Ovanligt lugn kväll.....

"Titta!" uppmanade jag barnen från mitt kvällsarbete vid strykbrädan.
"Titta på de små barnen som går bland sopor och plockar pappersbitar."
Tre par ögon lyfte förstrött blicken från sina Ipads en nanosekund och stirrade på tv:n.
"Ser ni? Ser ni att det är små barn som går där och plockar? SMÅ barn. Som ni!" fortsatte jag.
Ingen reaktion.
Mitt syfte var att mina barn skulle få lite perspektiv.
Men det var nog inte rätt metod.
Det är alldeles för avlägset för dem.
Långt ifrån problem som att man inte får hälla strösocker på redan sockrad vaniljyoghurt, "bubblor" i flätan så att det "inte ser klooooooookt ut", att batteriet nästan är urladdat i Ipaden....
Och långt ifrån Minecraft......




Men kvällen har trots allt varit lugn.
Inte mer än ett par tre världskrig;)
Unga väninnan hämtade alla flickorna i eftermiddags.
Tog dem med ut i naturen på fika, hundpromenad och lek.
Så de var ganska trötta när de kom hem.
Bra.
Barn behöver rastas.
En daglig dos frisk luft och energiförbrukning.
Liksom vi vuxna egentligen.
Så därför.
Tog även jag tillfället i akt efter jobbet.
Och gav mig ut på en löprunda.
Gud så härligt det var!
Tyvärr vet jag varken hur lång rundan blev eller hur lång tid det tog.
Runkeeper (eller Runke-Per som någon kommenterade mitt facebookinlägg...;) ville inte samarbeta.
600 meter på sju-och-en-halv-minut?
Knappast.
Jag tyckte att landskapet susade förbi:) nämligen...
Om två månader är det dags för första "tävlingen".
Blodomloppet.
En mil.
Känner att jag måste få upp tempot...
Efter vinterdvalan.
Kvittar att man tränar inomhus hela vintern.
Är inte alls samma sak när man kommer ut i friska luften.
Kommer ihåg varje vår i april under de tretton år jag spelade korpfotboll.
Kändes som att man skulle dö efter en rusch på planen....


E kommenterade det där nyhetsinslaget från Pakistan till sist i alla fall:
"Tänker du skicka dit oss om vi inte gör som du säger??"
Nej.
Verkligen inte.
Men kanske till Eslöv eller nåt liknande exotiskt ställe....;)