Mullemammans återkomst...

 

Klarblå himmel.

Strålande sol.

10 grader.

"Jag tycker att vi (jag) gör varm choklad och så åker vi ut i skogen!"

"Jaaaa" skrek flickorna i kör, antagligen mer åt "varm choklad" än åt "skogen" ;)

"Och så kan vi väl fråga den och den och den om de vill följa med?!" fortsatte något barn.

"Nej!" sa jag.

"Nej. Jag vill att bara vi fyra gör en utflykt tillsammans. Det är så sällan."

(Inga protester?)

Sagt och gjort.

Önskemål framfördes om att åka till djurparken, så det gjorde vi.

Rödräv ;)

Mullemamma.

Högst tillfälligt.

 

Parentes: Discomamma.

I och för sig också ganska tillfälligt nuförtiden;)

 

 

Den varma chokladen var extra god.

Eftersom den var spetsad.

Med Marabou mjölkchoklad ;)

En familj kom och installerade sig vid ett bord bredvid.

M viskade: "Mamma...de har likadana kläder...liiiiiite överdrivet va?"

Mamman och pappan i familjen hade likadana byxor.

Sådana kakifärgade med många praktiska fickor och knäskydd.

Och de hade likadana skor.

Som man säkert skulle kunna bestiga berg i.

Men klart bättre rustade för djurparksbesök än de familjer vi stötte på vid vår förra vistelse i vintras.

Då vi var utrustade i overaller, termobyxor, mössa och vantar var flertalet allt annat än klädda efter säsong.

Flera stycken - både barn och vuxna - hade leggings, gympaskor, tunn jacka.

Jag blev förvånad.

Måste ju varit skitkallt.

Var det ju liksom bara idag om man stod stilla i skuggan för länge! 

 

"Tarzanbanan" hade fått rejält med pisk i stormen.

Endast hängbron var öppen för lek.

E gjorde den 20 GÅNGER!!!

Hon frös inte en sekund...

 

 

En mycket trevlig utflykt då alla var sams och goda vänner.

Nästan så man ville lägga huvudet på sned och le fånigt och säga: "Naaaaaaaaaaw"......

Men.

I bilen på väg hem bröts förtrollningen.

Från baksätet hördes vrål, slag och högljudda "AJ!!" och i backspegeln såg jag E:s och L:s hårsvall och armar och ben flaxa runt.

Suck.

Ibland skulle man vilja ha en sån där skärm man kan fälla upp mellan fram- och baksätena...

Undrar i hur många år till de ska hålla på så?

Kanske inte ska klaga.

Snart är de 13, 15 och 18!!

Gaaaaaahhhhh!!!!

Jag försöker intala mig själv att de där egenskaperna - det dominanta, styrkan, det manipulativa, förhandlingsförmågan, övertalningsförmågan etc. - kommer att vändas till något positivt som de kommer att ha nytta av i framtiden.

Hm.

Undrar vem jag försöker lura?

Mullemamman kanske ;)?

Då måste jag nog införskaffa ett par sådana där friluftsbyxor...



Lugna gatan.

 

Fredag morgon.

 

 

SVISCH!!!

 

Fredag kväll.

 

Hämta flickorna.

Packa upp väskorna.

Laga mat (=steka köttfärs med tacoskrydda, skruva lock av burkar och sticka ner skedar i burkarna, hacka lite grönsaker ;) tillsammans med grannfamiljen.

Sju små flickor.

Två tonårsbarn.

Tre vuxna.

Tre fredagströtta vuxna.

Varav en chaufför.

Det var jag :)

M och två kompisar skulle på disco.

Men sen blev det fredagsmys.

Grannarna har en rejäl soffa (till skillnad från min).

Och en rejäl TV (till skillnad mot min).

På den såg vi först Idol.

(TV:n)

Idol är inte så bra längre.

E-Type - som fortfarande är bra - studsade in på scen.

Grannpappan sa:

"Han kan inte ha jobbat på hela veckan. Han verkar inte ett enda dugg trött!"

:)

Fotboll.

Sverige - Portugal.

Tyckte Sverige spelade bra.

I alla fall första halvlek.

Var dock svårt att helt och fullt koncentrera sig på matchen.

Eftersom Trio Me Bumba liksom tog över.

Vi trodde det var ett skämt.

 

Det var det inte.

Osedvanligt lugn lördag.

Lite lek mellan granngårdarna, lite simskola, lite Ica-shopping, lite tacosrester.

"Så mycket bättre" och "Downtown Abbey" på ingång.

Kan vara skönt ibland.

Med lugn.

 



Jag VET vad den säger!

Makaber annons.

Tycker mest det ser ut som en mustasch?

För 1100!!!

Roligare kan man ju ha.

 

 

Jag har en arbetskamrat - J - som har som sport att ha den finaste, mest välfyllda och snyggast dekorerade smörgåsen (=en smörgåstårta i miniformat) med sig till förmiddagsfikan.

Samma arbetskamrat har också som sport att inte röra sin smörgås förrän arbetskamrat T dyker upp i fikarummet.

Oavsett hur lång tid det tar, från det att J omsorgsfullt och aningen utstuderat placerat sin smörgås på en assiett tills T dyker upp, så väntar han med att hugga in.

Dagligen får vi övriga runt fikabordet sitta där med trånande blickar mot den perfekta smörgåsen alltmedan vi tuggar på våra torra limpmackor med ost som krullar sig i kanterna.

Så fort T dyker upp, skär J en bit av sin smörgås, stoppar den i munnen samtidigt som han förnöjt utbrister (och sneglar på T för att se reaktionen):

"VILKEN god smörgås jag har med mig idag!"

T - som även han är förtjust i god mat - koncenterar sig onödigt noggrant på att hälla upp kaffe i sin kopp medan han låtsats att han inte hört kommentaren.

Alla håller andan och väntar med spänning (ostskivorna hinner torka och krulla sig ännu lite mer...) på vad som komma skall.

Så efter en stund:

"Vad är det för skämda räkor du har där på den mackan...?" mumlar T sådär lite nonchalant och lagom trumpet utan att ens höja blicken medan han bläddrar i dagstidningen.

Varje dag.

Varje dag har vi den här proceduren:)

J ler stort och konstaterar att han vunnit ännu en rond.

 

Men.

Det som slog mig idag.

Var.

Att jag vet.

Jag vet!

Vad räven säger!

Han säger "surt".

"Surt sa räven om rönnbären".

Eller egentligen sa räven att vindruvorna var sura, i en av Aisopos fabler.

Men det spelar ingen roll.

Sensmoralen är densamma.

Räven misslyckas att nå rönnbären/vindruvorna och säger därför att "han inte vill ha dem eftersom de nog ändå är sura".

"Det är lätt att ringakta något man inte kan få".

 



 

 

Idag hade jag lite trubbel.

Jag behövde få en helhet, en överblick.

Sju stora ritningar.

Som inte fick plats på mitt skrivbord.

Jo.

I en hög.

Men jag behövde lägga dem som ett pussel.

Fast, fungerade det 1999 när jag och en kursare skrev en B-uppsats i pedagogik på mitt vardagsrumsgolv, så fungerar det säkert alldeles utmärkt även år 2013 på ett kontorsgolv!

Datorn var uppfunnen 1999.

Problemet var att man inte fick någon helhet.

Ansåg jag och min kursare.

Därför la vi ut hela uppsatsen på golvet.

Vi klippte ut stycken som hamnat fel och tejpade fast dem där de hörde bättre hemma.

I bästa Marjasin-stil (som var på tapeten då han några år tidigare blev "känd" för att ha klippt och klistrat lite i sina representationskvitton...)...

SEN, gjorde vi samma sak i dokumentet i datorn.

Även klipp-och-klistra-verktygen fanns minsann på den tiden ;)

 

Jag tycker fortfarande om att arbeta med papper och penna.

Känns mer äkta.

Så "Det papperslösa samhället" är inget för mig...

(Blir extremt bökigt vid toalettbesök för att bara nämna något...)

Jag föredrar en kombination.

Då jag varit med om både handskrivna uppsatser och datorskrivna "paper"...

 

Härommorgonen höll jag på att köra över en sopgubbe.

För övrigt den enda morgonen den här veckan som det varit riktigt gråmulet och regnigt.

Han gick bara rakt ut bakom sopbilen.

"Oj, ursäkta!" sa jag fast han liksom inte alls kunde höra.

Jag var nog lite trött också.

(Eeeeeeh...nog...??)

Det är ju det här med att gå och lägga sig i tid.

Jag har så svååååårt för det.

Och så är jag dödligt trött när klockan ringer dagen efter.

Hur ska jag bli bättre på att komma i säng i tid...?

Det ÄR för få timmar på dygnet.

Tiden svischar förbi.

Plötsligt är det måndag.

Och så är det fredag!

Och så är det måndag igen!

Och fredag.

Och så håller det på.

Men alla de andra veckodagarna då?

Mig veterligen så finns det sju dagar i veckan...

Å andra sidan gör det inget om november susar förbi.

Mörk och trist månad som enbart är en transportsträcka från de färggranna höstlöven i oktober till adventsljusstakar i bästa fall redan i slutet av november.

 

Imorgon kommer de älskade döttrarna.

Bäst jag försöker sova så jag mäktar med mina mammaförpliktelser;)

Ska bara.....

 



På en måndag. Får man dricka vatten.

 

Ååååh.

Det regnar.

Det är kallt.

Man blir våt.

Och lerig.

OCH????

Ut med dig.

Keps på.

Det är skönt efteråt!

 

Ovan, ett utdrag ur en monolog med mig själv.

Eller en dialog.

Mellan mig och mitt samvete.

 

Det VAR skönt efteråt.

I en varm dusch...

 

Passade på att tvätta bilen också.

(Inte i duschen.)

Jaaaaaaa, det regnade.

Men jag hade bestämt mig för att bilen behövde en tvätt.

Och då kunde ju inte jag rå för att det regnade.

När jag äntligen tagit ett så stort beslut...

Var ett tag sen sist.

Inte sen det regnade, men sen jag tvättade bilen.

Februari-mars nånting?

 

Fars-dags-fika hos mamma och pappa.

Smaskig tårta.

Provsmakning av nån gammal whisky...

För min del blev det bara lukta och läppja.

Men jo.

Den var god.

Min pappa utropade när han packade upp sin slips:

"Ooooooh, vilken kreativ dotter jag har!"

Hm.

Anade man en smula sarkasm?

 

Mamma hade förberett middag.

Jag fick en lunchlåda med mig hem!

Utan att jag bad om det!

Men när jag öppnade lådan vid lunchtid idag upptäckte jag: Pesto!

Hmmmmm.

Nöt-pesto?

Ringde mamma.

Inget svar.

Ringde pappa.

Inget svar.

Så där stod jag med knorrande mage, darr på läppen och fuktiga ögon och såg på när en efter en av mina arbetskamrater värmde sina lunchlådor...

Min kollega sa vänligt:

"Du kan ta min spaghetti carbonara - så tar jag din mat!"

Åååååååh så rart!

Alla glada och lyckliga igen.

Av ren tacksamhet diskade jag hans tallrik och serverade honom kaffe efter måltiden ;)

 

Var ganska lugnt på jobbet idag.

Det där fredagsruset var som bortblåst.

Tunga steg i korridoren, några "host-host-jag-blir-nog-förkyld"-pip etc :)

Faxen fick ett flipp, som den får ibland, och stod och pep som en EKG-apparat så det hördes i halva bygget.

Ingen orkade bry sig, utom jag som studsade iväg till kopieringsrummet samtidigt som jag skrålade:

"What does the fax say?"

Inte NÅGON drog på munnen.

Jävla otacksamt.

När man försöker liva upp en måndag:)

 

 

 

Oväntat uppdrag :)

 

 

Att komma felklädd till en fest.

Är inte kul.

Alla bär jeans, utom du själv, som valt ett glansigt fodral.

Och kanske en liten fluffig boa.

Ungefär som på jobbet idag.

I lilla klänningen och klackarna fick jag rycka ut och flytta cyklar.

Min arbetskamrat i blåställ bara stirrade.

"Du kan vara arbetsledare" sa han med ett snett leende.

Men jag kunde ju inte bara stå där och peka.

Nej nej nej.

Inte min stil.

Så jag trippade runt i dyngan med den ena cykeln efter den andra:)

Asch.

Allt går.

Måste tänka på att ha en uppsättning "oömma kläder" i en låda på jobbet.

Ungefär som mina flickor har, på sina fritids....



 

Hängde en påse på ytterdörren när jag kom hem.

Nystekt sill!!

Från moster A.

Gjorde mig en superb nystekt-sill-med-rå-lök-och-majonnäs-macka till kvällsmat.

Supergott!

Hade passat till en kall öl.

Fast nu är det ju måndag!

Och jag skulle träna.

Så det fick bli en nystekt-sill-med-rå-lök-och-majonnäs-macka och vatten!



 

P.S. När mamma senare ringde upp sa hon att det självklart inte var nötter i peston. "Tror du jag hade gett dig mat med nötter i???" Hm. Nej. Men kanske pappa...? Som tack för den fina Fars-dags-presenten ;) D.S

Rocka & Rulla

 

Varenda vardagsmorgon samma sak.

Klockan ringer okristligt tidigt.

Radhusmamman snoozar ett par-tre gånger innan hon till sist inser att hon måste stiga upp.

Tröttheten är bedövande, nacke och axlar värker.

Dusch, kaffe och snus.

Fixa håret, måla dit ansiktet.

Yngsta dottern följer proceduren som en liten groupie.

Vi gör sedan henne i ordning, ganska friktionsfritt.

När jag därefter ska väcka mellersta dottern får jag samla ihop de futtiga morgonkrafter jag har.

Hon vill inte gå upp!

(Nej. Vem vill det?)

Hon krånglar, gråter, surar.

Jag lyder hennes minsta vink eftersom jag känner mig stressad.

(Och vems fel är det? Inte dotterns i alla fall. Hon har inte snoozat...)

En morgon blev äldsta dottern så irriterad på sin syster att hon lämnade sin varma sköna säng - hon börjar skolan lite senare och behöver därför inte gå upp lika tidigt - och ställde sig i dörren och skrek:

"Nu får du sluta!!! Du gnäller för att mamma inte tar rätt kläder ur garderoben! Du gnäller för att mamma inte vill ta på dig strumporna!! Du KAN klä på dig själv!! Du! Det finns barn som inte ens har några....BEN.....eller ens.....föräldrar!!!"

Och så vände hon på klacken och gick in på sitt rum.

E tittade generat på mig.

Och började klä på sig.

(Inte några BEN??? Hahaha, var fick hon det ifrån?)

 



 

En hastigt ihopknåpad torsdagsfrisyr.

M: "Mamma, du ser ut som när du gifte dig!"

En bröllopsuppsättning?

En vanlig arbetsdag?

Vilken komplimang!

 

Satt vid datorn, min kollega T kom som vanligt på sin morgonhälsningsrunda i korridoren.

"God morgon, god morgon" kvittrade han och svängde med sin nypåfylllda kaffekopp.

"Oj, vilken strålande humör!" besvarade jag hälsningen.

"Det är ju FREDAG!" log han brett.

"Eeeh. Nej. Det är väl ändå torsdag.......?"

Obetalbart ansiktsuttryck: "Torsdag...? Amen va' faen..... Ja, det är det ju...."

Men även torsdagar kan ju vara bra:)

Fast fredagen kom.

After Work blev det.

 

Buffé, öl och bowling.

Sent i säng.

Efter en riktigt rolig kväll!

 

Var min kära Runkeeperdam också på AW?

Totalt urflippad var hon i alla fall (se ovan).

 



 

Nåja.

Ingen rekordtid.

Men det kan man ju heller inte vänta sig efter en sen kväll på krogen :)

Och jag stack inte ut för att slå något rekord heller.

Jag hade bara ett sån't enormt behov av att komma ut i skogen.

Röra på min rastlösa kropp, fylla lungorna med frisk luft!

Var alldeles underbart.

Trots regn och lera.

 

Och så var det en perfekt uppladdning inför nästa programpunkt:

"Rock på skånska" med mamma och pappa.

 

The Green Lion Inn - Malmös första gastropub.

"På pub äter man pubmat" deklarerade pappa.

Så då blev det 'fish'n'chips'.

Riktigt gott!

Och god öl!

 

Och så själva målet med vår resa:

Kal P Dal på Slagthuset!

Nic Schröder som Carl Göran Ljunggren.

Slående lik originalet.

Publiken skrek med i "Kaddilack", "Raka Rör", "Bara Rock n'roll", "Om Ja' Va' En Slashas", "Blåa Sko'", "Karolin", "Jonnie", "Tuffa Uffe"!!

Det var varmt som i en finsk bastu i salongen.

Pappa sa efteråt att det var synd han slösat fin-duschkräm på kroppen...

Det var ju liksom omöjligt att sitta stilla när hela stället rockade och rullade ;)



 

På tåget hem började fyra - inte nyktra (ursäktar jag dem med för deras egen skull) - killar att prata med oss.

Vi svarade artigt på deras fyllefrågor, sen försökte vi liksom att inte få ögonkontakt med dem så att vi skulle slippa höra deras dravel...

Då och då adresserades ändå frågor till oss, och då fick man väluppfostrat svara.

Kort.

Och avmätt.

Mamma sa att hon hörde att de diskuterade oss.

Jag önskade bara att vi skulle vara hemma.

När det äntligen blev dags för oss att stiga av sa en av killarna:

"DU! Du kan väl låta föräldrarna gå av och så åker du med oss till Hässleholm, för du ser ju snygg och fit ut!"

Vadå, kvart-i-tre-ragg......

Jag svarade: "Jo, jag vet....tyvärr, det låter hemskt lockande, men nej tack!"

Folk har ingen skam i kroppen.

Idag är det Fars Dag.

Får väl stiga upp.

Snart lunch.

Skön söndag :)

 

 

 

En kaka om dagen är visst inte bra för magen...

 

Inte en enda Gustav Adolf-bakelse har jag sett skymten av idag.

Så jag fick googla.

För att få se en alltså.

Väldigt stor variation måste jag säga.

Trodde att det var en speciell, att den bara kunde se ut på ett visst sätt?

Tydligen är det enda viktiga att det sitter en liten Gustav Adolf-figur på toppen.

Annars får den se ut hur som helst.

Där ser man.

 

Kladdkakans dag.

Infaller den 7 november.

Det är ju......i morgon!!?

 

Samtidigt som jag googlade hörde jag på Aktuellt att svenska folket har ökat i vikt.

Procentuellt sett ökar midjemåtten mer än vikten.

Kanske inte så konstigt då vi har alla dessa "dagar"?

Fettisdagen, våffeldagen, kanelbullens dag med flera...

Fast det beror nog inte enbart på det;)

Nej minsann.

Småätandet.

Betonade hälsoexperten.

Är en av anledningarna.

(Vad är det jag alltid har sagt?)

Större portioner, större glas ytterligare några.

Vindrickandet har ökat!!

Mjaaaaa.....

Måhända ;)

 

Kommunalarbetaren var ute på fältet idag.

Trots tjock tjock jacka blev det aningens kyligt efter en timme.

Satte mina kalla händer på en kollega när jag kom in igen.

Hon hoppade en halv meter upp i luften!

Tycker att man ska dela med sig ;)

 



 

Ingen Gustav Adolf.

Men det går precis lika bra med flytande limpa i form av en Innis & Gunn...

Kan säga att jag är otroligt värd den.

Efter denna kväll.

Den har inte varit jobbig.

Men intensiv.

Flängande hit och dit.

Två olika handbollsträningar till exempel.

L:s träning var som vanligt kaosartad.

Jag och en annan mamma med en flicka i samma ålder som L satt och var stolta över våra flickor som skötte sig exemplariskt.

Och förvånade.

Vi vet att de två kan nämligen....

Men inte på handbollsträningen.

Och vi förundrades återigen över föräldrar som inte säger till sina barn att gå och sätta sig i samlingen i stället för att hänga i ribbstolarna.

Om ledarna sagt att barnen skulle klättra i ribbstolarna hade barnen gjort alldeles rätt.

Men nu sa ledarna: "Nu ska vi sätta oss i en ring i mitten."

Vad är otydligt med den instruktionen?

Och de barnen som inte alls vill delta utan hellre vill sitta i föräldrarnas knä.

Gång efter gång.

Varför går man dit då?

När jag och L gick från idrottshallen till bilen var hon som vanligt igen.

Det vill säga började skälla för att jag inte villa bita av allt skalet på hennes äpple så att hon kunde äta det, slängde äpplet på marken för att jag inte gjorde som hon sa, började slå på mig och kalla mig "världens dummaste mamma" när jag började skratta etc.

Men jag tar gärna det.

Så länge hon uppför sig när vi är bland folk :)

 

Skål på det!

 



Höstkul även för den lilla plånboken!

 

En sån där knastertorr tisdag.

Har det varit.

(Jag har jobbat inomhus...;)

Inget speciellt har hänt.

Inte ens någon som ringt och skällt av en eller annan anledning ;)

Försöker lära mig att läsa ritningar gällande gatubelysning.

Går ju sådär.

Ungefär som att jag skulle lära mig själv grekiska...

Man skulle haft en ingenjörsutbildning i bakfickan.

Och så är det "stopp" överallt i mina projekt.

Väntar på folk som ska återkomma och kan därför inte gå vidare.

I morgon ska jag emellertid ut i friska luften!

 



 

Efter såna sega arbetsdagar är det ganska skönt att komma hem.

Att komma hem till tre barn, är allt annat än torrt och segt;)

Det är vulkanutbrott och världskrig på en och samma gång.

Och en hel del mys :)

Jag hinner knappt få av mig jackan innan jag sprungit runt och tänt en massa levande ljus.

Tända stearinljus förhöjer myskänslan och dessutom inbillar jag mig att det blir varmare...

Det "råa" försvinner liksom...

Det första flickorna gör när vi kommer hem är att springa in till grannflickorna eller så kommer grannflickorna in till oss.

Idag kom vi hem först men det dröjde inte lång stund innan det knackade på dörren;)

Perfekt för att undvika "hell hour".

Jag kan förbereda och laga middagen utan problem då barnen roar sig på egen hand.

Kokkonst på hög nivå i kväll.

ICA:s färdiga köttbullar och pasta...

"Ååååååh, köttbullar och pasta!!!" strålade de små gullungarna och rusade till bordet.

Hm.

L smällde i sig TIO köttbullar och sedan en glasstrut (jag hade lovat).

Och sedan däckade hon i soffan redan halv sju.

???



 

GIVETVIS hade jag tinat en liten kyckling i kylen.

Så att jag kunde förbereda morgondagens middag - stekt kyckling, brunsås och potatis - under tiden pastan blev mjuk...

Applåder tack.

"Mamma, jag kan väl få stryka?? Snälla!!?"

(Jag var väldigt nära att gå och hämta febertermometern...)

 

 

Sms från mamma tidigare idag:

 

"Hej! Vill du ha lite hjälp med läxläsning, sagoläsning eller kliande på ryggen? Ja, inte din förstås..."

 

 

<3 <3 <3

 

Givetvis blev mamma inviterad till middagsbordet och sen jobbade vi på tillsammans med kvällssysslorna;)

Tack mamma <3

 



(Rubrik ur Competence, riktad till studenter förvisso, bilaga till City Lund)

 

 

Jag hade velat lägga till "för dig som bor i staaaaaaan".

 

"Höstmörkret är den perfekta tiden för kulturmys. Teatrar brukar ha genrep dagen före en stor premiär, då biljetterna är gratis, eller åtminstone kraftigt rabatterade. /---/ Gillar du film ska du hålla utkik i dags- och månadstidningar. Där annonserar man titt som tätt om gratis förhandsvisningar av nya biofilmer. /---/ Vill du hålla koll på senaste nytt utan att prenumerera på en tidning? Plocka en gratis Metro på stan, eller en City om du bor i Lund eller Malmö."

 

Vad var det jag sa?

Hur många teatrar och biografer finns det på den här orten ;)?

Men detta är det bästa:

 

"Tycker du om att pyssla? Varför inte låta dina egna kreationer bli årets julklappar?"

 

Hahahaha!

Pappa kanske vill ha en brevpress? (Sten som jag kan måla fina mönster på!)

Mamma ett bokmärke? (Kan jag klippa ut och rita på alldeles själv!)

Barnen kan få en apelsin var ;)

(Kommer inte ihåg vem som berättade det eller om det är från någon bok, bara att jag hört/läst det många gånger "När jag var barn fick vi vars en apelsin till jul!")

Tror inte flickorna nöjt sig med det.

Vi är barn av vår tid.

 

Men visst inbjuder höstmörkret till kulturmys.

Vad man sen anser vara kultur får man ju själv bedöma...

För min del är det bra serier på TV.

Och böcker.

Och det passar min lilla plånbok alldeles utmärkt! 

 



 

Doobidoo (tittarsiffrorna kan inte ha fel;), Skavlan, Solsidan, Så mycket bättre, Dowtown Abbey, Hjem m. fl.

Svenskt, danskt, brittiskt och norskt.

Mest populärkultur men ändock kultur :)

 

Läsa bra böcker är också ett förträffligt tidsfördriv.

Älskar att läsa, har alltid gjort och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.

När jag var barn var jag med i bibliotekets "Sommarboken" tre omgångar varje sommar.

Mamma försökte jaga ut mig i solen men jag satt hellre inomhus, osocial och blekfet, och läste och recenserade;)

 

Flera av mina väninnor delar det här läsintresset och vi diskuterar ibland vad vi läst eller rekommenderar varandra böcker.

"Man har inte läst en bok förrän man pratat om den." (Aidan Chambers)

 

Avrundar detta inlägg med att delge ett mail jag (och flera väninnor) fick idag från väninna M, där hon speciellt tackar väninna H, för boktipsen:

 

"Hej

 

Efter en hälsosam lunch, bestående av två tunna skivor hembakat hälsobröd fullt av fibrer och antioxidanter, tog jag en tom ryggsäck på ryggen och begav mig med raska steg till biblioteket.

(Fullt med fibrer? Duktigt!)

 

Där lånade jag "Morgon i Jenin". ("Morgon i Jenin"? Hmmm. Har jag helt missat....) Jag behöver en tung bok nu efter Liza Marklunds och James Pattersons "Postcard Killers". De har med en cm mellan raderna och 14 punkters text lyckats få en bok på 100 sidor att förvandlas till en på 360. (Instämmer helt och fullt.)

 

 

Tänker följa upp den med "Sonat till Miriam" eftersom jag älskade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". (Jag med. Fantastisk bok A köpte till mig och M. "Här får ni vars en bok som ni måste läsa för att den är så bra!")

 

Avslutningsvis tänker jag satsa på "Samvetets röst" av Helen Fielding. Jag har väldigt höga förväntningar på den eftersom jag tyckte "Bridget Jones Dagbok" var sjukt rolig. (Japp.)

 

Med boktung ryggsäck gick jag med samma raska steg hem och tyngden bidrog naturligtvis till ännu bättre träning. (Den bästa träningen är den som blir av!)

 

Sen kom jag hem och var så hungrig att jag fick unna mig en bit äpplekaka med vaniljsås. (HAHAHA, Bridget, Bridget......)

 

Tack för tipsen H och ha det bäst alla :)"