Äntligen hemma!

En kärleksförklaring jag upptäckte när jag lagt flickorna i kväll...

Verkar som att flickorna trivs bra i mammas hus :)

De har lite svårt att komma till ro när de ska somna på kvällarna bara men det är väl inte så underligt.

Ett nytt boende.

Igen.

Fast nu tänker jag stanna här.

Jag trivs nämligen också bra.

Till och med första natten för två veckor sen, när jag jag sov ensam på en madrass på golvet bland alla flyttlådor, kände jag att jag var "hemma".

Det är ett mysigt radhus.

Lagom stort och välplanerat.

Den här veckan har varit snabbast i världshistorien!

Imorgon ska flickorna till sin pappa.

Jag började sakna dem igår redan, fastän de var kvar hos mig...

De hör liksom till här.

Fast jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå så kommer det att kännas tomt.

De har tagit plats.

Min assistent i måndags ;)

Köket är klart.

I princip.

En lucka ovanför köksfläkten som fattas.

Ett trasigt fönster på E:s rum ska bytas ut.

Lång leveranstid.

Nu när det börjar bli kallt ute börjar det kännas aktuellt.

Fönstret går nämligen inte att stänga...

En av mina två toalettstolar läcker.

Men det ska väl gå att få ordning på den också.

Och så några andra saker.

Som inte är klara.

Men ändå.

Så mycket gjort på så kort tid.

Fantastiska hantverkare.

Fantastisk familj.

Fantastiska vänner.

Lill-skruttan med Smulan (Snuttan II).

Inte kul att vara Smulan imorgon.

Sterilisering på gång.

Tjejerna vet precis vad det innebär.

De ser väl Djursjukhuset på Bolibompa på söndagar, haha!

Skulle haft kameran redo i söndags då alla tre borrade ner ansiktena i soffan så rumporna stack rätt upp i vädret.

Var något djur som opererades.

Och i det programmet förskönas verkligheten inte.

Nähä.

Snart är det dags.

Att sova.

Uppstigning 05.30 liksom tidigare i veckan.

Det är ingen tidpunkt.

Det är fruktansvärt.

Men man är ju van...

Och jag är ju hemma.

Äntligen.