En vecka går så fort.
Ja, jag är medveten det kan låta lite underligt.
Det är ju trots allt bara onsdag.
Men mina veckor börjar med fredag och inte med måndag som för de flesta andra.
På fredagar antingen hämtar eller lämnar jag mina flickor, därav anledningen till att en ny vecka "börjar" eller "slutar".
Pannkakorna ovan åt jag i torsdags, det vill säga för mig - i söndags.
På söndagskvällen, eller då torsdagskvällen för alla andra, blev det familjemiddag i mammas och pappas hemtrevliga kök.
Brorsan och svägerskan var också där.
Och lille brorsonen.
Som inom en alldeles snar framtid fyller ett år!!
Förra veckan ägnades åt träning varje kväll.
Var tvungen att höja pulsen inför det som komma skulle......
Och det gick ju bra kan jag säga nu med facit i hand.
Midnattsloppet alltså.
En mil på 50 minuter och 59 sekunder.
Plats 333 av totalt 2439 kvinnliga deltagare.
Vinnaren sprang på 34:22!!!!!
Vad blir det?
Under tre och en halv minuter per kilometer??
Galet!
HUR klarar man det?
Hm.
Kanske några fler träningspass och färre pannkakor och familjemiddagar;)
Den här veckan har också bestått av väldigt mycket träning.
Dock inte för mig.
Bara för flickorna.
Min träning har bestått i att få ihop livspusslet.
(För övrigt hatar jag moderna klichéer som "få ihop livspusslet", men det passade in....;)
Handbollsträning måndag, tisdag, onsdag, skolidrott tisdag, onsdag, torsdag, ett utvecklingssamtal, en friidrottsdag och en utedag.
En hel del väskor som ska packas, packas upp, packas om.
Och så ska jag helst ha hunnit jobba lite, laga några middagar och tvätta ett par åtta maskiner tvätt också.
Jag har givetvis ringt in back-up:en - mamma och pappa.
Annars hade jag lika gärna kunnat dra täcket över huvudet och kapitulerat....
Utvecklingssamtalet hade jag i ärlighetens namn missat att skriva in i kalendern.
Flickornas pappa ringde i förmiddags - och det var en jäkla tur - och avslutade samtalet med:
"Ja, men vi ses i eftermiddag!"
"Eeeeh, jaha?"
"Utvecklingssamtal för M, 15.45, har du väl koll på?"
"Ja oooooh ja, naturligtvis" svarade jag lögnaktigt.
Elfte utvecklingssamtalet.
Eller något.
Vi vet ungefär vad som ska sägas.
Att M är duktig och framåt och har lätt för att lära.
Men.
Att hon kanske pratar för mycket;)
(Var kan hon ha fått den egenskapen ifrån;)?)
Fast det blev inte sagt idag?
M:s lärare är väldigt målinriktad och det tycker vi, M:s pappa och jag, är mycket bra.
Vi pratar om skolarbetet, om ämnena, om vad som uppnåtts hittills och vad som ska uppnås.
FOKUS på skolarbetet.
För skolan är ett arbete, skolan ska skötas, det är viktigt.
M tycker att engelska är svårt.
Inte att lära sig glosor eller förstå.
Men att PRATA engelska.
Hon tycker det är pinsamt och att det är svårt att uttala orden rätt.
Därför har jag ägnat kvällen, efter den sena handbollsträningen, åt att bara prata engelska med henne:)
Det var inte superpopulärt.
Men för att lära sig ett nytt språk måste man prata det.
Jag menar, jag har läst tre språk utöver svenska, men hur många av dem kan jag egentligen?
Engelska.
Ja.
Men franska?
Och spanska?
Tre gånger har jag varit på familjesemester i Frankrike.
1989, 1991 och 1993 i Normandie och Bretagne.
1989 var jag 14 år och hade läst franska i två terminer.
Pappa gick en kvällskurs under våren bara "för att det skulle vara så kul att kunna lära sig lite innan man åker till Frankrike".
Naturellement.
Första kvällen i den lilla byn, som jag glömt namnet på, behövde vi proviantera lite innan vi flyttade in i vårt hyrda hus på den normandiska landsbygden.
Pappa och jag stod framme vid disken i en liten speceriaffär där engelska inte var gångbart.
Pappa pekade glatt och sa "Fromage" och "Jambon" och "Merci" medan jag stod bredvid som ett generat tonårsfån utan att yppa ett ord.
När vi betalat sa flickan bakom disken glatt:
"Vous parlez francais tres bien monsieur!"
Pappa log triumferande och var gaaaaaanska stöddig resten av semestern.
Suck.
Men det handlar om att våga.
Skita i att grammatiken inte är korrekt och bara prata på.
Jag tog igen det när jag var ett par år över tjugo och åkte med min före detta svärmor på en weekendresa till Paris.
Från flygplatsen skulle vi ta en taxi till vårt hotell.
Det fixade jag!
Nyligen hade fotbolls-VM gått av stapeln i Frankrike och taxichauffören pekade ut arenor och andra sevärdheter och jag babblade på utan att tänka.
En francais!!!
Hur kunde jag?
Har glömt allting nu....
Så därför.
Kommer jag.
Att prata engelska med M på kvällarna hädanefter:)
Say after me, please!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar