Var är min arbetskamrat med den pyttelilla universalskruvmejseln när jag behöver honom som mest?? Jag orkar inte räkna hur många gånger den, också pyttelilla såklart, skruven som håller fast skalmen har lossnat... Och tejp känns så opraktiskt. Men vad gör man liksom???
Jag har ingen aning om vad man pratar om på fikaraster, arbetskamrater emellan, på andra arbetsplatser.
På min arbetsplats är de allra flesta väldigt diskussionsvilliga, öppna och ärliga.
På grund av detta har man ibland svårigheter att höra vad personen som sitter precis bredvid en säger.
Man ser att läpparna rör sig men man uppfattar inte budskapet.
Ljudvolymen kan nämligen vara öronbedövande för vi måste ju ÖVERRÖSTA varandra:)
För det mesta börjar våra samtal om artiklarna i de för dagen nya tidningarna.
Vi har ett par stycken plus några gratistidningar någon pendlare plockar med sig från tåget.
Ganska ofta handlar artiklarna i lokaltidningen om oss, hur dumma vi är, ja allt vi gör är dumt.
Naturligtvis.
Vi verkar ju inte för medborgarna, absolut inte.
Nej nej, vi gör allt vi kan för att göra livet surt för alla och envar.
Det är liksom målet med vårt jobb.
(Eller kanske inte va....?)
Varje gång jag blir uppringd av en reporter är jag på min vakt.
Misstänksam.
Beredd på försvar.
Vad vill han nu?
Hur ska han vränga det här ämnet till min, eller vår, nackdel?
Då är det roligare när vi, inte jag och reportern alltså utan jag och mina arbetskamrater, börjar diskutera tvetydiga rubriker, stavfel eller syftningsfel eller helst lite tokiga grejer.
Idag pratade vi till exempel om ett upphittat "ålahue" och en siamesisk delfin.
Men inte val. (Ha. Ha.)
Det är snart val.
Aldrig pratar vi om det.
Det är märkligt.
Eller kanske inte.
Politik är känsligt.
Och kanske vill man inte stöta sig med någon om det är så att vi tycker helt olika om saker?
Ägg.
Är vanligt förekommande.
Det har blivit en äggtrend.
Många av oss äter två kokta ägg till frukost.
När man kommer på morgonen för att pressa in sina burkar med frukost och lunch i kylen, så möts man av ägg.
Ägg i plastpåse, ägg utan plastpåse, ägg i burk.
Ägg är praktiskt.
Ägg är gott.
Ägg mättar.
Vi har givetvis diskuterat hönor och tuppar, hur man ser om ett ägg är färskt när man lägger det i kallt vatten och hur länge man kan förvara ett kokt ägg i kylen utan att det blir farligt att äta.
Och på tal om farligt att äta.
Jag har en arbetskamrat som är extremt noga med vad hon stoppar i sig.
Ekologiskt och giftfritt ska det vara.
Idag när vi pratade om vindruvor och jag sa att jag tyckte det var ett bra alternativ till godis för mina barn fick jag mig en uppsträckning.
"Visste du att.....etc. etc."
Och så fick jag veta statistik och procent och hela middevippen kring hur dåligt alternativ vindruvor är.
Stooooopp!
Jag orkar inte höra:)
"I den butiken jag handlar finns det till och med en hylla som heter Giftfritt och där finns massor med produkter, t ex tandkräm, som är helt giftfria."
Majj gadd!
Då innebär alltså det att allt jag släpar hem från butiken i princip är giftigt??
Eftersom det inte är märkt med "Giftfritt"?
Jag orkar inte.
Och jag har inte råd heller för den delen.
Jag har inte råd att vara ekologisk och giftfri.
Och vi kvinnor på min arbetsplats som är medelålders (shit, tillhör jag verkligen den kategorin???) kan inte läsa innehållsförteckningar ändå och blir därmed lurade hela tiden.
Vi har helt enkelt för korta armar;)
(Ungefär som Britt Ekland i Hollywoodfruar sa när hennes son skulle lära henne att ta en selfie;)
Varudeklarationstexten är ju mikroskopisk!
Förr kommer jag ihåg att det hängde förstoringsglas i kedjor längs hyllorna i mataffärerna.
Varför tog man bort dem;)?
Hade ju varit himla praktiskt.
En annan arbetskamrat tog upp frågan med finmatlagning apropå att våra matlagningsvanor förändrats.
Det är mest män som sysslar med finmatlagning.
Vi kvinnor kokar havregrynsgröt, steker vardagskotletter med skysås och gör annan tråkmat.
Varför är det så?
Tja.
Är det så?
Hm.
Jag gjorde kalops ikväll.
Det är väl svar på frågan.
Å andra sidan har jag ju ingen man så det blir mest tråkmat i radhuset;)
Fast inte mindre gott för det.
Men jag förstår poängen.
Min pappa sysslar med finmatlagning, löjrom, egenkokta fonder och korslagda gräslöksstrån.
Min mamma steker pannbiffar med lök (Och det är en av hennes paradrätter - fantastiskt gott!!)
Jag uppskattar båda lika mycket.
Men jag minns en gång när mamma var bortrest i tjänsten och pappa skulle laga middag till mig och min lillebror.
Vi var på Ica och pappa hade tänkt laga kycklinggryta efter ett nytt recept.
Brorsan och jag var hungriga redan i affären.
Pappa valde mellan en kyckling för 29.90 kr/kg och en annan för kanske 9.90 kr/kg.
(Hade detta varit idag hade pappa letat upp butikschefen och frågat om de inte haft någon frigående välmående ekologisk kvalitetskyckling till skit-i-vilket-pris-bara-det-är-prima-kvalitets-kött.)
Han valde 9.90-kycklingen.
Vid tiotiden var grytan klar.
Då hade brorsan och jag närapå somnat vid köksbordet, alldeles utmärglade av hunger.
Grytan gick inte att äta med kniv och gaffel.
Vi fick äta med händerna.
Ett kladdigt kapitel.
Svinigt.
Kanske är en mer riktig beskrivning.
Det var skönt att mamma kom hem kvällen efter.
(Min pappa är som sagt annars en fenomenal kock;)
Min farmor var också väldigt bra på att laga mat så äpplet föll inte långt.
Hon och farfar hade en enormt fin köksträdgård.
Det fanns allt.
Frukt och bär och grönsaker.
Farmor bakade, syltade, saftade, gjorde inläggningar och mos och hon var expert på svamp.
När man i vuxen ålder fyllde år kom hon med en stor korg fylld av hemgjort.
De första vuxenåren hade man inte vett att uppskatta den där korgen.
Idag vet jag bättre.
Hade varit en av de bästa presenterna.
Där kunde man tala om ekologiskt och giftfritt:)
Mat.
En källa till glädje:)
En manlig arbetskamrat - som tvingats av sin fru att läsa mitt blogginlägg igår - kom in och satte sig på mitt rum.
"Fan vad du var FET på den där bilden!!?"
Jag: "Åh. Tack."
"Jag kände inte igen dig. Trodde inte min fru när hon sa att det var du."
Jag: "Nähä.... Men. Det var jag."
Han reste sig, vände sig om i dörröppningen och sa:
"Vad fin du är i håret förresten. Du ser fem år yngre ut när du har håret sådär."
Minus.
Plus.
Noll.
Tack <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar