grillas fick värmas i pizzaugnen, och för att brorsan istället för grillad smörgås (som alltså inte gick att grilla) valde en pizza, fick vi en liten påse med "plåster på såren".

Tre ljuvligt goda muffins!

Sån't gillar vi:)

Ja. Det var tre från början.

När vi precis hade satt oss ner på Satori kom det fram två kvinnor, alltså andra matgäster, till vårt bord.

Den ena tittade på mig och utbrast: "Jag måste bara säga att jag tycker din klänning är jättefin!"

Ååååh, så löjligt glad man blir för en sån spontan komplimang!

(Ja, både mamma och svägerskan hade förstås också berömt mig för den kvällen innan;)

Efter lunchen.

Gjorde jag staaaaan.

Så gott det nu går för en ensamstående radhusmamma med spenderbyxor i storlek xs.

Men vilken härlig eftermiddag.

Strålande sol, massor med folk överallt och butikerna sprängfyllda med vårkarameller.

Jacka blev för varmt, handväskan för tung, så jag tryckte ner alltihop i en påse.

Tur att folk inte kom nära mig, tror inte att jag doftade alldeles fräscht när jag skulle ta mig tillbaka till bilen som stod parkerad utanför brorsans och svägerskans lägenhet.

Shit, vad svetten rann.

Man blir ganska svettig av att prova kläder.

Så PW:n åkte in i tvättmaskinen så fort den anlände till radhuset...



Ett kort stopp hos mamma och pappa på vägen hem...

(Mammor och pappor har överseende med döttrars svettdoft;)



Äldsta dottern figurerade i TV igår.

I handbollssammanhang.

Inspring med damlaget som spelade semifinal.

Jag, som inte ville missa varken solens härliga strålar eller handbollsmatch, satt på en pall i dörrhålet i nån konstig vinkel...

Och i halvlek sprang jag en liten runda.

Hade ju bestämt att jag skulle det, men skjutit upp det hela dagen...

Var vaaarmt att springa.

Men skönt.

Första milloppet närmar sig med stormsteg....



Igår var jag inte längre vegan.

För igår åt jag en nätt liten grillad entrecôte på 400 gram.

Jag kan nog med bestämdhet säga att jag är allätare:)

Jag äter nämligen det jag tycker är gott.

(Och vad som finns till hands....;)



Jahapp.

Så blev det måndag.

Igen.

Eftermiddagen segade sig fram, men till slut kunde jag hoppa upp på min cykel -

HÖR OCH HÄPNA - för att cykla hem och få sitta en stund i min solstol.

Måtte det inte bli typiskt valborgsväder på valborg.

Har inte hängt undan vinterjackan.

In case.

Ljuvlig påskhelg....och så litta gnäll...;)

Hur kan tre systrar - med samma mamma och pappa - både vara så lika men samtidigt så olika?

Jag förvånas över detta varje dag.

Igår var alla tre ute och cyklade före kvällsmaten.

När jag plockade undan efter maten - sanerade - råkade jag slå ett öga ut genom köksfönstret.

Två cyklar stod där förarna spontant kommit på att "Här stiger jag av och skiter i var jag parkerar".

Ungefär.

Eftersom jag saknade den tredje hojtade jag: "E - var är din cykel?"

E svarade: "Där den ska vara såklart."

Just det.

Så dumt av mig.

Naturligtvis hade hon ställt in sin cykel, snyggt och prydligt, under taket där cyklarna ska stå.

Där de ska stå enligt mig.

Inte som man kan tro när det gäller mig, alltså för att det ska vara ordning enligt "var-sak-på-sin-plats-för-att-jag-har-bestämt-det"-principen.

Nej.

Utan mest för att det inte inbjuder förbipasserande presumtiva tjuvar till cykelstöld lika lätt när man inte skyltar med vad man har.

Ikväll körde jag tre gånger fram och tillbaka till idrottshallen där M har handbollsträning.

Första gången för att lämna M.

Andra gången för att hämta M.

Tredje gången för att M precis när vi kommit hem från andra turen kom på att hon glömt sina gympaskor....

Stööööööööööööööön.

Det är inte första gången.

Som hon glömmer.

Hon glömmer allt.

Överallt.

Hela tiden.

Nycklar försvinner.

Mobiltelefon försvinner.

Läxböcker, jackor och gympapåsar glöms både här och där.

Hon måste ha väldigt mycket annat att tänka på?

Varje kväll jag kommer hem från jobbet får jag dessutom börja med lite morr och gnäll.

Då syns så tydliga "spår" efter en viss 11-åring som varit hemma ensam på morgonen...

Något eller några av mina plagg ligger slängda på sängen, fön och plattång ligger på sovrumsgolvet, en borste, några hårsnoddar och spännen fyndas på hallbyrån, ett använt hopknölat badlakan på hallgolvet, badrumsskåpen står på vid gavel och helst står några hårprodukter uppradade på handfatet.

Man ska vara glad om filtallriken - där fil och flingor torkat in ordentligt under dagen - hamnat på diskbänken istället för att stå kvar på soffbordet :)

Kan inte begripa hur hon blivit sådan??

Min dotter, dotter till en kvinna vars "disktrasa står i givakt" (ett uttryck som en av mina bästisars mamma myntat;)  - dock en sanning med modifikation...) - hur kan hon ha blivit en sån "slarva"?

Det där "storasyster-syndromet" jag själv lider av, det har verkligen hoppat över äldsten i den här församlingen...

Och så har vi då den sista lilla.

Trean.

Som bara har "hängt med".

Och som förmodligen alltid kommer att göra det.

Som kommer att glida fram på ett bananskal i kölvattnet efter sina systrar;)

Som alltid argumenterar för sin sak, vare sig det är förnuftigt eller alldeles galet...

Men argumenteras, det ska det jädrar i det alltid göras...

Jag har i alla fall inte närt några mesproppar vid min barm.

Den saken är alldeles kristallklar:)

Starka tjejer.

Dominanta tjejer.

"Jag-har-fan-i-mig-rätt-och-tänker-inte-ge-vika-en-tum"-tjejer.

Och som de slåss!!

Inte med andra - men med varandra!

DET går över mitt förstånd?

Jag studerar så ofta jag får tillfälle hur andra syskonpar agerar och interagerar.

Mycket, mycket sällan bevittnar jag sådana regelrätta slagsmål mellan andra syskon som mellan mina barn.

Och det är inte bara knipande och hårdragande på tjejigt vis (läs: catfight ;).

Nej, nej, nej.

Det är rejäla knytnävar och sparkar!

Jag blir galen varje gång jag ser det.

Alltså ganska ofta.

Verkar ju inte vara några andra syskon som beter sig så.

Utan precis tvärtom.

Andra syskon tar hand om varandra, månar om varandra.

Det gör ju mina barn så klart när det gäller, men hemma...nej, nej, nej, det är en strid på liv och kniv.

Suck!

(Och så här har det alltid varit - både före och efter skilsmässan, så det är ingen "reaktion" som en amatörpsykolog kanske skulle säga...)

Märkligt är det i alla fall.

Inte att flickorna är olika.

Alla föds med sin egen personlighet.

Men att de konkurrerar så mycket med varandra.

Och att de slåss.

Inte beroende på att de inte är verbala så att "knytnävarna tar vid där språket tar slut", herregud nej, de kan tjata ihjäl den mest tålmodige...;)

Och trots att jag predikar och understryker alla människors lika värde, att alla är olika men får lov att vara olika etc. etc. så verkar det bara gälla för andra?

Trots allt - älskar jag dem gränslöst <3 <3 <3

Ägg och sill och rusk och snusk och till slut några påskkärringar!

Rättelse;)

Påsken inleddes med en meget dejlig morgenmad.

Vi blev bjudna idag.

Av min fina danska arbetskamrat.

Jag njöt varje tugga.

Det gjorde alla.

Med tanke på att ingen åt lunch/frokost före klockan ett.....

Påskkärringar har det dock varit sämre med idag.

(Endast sett en enda på hela dagen!)

Tills det ringde på dörren mitt i Badhotellet!!

Typiskt.

Men söta var de tre små, med fräknar som runnit en bit ner på kinderna i regnet;)

"Glad påsk" sa de i kör och sträckte fram sina påsar (säckar...)

(Neeeeeeej. För några timmar sedan slängde jag allt gammalt godis, flickorna samlat sen barnkalas och pizzriabesök, i soptunnan...)

"Neeeeeeej, vilken otur" sa jag dramatiskt "Jag har inget godis hemma!!! Hmmm, vad ska jag då hitta på?"

"Pengar." sa trion i kör och blängde.

Jag hittade en tjugolapp.

"Tack" sa de och lommade iväg men så vände killen i gänget plötsligt tillbaka och frågade: "Vänta, vad är tjugo delat med tre?"

Har jag sagt att Badhotellet är en utmärkt bra serie?

Inte bara för att den är dansk men det är en stor anledning.

Dyker upp nya härliga uttryck hela tiden.

I detta avsnitt kunde hotellet inte betala varuleveransen och fick därför laga något av vad de kunde hitta i skafferiet.

"Vi laver rusk om snusk" sa en påhittig kökspiga.

"Rusk om snusk"?

Hahahahaha!

Det översattes "Pytt-i-panna".

Men av en säker källa har jag tagit reda på att pytt-i-panna faktiskt heter "Biksemad".

"Rusk om snusk" kan vara allt och är större bitar i sås, och är det som är kvar från dagen innan.

Jag måste gå en "Danska för nybörjare"-kurs.

Helt klart.

Selvfölig.

(Och då lär man sig säkert att stava på danska också! För nu improviserar jag hej vilt. Lite som Preben & Preben;)

Så skönt med lidt ferie.

Spelade bandy efter jobbet, körde direkt därifrån och skänkte en låda barnkläder till några driftiga människor som ska starta en second hand-butik och därefter körde jag hem för att arbeta en och en halv timme i trädgården!!

Så dels är jag värd att ligga i soffan och dels är jag värd fyra dagars sammanhängande ledighet!

Och ett litet glas rött;)

(Kun en lille en.....)

Noterade oljefläckar på gatan.

Hm.

Att jag inte upptäckt det tidigare??

Jag är inte naiv.

Förutom i bilverkstäder.

Man skulle kunna säga vad som helst till mig på en bilverkstad och jag skulle svälja det med hull och hår.

"Ja, alltså, drivspännsknuten på vevarmsaxeln drar åt höger.....måste bytas....."

"Jaha" (Tänk tänk tänk, var fan kan den sitta?) "Eeeeh, kan ni fixa det?"

"Jadå, det kostar 9853 kr. Inga problem."



Glädelig påske!