Rocka & Rulla

 

Varenda vardagsmorgon samma sak.

Klockan ringer okristligt tidigt.

Radhusmamman snoozar ett par-tre gånger innan hon till sist inser att hon måste stiga upp.

Tröttheten är bedövande, nacke och axlar värker.

Dusch, kaffe och snus.

Fixa håret, måla dit ansiktet.

Yngsta dottern följer proceduren som en liten groupie.

Vi gör sedan henne i ordning, ganska friktionsfritt.

När jag därefter ska väcka mellersta dottern får jag samla ihop de futtiga morgonkrafter jag har.

Hon vill inte gå upp!

(Nej. Vem vill det?)

Hon krånglar, gråter, surar.

Jag lyder hennes minsta vink eftersom jag känner mig stressad.

(Och vems fel är det? Inte dotterns i alla fall. Hon har inte snoozat...)

En morgon blev äldsta dottern så irriterad på sin syster att hon lämnade sin varma sköna säng - hon börjar skolan lite senare och behöver därför inte gå upp lika tidigt - och ställde sig i dörren och skrek:

"Nu får du sluta!!! Du gnäller för att mamma inte tar rätt kläder ur garderoben! Du gnäller för att mamma inte vill ta på dig strumporna!! Du KAN klä på dig själv!! Du! Det finns barn som inte ens har några....BEN.....eller ens.....föräldrar!!!"

Och så vände hon på klacken och gick in på sitt rum.

E tittade generat på mig.

Och började klä på sig.

(Inte några BEN??? Hahaha, var fick hon det ifrån?)

 



 

En hastigt ihopknåpad torsdagsfrisyr.

M: "Mamma, du ser ut som när du gifte dig!"

En bröllopsuppsättning?

En vanlig arbetsdag?

Vilken komplimang!

 

Satt vid datorn, min kollega T kom som vanligt på sin morgonhälsningsrunda i korridoren.

"God morgon, god morgon" kvittrade han och svängde med sin nypåfylllda kaffekopp.

"Oj, vilken strålande humör!" besvarade jag hälsningen.

"Det är ju FREDAG!" log han brett.

"Eeeh. Nej. Det är väl ändå torsdag.......?"

Obetalbart ansiktsuttryck: "Torsdag...? Amen va' faen..... Ja, det är det ju...."

Men även torsdagar kan ju vara bra:)

Fast fredagen kom.

After Work blev det.

 

Buffé, öl och bowling.

Sent i säng.

Efter en riktigt rolig kväll!

 

Var min kära Runkeeperdam också på AW?

Totalt urflippad var hon i alla fall (se ovan).

 



 

Nåja.

Ingen rekordtid.

Men det kan man ju heller inte vänta sig efter en sen kväll på krogen :)

Och jag stack inte ut för att slå något rekord heller.

Jag hade bara ett sån't enormt behov av att komma ut i skogen.

Röra på min rastlösa kropp, fylla lungorna med frisk luft!

Var alldeles underbart.

Trots regn och lera.

 

Och så var det en perfekt uppladdning inför nästa programpunkt:

"Rock på skånska" med mamma och pappa.

 

The Green Lion Inn - Malmös första gastropub.

"På pub äter man pubmat" deklarerade pappa.

Så då blev det 'fish'n'chips'.

Riktigt gott!

Och god öl!

 

Och så själva målet med vår resa:

Kal P Dal på Slagthuset!

Nic Schröder som Carl Göran Ljunggren.

Slående lik originalet.

Publiken skrek med i "Kaddilack", "Raka Rör", "Bara Rock n'roll", "Om Ja' Va' En Slashas", "Blåa Sko'", "Karolin", "Jonnie", "Tuffa Uffe"!!

Det var varmt som i en finsk bastu i salongen.

Pappa sa efteråt att det var synd han slösat fin-duschkräm på kroppen...

Det var ju liksom omöjligt att sitta stilla när hela stället rockade och rullade ;)



 

På tåget hem började fyra - inte nyktra (ursäktar jag dem med för deras egen skull) - killar att prata med oss.

Vi svarade artigt på deras fyllefrågor, sen försökte vi liksom att inte få ögonkontakt med dem så att vi skulle slippa höra deras dravel...

Då och då adresserades ändå frågor till oss, och då fick man väluppfostrat svara.

Kort.

Och avmätt.

Mamma sa att hon hörde att de diskuterade oss.

Jag önskade bara att vi skulle vara hemma.

När det äntligen blev dags för oss att stiga av sa en av killarna:

"DU! Du kan väl låta föräldrarna gå av och så åker du med oss till Hässleholm, för du ser ju snygg och fit ut!"

Vadå, kvart-i-tre-ragg......

Jag svarade: "Jo, jag vet....tyvärr, det låter hemskt lockande, men nej tack!"

Folk har ingen skam i kroppen.

Idag är det Fars Dag.

Får väl stiga upp.

Snart lunch.

Skön söndag :)