Mullemammans återkomst...

 

Klarblå himmel.

Strålande sol.

10 grader.

"Jag tycker att vi (jag) gör varm choklad och så åker vi ut i skogen!"

"Jaaaa" skrek flickorna i kör, antagligen mer åt "varm choklad" än åt "skogen" ;)

"Och så kan vi väl fråga den och den och den om de vill följa med?!" fortsatte något barn.

"Nej!" sa jag.

"Nej. Jag vill att bara vi fyra gör en utflykt tillsammans. Det är så sällan."

(Inga protester?)

Sagt och gjort.

Önskemål framfördes om att åka till djurparken, så det gjorde vi.

Rödräv ;)

Mullemamma.

Högst tillfälligt.

 

Parentes: Discomamma.

I och för sig också ganska tillfälligt nuförtiden;)

 

 

Den varma chokladen var extra god.

Eftersom den var spetsad.

Med Marabou mjölkchoklad ;)

En familj kom och installerade sig vid ett bord bredvid.

M viskade: "Mamma...de har likadana kläder...liiiiiite överdrivet va?"

Mamman och pappan i familjen hade likadana byxor.

Sådana kakifärgade med många praktiska fickor och knäskydd.

Och de hade likadana skor.

Som man säkert skulle kunna bestiga berg i.

Men klart bättre rustade för djurparksbesök än de familjer vi stötte på vid vår förra vistelse i vintras.

Då vi var utrustade i overaller, termobyxor, mössa och vantar var flertalet allt annat än klädda efter säsong.

Flera stycken - både barn och vuxna - hade leggings, gympaskor, tunn jacka.

Jag blev förvånad.

Måste ju varit skitkallt.

Var det ju liksom bara idag om man stod stilla i skuggan för länge! 

 

"Tarzanbanan" hade fått rejält med pisk i stormen.

Endast hängbron var öppen för lek.

E gjorde den 20 GÅNGER!!!

Hon frös inte en sekund...

 

 

En mycket trevlig utflykt då alla var sams och goda vänner.

Nästan så man ville lägga huvudet på sned och le fånigt och säga: "Naaaaaaaaaaw"......

Men.

I bilen på väg hem bröts förtrollningen.

Från baksätet hördes vrål, slag och högljudda "AJ!!" och i backspegeln såg jag E:s och L:s hårsvall och armar och ben flaxa runt.

Suck.

Ibland skulle man vilja ha en sån där skärm man kan fälla upp mellan fram- och baksätena...

Undrar i hur många år till de ska hålla på så?

Kanske inte ska klaga.

Snart är de 13, 15 och 18!!

Gaaaaaahhhhh!!!!

Jag försöker intala mig själv att de där egenskaperna - det dominanta, styrkan, det manipulativa, förhandlingsförmågan, övertalningsförmågan etc. - kommer att vändas till något positivt som de kommer att ha nytta av i framtiden.

Hm.

Undrar vem jag försöker lura?

Mullemamman kanske ;)?

Då måste jag nog införskaffa ett par sådana där friluftsbyxor...