Man får bara rita på pappret. Har man lärt sina barn.

Tougher than the rest...

Well it’s Saturday night you’re all dressed up in blue I been watching you awhile
Maybe you been watching me too
So somebody ran out left somebody’s heart in a mess
Well if you’re looking for love honey I’m tougher than the rest

Some girls they want a handsome Dan or some good-lookin’ Joe, on their arm
Some girls like a sweet-talkin’ Romeo well round here baby I learned you get what you can get
So if you’re rough enough for love honey I’m tougher than the rest

The road is dark and it’s a thin thin line
But I want you to know I’ll walk it for you any time
Maybe your other boyfriends
Couldn’t pass the test well if you’re rough and ready for love honey I’m tougher than the rest

Well it ain’t no secret I’ve been around a time or two
Well I don’t know baby maybe you’ve been around too
Well there’s another dance
All you gotta do is say yes
And if you’re rough and ready for love honey I’m tougher than the rest
If you’re rough enough for love Baby I’m tougher than the rest

/Bruce Springsteen, 1988, "Tunnel of Love"

 

Min Mors dags-present 2011, ett presentkort på en tatuering.

Eftersom jag var tveksam till om jag var en "tjej-som-har-tatuering" tog det ett helt år tills jag beslutade mig för att utnyttja det där presentkortet...

Men för cirka ett år sedan hade jag trots allt bestämt mig för både placering och utseende.

Det blev som synes på bilden :)

(Gjordes på en lunchrast, tog ca 20 minuter, och har man fött barn var smärtan löjlig i jämförelse.)

Tatueringen sitter på ett diskret ställe som bara visas upp, när jag går klädd som Gud skapade mig, soliga dagar.

Därför inte särskilt ofta.

Jag tycker att den är jättefin eftersom det ser ut som om barnen skrivit på mig med en bläckpenna.

Enkelt.

Och fint <3

L frågar ibland: "Mamma, går den aldrig bort?"

Jag brukar svara: "Nej. Aldrig."

L:s följdfråga: "Vill du aldrig ta bort den?"

Mitt svar: "Nej. aldrig. Jag vill alltid ha mina barn med mig."

Då ler hon nöjt.

 

Varannan-vecka-livets baksida är att man inte alltid har barnen hos sig sådana här "högtidsdagar".

Inga barn har varit här idag och "gratulerat" sin mamma.

Känns lite snopet.

Men är egentligen inte särskilt viktigt.

Bara det att...när man är mamma så tänker man på det.

Ja.

Det gör man.

 

Återigen till tatueringen.

Jag tror att jag skrivit om det tidigare men gör det igen eftersom jag upptäckte att jag kanske skäms lite grann för att jag har en.

Tatuering alltså.

Jag är stolt över den - givetvis - men har ändå märkt att jag är osäker på om jag är den där personen som vill vara tatuerad.

Ja, det är mycket tudelat.

Jag hade alla tre barnen i bilen, samt en klasskompis till M, och vi körde förbi tatueringsstället där jag gjort min.

Barnen visste var stället låg, jag hade pekat ut det för dem strax efter att jag gjort tatueringen.

M pekade och sa: "Mamma, det var där du gjorde din tatuering!"

Kompisen från baksätet: "VA??? Har DU en TATUERING?"

Jag, mumlande: "Mmm".

E, blixtsnabbt vänd mot kompisen: "Och vet du vad?? Hon röker och snusar också!!!"

L hakade på: "Ja-a, mamma rökade (skånskt uttal) jättemycket på Kreta!!"

Ridå.

Så.

Kanske tatueringen inte är det värsta...

Om man ställer den i relation till annat.

 

Mors dag är slut.

Mor är slut.

Aktiv helg, med löpning i fredags, trädgårdsarbete igår och träning på Friskis & Svettis ikväll.

En ny orörd vecka ligger framför mig (en arbetskamrats favorituttryck varje måndag) och det är därför bäst att sova några timmar så man är redo för den :)

 

(Shit så klyschigt, men det bjuder jag på :)