Jag VET vad den säger!

Makaber annons.

Tycker mest det ser ut som en mustasch?

För 1100!!!

Roligare kan man ju ha.

 

 

Jag har en arbetskamrat - J - som har som sport att ha den finaste, mest välfyllda och snyggast dekorerade smörgåsen (=en smörgåstårta i miniformat) med sig till förmiddagsfikan.

Samma arbetskamrat har också som sport att inte röra sin smörgås förrän arbetskamrat T dyker upp i fikarummet.

Oavsett hur lång tid det tar, från det att J omsorgsfullt och aningen utstuderat placerat sin smörgås på en assiett tills T dyker upp, så väntar han med att hugga in.

Dagligen får vi övriga runt fikabordet sitta där med trånande blickar mot den perfekta smörgåsen alltmedan vi tuggar på våra torra limpmackor med ost som krullar sig i kanterna.

Så fort T dyker upp, skär J en bit av sin smörgås, stoppar den i munnen samtidigt som han förnöjt utbrister (och sneglar på T för att se reaktionen):

"VILKEN god smörgås jag har med mig idag!"

T - som även han är förtjust i god mat - koncenterar sig onödigt noggrant på att hälla upp kaffe i sin kopp medan han låtsats att han inte hört kommentaren.

Alla håller andan och väntar med spänning (ostskivorna hinner torka och krulla sig ännu lite mer...) på vad som komma skall.

Så efter en stund:

"Vad är det för skämda räkor du har där på den mackan...?" mumlar T sådär lite nonchalant och lagom trumpet utan att ens höja blicken medan han bläddrar i dagstidningen.

Varje dag.

Varje dag har vi den här proceduren:)

J ler stort och konstaterar att han vunnit ännu en rond.

 

Men.

Det som slog mig idag.

Var.

Att jag vet.

Jag vet!

Vad räven säger!

Han säger "surt".

"Surt sa räven om rönnbären".

Eller egentligen sa räven att vindruvorna var sura, i en av Aisopos fabler.

Men det spelar ingen roll.

Sensmoralen är densamma.

Räven misslyckas att nå rönnbären/vindruvorna och säger därför att "han inte vill ha dem eftersom de nog ändå är sura".

"Det är lätt att ringakta något man inte kan få".

 



 

 

Idag hade jag lite trubbel.

Jag behövde få en helhet, en överblick.

Sju stora ritningar.

Som inte fick plats på mitt skrivbord.

Jo.

I en hög.

Men jag behövde lägga dem som ett pussel.

Fast, fungerade det 1999 när jag och en kursare skrev en B-uppsats i pedagogik på mitt vardagsrumsgolv, så fungerar det säkert alldeles utmärkt även år 2013 på ett kontorsgolv!

Datorn var uppfunnen 1999.

Problemet var att man inte fick någon helhet.

Ansåg jag och min kursare.

Därför la vi ut hela uppsatsen på golvet.

Vi klippte ut stycken som hamnat fel och tejpade fast dem där de hörde bättre hemma.

I bästa Marjasin-stil (som var på tapeten då han några år tidigare blev "känd" för att ha klippt och klistrat lite i sina representationskvitton...)...

SEN, gjorde vi samma sak i dokumentet i datorn.

Även klipp-och-klistra-verktygen fanns minsann på den tiden ;)

 

Jag tycker fortfarande om att arbeta med papper och penna.

Känns mer äkta.

Så "Det papperslösa samhället" är inget för mig...

(Blir extremt bökigt vid toalettbesök för att bara nämna något...)

Jag föredrar en kombination.

Då jag varit med om både handskrivna uppsatser och datorskrivna "paper"...

 

Härommorgonen höll jag på att köra över en sopgubbe.

För övrigt den enda morgonen den här veckan som det varit riktigt gråmulet och regnigt.

Han gick bara rakt ut bakom sopbilen.

"Oj, ursäkta!" sa jag fast han liksom inte alls kunde höra.

Jag var nog lite trött också.

(Eeeeeeh...nog...??)

Det är ju det här med att gå och lägga sig i tid.

Jag har så svååååårt för det.

Och så är jag dödligt trött när klockan ringer dagen efter.

Hur ska jag bli bättre på att komma i säng i tid...?

Det ÄR för få timmar på dygnet.

Tiden svischar förbi.

Plötsligt är det måndag.

Och så är det fredag!

Och så är det måndag igen!

Och fredag.

Och så håller det på.

Men alla de andra veckodagarna då?

Mig veterligen så finns det sju dagar i veckan...

Å andra sidan gör det inget om november susar förbi.

Mörk och trist månad som enbart är en transportsträcka från de färggranna höstlöven i oktober till adventsljusstakar i bästa fall redan i slutet av november.

 

Imorgon kommer de älskade döttrarna.

Bäst jag försöker sova så jag mäktar med mina mammaförpliktelser;)

Ska bara.....