lördag 6 oktober 2012

Huset fullt av flickor!!!

Hade stora planer för den här lördagen.
Och jag har genomfört dem!
Klappar mig själv på axeln;)
Men shit, så sleden jag är nu.
E och L har masserat mina axlar.
Sååå skönt att känna de små händerna men jag hade behövt lite "riktig" behandling...
Alla döttrarna har haft varsin kompis här idag.
Själv spenderade jag tre-fyra timmar i "trädgården"...
Äldsta och mellersta flickorna lekte inomhus, ja även de två yngsta, men jag märkte inte av dem då jag hade fullt upp utomhus.
När jag var klar gick jag in för att se vad de små sötnosarna hittade på.
Hittade inte de minsta.
De var inte på L:s rum!!
Letade runt och fann min sovrumsdörr stängd:

Så glada L:s föräldrar måste bli...
Ajajaj, hade ingen som helst aning om hur länge de sovit.
Men det hade varit underbart att få höra deras resonemang.
"Vi går och lägger oss i mammas säng!"
"Jaaaa, vilken kul idé!"
Hahaha.

Tyvärr har jag ingen bra "före"-bild på täppan på framsidan av huset, mer än de där containerbilderna jag tog den 30 augusti...
Men jag kan säga att standarden i trädgården var ungefär densamma som huset...
Jag har slitit upp ogräs, räddat de få skamfilade perenner som fanns, hackat och krattat och klippt "gräset".
Med motorgräsklippare!
Det var många år sedan jag använde en sådan.
Tvekade inför att använda den då jag tycker det är pinsamt att göra saker jag inte kan inför andra.
Mina grannar ser ju allt.
Villaområdets baksida...
Provade att dra igång den.
Hände inget.
Fan så genant.
Kollade bensintanken.
Hmm.
Såg tom ut.
Fyllde på bensin.
Gjorde två försök.
Nada.
På tredje, då jäklar!!
Sen stannade den några gånger.
Dels på grund av högt gräs och dels på grund av konfliktlösning.
Ytterdörren öppnades nämligen med jämna intervaller av någon gråtande tös.
"Ma-mmmm-aaaaa, hon säger si, hon gör så!!"
Suck:)
Men fint blev det till sist.
Sen ska jag använda min fina handgräsklippare!
Får bära den genom huset dock, haha, bor ju mitt i radhuslängan.
Rena rama "Svenska hjärtan"...

Man behöver inte fundera så mycket på varför gatan vi bor på heter som den gör...
Flickorna samlade idogt.
Ligger kastanjer överallt.
Utomhus!
Enbart.
Hoppas jag.
Så att ingen har proppat jackfickor eller skrivbordslådor fulla.
Härligt när man hittar de samlingarna i januari.
Fast det är väl knappast någon risk hos mig.
Där disktrasorna står i givakt.
Som min väninna M:s mamma säger.
Lätt överdrift kanske.
I alla fall de veckor gullungarna är här.
Jisses vad här ser ut...
Efter ett dygn!
Lite hundskit hade E lyckats trampa i också.
Luktar ljuvligt.

Mitt sovrum är fint.
Rofyllt.
Jag har sovit fantastiskt skönt i min nya säng.
Så vackert när eftermiddagssolens strålar letar sig in...
Lyckades kicka igång min nya diskmaskin också.
Jag är ett tekniskt geni! 
Och guuuuud så skönt med diskmaskin efter att ha handdiskat i ett helt år...
Synd bara att inte disken hoppar i och ur av sig själv!

En god vän som hade fiskelycka kom förbi och gav mig sin fångst.
Jag kan inte tillaga fisk, och ännu mindre rensa (fast det var gjort som tur var!), men slog upp "Vår kokbok" och hittade ett recept.
Jag är väldigt medveten om att mina inneboendes favoritfisk heter "Fiskpinne" och inte "Regnbågslax" men ibland måste man utmana ödet.
Jag fräste hackad lök, persilja och dill i mycket smör och fyllde firren med.
Och så lite smör till i formen.
Och sen lite till.
Och i slutet, lite grädde och vitt vin.
Blev jättegott.
Tyckte jag.
M tyckte det var gott (utan förstavelse).
E sa "Blä" och spottade ut på tallriken.
L är lite mer finkäslig och skrek:"ÖÖÖÖÖrrrrkkk, sån äcklig mat!!"


Efter maten satte sig flickorna tillrätta framför Bolibompas lördagsunderhållning.
Mamman hällde upp ytterligare ett glas vitt och tog hand om förödelsen i köket.
Samt gjorde matsäck inför morgondagens handbollsutflykt.
Riktigt avancerad.
Jag har alltid de tråkigaste matsäckarna.
Har jag noterat.
När mina barn skickat lystna blickar på andras matsäckar.
Minikanelsnäckor i påse, Ballerinakex, pannkakor med socker och liknande.
(Är det nån tävling?? Va? VA??)
Nej, själv kör jag med limpmackor.
Och Festis.
Shit så trist.
Men idag har jag ju faktiskt prioriterat andra saker.
Och limpmackor går hem.
I alla lägen.

Nu sover mina små hjärtan.
När jag skulle natta L - efter "Mamma Mu firar jul" som bara var hälften så lång som gårdagens Pettson - sa jag "Får man en puss?" och så pussades vi.
"Mamma, nu är vi dörrrti däänsing!"

<3 <3 <3

2 kommentarer:

  1. Vad tycker dom små liven om huset ?

    SvaraRadera
  2. Dom små liven tycker om huset men i kväll klagade samtliga på sina sängar (!). De var inte sköna (trots att det är samma sängar som innan) och de kunde inte somna i sina nya rum. Sa dom...

    SvaraRadera