Are YOU living YOUR dream

Oktober.

SVISH.

Sa den månaden.

Men den är ändå ok.

Fortfarande hyfsad temperatur.

Fortfarande löv på trädens grenar.

Fortfarande pelargoner som blommar (Skitskumt men sant!)

Man kan simulera sommar.

Oktober och jag kommer ganska bra överens nu för tiden.

(Annat var det förr:)

November.

Däremot.

Vi har närmat oss varandra.

Försiktigt.

Trevande.

Men jag vet.

Jag VET att november snart kommer att hugga mig i ryggen.

Med dagar då solen inte orkar upp över horisonten.

Med dagar som är blyertsgrå, blöta och kalla.

Isch.

Men precis då mörkret tycks ha tagit över dyker december upp som en räddande ängel:)

En gång sa jag att jag ville stryka november ur kalendern.

Då blev min kusin sur eftersom hon fyller år i november;)

F'låt:)

"Fånga lunchljuset så orkar du mer i vinter" stod att läsa i Metro häromdagen.

Hm.

Bra tips.

(Har aaaaaldrig hört det förut. Har aaaaldrig läst det som ett "knep" att bota hösttröttheten;)

"Många blir allmänt tröttare och mer orkeslösa när höstmörkret obönhörligen sänker sig över Norden./---/ Är du traditionell dagjobbare har du egentligen bara morgonen och lunchen på dig att insupa lite ljus. /---/ Helst ska du vara ute i ljuset 20 minuter i sträck."

Sedan kommer det:

"För den som har några tusenlappar över och tycker att det värt det går det att köpa särskilda lampor att ha hemma eller på jobbet. Men ger mörkret dig stora problem med sömnen och tröttheten gör det svårt att sköta jobbet, eller du börjar trycka i dig mat så att du går upp kraftigt i vikt, då är det läge att söka professionell hjälp."

Kan det vara november månads fel?

Japp.

Helt säkert.

Och några tusenlappar över har jag inte.

Men har å andra sidan inga problem med att vare sig sköta jobbet eller matintaget;)

Jag har tänkt att börja med lunchpromenader hur länge som helst.

För att det verkar så jäkla sunt.

Men det är helt enkelt för trevligt.

Det är för trevligt att sitta och äta lunch med mina kolleger.

Fan.

Kan vi inte sluta med våra vilda, spännande och helt sjuka diskussioner?

Så jag kommer ut på den där förbaskade lunchpromenaden någon gång...;)

Men jag kan helt enkelt inte slita mig i från diskussioner om huruvida kvinnor är besläktade med sjökor eller inte, om varför potatis växer bättre i den skånska myllan än i den blekingska eller om hur ordet pömsig felaktigt fått betydelsen sömnig när det egentligen betyder utmattad efter samlag!

Måndag till fredag.

Vecka efter vecka.

Månad efter månad.

År ut och år in.

Sitter vi där och traggar.

Ständigt nya samtalsämnen.

Men jag behöver de luncherna.

Lunchpromenaderna får vänta:)

Jag tränar ju dock.

Om än inomhus.

Kvällstid.

Vände man blad i samma Metro kunde man läsa:

"PT-Fia vill inspirera med en helhetssyn på träning."

"Åååh, spännande" tänkte jag naivt och började läsa artikeln.

(Som om jag aldrig läst något liknande förut.... Inte förra hösten, eller förra igen, eller förra förra igen... etc. Ungefär en lika alarmerande nyhet som att november kommer varje år efter oktober eller att "Beach 2015" kommer efter "Beach 2014"....)

"Sofia 'PT-Fia' Sjöström är Metros nya träningsredaktör. Hon har fokus på helhet i träningen och gillar tidiga morgnar."

Tidiga morgnar?

Hm.

Redan i ingressen blev jag misstänksam.

Har hon småbarn?

Nej.

Då gillar man inte tidiga morgnar för att man inte väljer dem själv.

Flyttar blicken först till "Det-här-är-PT-Fia"-rutan och noterar att hon inte har några barn.

Höjer blicken något och tittar på bilderna.

Jag visste att det var något lurt:)

Fotografierna visar en supersöt vältränad ung tjej i snajdiga träningskläder hängandes i nån ställning.

"-Jag kör militärträning 3 gånger i veckan - morgonpass. Det är något speciellt att gå upp halv sex för att kräla i lera med andra vuxna. Jag tycker väldigt mycket om det!"

PT-Fia.

Med all respekt.

Men där tappade du mig.

Jag blev inte ett dugg inspirerad.

Snarare provocerad!!!

"Det är något speciellt med att gå upp halv sex!"

"Kräla i lera med andra vuxna!"

Återigen poppar min kära "Evelyn" - som steker de gröna tomaterna i filmen - upp i mitt huvud.

Jag älskar scenen när hon skadeglatt mosar de unga snärtornas bil.

De snärtor som nyss stulit en parkeringsficka rakt framför hennes ögon.

De snärtor som obekymrat studsar ur sin - fortfarande hela - bil på väg in till köpcentrat samtidigt som de säger:

"We're younger and faster" med ett hånfullt skratt.

Men Evelyn låter sig inte provoceras.

Så värst mycket i alla fall:)

När hon är färdig med sitt verk ler hon tillfredsställt och väser fram:

"Face it girls, I'm older and have more insurance."

Hade jag gått upp halv sex, eller förresten, det gör jag ju.....

Men.

Bortsett från det.

Hade jag legat bakom radhuset och krälat i lera halv sex på morgonen hade åtminstone minst en granne ringt farbrorn med den där vita tröjan med de konstiga ärmarna....

Helt säkert:)

"Jag såg henne ligga där på marken i chockrosa tights och rulla sig i leran.... Jo, nu har det nog slagit över alldeles.... Ni kan väl försöka prata henne tillrätta.... Hon har ju ändå tre små barn att ta hand om och allt....."



 

Ja.

Lite så.

November kan inte lägga sordin på min glädje.

Livet går upp.

Livet går ner.

Just nu går det upp.

Förbannat skönt:)

Helt utan både lunchpromenader och PT-Fior!!

November.

Jag tror att jag ska överleva dig utan några större problem :)