Öronmärkt.

Stämpelklocka - kaffekokare.

Inte särskilt många steg mellan dem båda.

Därför.

Kan ingen skylla på att han eller hon inte "hunnit göra kaffe".

Fast.

Finns ju en hel del som inte dricker kaffe förstås och därmed inte brytt sig om att lära sig att brygga en kanna kaffe.

Men hur ÖVERLEVER de???

Dagens första mål är ju det viktigaste: en kopp kaffe (och en General;)

Vilken genomslagskraft mitt förra blogginlägg hade;)

I fredags blev jag medbjuden av en kompis till staaaaaan.

Vi skulle först på en förfest i en lägenhet och sedan åka till en nattklubb.

Tjohooo!!!

Nattklubb!

(Börjar bli en vana;)

Men inte vilken nattklubb som helst.

Nej, nej, nej.

Man kan inte bara åka dit hur som helst och tro att man blir insläppt herregud.

(Fattar väl alla...;)

Men det där med att komma in var löst redan på förhand fick jag veta.

Däremot.

Kände jag mig lite osäker på klädseln.

Jag brukar inte känna mig osäker vad gäller den biten.

Men i fredags.

Gjorde jag det.

Jag ville ju inte se FEL ut (läs "kusinen från landet"....).

Så jag letade upp nattklubbens hemsida.

Det stod: "Kosmopolitiskt korrekt klädsel".

Jaha?

Och vad fan betyder det?

Jag googlade.

Och hamnade på "Etikettdoktorn" Mats Danielssons sida:

"Fråga:
Vad betyder kosmopolitisk korrekt klädsel?
Svar:
Det är en påhittad klädkod som inte går att följa. Kosmopolit, världsmedborgare, skulle då innebära att man kan bära vilken klädedräkt som helst. Bara den fungerar och är korrekt någonstans i världen. Vilket i sin tur då skulle betyda att med utgångspunkt från naturistbadet i Piteå, att du kan anlända naken. Där är ju nakenheten korrekt, så du märker hur tokigt en så här luddig klädkod kan uppfattas."






Hahaha!
Älskar det svaret.


Jag valde till sist något diskret (eller "boring" som Julia Roberts i Pretty Woman definierade "diskret" när Richard Gere bad henne köpa en aftonklänning. Han kontrade med "No, elegant".)
Så jag var diskrettråkigelegant.
En utmärkt kosmopolit.


Det var en nattklubb i min smak.

Fullt med kosmopolitiskt korrekt klädda ;) och sympatiska människor i lagom ålder (= min;)

Och.

Framförallt.

Bra musik.

Inte något pretentiöst überhäftigt "tika-tika-tika-tika" utan helt vanlig dansvänlig festmusik.

Som på aerobicsgolvet eller finalerna i beachhandbollen.

Jag går liksom igång på det sistnämnda.

Jag är ju barnsligt förtjust i 90-talstechno (och ny musik som låter likadant).

När jag dansar eller tränar.

Kommer jag någonsin att växa ifrån den genren?

Inte troligt.

Med tanke på att jag fortfarande får rysningar av att spela till exempel "Dr Feelgood" högt i bilen, hahaha!

Som den goda och ansvarsfulla trebarnsmoder jag är, och möjligtvis för att jag hade två barnkalas på lördagens agenda, lämnade jag nattklubben i anständig tid för att åka hem och sova.

Första kalaset, för L, pågick mellan 10-12.30.

Det avlöpte väl.

Snälla glada barn som bjöds på muurikkastekta pannkakor och dansstopp och fiskedamm.



Kalas nummer två gick av stapeln för E och hennes gäster mellan 13-15.30.

(Kan säga att det inte blev många minuters respit undanplockning kalas 1/förberedelser kalas 2;)

Det blev fotbollsturnering, dansstopp där också och marängsviss!



En liiiiiten liiiiiten powernap, dusch och ombyte senare var det bara att bege sig på cykel och i sydväst till kalas nummer 3: Den årliga kräftskivan i godaste vännernas sällskap!



"Best mom" dekorerade M mitt välkomstdrinkglas med, jo man tackar.

Tyckte hon nog inte idag när hennes föräldrar kom på henne med att ha mascara i skolan!!!!!

M, hennes pappa och jag skulle iväg en sväng i eftermiddags.

När jag gick in för att hämta M på skolan sa hon blixtsnabbt:

"Jag har mascara, fniss fniss."

Fniss fniss??

Jag blev förbluffad.

Och stum.

När vi hoppade in i bilen hade dock talförmågan återvänt så jag sa till hennes pappa:

"Titta på din dotter!"

Hans hälsningsleende försvann.

Och sen höll vi en föreläsning om varför 11-åriga flickor inte ska sminka sig i skolan.

Den föreläsningen rev vare sig ner busvisslingar eller applåder.

"Men vaaaarföööööör får jag inte????"

"För att 11-åriga naturligt söta flickor, BARN, inte behöver smink."

"Men alla andra har!!"

(Den har man väntat på;)

"Nääääää, men har alla andra?? Då får du självklart också ha det snuttegullepluttan!!"

Sa vi definitivt inte.

Utan mer:

"Du går i femte klass. Du får inte ha smink i skolan. Det bestämmer VI för VI är dina föräldrar. Vad gäller 'alla andra' är det upp till deras föräldrar att bestämma. Slutdiskuterat."

Kosmopolitiskt korrekt klädda kräftskivedeltagare;)

Som vanligt.

Var jag med och stängde kalaset:)

Och som vanligt.

Var jag ruskigt trött när jag stämplade in i morse.

(Och för att jag kom nåååågot lite sent till jobbet, var kaffet redan bryggt:)

Det, alltså inte jag, blev lite på örat.

Efter ett av lördagens tre kalas.

Inte det sista, som man kanske skulle kunna tro.

Åh nej.

Första.

På första kalaset gick jag rakt fram i riktning mot terrassdörren, med huvudet vänt bakåt för att jag pratade med någon bakom mig.

Och pang!!

Där hängde en ph-lampa.

Med jäääävligt vassa kanter.

I vanliga fall står det ett köksbord under den lampan.

Det gjorde det inte då.

Så jag gick i full kraft med örat rakt in i kanten.

Slog upp ett jack så det började blöda.

Jag skrek "AAAAAJ som fa...ah....ah...aha...ajajajajaja!!!!!"

Det var ju dock barnkalas och då kan man ju inte brista ut i sina värsta svordomsramsor.

Även om man skulle vilja.

Fick bita mig i läppen.