Bra drag.Och minus 72 julklappar.

Nytt ventilationssystem installeras för närvarande på kontoret.

Inget för den som vanligtvis fryser en smula till vardags.

(Jävla bra årstid att göra det också för övrigt;)

Ambitiös
1. som arbetar mycket hårt eller mycket och är mycket målinriktad
2. (om projekt e. dyl) med omfattande eller högt satta mål


M var nästan ett år gammal när hon skulle få uppleva sin allra första julhelg.
SJÄLVKLART.
Skulle hon få en adventskalender.
En liten julklapp att öppna varje dag i december fram till julafton (liksom jag själv fått).
Tre och ett halvt år senare anlände lillasyster E.
Men ABSOLUT.
48 små julklappar funderades ut och slogs omsorgsfullt in och hängdes i den broderade julbonaden som min mamma sytt.
Och ytterligare två år senare kom lilla L till världen.
Men ALLTSÅ.
SJUTTIOTVÅ små julklappar.
SJUTTIOTVÅ julklappar - som inte ens är riktiga julklappar utan bara en massa lull-lull - kräver sin kvinna att producera.
Det blev adventspresenter á la McDonalds till slut.
(Det vill säga värdelösa plastbitar som är roliga i exakt 3,2 sekunder för att sedan bara slängas i en jävla leksakslåda under en säng....)
Jag gör det inte längre.
Adventskalendrar alltså.
Inte enbart för att det var svårt att fundera ut fiffiga gåvor utan även för att det blev sjukt dyrt!
Så gissa om jag fick andnöd när M fingrade på en "färdigproducerad" adventskalender i leksaksaffären för 299 kr med orden: "En sån här kalender vill jag ha mamma!"
Mmmmm.
Efter att ha delgett henne min ekonomiska situation sa hon: "På Netto säljer de chokladkalendrar för 8 kr!"


Jag saknar dem.
Flickorna alltså.
Inte adventskalendrarna...
Jag saknar flickorna den vecka de inte bor hos mig.
Samtidigt som jag njuter av att kunna göra vad jag vill när de inte är hos mig.
Tudelat.
Det där.
Igår "lånade" jag dem ett par timmar.
Julpyssel på min arbetsplats.
Det var mysigt.
Fast jag har sällan dåligt samvete.


När flickorna är hos mig är det fullt fokus på dem.
För i ärlighetens namn hinner jag  inget annat:)
Jag längtar längtar längtar.
Men redan fem minuter efter att de kommit hit kan jag bli skogstokig!!!
När vi kliver ur bilen efter att jag hämtat på fritids och trots att vi inte setts på en vecka så kan vi redan vara ovänner!
Att öppna bildörrarna kan liknas vid när Brasse Brännström i "Fem myror är fler än fyra elefanter" öppnar sin Lattjolajban-väska..... (Ett jävla liv med andra ord....)
Samma scenario utspelas varannan fredag utanför radhuset.
E och L skriker och slåss (jag undrar varje gång om vad liksom?) och deras mamma försöker först dämpa men övergår så småningom till en slags desperat vädjan: "MÅSTE ALLA GRANNAR HÖRA ATT NI HAR KOMMIT HIT??"


De på jobbet som har barn som flyttat hemifrån säger att de saknar de där åren.
De där åren när barnen var små.
WHAT?
Menar de allvar?
Saknar de verkligen de 72 små värdelösa adventsjulklapparna som ska slås in;)?
(Min pappa har sagt att hans och mammas ekonomiska situation förbättrades radikalt när brorsan och jag flyttade hemifrån :)
Det var då det.
Det har ju definitivt kommit på skam på senare år;)


Men det där med att barnen lämnar boet.
Jag är ju redan halvt förberedd.
Jag har ju bara mina barn halva tiden liksom...


"Så mycket bättre"
Är det så mycket bättre?
Eller försöker man bara suga ut det sista ur ett koncept som var en succé de första åren?
Carolas dag.
En halvtimme extra var hennes program, hennes dag.
Varför undrar jag.
Lite försiktigt.
Att hon klämmer lite extra på Love-ponken har vi ju redan sett;)
Vi har hunnit notera det.
Faktiskt.
Och VEM blev utvald att sjunga om sin tolkning i slutet av programmet....?
TA-DA!!
Love.
Otippat.
Verkligen :)
Nej.
Men.
Jag längtar minsann ändå.
Till nästa "Jag-är-kändis-och-har-det-bra-som-fan-men-måste-ändå-påtala-vilken-miserabel-barndom-jag-haft"-programmet: "Stjärnorna på slottet":)
Och.
Efter mina flickor.


Tills dess.
Så sitter jag med jackan på, på kontoret:)
Tror det blir frost i natt?
Så.
Jag tar det säkra före det osäkra: bilen i garaget....


P.S Ja. Jag svär som en borstbindare. För den uppmärksamme läsaren: "Jävla" har använts minst tre gånger. Jag har inte ett dåligt ordförråd. Jag är bara lätt oborstad.